En kort Berättelse OM

Tab. 1ma (58 x 38 cm, mot s. 40)

Explication af Bokstäfwema

A. Härden. — B. Forman. — C. Råkopparlappar. — D. Gråstenspelare. — E. En järnhäll. — J. Järnfästen i muren. — K. Bleckluckor, hwarigenom skorstens fängan uttages utur skorstens pannorne, som i skorsten stå på järnstänger. — O. Gluggar at lägga stickor uti. — F. Stielpningen af råkoppar styckena. — G. Bohljärnet. — H. Ett beslag på muren at den ey wid afdragen må skadas. — L. Kummern. — M. En grop dit Cratzen drages. — N. Utprickningen af hwalfwet, som är öfwerst och äljest ey kan synas. — W. Utprickning af härdarnas sluttning inuti. Scala Ulnarum

Om Afwesta Crono-bruk

Thet Första Capitlet,

Om belägenheten, första inrättningen, förmerandet, thess forna innehafware; af hwem, och på hwad wilkor bruket nu besittes.

AFWESTA CRONO-BRUK, som så wäl för dess många Kopparwärkstäder, som för den ansenlige inkomst Cronan åhrligen deraf hafwer, wida är bekant, ligger i Kopparbergs höfdingdöme, Näsgårdz län och Grytnäs Sochn. Detta Bruk är i anseende til stora Dahleälfwen, hwilken der med häfftighet i Ost — Nord-Ost förbifaller, ganska wäl belägit; kunnande ey giärna på någon tid om åhret wattn för dess wärkstäder tryta. Straxt ofwanom är i bemälte älf en wijk, som på gammal swänska kallas Afwadh, hwaraf Afwesta förmenas hafwa sitt namn.

I forna tider skall här allenast warit någre Järnhamrar och Sqwalte qwarnar, diäknehytte- / Boerne tilhörige till 1636, då Koppar Compagniet, som för ett wist pris på skeppundet all Fahlu Bergsmans råkoppar sig til-accorderat, kiöpte denne Skattegrund; låtande, å egen bekostnad, der anlägga igenom Bruksföreståndaren G: Silenetz sitt gårmakeri, som förr jemte Cron[one]s i Säter stod.

Ordsakerne fil flytningen woro följande.

1. Kohlbristen. 2. at Gårmakeri ey kunde för skogarnas utödande så när til Fahlu Kopparwärk blifwa bestående; liggande allenast 3 mil söndrade. 3. Säters ströms obeqwämlighet, som offta i sommartiden uttorkades; men om höst och wåhr, genom / omåtteligit swallande ibland, bortskar werken. 4. de som offtast upkommande twistigheter Cronones och Compagniets betiänte emellan om forbönder, som der ey altid till kopparens afsendande kunde hafwas.

Här emot befants Afwesta ey fil ett så stort Bruks inrättande otiänligit 1. För dess watturika ström. 2. Stora omliggande skogar. 3. Nära belägenhet til Wästerås, hwadan kopparen sedan beqwämligen kunde siöledes försändas til Stockholm. 4. dess ymnige allmoge, som med forande, kohlande, nödigt wärkes framskaffande, med mera, kunde gagna. Blef derföre all Fahlu tilwerkning i så måtto söndrad, at Crono råkopparen gick på Säter och Compagniets gårgiordes i Afwesta, genom egne arbetare, under dess egen disposition.

Men aldenstund 1638, i anledning af de dageligen inkommande klagomål, så öfwer betalningens oriktighet, som öfwer det 92 lispund extra afbrenning på skeppundet, hwilket gårmakeri Föreståndaren påstod; sättiande i Fahlu wåg så kallade kopparwräkare, som kopparen effter orenheten taxerade och afslag gjorde, Kongl: Regeringen för godt fan, at Bergsmannen i nåder, mot afgift af 4de skeppundet i Tull, til Cronan ifrån detta twånget at entlediga, och om sin egen koppar fri disposition Iemna; ty nödgades straxt dereffter berörde Compagnies sednare interessenter försälja de wid Afwesta inrättade wärk för 18000 rdr åt Stora Kopparbergslagen, som jämte confirmation på samma köp ärhölt af Hennes May:t Drottning Christina A:o 1641 privilegium at få Afwesta Bruk under Fahlu Stads jurisdiction och friheter besittia.

