ASSI Piteå

ASSI Piteå sulfatfabrik 1960

Mera läsning finns boken Papper och Massa i Västerbotten och Norrbotten. Författare: Christian Valeur.

Grundläggningsarbetena har nu fortskridit så långt att betonggjutnlngar och resandet av de olika fabriksbyggnaderna kan påbörjas.

Byggnadsarbetet planerades att genomföras i två etapper. Den första etappen, som omfattar uppförandet av själva pappersbruket med holländeri, maskinsal, pappersmagasin samt tillhörande hjälpavdelningar är nu klar för start.

Till byggnadsentreprenör för denna etapp har antagits Paul Anderson, Västerås. Nästa etapp kommer att omfatta själva sulfatfabriken med kokeriavdelning, tvätteri, sodahus, kausticeringsanläggning m. m. och den beräknas kunna igångsättas om fyra månader.

Samtidigt med byggnadsarbetena pågar nu iordningställande av industriområdet med vägar, järnvägsspår, dräneringsledningar samt planeringsarbeten för vedgård etc.

Vid ASSI:s nya pappersbruk i Piteå reste man nyligen den första betongpelaren, utgörande stommen till nybyggnaden. Sex vagnslaster har anlänt till Piteå bestående av 12 pelare, som var och en väger 27 ton. 150 liknande pelare skall resas.

AB Statens Skogsindustriers nya kraftlinerfabrik Lövholmen utanför Piteå beräknas vara klar för provdrift vid årsskiftet 1962/63. Kapaciteten vid fabriken blir 100000 à 110000 ton kraftliner per år samt 20000 ton våt sulfatmassa för avsalu. För närvarande är ca 800 man sysselsatta med de avslutande montagearbetena.

Fabriken, som kommer att bli en av Europas modernaste, har många intressanta nyheter av vilka vi vill nämna att fabriken blir den första i Sverige, som går in för flislagring i stack. Man kommer att under hösten blåsa flisen till en stack och tar sedan flis därifrån under den tid då Piteälven är frusen. Denna metod har med framgång använts i USA och Canada.

En annan intressant nyhet är den transportgång man byggt genom hela fabriken. I denna är alla rörledningar och huvudkablar dragna. Gången kommer att användas för transporter inom fabriken och då verkstaden har direkt anslutning till gången medger den bekväm förbindelse mellan verkstaden och fabriken vid förekommande reparationer.

Företaget kommer att förbruka 18 milj. kubikfot ved. Tillsammans med Karlsborgsanläggningen blir förbrukningen ca 40 milj. kubikfot. Denna mängd kommer till största delen att köpas av Domänverket och transporteras per flottled till Lövholmen. Beteckningen på den nya kraftlinern blir ROYAL LINER.

Vid ett senare tillfälle kommer vi att publicera en teknisk beskrivning över fabriken, men kan redan nu omtala:

Man har två linjers timmerupptagning, 1 barktrumma KMW och 4 st. Cambio (Söderhamn) och 3 huggmaskiner,

(1 st. KMW HH 500 och 2 st. Söderhamn Horisontal).

Två Kamyrs kontinuerliga kokare, en för 300 tons kapacitet för bottenskiktet och en på 150 tons kapacitet för toppskiktet.

Jordankvarnar förekommer ej i holländeriet, utan använder man istället 8 st. Asplund skivraffinatorer diam 1250 mm.

Pappersmaskinen kommer från Beloit Iron Works, USA, och har en trimmad bredd av 255”. Max hastighet 610 m/min. Viralängd 49 meter, 2 sugpressar, 1 planpress, 58 torkcylindrar, 11 filtcylindrar, 1 limpress och 2 kalandrar. Siemens likströmsdrift. 1 Beloit rullmaskin, hastighet 1525 m/min.

Rullhantering enl. Lamb Grays Harbour.

Våtmaskinen för avsalumassan har levererats av Kamyr. Kapacitet 100 ton/ dygn.

