Alstermo bruk sulfatfabrik

Kompletterande läsning: Papper och Massa i Småland del 1.

Källa: En bok om Alstermo. Författare Sven Englén

Alstermo fabriks AB bildades 30 jan 1874. Aktiekapital 500 000 Kr.

Styrelsens säte: Stockholm

När handbrukets tillverkning år 1868 nedlades hade bruket bytt ägare och åren 1871—74 uppfördes av grosshandlare C. M. Norman en natroncellulosafabrik.

Ledare för fabriksbygget åren 1871 – 1874 var civilingenjören Sten Otto Siefvert, f. 14/3 1844. Uppbyggnadsarbetet tog nära 4 år. Sena tiders barn ha nog svårt för att kunna uppskatta det rätta värdet av det, som ligger bakom allt detta, all den omsorg, möda och svett, som det kostat.

Transporterna av de tunga maskindelarna och allt annat gods på de knaggliga, slingrande vägarna medförde givetvis stora ansträngningar för folk och dragare. På den tiden fanns det inga järnvägar här. "Järnbanan” Kalmar – Emmaboda öppnades för trafik först år 1874 och bandelen Nybro – Säfsjöström två år senare.

Beträffande sodacellulosafabriken vid Alstermo meddelar Bosaeus följande: ”Enligt den muntliga traditionen i orten inrättades tillverkningen på följande sätt. Från sågbacken utanför fabriken fördes veden till en cirkelsåg, som kapade den i 1/2 cm tjocka skivor. Dessa packades i plåtkorgar, som på räls sköts in i en lång liggande för direkt eldning inrättad cylindrisk kokpanna. Denna var hopnitad av tre segment. Öppningen på dess ena gavel stängdes med en stor manlucka, som hängdes upp på en järnskena ovanför pannan för att kunna manövreras. Veden kokades med lut av kaustik soda.

Efter kokningen avtappades luten och indunstades i flamugnar, som låg i fabrikens bottenvåning. Den vanliga återvinningen av soda genom den indunstade lutens bränning, upplösning i vatten och kausticering med kalk praktiserades tydligen. Det sägs, att avdunstningsugnarna ännu finnas kvar under en sedermera gjord utfyllning på byggnadsplatsen. Den erhållna pappersmassan skulle dels säljas som sådan, dels på platsen upparbetas till papper.

Upptagningmaskiner anskaffades för avvattning av den massa, som var till avsalu. Den egna papperstillverkningen skulle ske vid nedre vattenfallets kraftverk.

Beskrivningen på fabrikationen anger, att denna skedde enligt en av engelsmannen F. B. Houghton uppfunnen metod med apparater, som levererades till Sverige av den engelske maskinfabrikanten och ingenjören J. A. Lee.

Det märkliga härvid är emellertid, att brukets ägare Norman enligt officiella uppgifter om köpet av bruket och anläggningen av fabriken synes redan år 1870 ha förberett fabriken och följande år åtminstone till avsevärd del ha fått den färdig. Greve Sten Lewenhaupt, som eljest är känd som den förste anläggaren av fabriker i Sverige enligt Lee-Houghtons metod, gjorde sina studier av denna i England under våren 1871.

Dessa studier ledde till att metoden kom att användas vid de nya fabrikerna i Delary, Värmbol, Krontorp och Brusaholm. Sannolikt var Norman sålunda tidigaste ute vid valet av Lee-Houghtons metod för en svensk fabrik. För en med den nyssnämnda konkurrerande metod, den Sinclairska, påbörjades dock ett par nyanläggningar ungefär samtidigt som vid Alstermo och blev färdiga för drift långt tidigare än där, i ena fallet bevisligen redan på nyåret 1871.

Anmärkningsvärt är emellertid, att de rätt talrika brev och andra dokument, som bevarats från greve Lewenhaupts samarbete med ingenjör Lee och dennes medhjälpare, icke innehålla någon som helst antydan om fabriken vid Alstermo. Denna synes ha kommit till utan kontakt med andra svenska företag i branschen.

Norman uppges ha offrat bortåt 400.000 kr (motsvarande ca 17,5 milj i 2007 års penningvärde) på Alstermo, när han efter fyra års ansträngningar kunde tillverka ett litet provlager av pappersmassa. Allmän depression rådde i landets näringsliv under bakslaget efter högkonjunkturen under 1870-talets första år.

 Beträffande pappersmassetillverkningen berodde svårigheterna, säger Bosaeus, delvis på de tekniska svagheterna hos den ännu unga industrin samt på många industriledares bristande erfarenhet på det nya området.

 Även Normans ekonomiska resurser var tömda och år 1875 måste han träda i konkurs. Driften vid Alstermo lades ned.

Föroreningsrisker.

Bruket som ligger inne i Alstermo samhälle startade som handpappersbruk redan 1804. Pappindustri blev det ca 1880. Man har hela tiden haft returpapper som bas för papptillverkningen.

1922 startade en reseeffektavdelning som vidareförädlade pappen till bl.a. resväskor. Själva papptillverkningen lades ner 1999 och idag är endast förädlingsdelen kvar (lackning och prägling av papp samt tillverkning av väskor mappar etc.) Fram till 1972 släpptes stora mängder fibrer ut i Alsterån. Därefter har en flotationsanläggning förbättrat läget och den maximalt tillåtna mängden fibrer som fått släppas ut sedan dess var 100 kg per dygn.

Alsterån är ca 2 km nedströms bruket klass 1 område enligt Kronobergs läns naturvårdsprogram (högsta naturvärde).

Den enda stora risk som kan finnas kvar är troligen eventuell PCB i de fiberbankar som kan finnas i Alsterån. PCB fanns i viss typ av självkopierande papper under 1950-talet, 1960-talet och början av 1970-talet, men kan följa med returpapper än idag, t ex vid rensning av gamla arkiv.

Prover från 1988 och 1989 visar att PCB fanns i returpappret samt att det delvis fastnat i sediment nedströms bruket. Hur stora mängder PCB som gått igenom bruket och hur mycket som sedimenterat är omöjligt att säga. Vidare undersökningar bör dock göras, dels för att utreda vilka eventuella fiberbankar som kan finnas och dels hur mycket PCB dessa kan innehålla.

Objektet placeras i riskklass 2.