Derpå slöts följande åhret 1642, med / Sal: Myntmästaren Marcus Kock derom ett accord på 4 åhr, hwars hufwudpuncter woro; at bemälte Myntmästare förbant sig 1. all Fahlu Bergsmans koppar för 4 d. smt skeppundet at gåra. 2. de wid Afwesta knapt halfbygde werken at fullkomna. 3. gifwa till Cronan åhrligen i Ströms afrad 500 d. smt, och 4. åt Bergslagen en pension af 10000 d. kmt såsom interesse på dess till Brukets lösn utlagde peningar. Och som det begynte falla Cronan för swårt, at endast för dess egen koppar underhålla och reparera det nu nog förfallna, samt af wårfloden nyss illa skadda Säters Bruk; ty beslöt wid samma / tid Högl: Riksens Ständer, at det aldeles ödelägga; anseende derwid ey litet Fahlu Bergslags nytto uti kohlens besparing, som til Bergsbruket kunde behöfwas.

Åtog sig altså ock Sal: Herr Kock Crono kopparen med någon besparing neml: för 9 d. kmt skeppundct i arbetslön at gåra. Bergslagens accord, som 1646 gick til ända prolongerades på 15 åhr neml: in til 1661, med betingande af påökning på arrendet och at Myntmästaren under samma tid 6 kopparhamrar skulle upbygga och andra nödige werkstäder, såsom spiksmideri, samt Myntmachiner så til rundt mynt, som plåtar anställa och til fullkomlighet bringa.

Detta alt blef med största flit efterkommit, i ty förutan andre werkstäder och Myntmachinerne, de 6 betingade kopparhamrarne /:som liggande under et tak tillsammans:/ kallas Nybruket, fullkomligen inrättades, och dertil Norre grafwen med ganska stor bekostnad genom hårda berget wid pass 600 alnar, brändes. In Summa på desse 15 åhren sattes Bruket nästan til alla dess werkstäder i det wackra skick, som det nu ses hafwa. A:o 1661 förlängdes åter det då *exspirerattde coniractet med Sal: Herr Kocks änka och arfwingar, ey utan widare förhöjande af arrende summan, som til Stora KopparBergslagen åhr!igen utbetaltes. Under den tiden nu Afwesta Bruk således bortarrenderades, blef det några gånger för Kongl: Redunions Commission såsom regalt angifwit, hwarom åhr 1652 och 1663 noga undersökningar anstältes, dock förklarades besynnerligen sidstnämnde åhret för Bergslagens wälfågne egendom, så wida det befants wara af Koppar-Compagniet med Kongl: privilegium kiöpt och med egen bekostnad på Skattegrund upbygt, samt af Fahlu Bergslag sedermera för 18000 rdr inlöst; warande Nya Kopparbergs och Garpenbergs Bergslager äfwen tillåtit at hafwa sina egna gårmakerier.

The Femte Capitlel

Om Råkopparens gårgiörande

NÅR RÅKOPPAREN ifrån dess *oart såsom slagg, Bly, 'järnbinda, med mera skall ränsas, säijes den gåras. Detta förrättas af Gårmakaren i en ugn til mått och /form, som hosföljande Tab I utwisar, anlagd. Gårmakerier äro här 4; bestående hwart af twännc härdar, A A. För hwar härd är ett p:r träBäljor, Tab: 2, S S, som äro 5 alnar långa och drifwas af wattn, hwilket faller igenom 'wändstrump, det är: genom dubbla rännor, under hwarannan så satte, at wattnet dymedelst ledes tilbaka ned på hjulet, twärt emot dess *grek upp uti grafwen.

Blästern skier på det sättet at då hjulet, som sitter på den baktil blindt utprickade hiulstocken, K, omföres af det derpå fallande wattnet, blåsa bäljoma, S S, til skittres genom en af kammarnas, E E, / tryckande i *sönder på hwar sin *tråda, F F, och klafwarnas, G G, långkrokarnas, H H, ässens, I I, samt nedra dubbelhakarnas, Y Y, nederdragande och Sadelens, L, Swankroens, M, Swängelkrokens, N, och Swängelens, 0, /:hwilken, som en wåg balancerande, upwäger ömse bäljome:/ som ock Swängelkrokarnas, P P, och öfra dubbelhakarnas, R R, uplyftande igen. •Forman, hwarigenom blästern går passas mitt uti härden in, och det så at dess yttersta kant wid den mindre yppningen står i lika linea med Härdranden å bägge sidor, när bemälte forma /:ofwan- / uppå mätt:/ sitter igenom muren ¹/2 aln samt emellan dess mynning och bakwäggen är en god ¹/₄ alns *Spatium, bärande blästern, som här ganska stark ärfordras stryka mycket stupat in på härden.