Redogörelse för ASSI:s sulfatfabrik och pappersbruk vid Lövholmens Bruk, Piteå

Bakgrund till fabrikens tillkomst

Uppförandet av den nu färdigställda fabriken -Lövholmens pappersbruk - beslutades av riksdagen år 1959. Bakgrunden härtill var en skrivelse april 1958 från länsstyrelsen i Norrbottens län till Konungen, vari bl. a. uttalades den uppfattningen att tillgångarna på virkesråvara medgav en avsevärd ökning av länets skogsindustri. Arbetsmarknadsläget i Norrbotten berördes också, och det framhölls att betydande belopp i arbetslöshetsunderstöd, för beredskapsarbeten och som skattelindringsbidrag utgått till länet även under konjunkturmässigt goda år.

Skrivelsen utmynnade i en hemställan om en undersökning av betingelserna för att inom länet utnyttja det virkesöverskott som bedömdes förefintligt.

I remissyttrande i september samma år förklarade sig Aktiebolaget Statens Skogsindustrier berett att under vissa betingelser medverka till utförandet av vissa långsiktiga projekt tidigare än vad bolaget eljest avsett.

sådan utbyggnad, att en nyanläggning för cellulosa- och pappersproduktion skulle uppföras vid Lövholmens bruk. I statsverkspropositionen till 1959 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag härom, vilket godkändes av riksdagen i maj 1959.

Industriområde och allmän planering

Under våren och sommaren 1959 fastställdes riktlinjerna för tillverkningsprocesserna och fabrikens allmänna utformning för en produktion av ca 100.000 ton kraftliner och 20.000 ton våt sulfatmassa per år. En del större maskinenheter beställdes under året, och samarbete etablerades med en kanadensisk firma för teknisk konsultation.

Tvärs över den innersta delen av fjärden och på ca 800 m avstånd ligger Lövholmens bruks sågverk. Bolagets industrier i Piteå ligger sålunda väl samlade.

Pappersbrukets lokalisering har påverkats av att det ansetts innebära fördelar att få industrierna samlade. Detta gäller i särskild grad försörjningen med och hanteringen av virkesråvaran, samordningen av värme- och kraftfrågorna för pappersbruket och wallboardfabriken samt underlättandet av det administrativa arbetet. Vidare har fabrikationsvatten av god kvalitet kunnat erhållas på nära håll från Piteälven.

Avloppsvattnet har å andra sidan måst ledas lång väg men når i Bottenviken en recipient där god vattenströmning råder. För de anställda bör läget intill en stad betyda mycket för den allmänna trivseln, barnens skolgång m. m.

Grundförhållandena på fabriksområdet är växlande liksom på de flesta platser utefter norrlandskusten. Marken består av hård morän omväxlande med mjäla och lera. Det är alltså fråga om ett mycket varierande friktionsmaterial, och det har erfordrats ingående och tidskrävande grundundersökningar för att fastställa omfattningen och metoden för den nödvändiga pålningen.

Dessa undersökningar pågick dels i slutet av 1959, dels under första halvåret 1960. Först i början av augusti 1960 kunde det egentliga pålningsarbetet igångsättas. För maskingrunderna och de flesta byggnadsdelarna har pålats med betongpålar 30 X 30 cm med en medellängd av 8-9 m, men en del avdelningar har grundlagts på sulor utan pålning där markbeskaffenheten tillåtit detta.

Vid planeringen har det varit en vägledande princip att huvudbetjäningsplanen för de olika avdelningarna om möjligt skall ligga i samma nivå, och att avdelningarna skall vara väl samlade. Samarbetande avdelningar ligger intill varandra, och möjligheterna till utbyggnad har beaktats.

I det nedre våningsplanet har avdelningstransformatorer placerats utefter ena sidan. I våningen ovanför finns fördelningsställverket för elkraften till de angränsande fabriksavdelningarna. Det tredje våningsplanet ansluter sig till manöverplanen för kringliggande avdelningar.

Via centralgången kommer man som nämnts direkt till pappersmaskinsalen, och hela fabrikskomplexet bildar på detta sätt en sammanhängande byggnad med en total längd av 406 m. Härtill kommer pappersmagasinet i direkt anslutning till maskinsalen. Fristående byggnader utgörs av vedrenseri, flissilos, vattensilstation, avloppspumpstation, glaubersaltmagasin och sedimenteringsbassäng

1961

1962

Vid ett senare tillfälle kommer vi att publicera en teknisk beskrivning över fabriken, men kan redan nu omtala:

Man har två linjers timmerupptagning, 1 barktrumma KMW och 4 st. Cambio (Söderhamn) och 3 huggmaskiner, (1 st. KMW HH 500 och 2 st. Söderhamn Horisontal).

