Åmotfors bruks AB,  sulfatfabrik,  Arvika,  Värmland

Åmotforsbruks AB, beläget ca 17 km nordväst om Arvika i Värmland, stiftades 1896 av bruksägarna H. A. Breien, Noreborg, Jörgen Blakstad, Kroppstadfors och skeppsredaren Gustaf Conrad Hansen, Kristiania.

Bolagsordningen för det nya företaget antogs 1897 och bolaget började sin verksamhet året därpå med framställning av papper. Det inbetalda aktiekapitalet uppgick till 120.000:— kronor men enligt bolagsordningen kunde det höjas till 200.000:— kronor. Den första styrelsen utgjordes av Breien och Blakstad med Breien som disponent.

Efter Breiens avflyttning utsågs G. C. Hansens son Rolf Hansen till disponent vid Åmotfors Pappersbruk samt vid träsliperierna vid Noreborg och Kroppstadfors en befattning som han innehade till sin avgång 1927. Efter honom blev skrivaren? företagets disponent till inträdet i pensionsåldern 1961.

Det nya pappersbruket uppfördes vid Åmots vattenfall som förut lämnat drivkraft till två mindre sågverk. Ett av dessa var uppfört av brukspatronen 0. Biesért som bebodde Kroppstads kronogård. Sågverket låg på hemmanet Kroppstads ägor på den plats där sulfatfabrikens sodahusanläggning nu är uppförd.

Pappersbrukskomplexet uppfördes på hemmanet Åmots ägor på vattenfallets andra sida där tidigare en liten vattensåg hade funnits.

Papper var ännu i slutet av 1800-talet en relativt sällsynt vara som man inte slösade med i varudistributionen. Gamla tidningar var ännu åren före och efter första världskriget ett utmärkt emballage för enklare förpackningsändamål. Brevpapper var länge en sällsynt vara och brevväxlingen tillgick ofta så att brevpapper inte alls kom till användning utan det man ville meddela adressaten skrevs på kuvertets insida. Det berättas om Erik Gustaf Geijer att han i sin ungdom var hänvisad till att skriva sin lyrik och resultatet av sin historiska forskning på papperslappar som han förvarade omsorgsfullt.

Antalet anställda vid pappersbrukets igångsättning 1898 var 75. Förutom styrelseledamöterna var fabriksledningen, affärs- och försäljnings-avdelningarnas personal norrmän. Arbetarna och deras döttrar och söner var bygdens folk med undantag för några inflyttade från Bäckhammar, Lilla Edet, Strömsnäs bruk, samt några från Drammendistriktet i Norge.

Den första pappersmaskinen var en mångcylindermaskin med en arbetsbredd av 84”. Den levererades 1897 av Aktiebolaget Karlstads Mek. Werkstad. En annan exakt lika maskin, en systermaskin således, levererades samtidigt av verkstaden till Finland. Dessa båda maskiner var verkstadens första tillverkning som blev inledningen till fortsatta leveranser i stor skala över praktiskt taget hela världen på grund av det goda resultat som leveranserna till Åmotfors och Finland lämnat.

Erfarenheten av den första utbyggnaden av bruket var så god att man redan 1902 började umgås med tanken på att anskaffa ytterligare en pappersmaskin. Det blev denna gång en 93” yankeemaskin av tysk tillverkning. Tillsammans kunde de båda maskinerna, den gamla och den nya nu tillverka 6000—7000 ton papper per år. De framställda kvaliteterna var glättat, halv- och oglättat s. k. havannapapper för vilka råmaterialet var brun slipmassa från Noreborg och Kroppstadfors.

Ytvikterna för dessa kvaliteter kunde variera mellan 22 till 225 gram per m2. De hade i regel en god marknad som var särskilt gynnsam under första världskriget, En tid före och efter krigsåren 1914—1918 tillverkade bruket rent och slipblandat sulfitpapper med inköpt sulfitmassa som en del av råvaran. Även tidningspapper förekom på tillverkningsprogrammet med Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning samt Nya Wermlands-Tidningen som beställare. Den erforderliga sulfitmassan köptes från Ställdalen och Edsvalla.

Den hårda körningen av företagen under krigsåren gav fabriksledningen liten tid över för tillsyn och reparation av byggnader och maskiner. Särskilt blev maskinparken så hårt försliten att den knappast kunde köras med framgång vid fortsatt drift utan en genomgripande och dyrbar reparation. Läget var bekymmersamt med hänsyn till företagets skuldbörda och man var inte främmande för tanken på nedläggning av massa- och papperstillverkningen.