De omtalte twänne Härdar brukas til skiftes en i sönder; men måste förut öfwer leret innantil med instötningsstybbe, så wäl, som på randen ofwanom fordras. Nyssnämde instötningsstybbe är en blandning af ¹/₅ rent tallkolsstybbe 2/5 Sand och 1/4 ler wäl stött, sichtat, och med wattn fuchtat. Sielfwa instötningen skier på följande sätt. I. Eldas Härden wäl warm. 2. Ren- / sopas och wätskas den alt öfwer. 3. Bakas så mycket af det omtalte instötningsstybbct ganska jämt åt alla sidor och ofwanupå randen med händerna ut, at det öfwer alt har 1 fingers tioklek. 4. Sichtas deröfwer hel tunt med oblandat kohlstybbe. 5. Bultas först twänne warf med Bickhamrame och så 6. lika många gånger med Härdstötlarne ganska hårdt och jämt. 7. Gnides med en wåt trasa Härdlapp benämd alla ojämheter bort, då härden är aldeles färdig; bärande ifrån Forman fram i Längden hafwa 1¹/2 aln i Bredden 1¹/₄ aln och i / diupet ³/₄ aln.

Straxt derpå fylles den med torra kohl och randen betäckts rundt om med stybbe. Hwareffter begynnes at stielpa, det är: sättia upp på härden den råkopparen, som skall gåras. Då 1. å bägge sidor af randen bakwid wäggen uppstapplas på stybbct råkopparlappar til en tum högre än öfwersta Formemynningen. Kopparstyckena, som skola raffineras rullas 2. på rullar fram, och wägas uppå styckebrädet, (K) [G], Tab: 3, som då är med sand alt öfwer bestrött, liggande med dess ena ända på gålfwet; men med den andra räcker nästan upp / til Härden mycket högre än de upstaplade kopparlapparne. Under stycket lägges en liten brädlapp. Twänne karlar hållande i hwar sin ända deraf, wrida och wäga det, (4) [3.] at de dermed komma upp 61 ändan af bemälte styckebräde, hwarifrån det (5) (4.] omwältrat med stielpkrokarna ned på stielpbräderna /:som stå ä hwar sin sida •slut neder åt Härden:/ så halkar, at det stupat med hwardera ändan kommer at stödia sig på nyss omtalte tilredz staplade kopparlapparne. Sålunda stielpas styckenia det ena öfwer det andra 61 11, 12 å 13 skd / på en härd och det i 3 stycken, om *lägenheten så stilsäger, det bästa emellan och det sämsta samt bredesta, som swårt afsmälter och mält behöfwer af hettan twingas, näst öfwer Forman. Huru styckenia komma på hwarannan at ligga kan af utprickningen,

F, Tab: 1, ses.

Når nu således är til redz, fyllts öfwer alt sammans med kohl. DerefFter lägges eld i Forman och släppts medelst 'skiötets updragande blåsteet i gång i förstone hel sachta, på det, at den toma Härden ey må sönderblåsas. För samma ordsak, / som ock at styckenia må fortare afsmålta, stoppas frammantil alt stadigt under dem kohl med åskichaken ned i Härden, så fort dc brinna undan. I ställe slås nya ofwanuppå. De nederrasade upösas igen med skiyffelen. För blästem giöres ock genom kohlen frammantil med skaljärnet yppning, at den obehindrad må spela under styckenia och dem mitt på afsmälta.

Då det understa stycket således blifwit mer ån half afsmålt, brytts det emot det näst öfwerliggandc med Bråck-stången af, doch så at dess båg/ ge ändar blifwa på de upstapplade råkoppar-lappame qwarliggande, hwareffter sedan kolen behändigare med Kryckan ån med äskiehaken understoppas. Sammaledes, som med det första, förares ock med mellan stycket, när dcrmed så när kommit. Och emedan då det första stycket afsmålter, både slagg och koppar stelnar på Härdbottn, hälst, som då blästern är lindrig och ey så kommer deråt; ty bör straxt andra stycket brutits af, här på achtning gifwas.

Kiännes på härdbottn för äskiehaken något skräfligit, kan säkert blåsten ökas, at alt må / blifwa qwikt til dess öfra stycket med kan afbrytas; men befinnes härden alt öfwer wara slät, bör den Conserveras emot hettan och med en ändas *togliga insmältande af andra stycket afswalkas. Den andra styckeänden sättes tilbaka, det är makas å sida med Bräckstången undan öfra stycket, som således på det understas qwarliggandc ändar nederflytt kommer närmare blästern och kan snarare afsmälta. Så snart hettan hunnit giöra sin wärkan på det 3die som på de förre styckerne, brytes det samma ock emot muren med / Bräckstången af. Dcrpå straxt den nyss omtalte Bottn-gyttringen befinnes qwick, makas cn styckeända i sönder sachta fram på randen och afsmältes först half, förän den samme til det qwicka godzet i Härden får inskiutas. Ingen ända makas igen förr effter, förrän den nyss tillören insatte intet kiännes mera flyta hel hård i det qwicka godzet.