Två Kamyrs kontinuerliga kokare, en för 300 tons kapacitet för bottenskiktet och en på 150 tons kapacitet för toppskiktet. Jordankvarnar förekommer ej i holländeriet, utan använder man istället 8 st. Asplund skivraffinatorer diam 1250 mm.

Rullhantering enl. Lamb Grays Harbour.

Våtmaskinen för avsalumassan har levererats av Kamyr. Kapacitet 100 ton/ dygn.

1963

Redogörelse för ASSI:s sulfatfabrik och pappersbruk vid Lövholmens Bruk, Piteå

Bakgrund till fabrikens tillkomst

Uppförandet av den nu färdigställda fabriken -Lövholmens pappersbruk - beslutades av riksdagen år 1959.

Bakgrunden härtill var en skrivelse april 1958 från länsstyrelsen i Norrbottens län till Konungen, vari bl. a. uttalades den uppfattningen att tillgångarna på virkesråvara medgav en avsevärd ökning av länets skogsindustri. Arbetsmarknadsläget i Norrbotten berördes också, och det framhölls att betydande belopp i arbetslöshetsunderstöd, för beredskapsarbeten och som skattelindringsbidrag utgått till länet även under konjunkturmässigt goda år.

Skrivelsen utmynnade i en hemställan om en undersökning av betingelserna för att inom länet utnyttja det virkesöverskott som bedömdes förefintligt.I remissyttrande i september samma år förklarade sig Aktiebolaget Statens Skogsindustrier berett att under vissa betingelser medverka till utförandet av vissa långsiktiga projekt tidigare än vad bolaget eljest avsett.

Sedan bolaget genomdepartementsskrivelse två månader senare anmodats inkomma med förslag till utbyggnad och finansiering av den skogsindustriella verksamheten i Norrbotten, förordade bolaget, om det ur det allmännas synpunkt ansågs angeläget med en sådan utbyggnad, att en nyanläggning för cellulosa- och pappersproduktion skulle uppföras vid Lövholmens bruk. I statsverkspropositionen till 1959 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag härom, vilket godkändes av riksdagen i maj 1959.

Industriområde och allmän planering

Pappersbruket har placerats i direkt anslutning till bolagets fiberskivefabrik väster om Piteå stn. varigenom bolaget här har ett sammanhängande industriområde om ca 70 hektar. Det ligger vid Inre Pitefjärden och ansluter åt ena hållet till stadens hamn. Tvärs över den innersta delen av fjärden och på ca 800 m avstånd ligger Lövholmens bruks sågverk. Bolagets industrier i Piteå ligger sålunda väl samlade.

Vidare har fabrikationsvatten av god kvalitet kunnat erhållas på nära håll från Piteälven. Avloppsvattnet har å andra sidan måst ledas lång väg men når i Bottenviken en recipient där god vattenströmning råder. För de anställda bör läget intill en stad betyda mycket för den allmänna trivseln, barnens skolgång m. m.

Grundförhållandena på fabriksområdet är växlande liksom på de flesta platser utefter norrlandskusten.

Marken består av hård morän omväxlande med mjäla och lera. Det är alltså fråga om ett mycket varierande friktionsmaterial, och det har erfordrats ingående och tidskrävande grundundersökningar för att fastställa omfattningen och metoden för den nödvändiga pålningen. Dessa undersökningar pågick dels i slutet av 1959, dels under första halvåret 1960.

Först i början av augusti 1960 kunde det egentliga pålningsarbetet igångsättas. För maskingrunderna och de flesta byggnadsdelarna har pålats med betongpålar 30 X 30 cm med en medellängd av 8-9 m, men en del avdelningar har grundlagts på sulor utan pålning där markbeskaffenheten tillåtit detta.

Sulfatfabrikens avdelningar har placerats kring en centralgång, Sahlbergska gången, som leder direkt in i pappersbrukets maskinsal. Denna gång tjänar dessutom som kulvert för rörledningar av olika slag samt för elektriska kablar. Under gångens markplan ligger fabrikens huvudavloppsledning. Centralgången har tre våningsplan. I det nedre våningsplanet har avdelningstransformatorer placerats utefter ena sidan. I våningen ovanför finns fördelningsställverket för elkraften till de angränsande fabriksavdelningarna.