Då uppdrog Wermlandsbanken, som hade stora fordringar att bevaka i företaget åt två sakkunniga att uttala sig om dess framtidsmöjligheter. De förordade en omläggning av verksamheten till framställning av kraftpapper. Uppslaget torde ha kommit från disponenten David Fielding som var en framstående pappersmakare bl. a. vid AB Mölnbacka-Trysil. Det innebar att holländeriet och pappersbruket skulle upprustas och en mindre sulfatfabrik byggas med en kapacitet av 5 à 6000 ton massa per år. Vidare skulle Noreborgs träsliperi nedläggas och elektriska generatorer anslutas till slipverkens turbiner. Den producerade elkraften skulle tillföras sulfatfabriken för dess drift.

Sedan den preliminära utredningen granskats och kostnadsberäknats av den skicklige överingenjören Einar Branzell, vid Karlstads Mek. Werkstad lämnades den till bankens direktion, som efter en ingående granskning av förslaget i närvaro av ytterligare sakkunskap beslutade att ställa kapital till förfogande. Det innebar att sulfatfabriken skulle uppföras med endast en kokare. Anläggningen arbetade så bra att en andra kokare insattes efter något år. 1975 var antalet kokare sex och årsproduktionen uppgår till 35.000 ton massa per år. Efter hand som kvantiteten sulfatmassa ökade insattes nya pappersmaskiner eller de äldre ombyggdes så att 1975 fanns sex pappersmaskiner.

Råvarukällan för sulfatfabriken är pappersved från de svenska och norska skogarna och flis från gränssågverken.

Då de svenska bankerna inte fick äga industriaktier enligt en ny lag av år 1934 såldes Åmotforsaktierna 1937 till Gösta Schotte som innehade majoriteten och direktörerna Nils Troedsson, Göteborg, och Axel Edström, Stockholm, och ett konsortieavtal upprättades. De sålde i sin tur hela aktieinnehavet till major Svante Påhlson genom dåvarande verkställande direktören i Wermlandsbanken. Anledningen till försäljningen var icke av ekonomisk art då företagets ställning var god, ett förhållande som köparen snabbt utnyttjade, utan berodde av skiljaktiga meningar i försäljningsfrågor.

Vid slutet av 1974 uppgick antalet anställda i sulfatfabriken och pappersbruket till omkring 350 personer och omsättningen var 103 milj. kronor vilket var den högsta i företagets historia.

Bland andra produkter som företaget tillverkar märkas råterpentin och flytande harts. Båda dessa halvfabrikat levereras till den kemiska industrin för bearbetning.

På grund av brukets läge vid ett mindre vattendrag, som medför risk för föroreningar är det föremål för kontinuerlig miljökontroll.

Under 1970-talet har 11 milj. kronor investerats för erhållande av förbättrad miljö i luften och vattnet.

KÄLLOR: Noreborgs Arkiv.

1950

Åmotfors Pappersbruks A/B.

Vid Ämotfors Pappersbruks A/B pågå för närvarande betydande utbyggnads- och rationaliseringsarbeten. Avsikten med dessa arbeten är att skapa förutsättningar för en produktion av ca 30.000 ton kraftpapper per år från och med 1951. Ett Tomlinsonaggregat med tillhörande kemikalieåtervinning skall inmonteras liksom kokeriet och diffusörhuset tillbyggas. Den under 1949 inmonterade pappersmaskinen igångsattes i slutet av december 1949 och med de pappersmaskiner bruket nu disponerar, 5 yankeemaskin, kombinerade maskiner och mångcylindermaskin, räknar man med att nå en produktion av 100-120 ton kraftpapper per dygn.

Tomlinsonaggregatet levereras av A/B Götaverken och eIektrofiltret av A/B Svenska Fläktfabriken.

Parallellt med arbetet för produktionens höjande har Bolagets elkraftfrågor definitivt lösts genom tillkomsten av en högspänningslinje mellan Rottneros och Sälboda utanför Arvika. Härigenom har förbindelse uppnåtts med de större Värmländska kraftföretagen Uddeholm och Rottneros samt med Vattenfallsstyrelsen. Arbetet för elkraftens säkerställande har skett genom Sundshagsfors Kraft Aktiebolags försorg, vari Bolaget är intresserat.