Under alt detta måste Forman med Formjärnet we' upstötas och den derföre upgiäsande hwi- / ta slaggen Cratz kallad bort skjutas, hwilket, när det ey mer wil hielpa drages stundom ett drag med äskiehaken fram åt randen el: /:hwar styckeändarne å någondera sidan äro insmälta:/ åt den kanten. När änteligen härden på föreskrefne sätt blifwit aldeles fylld giöres afdrag med följande omständigheter. I. Ställer man bäljorne. 2. Drager kohlen med kryckorre åt en sida af, ned til den klimptals underliggande Cratzen, hwilken 3. äfwcn omröra / med kryckorna at den må gifwa ifrån sig alla kohlen, som deruti äro. 4. Stöta dcn öfwer Forman sittiande slaggyttringen, Näsa benämnd, med Bräckstången af, samt drages 5. jämte all Cratzen med kryckan åt en annan sida utur Härden, så att kopparen blir ofwanuppä hel bar. 6. Så fort Kratzen afdrages, swalkas den af med wattn at dämpa hetan för de arbetande.

7. Makas öfwer det qwicka godzet igen kohlstybbe, och slås 8. som förr [kohl] på, hwareffter blästern 9. släppes / sedan åter uti gång.

Det rum, som genom afdraget uti härden blir måste åter igen upfyllas, at blästem bättre må komma åt at twinga godzet. Detta kallas, giöra tillsatz och skier gemenligen med god Cratzkoppar, eller den finesta råkoppar. Wid tillsättiandet brukas samma försichtighet, som redan om styckeändarnas insmältning är påmint. Straxt när den inmakade Kratzändan kiännes ey mer, giöres på förenämde sätt åter igen afdrag, doch utan Näsans afstötande, hwilken likwäl / med skafjämet jämkas at hon ey kommer at gro för forman. Man fortfar således med en tilsatz emellan hwart afdrag dl dess härden af rent godz blir full.

Kopparens renhet rödjer sig af dess blågröna färg och täta kokning, när kohlen fram wid randen med skiyffelen undanmakas, i ställe at han oren står hel stilla och ser dunkelröd ut. När samma märken wisa sig, insmältes sluteligen en så stor Cratzkoppar tilsatz af bästa slag / som til härdens riktiga fyllnad behöfwes.

Blästern, hwilken alt effter, som härden blir af koppar full, ökas, gifwes på slutet som alra starkast, hwilket kallas drifwa på går, hwarwid följande ting äro at märka. 1. Måste forman ofta och med warmt Formjärn upstötas, ganska hastigt ja stundom upkilas; blifwande kopparen ju renare ju segare och benägnare densamma at igengro. 2. Bör ofta ses effter huru det drifwer, hwilket på twån- / ne sätt förnimmes i) Bak wid Forman, derest, om det går hett, kopparen wisar sig ljus; men om det deremot är kalt, den mörkröd och liksom med swarta fläckar synes. ii) Fram wid härdranden, hwar, då med skiyffelen kohlen undanmakas kopparens heta drifwande af en ljus och häftig; men kalla af en dunkelröd färg och långsam kokning klarligen finnes. När det går kalt är ingen fara; emedan godzet snart igen / upwärmes; men drifwer det för hett måste med kalt wattn utanpå kohlen afswalkas, på det ey härden må förbrännas, eller godzet i hastighet far hårdt drifwas. 3.

Blifwer altid först gårt det är fulldrifwit baktill, hwarest starkaste hettan är, hwilket då Formjärnet hel hastigt indoppas igenom Forman i det qwicka godzet, kan finnas af den derpå tunt fastnade kopparen, som då wisar sig med stora släta Bubblor, samt små wassa / taggar emellan. Når derfdre af detta märket kopparen ses der wara går, skiutes med kryckan några gångor ifrån ömse ändarne af randen under kohlen fram åt Forman, på det at hwad åt bräddarna är ofullkomligit må komma i starkare heta och så blifwa förr til redz. Detta heter röra igenom, hwareffter en liten stund kolen med warma skiyffelen framwid randen undanmakas och heta Formjärnet i kopparen ganska hastigt indoppas. Om då / godzet häftigt skiuder, och det dcrpå fas[t]nade kopparskalet wisar sig med •skraflota •bladdror eller ock wasstaggot alt öfwer måste ännu längre drifwas; Men äro bubblome, som nysstilförene nämdes släta å något ställe med små wassa taggar emellan, samt skiudningen liten eller alsingen bör ingalunda längre drifwas.