Det tredje våningsplanet ansluter sig till manöverplanen för kringliggande avdelningar. Via centralgången kommer man som nämnts direkt till pappersmaskinsalen, och hela fabrikskomplexet bildar på detta sätt en sammanhängande byggnad med en total längd av 406 m. Härtill kommer pappersmagasinet i direkt anslutning till maskinsalen. Fristående byggnader utgörs av vedrenseri, flissilos, vattensilstation, avloppspumpstation, glaubersaltmagasin och sedimenteringsbassäng

Hur vedråvaran flyter genom fabriken under omvandling till massa och papper framgår av schemat. Där ser man även var natriumsulfatet och kalkstenen tas in samt dessa kemikaliers gång i fabriken.

Vedrenseriet

Vedråvaran består av tall- och granved men även av sågverkshack från Lövholmens sågverk. För specialkvaliteter kan även lövved komma till användning, varför åtgärder vidtagits för behandling av detta vedsortiment. Huvuddelen av veden transporteras sjöledes till fabriken, men en stor del kommer under vintern med bil, bl. a. all björkved.

Med hänsyn till den framtida utvecklingen av vedtransporterna finns möjlighet att även ta emot ved på järnväg, och ett område intill renseriet kan utnyttjas till vedupplag. Renseriet har planerats med hänsyn till den ojämna vedtillförseln. Under sommaren vid öppet vatten mottas sålunda en större mängd ved än vad som förbrukas, och överskottet lagras, Detta sker i form av flislagring utomhus, varvid flisen blåses till en eller två flishögar med kompressorluft enligt Rader Pneumatics system.

Vedintaget i vattnet utgörs av trattformigt placerade pontoner. Genom riktad vattenströmning drives veden mot intaget, där på pontonerna lagrade, överliggande valsar matar veden till transportörer med räfflade drivrullar som för veden vidare upp på efterföljande remtransportörer.

Två sådana vedintag finns. Ett begagnas för skogsbarkad, flottad ved och transportören tar denna ved direkt till en Söderhamns Orkan horisontal huggmaskin.

Det andra vedintaget användes för obarkad ved och den hithörande transportören delar upp veden i två strängar. Den ena strängen går till en KMW långvedsbarktrumma med 3,1 m diameter och 33 m längd. Efter barkningen kommer veden ut på en Waplans samlingstransportör för att sedan via en Bahco Erencos inmatningstransportör matas in i en KMW HH 500 horisontal huggmaskin.

Den andra strängen tar veden till ett fördelningstråg fyllt med vatten, Från detta upplyfts knippen

av ved medelst en Jerfeds kran försedd med 2,2 m2 gripare. Denna fördelar veden på två vedbord som vardera matar två Cambio barkmaskiner. Denna ved huggs i en Söderhamns Orkan huggmaskin. Jerfedskranen användes även på vintern för intagning av bilkörd ved till Cambiobarkning.

Huggmaskinerna är försedda med flisutjämningsfickor och därefter sållas flisen på KMW svängsåll typ IV. Det finns sex sådana, och de är uppställda så att exempelvis björkflis kan sållas separat.

Efter sållning förs flisen med remtransportörer till en fördelningsstation. Där kan flisen antingen blåsas ut på flisupplaget med en Rader Pneumaticanläggning eller vidarebefordras till 6 st. flissilos à 1.000 m3.

Flistransporten från fördelningsstationen till flissilos och därifrån till kokeriet sker med remtransportörer i lutande kulvertledningar. Dessa transportanordningar liksom remtransportörerna efter flissållen i renseriet har levererats av AB VretstorpsVerken.

Fabrikens årliga vedförbrukning beräknas vid full produktion till ca 18 milj. kubikfot.

Massaberedningen

All flis till kokeriet passerar silosanläggningen som medger en noggrann blandning av olika flissortiment. Utmatningen av flisen från silos till transportören till kokeriet sker med fyra Wennbergsutmatare. I kokeriet är installerade två Kamyr kontinuerliga kokare. Eftersom basskiktet i kraftliner utgör 75-80% av arkvikten kokas basskiktmassan i en kokare med större kapacitet än kokaren för toppskiktmassan.

