1890	Första maj firas för första gången i Sverige.
1892	Vräkningar i Norberg. Strejken i Norberg och de brutala vräkningarna av arbetarfamiljerna mitt under kalla vintern gav upphovet till den socialdemokratiska kvinnorörelsens start i Sverige.
1893	Rösträttskampen – krav - allmän och lika rösträtt för män och kvinnor.
1896	Hjalmar Branting inväljs som första socialdemokratiska riksdagsman. En lagfälld brottsling blir riksdagsman. Verkstadsföreningen bildas.
1898	LO bildas. Kongressen beslöt att organisationen skulle heta ”Landsorganisationen i Sverige”. Tanken på en tvångsanslutning till socialdemokratiska partiet segrade med 175 röster mot 83,och man beslöt att varje utom partiet stående fackförening inom tre år måste ha anslutit sig till partiet.
1899	SAP bildas. KF bildas Åkarpslagarna. En klasslag som straffbelägger försök att tvinga någon till arbetsnedläggelse. Mildrades 1914, upphävdes helt 1938. Svenska arbetareförbundet – en kamporganisation mot arbetarrörelsen med syfte att leverera ”arbetsvilliga” strejkbrytare till företagen.
1902	Oskar Olsson startar studiecirkelverksamheten, Internationalen översätts till svenska av Henrik Menander, SAF bildas.
1903	Begreppet ”Lumplena” präglades. Det var ångaren ”Lennart Torstensson” som fungerade som logementsfartyg för strejkbrytare.
1904	Stor verkstadskonflikt som slutar med föreningsrättens erkännande och minimiavtal.
1906	Strejk i Mackmyra, arbetarna med familjer vräks. Arbetarna kämpade för sin föreningsrätt och vann kampen efter sex  månaders strid.
1907	Riksdagen beslöt om en ny rösträttsreform. Valmanskåren fördubblas till 1 000 000 människor. Fackföreningsrörelsen fortsatte ”som en mäktig vårflod” sin frammarsch, men motståndet bland företagarna var ännu starkt och ledde bl a till en hård sammandrabbning då arbetarna vid Dal och Sandö strejkade för att erövra sin föreningsrätt. Sågverksägarna Frans och Seth Kempe inkallade strejkbrytare, som beväpnades med revolvrar, och vräkningsdomar utfärdades. Några ungdomar försökte storma strejkbrytarförläggningen vid Sandö.   Tre unga socialdemokrater dömdes för uppvigling till åtta års straffarbete vardera. 1912 benådades de tre.
1908	I den vikande konjunkturen skärptes de fackliga striderna, främst i byggbranschen och i hamnarna. Den begynnande depressionen dämpade den fackliga offensiven, med företagarna utnyttjade läget till att gå till attack mot de positioner arbetarsidan erövrat. SAF och SV proklamerade allmän lockout, och regeringen måste inträda som medlare. Under hamnkonflikten, då engelska strejkbrytare inkallades till hamnarna, ledde den allmänna vreden hos arbetarna till ett attentat mot strejkbrytarna logementsfartyg Amaltea, som låg förankrat i Malmö hamn. 20 strejkbrytare skadades och en dödades. Hårda domar utfärdades, Anton Nilsson och Algot Rosberg dömdes till döden och Alfred Stern till livstids fängelse. 1917 släpptes de fria efter stora protester i en stor oponionsrörelse för benådning av Amalteamännen.
1909	14 juli sände SAF till LO ett ultimatum, enligt vilken konflikten skulle lösas på företagarnas villkor – annars skulle det bli allmän konflikt i två etapper, den 26 juli och den 2 augusti. Lockouten skulle drabba 163 000 arbetare. LO ansåg att man inte kunde vika undan utan måste möta företagarnas lockouthot med fackföreningsrörelsens samlade kraft. Storstrejken började 4 augusti 1909. I strejken deltog 200 000 organiserade och 100 000 oorganiserade arbetare. Även typograferna strejkade och den borgerliga pressen måste klara sig med strejkbrytare. LO fick sin egen tidning ”Svaret” i en upplaga på 200 000 ex. Understöd betalades ut från den 12 augusti . Från utländska arbetare strömmade pengar in, från de tyska 1 miljon kronor. SAF gick segrande ur striden, segern blev dyrköpt, 25 miljoner kronor och 11 miljoner arbetsdagar. Arbetarna förlorade arbetsinkomster uppskattades till 40 miljoner kronor. Många arbetare svartlistades, många utvandrade. Medlemsantalet sjönk till 108 079 mot 186 226 1907 och 1911 hade LO endast 79 926 medlemmar.
1910	SAC bildades. Den besvikelse som nederlaget i storstrejken, ledde till att många arbetare började söka alternativ till den reformistiska  fackföreningsrörelsen. Denna organisation ville verka mot centralisering och följa en  mer revolutionär linje i den fackliga kampen.
1911	Den nya rösträtten medförde 1911 en stark strömkantring åt vänster, högern gick starkt tillbaka och den socialdemokratiska gruppen ökade från 35 till 64.
1912	Socialdemokratiska Vänsterföreningen bildas av oppositionella element.
1913	Beslut om folkpension. Den var mycket liten 10 kr år.
1914	Så kom 1914 det första världskriget, anstiftat av skurkar, prisat av dårar och genomkämpat av slavar. /Zeth Höglund/
1917	I maj 1917 bröt partivänstern helt med partiet och bildade Socialdemokratiska vänsterpartiet. Revolution i Ryssland Hungerdemonstrationer, inte sedan hungeråren på 1860-talet hade svenska folket inte upplevt en sådan vinter. Tillgången på bröd sjönk till hälften av det normala, fläsket försvann på den öppna marknaden och mjölk och smör fanns knappast att tillgå.