Man ställer derföre då straxt blästern; och giör sidsta afdragct på samma sätt, som det första. Ofwer det bara godzct skiutes sedan / tort stybbe. Dereffter afstötes Näsan och drages jämte stybbet /:som med sig all orenligheten affärer:/ utur härden. Sedan kopparen wäl hunnit blifwa som med en tiok hinna anlupen och •sättnas, begynnes utslitningen, som i följande ordning skier. I. Botäckes randen med slitbrädet at den cy under utslitningen må skadas. 2. Swalkas ofwanuppå den stadgade kopparhinnan med kalt wattens påslående at den må bära sig. 3. Stötes skyndsamt med utslitningsjär- / net uti någon swart bubbla som på den stelnade skifwan straxt wisar sig. 4. uplyfftes samma skifwa frammantil sachta, at hon kan fattas med utslitningstängren af drängarne, som den 5. utur härden på slitrullar draga. 6. i •kummem släpa och afslächa, samt 7. på gålfwet igen uplyffta och upstappla. Sålunda continuerns med den ena skifwans utslitande effter den andra, så länge något år qwar i Härden.

Detta är korteligen processen wid gårbrenningen, hwar hos doch följande nödige anmärkningar, som för sammanhangets skull ey tilfbrene kunnat så redigt anteknas, icke bör förbigås.

Brukas den en gång gjorde instötningcn så länge den ey å något ställe går sönder då hon igen måste ny giöras; men emellan hwar gårning bygges den således, at 1. öfwer alt smörjes med instötningsstybbe til en tiok wälling / med wattn utspätt /:hwilket kallas bygge stybbe:/ derpå eldas 2. med stickor til dess det torkats, då 3. lika tiokt deröfwer anstrykes med smörje stybbet bestående af ²/₄ rent tall-kohls-stybbe ¹/₄ sand, 94 ler wäl blandat, sichtat, och till en wälling, som det förra utspätt; warande här til tall-stybbe derföre nödigt, emedan granstybbet, som då det blir warmt sprakar, lätt kan skiämma instötningen. Får ey Forman wara af järn; utan koppar på det, at fall något deraf skulle smälta, godzet ey måtte orenas. Om ock Forman ey befinnes smälta rätt fram; utan styra blästem mera åt någondera sidan, måste styckeme dereffter wid stielpningen så passas at de likafult mitt på alsmälta.

Straxt en rå- eller Cratz-koppar ända makas in i Härden måste / den skiutas ifrån härdranden, at han cy kommer at ligga derintil, och skada instötningen, samt igenom Forman skiutas undan i fall den synes der hindra blästern.

Bottngyttringen af första stycket, bör därföre wara qwick förän någon ända af andra stycket ar sättias effter, at det smälta godzet /:som ock lått kunde frysa af, om något kalt kommer i härden [1], / när i bottn år oqwickt, ey utan största möda och ganska många afdrag skulle fås rent, då bemälte bottngyttring, som i förstone af de efftersatte råkoppar ändarnas orenhet tilwäxtc, sedan Härden blifwit full, begynte småningom •resolvera sig, och orena den smälta kopparen.

När slaggen begynner så mycket giäsa upp för forman at den hwarken med Formjärnet eller äskiehaken mera kan undanrödjas får blåsten, brukas rän- / na in genom forman i kopparen med råa alderspön; hwilcka i det de förordsaka en kokning, förskingra Cratzen undan åt bräddarna.

Om den kopparen, som skall gåras är god och ey mycket oren /:hwilket kan slutas deraf at kopparstycket ey ses hafwa ofwanuppå sig en dock slaggskorpa, utan ser ofwanuppå allenast litet skrafligt ut:/ stöta ey giäma näsan af wid första afdraget; utan jämkas allenast med skafjämet; emedan det / osäkert är, om den så mycken oart innehafwer at deraf straxt igen ny Näsa kan sättias, hwilken doch til Formans coaservalion emot hettan är aldelen nödig.