Den sistnämnda massan utgörs av normalkokt kraftmassa, vilket är önskvärt för att toppskiktet skall få en ljus och jämn yta som lämpar sig för tryck av olika text m. m. Massan från denna kokare går också till våtmaskinen.Basskiktmassan från den stora kokaren är s. k. högutbytesmassa. Den är ej så hårt nedkokt som normal kraftmassa och måste därför behandlas särskilt efter kokningen.Till den mindre kokaren hör en flisficka och ett basningskärl, medan den stora kokaren har två flisfickor och två basningskärl.

Genomgående har den stora kokaren dubblerad utrustning mot den mindre, vilket innebär att flismätare, basningskärl, hög- och lågtryckskikar, kalorisatorer etc. är av samma storlek. Detta underlättar reservdelshållningen.Båda kokarna är utrustade för kall utblåsning av massan genom inpumpning av kall svartlut i bottnen och uttagning av den varma luten över flashtankar.

Blåstanken för den stora kokaren har en volym av 500 m3 och den för lilla kokaren en volym av 250 m3. Därjämte finns en extra blåstank om 500 m3, vilken är avsedd dels som reservtank vid driftsavbrott i

pappersbruket, dels för att härbärgera massa av onormal kvalitet.

Den stora kokaren skall leverera högutbytesmassa till basskiktet och denna massa måste defibreras före tvättningen, Detta sker först i en Claflinkvarn storlek 303 och sedan i två raffinatorer RKP av Defribrators tillverkning. Massan silas därpå i varm svartlut i tre Bird Centriscreens, varav två har storlek 14 och en storlek 10. Rejektet från eftersilen males ned i en raffinator RGP. Efter varmsilningen tvättas massan på fyra Dorr-Oliverfilter med 3,5 m diameter och 6 m bredd tillverkade av Hedemora Verkstäder.

Sedan massan avtagits på det sista tvättfiltret pumpas den med Kamyr högkoncentrationspump till ett lagringstorn om ca 1.000 m3, varifrån den uttas till pappersbrukets mälderi.Toppskiktsmassan behandlas som vanlig kraftmassa och pumpas från blåstanken till två Jönsson kvistfångare där kvistmassa frånsilas. Därefter tvättas massan på en Kamyrtvätt, bestående av två 2-stegsfilter med 3,5 m diameter och 4 m bredd samt en mellanliggande skruvpress.

Efter tvättning kallsilas denna massa på Biffarsilar, varpå den urvattnas på ett Strindlundsfilter, diameter 3 m och bredd 3,75 m, innan den med en Kamyr högkoncentrationspump pumpas till ett lagringstorn med 750 m3 volym. Det finns ytterligare ett lagringstorn för högkoncentrerad massa på 750 m3, och detta torn kan ta emot massa från båda strängarna men är speciellt avsett för massa som skall gå till våtmaskinen.

Lutåtervinning och kausticering

Svartluten från de båda tvätterierna samlas i två 750 m3 cisterner för avsåpning. För beredning av tallolja finns två hartskokare med tillhörande lagercisterner med totalt 400 m3 volym, För att förhindra att såpa eller tallolja skall komma ut avloppet har särskilda åtgärder vidtagits i denna avdelning beträffande golvrännorna och deras anslutning till fabrikens avloppsledning.

Innan den avsåpade luten går till indunstning får den passera en oxidationsanläggning av BergströmTrobecks konstruktion, varigenom bl. a. giftverkan hos en del kemiska föreningar i luten reduceras. Indunstningen sker i en Rosenblads anläggning bestående av fem effekter och med effekterna IV och V försedda med rostfria tuber. Lutångan från femte effekten kondenseras helt i ytkondensatorer, och strålkondensor erfordras ej.

Kapaciteten hos anläggningen är 105 ton avdunstat vatten per timme och den utgående lutens torrhalt 62%. Tjockluten pumpas till en lagercistern på 200 m2 vilken placerats ovanför sodapannans manöverplan.

