Affallsvatten från pappersbruk och cellulosafabriker.

(Ur Svensk papperstidning 1911)

 

Allt oftare förspörjer man numera yttringar från flera håll af åstundan efter en lagstiftning, som inskränkte och regle­menterade fabrikers rätt till att uti sjöar och vattendrag ut­släppa affallsvatten, som antages inverka skadligt på fiskens trefnad och fortplantning. Erkannerligen gäller detta pappers­bruk och cellulosafabriker, hvilkas affallsvatten misstänkes såsom synnerligt skadligt i nämnda hänseende. Att fisket i vårt land öfver hufvud taget blir sämre undan för undan, är en klagan af gammalt datum. Vi ha hört detta i väl 4o år och långt innan cellulosafabriker påtänktes. Denna klagan synes ha samma valör som landtmännens om att möj­ligheterna för utöfvandet af ett lönande landtbruk med tiden blifvit allt sämre.

Om nu fisket verkligen blifvit mindre inbringande än förr, måste därför detta bero på andra omständigheter än på affallsvatten från pappersbruk och cellulosafabriker, hvilka för öfrigt endast skulle kunna inverka på ett fåtal fiskevatten, under det att berörda klagan är allmän. Därför icke uteslutet att ju affallsvatten från en cellulosafabrik i något enstaka fall och under synnerligt ogynnsamma omständigheter skulle på ett inskränkt område kunna inverka menligt på fisket, ehuru vi tro, att ett sådant förhållande hittills ej på ett afgörande sätt blifvit konstateradt. På tal om fisket i en af våra större floder med tillhörande sjöområde, hvilket af alla på orten uppgafs såsom varande dåligt och hvartill alla möjliga lättåtkomliga skäl angåfvos vara orsaken — ej pappersbruk eller cellulosafabriker, enär sådana då ej funnos där —, yttrade länets fiskeriinstruktör att anledningarna till klagan öfver sämre fiske i hufvudsak voro följande.

 

1:0 Mindre omtanke och sämre omvårdnad om fisket hvarmed man numera ej ville göra sig stort besvär.

 

2:0 Minskad skicklighet uti att fånga fisk, hvartill hörde åtskilligt. mer än att anskaffa en del fiskredskap och att använda dem på en slump. För gott fiskelycka fordras iakt­tageIsförmåga, omdöme, erfarenhet, tålamod. ihärdigt arbete m. a goda mänskliga dygder, hvilka på åtskilliga områden kommit mera ur bruk, än önskligt vore. "Om de s. k. fisk­arne",  tillade slutligen fiskeriinspektören, förstode sig på att dela litet med uttrarna, som här i strömmen taga den mesta och bästa fisken, så skulle de göra rikliga fiskafängen.

 

En annan nyutnämnd fiskeriinspektör, Dr. J. Arvidson. Gefleborgs län, har i sin ämbetsberättelse för 1904, ordat åtskilligt om sulfitfabrikernas inverkan på sötvattensfisket och kommit till det resultatet, att en lag om kontroll över fabriker och dessas till äfventyrs skadliga inverkan på omgif­vande vatten är önskvärd.

 

Detta är nu närmast orsaken till att vi nu upptaga denna fråga till diskussion, hvartill älven gifves anledning af en yrkesinspektörs uttalande i sin senaste årsberättelse samt af den af oss förut omnämnda riksdagsskrifvelsen, hvilken gifvit anledning till vissa mot fabriker rätt skarpa uttalanden från landshöfdingeämbeten och andra.

 

Visserligen brukar det dröja mycket länge här i landet. innan lagstiftning i praktiska saker kommer till stånd, och man kan däraf förmoda, att man har tid på sig. Någon gång kan det dock hända, att en lag helt apropå kommer till stånd eller en kunglig förordning utfärdas på grund af hvad veder­börande anse vara utredt. Det kunde då bli obehagligt nog för fabriksägare att underkastas lagstadganden, i hvilka ej hänsyn tagits till faktiska förhållanden utan till påståenden. som oemotsagda fått gilla som bevisade sanningar. Därför bör man se upp i tid och bevaka sina intressen.

 

Vi anse ingalunda, att en dylik lagstiftning vore alldeles onödig. Tvärtom tro vi, att det ur fabriksägareintresse vore önskvärdt, att vi snarast finge en förnuftig sådan, som toge hänsyn till faktiska förhållanden och allas intressen. Vi hysa i sådana hänseenden ej samma åsikt, som den framstå­ende disponent, hvilken i utlåtande rörande förslag till bestämmelser om kokare mera naivt än klokt uttalade den öfvertygelsen, att en sidan förändring vore öfverflödig,  "ty enhvar bjuder väl till att skydda sig mot olycksfall".

 

Pappersbruken och cellulosafabrikerna torde önska sådan lagstiftning af följande skäl:

 

1:0  Det kan vara obehagligt, att i tid och otid utan verklig grund blifva beskyld för att genom affallsvatten skada närliggande vattendrag. Om man ställt sig gällande föreskrifter till efterrättelse, bör man vara fri härifrån.

 

2:0 Under nuvarande osäkerhetstillstånd, utan speciell lagstiftning i sak, kan det inträffa, att ett fabrik blir åtalad för åstadkommen skada i fiskvatten och dömd till ansenlig skadeersättning, därför att genom s. k. sakkunniges utlåtan­det såsom juridiskt bevisadt ansedt blifvit, att sådan skada verkligen förefinnes, ehuru sakförhållandet i verkligheten ligger annorlunda.

 

3:0 Ett pappersbruk har nu blifvit utsatt för ett sådant åtal. och man är i intresserade kretsar spänd för huru detta kom­mer att aflöpa.

 

Den ofvannämnda Dr. Arvidson har under 1904 års som­mar verkställt undersökningar rörande affallsvattnets inverkan i västra delen af Storsjön och i Strömsån från sulfitfabrikerna vid Hammarby och Ströms bruk. Undersökningarna ha be­stått i dels vattenprof och bottenprof, dels planktonhofningar. Af de i Storsjön verkställda undersökningarna skulle ha fram­gått, att vattenprofven innehöllo svafvelföroreningar, att sval­velhalten inverkar skadligt på vattnets fanerogama växtlif.