Om ey Forman hastigt och med warmt Formjärn upränsas när på går drifwes, kan formjärnet lätt fästas af kopparen, på hwilken händelse ingen annan råd är än skyndsamt ställa blästern, taga ut Forman, lossa Formjärnet och alt åter igen i gång släppa; warande emedlertid en stor lycka om ey altsammans i härden affryser.

Då går tages är säkrast / at lita på det anförde profwet med Formjärnets indoppande; warande på skiudningen ey så särdeles att bygga; emedan mången koppar sedan den blir fulldrifwen häftigt skiuder, i synnerhet blyachtig, hwilken är ganska swår at rätt skiöta; emedan bly är alt för qwikt at kunna stadna såsom slagg och järnbinda i Cratzen, och altför tungt at drifwas upp med röken af blästern, såsom en del af den finare oarten; utan synes ibland wid utslitningen rinna swart af den ena skifwan på den andra så / länge något är qwart i Härden.

Antingen kopparen för litet eller mycket drifwes blifwer den osmidig. På den förre händelsen kan ey en gång utslitas fbrän skifworne blifwa hel tjocka. På den sednare måste med lagom drifwcn utspäs. På bägge sätten skier onödig afbrenning och kohlförtäring. Derföre bör ey så långe drifwas at det omtahlte kopparskalet på Formjärnet får öfweralt släta bubblor, hwar ey går kopparen antingen ärnas tål Mässingsbruken eller ock är blyachtig, då den ganska mycket tohl; warande nog för ordinaire gårkoppar, som skal / smidas att profwet å något ställe wisar sig med släta *bläddror.

Straxt effter första afdraget strör kopparen om det är hårdt drifwit; det är at deraf synes upgå en rök, som förcr med sig en ganska fin kopparsand, hwilken på en flat skiyffel plägar fångas och resande meddelas.

Då kopparen står bar, måste wäl wachtas at intet kalt kommer dertil, på hwilken händelse den med faseligit knall skjuter utur härden, ställande både folk och byggningar i all som största fara.

Samma olycka förestår i) om wattnet kalt kommer wid afswalkningen åt någon / af de liusa fläckarne, som offta på skifworne pläga wisa sig. Bärande, då wid utslitningen wattnet påslås, sådane fläckar, hwarigenom den heta understående kopparen uppottrar, med skiyffelen betäckas at det ey må komma kalt dit åt. ii) om slitjärnet stötts för diupt tål den understående qwicka kopparen. iii) om skifwan wid utslitningen en gång uplyfft åter igen nederfaller.

Kohl är uträknat wid pass åtgå till hwart skeppunds gårande /2 stig, hwilket bör förstås om goda tallkohl, emedan äljest mera consummeras. Afslächningen i kummern har den nyttan med sig at kopparskifworne slå ifrån sig ett Zinder i wattnet Gårkumferga kallat, som giör kopparen osmidig. Under denna afslächning rinner cominuerligen kalt wattn in och det warma utur kummern.

Afbrenning i Gårmakeri bestås Bruket på hwart skeppund 2 lispund hwilket i differencen, som förmälts wara emellan Bergs- och Stockholms wichten godtgiöres; i ty kopparen dl Bruket effter Bergs-, men ifrån, effter Stockholmswicht wäges; kunnande doch Bruket ey binda deremot gårmakaren till någon wiss afbrenning / för kopparens olika godhet, som ey så utan på hwart stycke kan ses.

Ju mer med utslitningen hastas och kopparen är hårdt drifwen ju flera skifwor blir det; så att utur en härd fås 70, 80, 90 å 100de, den ena mindre än den andra, alt effter härdens sluttning inuti. Den öfwersta kallas skumskifwa, och måste för dess orenhets skull mästadels omsmältas och gåras. Den nedersta, wid som en hand, kallas kung. Med en Härds gårande påstår 10, 12 å 14 timar alt som kopparen är / fin och mindre afdrag fordrar, samt kohlen och bäljorne äro goda.

Af den starka blästern och hettan drifwas äfwcn koppar partidar jämte den lättare oarten 15 a 20 alnar upp i de utprickade skorstenspannorne, derutur den så kallade skårstens färga sedan hämtas och jämte Cratzen, Gårkumfergan, med mera wid Cratzugnarne, som å sitt ställe skall anföras, smältes. Ibland kan hända att denna skårstens ferga går pannorre förbi, fallande först neder i fria / lufften och lägger sig på gårmakeri taken, som för den ordsaken måste wara gode at han derifrån wid wåtwäder kan i rännor nedanföre sköljas och igenfås.