1954

Åmotfors Pappersbruks AB härjades den 25 oktober av en brand, varvid stora skador vållades. Elden uppstod i impregneringsavdelningen där överhettning skett i smältgrytorna för asfalttjära.

Genom den intensiva röktuvecklingen och den våldsamma hettan hade brandmännen ett svårt arbete för att få elden under kontroll. En mängd papper förstördes och impregneringsmaskinen blev svårt ramponerad. Även en hel del annan dyrbar teknisk utrustning förstördes. Skadorna förorsakade ett kännbart driftsstopp.

Styrelsen har beslutat öka aktiekapitalet på 5 miljoner kr. med 1 miljon kr. till 6 miljoner kr. genom att ge ut 10000 nya aktier på nominellt 500 kr. De nya aktierna emitteras till en överkurs av 20 procent. De får tecknas av Rottneros Förvaltnings AB och AB Rottneros Bruk.

1960

Åmotfors Pappersbruks AB har hos AB Karlstads Mekaniska Werkstad beställt en kombinerad pappersmaskin. Den nya maskinen skall producera kraftpapper, och kommer att få en trimmad bredd av 4 200 mm och en max hastighet av 350 m/min. Man hoppas att redan i februari 1962 ha maskinen driftklar.

1966

Koncernens papperstillverkning i Värmland bedrivs i Åmotfors och Koppom. Den ekonomiskt riktiga lösningen för framtiden, är att all papperstillverkning kommer att koncentreras till Åmotfors.

1973

Rottneroskoncernen kommer vid pappersbruket i Åmotfors att investera 1,5 Mkr i en anläggning som skall framställa kabelmassa. Bruket producerar redan kabelpapper, men man har hittills varit tvingad att köpa kabelmassan. Byggnadsarbetena inleds nästa år, varefter produktionen omedelbart körs igång. Utbyggnaden har möjliggjorts genom att regeringen beviljat Rottneros en lånegaranti på 9 Mkr. 2,5 Mkr skall användas för det fortsatta miljövårdsprojektet vid sulfatfabriken och pappersbruket i Åmotfors.

1975

ÅMOTFORS PAPPERSBRUKS AB

Sulfatfabrik och Pappersbruk

Aktiekapital:                   6.000.000 kr.

Platsehef:  Direktör Max Bäck.

Produktionsehef: Civilingenjör Curt Olsson.

Läge:          Värmlands län, Eda kommun.

Postadress:                   670 40 Åmotfors.

Telegramadress: Kraftpaper, Arvika.

Telefon:     Åmotfors 0571/308 00.

Godsadress: Åmotfors.

Ufskeppningshamnar: Göteborg, Uddevalla och Karlstad.

Elkraft för driften: Ca 8.000 kW egen vatten- och värmekraft.

Arbetsmaskiner i pappersbruket: Kombinerade pappersmaskiner 4 st,

arbetsbredd 236 cm, 240 cm, 360 cm, 430 cm. Yankeemaskin 1 st, arbetsbredd 307 cm.

1974:

6 kokare och 4 Kestnerapparater.

1975:

Arbetsmaskiner i sulfatfabriken: Kokare 5 st., sulfatkokning, indirekt upphettning, med Morteruds cirkulationssystem. Lutindunstningssystem 5 st Kestnerapparater med vakuumsystem. Lutförbränningssystem Tomlinson-panna, Götaverken 1951. Mesa ombränningsugn, F.L.Smidth 1961.

Tillverkning: 36.000 ton/år sulfatcellulosa och 43.000 ton/år kraftpapper (kabelpapper, beläggningsråpapper, lamineringsråpapper, kuvertpapper, spinnpapper, mellanläggspapper, påspapper, emballagepapper).

Biprodukter: 1.000 ton/år rå tallolja.

Härav för avsalu: 43.000 ton kraftpapper, 1.000 ton rå tallolja.

Anläggningsår: Pappersbruk 1897, sulfatfabrik 1925, båda kontinuerligt moderniserade.

1979

ÅMOTFORS BRUK AB

Pappersbruk

Aktiekapital: 10.000.000 kr.

Platschef Överingenjör Sverker Sjöberg.

Produktionschef pappersbruket: Ing. Kurt Schönn.

Läge: Värmlands län, Eda kommun.

Postadress: 670 40 Åmotfors.

Telefon: Åmotfors 057 1-308 00.

Godsadress: Åmotfors