Sodapannan har levererats av Svenska Maskinverken och är av typ Combustion Engineering. Dess kapacitet motsvarar 380 ton normalmassa per dygn och har förutom startbrännare för olja även oljebrännare för tillsatseldning. Pannan är därför konstruerad för en total ångavgivning av 105 ton ånga per timme. Driftsångtrycket är 67 kg/cm2 och överhettningstemperaturen för ångan 450°C.

Ekonomiserdelen är av Ekströms konstruktion med kompoundrör, och luftförvärmningen sker delvis i friliggande värmeväxlare med uppvärmt matarvatten. Rökgasreningen sker i ett SF elektrofilter av varmgastyp med två kamrar. Det återvunna sulfatet förs med Redlertransportör till svartlutmixen som är placerad intill manöverplatsen. Rökgasfläktarna är SF:s axialfläktar och rökgaserna utsläpps genom en 90 m hög skorsten som ytterst har en glidformsgjuten betongmantel och invändigt är murad med specialtegel.

Skorstenen är uppförd av Skandinaviska Skorstensbyggnadsbolaget. Pannan är utrustad med kontinuerlig ångsotning enligt Diamonds utförande.

Smältsodalösaren är försedd med Stamoomrörare, och från lösaren pumpas grönluten till kausticeringsavdelningen, som är levererad av Hedemora Verkstäder. Kausticeringen genomföres kontinuerligt enligt konventionellt Dorrförfarande. Vitluten förvaras i två 400 m3 vitlutcisterner varifrån den pumpas till kokeriet. Mesan tvättas och avvattnas på två mesafilter och ombränns i en mesaugn med diameter 3 m och längd 70 m tillverkad av KMW.

Pappersbruket

Från sulfatfabriken kommer man via centralgången rakt in i pappersbrukets maskinsal och där först till malningsavdelningen. Mitt emot denna på södra sidan av pappersbruksbyggnaden finns en tillbyggnad för kemikalieberedning, samt lager för olika tillsatsråvaror. Längst bort på samma sida och intill pappersmagasinet finns en utbyggnad för våtmaskinen. Den norra sidan av pappersbruket är helt frilagd för att medge utbyggnadsmöjligheter.

Malningen av såväl topp- som bottenskiktsmassan sker uteslutande på raffinatorer, och i avdelningen finns åtta raffinatorer RKP levererade av AB Defibrator. Till avdelningen hör väl dimensionerade massakar.

Själva pappersmaskinen är av Beloits tillverkning och medger en renskuren pappersbredd av 6,5 m. Virabredden är 7,0 m och längden 48 m. Maskinen har två inloppslådor, båda av högtryckstyp och enligt Beloits senaste konstruktion med multiple pipe distributer för inloppsdelen. Den första inloppslådan är avsedd för bottenskiktet och den andra för toppskiktet.

Massasuspensionen från den senare lådan avvattnas på en rotabeltliknande matta kallad Flo-Vac-anordning typ D. Presspartiet omfattar två sugpressar och en efterföljande slätpress.

Torkpartiet är indelat i fyra sektioner med 16 st. torkcylindrar i vardera av de två första sektionerna. Därefter följer en breaker stack samt den tredje torkcylindergruppen också med 16 st. cylindrar. Därpå kommer en limpress och sedan den fjärde torkcylindergruppen med 10 st. cylindrar.

Maskinglätten omfattar två kalanderstaplar med tre mellanliggande torkcylindrar,

och pappersmaskinen avslutas med en ordinär popeupprullning. Den efterföljande rull- och skärmaskinen är tillverkad av Beloit samt konstruerad för en hastighet av 1500 m/min och en största rulldiameter av 1800 mm.

Pappersmaskinen har en helt sluten kåpa, och denna liksom ventilationsutrustningen med värmeväxlare är levererad av Leckners Verkstads AB, Jönköping.

Maskindriften utgörs av en Beloit differentialdrift, vars huxudaxel drivs av två Siemens likströmsmotorer.

Bland utrustningen för övrigt i pappersbruket kan nämnas att under maskinglätten har installerats en utskottsupplösare, Jones Pulpmaster. Från denna pumpas massan till två massakar om totalt 1.000 m3 varifrån en jämn dosering sker till pappersmälden.

Vakuumsystemet har levererats av den schweiziska firman Sulzer och omfattar två Sulzeraggregat typ RC4A/4N80. Omedelbart intill Beloits rullmaskin finns en omrullningsmaskin för 2,8 m bredd av Camerons tillverkning.