Sedan den wanlige tiden, som är en månad efter kopparzedlens intekning wid Bruket hwilket doch ey så noga observeras, hwar ey oföre hindrar at ey råkopparen kan framföras och gåras:/ rår egaren sin koppar raffinerad at utcommendera wid Zedelens upwisande och gårmakare lönens ärläggande, som är / effter Contractee med Kongl: Cammar Collegium för 1 skeppund Crono koppar 3, och för 1 skeppund Privalonem 4 d. smt.

Åtniuter deremot gårmakaren af Bruket för hwart skeppunds raffinerande 20 öre kmt, samt för skumskifwans omsmältande dessutan åhrligen 50 d. kmt; lönande sielf sine 2ne drångar den ena 1 d. 12 öre kmt och den andra 1 d. 8 öre för hwar Härd.

Kopparzedlar brukas i handel och wandel nästan som Bancozedlar. Courant pris på 1 skeppund Gårkoppar, som antingen ta Messingsbruk, kiöpmän eller kopparslagara försäljes är ofri 308, 309 a 310 eller Fri 412, 413 å 414 d. kmt.

Den gårkoppar, som skall foras, skrapas först med krafsorne at ey de på skifworne sittiande små smulor må på wägen förloras, och wäges sedan ut effter Stockholms wigt. Men huru med den koppar kommer at förfaras, som skall til hwarjehanda smide Sorter förfärdigas gifwes i följande Coitffiert rum at förmähla.

Thet Siette Capitlet

Om gårkopparens stöpande och smidande

THEN GÅRKOPPAR, som skall utsmidas wäges Smeden i händer, hwilken honom i Smält Härden, Tab: 4, stöper det är omsmälter. Förut måste 1. denna SmältHärd med lika blandning och på samma sätt, som redan wid Gårmakeri är förmält fast något hårdare och till 3 fingers tioklek instötas; börande sedan dess diameter ofwan- / til wara 1 aln och diupet 1¹/₂ qvarter. 2. Forman, M, effter det märket inricktas at hon med dess yttersta kant af mynningen ligger ett godt finger högre än randen baktil, när emellan nyssnämde Formemynning och bakwäggen är en god twärhand och Forman /:ofwanuppå mätt:/ sitter 1¹/₂ qvarter igenom muren, ja så at blästern kommer at stöta tu finger nedom främre härdranden in; warande äljest Bäljemachin enehanda som i Gårmakeri.

Sedan nu alt är således til redz fylles härden med kohl till ₂ alns råge öfwer randen; hwaråfwan / uppå gårkoppar skifworne, som skola stöpas, til 2 skd upstaplas, som kallas bära på.

När alt sammans är med kohl öfwer betäckt antändes och gifwes bläster i förstone hel sac[h]ta, men sedan starkare alt som gårkopparen hinner smälta in i Härden, hwilken lätt då den är tom af stark bläster och heta til instötningen skadas. Emellan wäggen och gårkopparen bör wid påbärningen lemnas en twärhandz rum, hwarigenom med skiyffelen, så fort kolen i Härden brinna un- / dan, andra kunna i ställe stoppas. De påburne skifworna smälta altid först wid Forman och makas så med skiyffelen effter til dess de aldeles stöpas. Forman måste med Formjärnet som offtast ränsas emedan altid ehuru fin kopparen är derföre någon Cratz wärkar sig.

Då den påburne kopparen är insmält ses effter huru det drifwer, hwilket på twänne sätt förnimmes 1. Bakuti Forman 2. genom kolens undan makande framwid randen; gifwande å bägge ställena en lius ferg, men allenast framwid randen en häfftig / skiudning, kopparens heta drifwande dl kiänna. Deremot om det går kalt ser godzet dunkelrödt ut och kokar ganska litet eller als intet. Emot det förra nämbl: at det drifwer för warmt brukas at giöra tilsatz af små går-kopparskifwor; men emot det sednare är intet bättre än at låta blästern giöra sin werkan och på någon tid hålla upp med tilsatzer.

När Härden på 1 finger när är af qwick koppar full ställes blästem och giöres afdrag med kolens undanskiutande, Cratzens afdragande och den på Forman sittiande Näsans jämkande så / at kopparen blir ofwanuppå hel bar och ren, hwareffter som förr alt släppes igen i gång. På hwar stöpning giör(es) man ett afdrag efter hwilket härden på brädd fylla med tilsatzer af mycket fin koppar, som fortare eller långsammare insmältes effter som godzet ses af förenämde märken drifwa hett eller kalt.