1918	Potatisransonering infördes. Inbördeskrig utbryter i Finland där ”vita” och ”röda” kämpar mot varandra. De vita vinner och åtföljdes av barbariska hämnd- och straffaktioner mot finska arbetarklassen. 17 december fattade urtima riksdagen beslut om rösträtt i kommunalval från 23 års ålder och till landstingsval från 27 års ålder.  Skattestrecken slopades.
1919	Lagen om åtta timmars arbetsdag antas av riksdagen.
1920	Brantings första rent socialdemokratiska ministär. (10 mars) Ministären Branting avgår. (27 oktober) Branting säger ”För min del är jag förvissad om att Sveriges arbetare aldrig kommer att överge demokratins väg. Ett nytt tidevarv arbetar sig fram ur förvirringen, men det blir inte diktaturens tidevarv, utan ett socialismens och demokratin.’   Andra Internationalens kongress förkastade ”den råa våldets och terrorns metoder” tog avstånd från diktaturen och förklarade sig för ”ett suucesivt genomförande av socialismen med demokratiska metoder” dvs parlamentarisk demokrati på fedlig väg. Den kommunistiska Internationalen mål var att störta bourgeoisien i alla länder och upprätta en internationell sovjetrepublik.. Kongressen  såg som sin egentliga uppgift kampen mot socialdemokratin och omvandlingen av de socialdemokratiska masspartierna och fackföreningarna till instrument för den kommunistiska revolutionen.
1921	Vänstersocialisterna splittras och Sveriges Kommunistiska parti bildas – sektion  av den Kommunistiska  Internationalen. Den avsplittrade minoriteten bildade Socialdemokratiska Vänsterpartiet som på egen kongress avvisade våldet som medel för en socialistisk omdaning och förordade en makterövring med parlamentariska metoder. 26,2 % av de organiserade arbetarna var arbetslösa.
1922	34% av de organiserade arbetarna var arbetslösa, AK arbeten inrättas
1923	Arbetskonflikterna berör ca 80 000 arbetare. Stor sågverkslockout omfattar 25 000 arbetare.
1924	LO 25 år – 360 000 medlemmar. SAP -153 000 medlemmar. SKP splittras
1929	Världskrisen 1929 drabbade det kapitalistiska systemet på ett sätt som ingen tidigare kris gjort. Man kan bedöma dess styrka genom att produktionen under första världskriget sjönk med 10% - nedgången under världskrisen var 36,2%.
1930	Den europeiska kapitalismen förmådde inte finna ett nytt jämviktsläge, sedan dess expansion hejdats, och den amerikanska kapitalismen befann sig i liknande svårigheter. Så kom krisen
1931	I Sverige drabbades exportindustrierna hårdast. Värdet av utrikeshandeln uppgick 1929 till 3 594 miljarder. 1930 hade den minskat med en miljard och 1932 med en och en halv miljard. SAP ökade medlemsantalet med 42 000 medlemmar till 296 507 medlemmar och 180 nya arbetarekommuner bildades. Ådalshändelserna. Röda veckan i Söderhamn.
1932	12 mars, Ivar Kreuger tar livet av sig. 9 juli, Skotten i Sandarne.
	Konflikten i Sandarne.  Ägarna till Sandarne Sulfatfabrik var med i Arbetsgivarföreningen vilket inte ägarna till fabriken i Marmaverken var.
september 1931	Avtalet för SPIAF = Svenska Pappersindustriarbetare-förbundet sades upp.
december 1931	Avtalsförhandlingarna inledda.
febr  1932	Förhandlingarna strandar. SPIAF påbjuder partiell strejk vid åtta fabriker, däribland Sandarne. Facket inväntade en lockout från arbetsgivarna , ingen sådan kom. Arbetsgivarna inställde istället arbetet på en del andra fabriker pga hänvisning till avsättningssvårigheter.  Därigenom kunde inte LO betala strejkersättning till de strejkande.
17 mars 1932	Presenterades medlingsförslaget som förkastades av arbetarna. SPIAF kom i mellanställning till LO eftersom Lo varken kunde godkänna eller ekonomiskt stödja deras kamp. SPIAF hade inget val, de utlyste strejk den 11 april. De begärde sympatiåtgärder från Transport. Om inte massa kunde lastas på fartygen hade arbetarna en hållhake på arbetsgivarna. Transportledningen kunde inte godkänna denna sympatistrejk. Transport avdelning 81 i Stugsund, och avdelningarna efter övriga norrlandskusten, ställde upp, och blev uteslutna ur förbundet. Arbetsgivarna inkallade strejkbrytare som kom till Sandarne den 7 juli.
9 juli 1932	Efter ett möte den 9 juli, i Folkets Hus Lervik, drog sig mötesdeltagarna ner mot fabriken. Polisen kände sig hotade och sköt skarpt mor folkmassan. Fem personer träffades av kulorna. En person dömdes till 2 års och 6 månaders straffarbete. Sex personer till 6 månaders straffarbete. En person till 7 månaders straffarbete.
1934	Lag om arbetslöshetsförsäkring.  Välfärdsprogrammet sätt i sjön vilket innebar att; 159 miljoner mot arbetslösheten 51 miljoner till reservarbeten i statlig och kommunal regi 93,5 miljoner till beredskapsarbeten, bostadsbyggande mm 9 miljoner till kontantstöd 5,5 miljoner till bekämpande av ungdomsarbetslösheten
1938	Saltsjöbadsavtalet