Emballeringsutrustningen samt transportanordningen för pappersrullar till magasinet är utförd av Lamb-Grays Harbor Co., USA.

De stora blandningspumparna till respektive inloppslådor är levererade av JMW, och för fiberåtervinning har installerats ett Oliver Young American Disc-filter tillverkat vid Hedemora Verkstäder.

Som tidigare nämnts inrymmer pappersbruket även en upptagningsmaskin för våtmassa. Den är levererad av KMW, och i direkt anslutning finns en helautomatisk balpressanordning med emballering som tillverkats av Sundsvalls Verkstäder och Bahco Erenco.

Våtmassaupptagningen ger möjlighet till en jämnare körning i sulfatfabriken genom att kokningen av massa kan genomföras mer oberoende av variationer i papperstillverkningen.

Såväl papper som massa lagras i ett magasin direkt anslutet till pappersmaskinsalen. Magasinet har dimensionerna 60 x 150 x 8 m, och utlastning kan ske direkt till järnvägsvagnar i magasinet eller till bilar f. v. b. till fartyg.

Instrumentering

Med beaktande av den snabba utvecklingen de senaste åren på instrumenteringsområdet och av önskemålet om största möjliga effektivitet ifråga om driften har stor omsorg nedlagts på valet och omfattningen av instrumenteringen. Största möjliga enhetlighet i typval har eftersträvats med hänsyn till reservdelar och underhåll, och huvudparten av instrumenteringen är sammansatt av komponenter från Foxboro-Yoxall, England.

Däri ingår bl. a. nio Magnetic Flow Meter Systems för massa- och lutmängdsregleringar. För massakoncentrationsregleringar har installerats utrustning från De Zurik Corporation och från Fisher & Porter. För pH-registrering och för ledningsförmågemätning användes Leeds & Northrup-instrument.

Kokeripanelen med dess omfattande instrumentering har komplett levererats från Foxboro, England.

Från instrumentuppläggningen i stort avviker utrustningarna för sodapanna och mesaugn. För sodapannan har Svenska Siemens AB levererat instrumenteringen som är av firmans elektroniska Telepermsystem.

Ångsystemet är utrustat med Källeregulatorer, och indikerande mätare för tryck, temperatur och nivå har levererats från AB Nordiska Armaturfabrikerna.

Ång- och kraftförsörjningen

Det är planerat att pappersbruket och den närbelägna wallboardfabriken skall ha gemensam ångförsörjning, Därför är en distansångledning anlagd mellan de båda fabrikerna, och genom denna kommer ca 30 ton ånga per timme att överföras från wallboardfabriken till pappersbruket. För närvarande eldas sodapannan förutom med svartlut med olja i tillsatsbrännare.

Sodapannan är konstruerad för ångavgivning vid 67 atö och denna ånga går först till en Stal avtappningsmottrycksturbin med en generatoreffekt av 11 MW. Parallellt med turbinen finns en 450 m3 ångackumulator med arbetstryck 22-10 atö. Denna laddas i första hand med ånga från wallboardfabriken som levereras med ett tryck av ca 24 atö.

Anläggningen för matarvattenberedning har levererats från Degremont i Belgien. Den innehåller en flockningsanläggning där vattnet renas från humusämnen m. m. varefter det totalavsaltas i en dejonatanläggning. Även återgående kondensat behandlas i särskilda filter innan det tillföres matarvattencisternen. Denna är på 125 m3 och är placerad en våning ovanför sodahuspanelen, och bakom denna instrumentpanel på våningen under är matarvattenpumparna placerade. De är

tillverkade av firma Halberg i Tyskland och utgörs av tre elmotordrivna pumpar och en ångturbindriven pump. Kapaciteten för vardera är 65 ton/h vid 774 m tryckhöjd.

Elkraften levereras dels från Norrbottens Kraftverk och dels från ovannämnda ångturbin. Den köpta kraften levereras med 40 kV spänning vid ett utomhusställverk, varifrån går två jordkablar dels till en kraftcentral intill ångturbinen och dels till en kraftcentral i pappersmaskinsalen. På båda dessa ställen nedtransformeras spänningen till 6 kV. Med denna spänning går strömmen till avdelningstransformatorerna där den erhåller driftsspänningen 400 V.