Sedan Härden effter afdraget blifivit fyld, bör widare kopparen med en lindrig heta fil ett wist mått twingas, hwilket antingen det *in excessu eller defeciu öfiverträdes blir kopparen osmidig. Det är ey häller mindre / swårt än angeläget at i Smält Härden taga rätt gårt, så att ofta smederna, som dermed dageligen umgå, giöra som säges warg, det är ösa i otid för sent eller bittida ut. Icke desmindre gifwas följande märken dertil, af hwilka om ey alla doch gemenligen några sig wisa. 1. at kopparen som näst tilförene häftigt synes skiuda, då wid randen med skiyffelen kolen undanmakas står hel stilla. 2. upsprakar gemenligen hastigt af kopparen då han blir bar små gnistor, fördelande sig i wädret som stiernor, hwilka när det ey år fulldrifwit upfara lamt och med liksom wattnachtige bladdror. 3. ses där äljest bäljorne äro så goda at de förmå undanblåsa de skrymmande kolen, alt som det begynner bli mera gårt bakför forman et skinn, som äfiven blir alt segare och sidst af hwar bäljepudst ey kan sönderblåsas.

Straxt något af de föregående profwen wisa sig, ställes blästern och kolen afdragas. Emedlertid böra lerdeglarna, C, jämte slefwen wara innantil med wattn och ren aska som en wälling sammanblandat til en knifbaks tioklek anstrukne och sedan wäl 1 tima förut eldade samt / näst förut på Härd laget i ordning stälte.

Derpå begynnes utösningen då de små kolen, som altid ofwanuppå lemnas at ey godzet i Härden må stelna, med Kryckan hwar gång för slefwen undandragas, som stödies på haken, Q, i skorsten och taga full af koppar, samt utöses en eller flera gångor i hwar degel alt effter det bestälte smides tyngd. Sedan mer intet är i härden strös stybbe öfwer alla smältorna at de dess längre må hålla sig warma.

Straxt den först utöste smältan någorlunda hunnit / stadga sig at hon ey å afwig sidan synes fius släppa wattnet på hiulet, Q, Tab 5, som omförer med sig de på hiulstock(eck)en, B, sittiande lyfftarmarna, C C, hwilka upkasta fil skifta hammaren, K, som dels af stöten emot den öfwer sittiande tryckaren, L, men mäst af egen tyngd nederfallande gifwer slaget på den å städ, A, liggande smältan, S, och den utsmider.

Så länge en smälta första gången smides, säges hon bokas och lägges sedan i utwarms härden, G, Tab, at åter igen / upglöggas. Men under hammaren bokas i ställe den andra i ordningen. Sålunda continueras til dess alla smältorne blifwit bokade.

Hwad den öfrige smidningen anbelangar synes den mera komma på handgrep än någon särdeles wettenskap an; torde derföre wara nog at

allenast repa som kortast upp den ordning, som wid de förnämste Smid Sorteme plägar hållas i utwarmande och smidande.

En Smälta til ordinarie takbleck 7'/₂ qvarter långa 4¹/₂ qvarter breda handleras på följande sätt, effter hwar glögning. Nämbl.:

Efter 1ta hettan Bokas på längden,

2dre ... Smides ut,

3die ... Smides på "Skiär,

4de ... Klippes i kanterne,

5te Slås igenom och

6te Smides på

7de mått,

8de Bredes af 1 tång cl: 1/2 skeppund,

9de Släckes af i kummern.

Sidst ritas hwart Bleck, Klippes upp i falsen baktil, jämkas i kanterna, klappas under en trähammare at de må blifwa rätta. Sammaledes förfares med myntblecken allenast med den åfskilnad at de ey slås igenom, det är til dubbla sam[m]an, eller klappas, hwilket sednare allenast / med takBleck är brukeligit, emedan andra som skola arbetas deraf blifwa för hårda. Men extraordinarie Blek af 10 qvarters å 3 alnars längd och 3 qvarters bredd slås 2 gångor igenom at Smältorna blifwa Fyrdubbla och måste gå igenom flera hettar, som de mer skola utsmidas och bredas sidst af 4 Smältor eller 16 Bletk i sönder under wattnhammaren, då 3, 4 å 6 karlar smidning dirigera; stödiande smältorna på twänne Knecktar.

Smältor till ordinarie Bottnar smidas i följande ordning näml: /

Efter 1sta hettan Bokas den rund,

2dra ... Smides ut,

3die ... Smides til skiär,

4de ... Klippes effter cirkel rund,

5te Smides på mått,

6te B[r]edes af en tång

7de eller ¹/2 skeppund i

8de sönder,

9de ... Släckas af, rättas med prissorne och k[l]ippas til slut effter cirkelen runda.