Motorer över 500 hkr har driftsspänningen 6 kV. Transformatorerna har levererats av Elektromekano, Hälsingborg, och högspänningsställverken av ASEA medan lågspänningsställverken levererats av Svenska Siemens AB.

Vattenförsörjning och avloppsvatten

Färskvattnet till fabriken tas från Piteälven vid dess utlopp i Inre Pitefjärden vid Bergsviken. En intagsledning med diameter 1400 mm leder till en råvattenstation, där med specialkonstruerade galler grövre föroreningar samt fisk borttages.

Från råvattenstationen pumpas vattnet i en 1200 m lång betongrörsledning med inre diameter i 000 mm till en vattenreningsstation. Denna är belägen intill pappersbruket och vattnet finsilas här i tre Jerfreds trumsilar. Från en renvattenbassäng pumpas sedan vattnet in i fabrikens stamvattenledning med ett tryck av 4 kg.

Avloppsvattnet från fabrikens olika avdelningar samlas till ett gemensamt huvudavlopp, som är nedlagt under marknivån i centralgången, För att vid olyckshändelser i driften hindra överbräddande massablandat eller lutbemängt vatten att avrinna till huvudavloppet via de olika golvrännorna är särskilda åtgärder vidtagna som medger att sådant vatten kan uppsamlas i brunnar eller s. k. slaskcisterner och återföras till processen.

Huvudavloppet går till en avloppspumpstation där vattnet samlas i en s. k. lågtrycksbassäng för att därifrån successivt pumpas till en grund sedimenteringsbassäng med diameter 50 m och djup 2 m. En roterande slamskrapa av fabrikat Tolu samlar sedimentet mot bassängens centrum, varifrån det först pumpas till ett avvattningsfilter och sedan överföres till en dessicatorpress där sedimentet ytterligare avvattnas. Det är sedan så förtjockat att det relativt lätt kan tillvaratagas och bortföras.

Det i sedimenteringsbassängen renade avloppsvattnet avrinner från den cirkulära bassängens periferi till en s. k. högtrycksbassäng i avloppspumpstationen. Från denna bassäng pumpas vattnet med högtryckspumpar genom en ca 13 km lång avloppstub till Bottenviken. Avloppstuben som är utförd av armerade betongrör med diameter 1 m är helt nedgrävd i marken och går över Pitholmslandet till Vargödraget, en mot havet öppen fjärd där det råder kraftiga havsströmmar.

Betongrörstuben avslutas med en ca 1700 m lång trätub som leder avloppsvattnet ut i Vargödraget till ett djup av 16 m. På grund av den stora recipienten och vattenströmningen räknar man med en utspädning upp till 1000 gånger under sommaren då strömningen är kraftigast.

Utvecklingen inom pappers- och cellulosaindustrin har medfört att nya metoder och förbättrad maskinell utrustning framkommit i snabb takt under de senaste åren, syftande till högre effektivitet i tillverkningen och förbättrad kvalitet hos produkterna. Vid utformningen av det nya pappersbruket har eftersträvats att tillvarataga resultaten av denna utveckling. Bland nya metoder som kommer att tillämpas kan nämnas anordningarna för intagning av ved från älvbuntar och ramflottar.

Lagring av flis utomhus är ej tidigare prövad i stor omfattning, i synnerhet under de vinterförhållanden som råder i Norrbotten, men metoden beräknas medföra en avsevärd arbetskraftsbesparing. Värmeekonomin är en vital fråga för ett pappersbruk och den här tillämpade kontinuerliga kokningen kommer att bidra till att hålla värmekostnaderna nere. Den kompakta byggnadsformen kommer också att bidra härtill, då det är avsevärda mängder värme som bortgår i form av utstrålnings- och ledningsförluster, vilket måste beaktas då det gäller norrländska klimatförhållanden.

1965

Till kompletteringsåtgärder vid Lövholmens pappersbruk har styrelsen nu anslagit 3 milj. kr för den successiva ökningen av tillverkningen av kraftliner till i första hand 150000 ton per år. Därmed blir fabrikens kapacitet 50% större än vid planeringen för fem år sedan.