Den 18 juli 1958 utgav Kungl. Generalpoststyrelsen nya jubileumsfrimärken. Anledningen är att för 100 år sedan lyckades grundläggaren av Sandvikens Jernverk, konsul G F Göransson, att kontinuerligt tillverka stål i konver­ter enligt engelsmannen Bessemers metod. Det är första gången Generalpoststyrelsen ger ut frimärken med in­dustriellt motiv och därigenom hedrar en privat företa­gares uppmärksammade insats. Initiativet härtill har ta­gits av det mer än 200-åriga Jernkontoret, som intresse­rade Generalpoststyrelsen för att utge en särskild serie. Denna består av två valörer 30 och 170 öre.

År 1856 fick den 43-årige engelsmannen och uppfin­naren Henry Bessemer, en av 1800-talets flitigaste upp­finnare, patent på en metod att i en ugn (konverter) ut­vinna stål ut det smälta tackjärnet. Dessförinnan hade ståltillverkningen bedrivits under hantverksmässiga for­mer. Metoden var långt ifrån utexperimenterad men man antar att enstaka blåsningar med godtagbart resultat hade utförts av Bessemer i England. Bessemer sålde tillverk­ningsrätten till 5 engelska järnverk för inte mindre än

£ 27 500. Det blev emellertid ett fiasko över hela lin­jen. Ingen licenstagare lyckades framställa acceptabelt stål och Bessemer blev tvungen att återbetala licensavgif­tema. Patentet för Sverige-Norge hade köpts av London-firman Hoare, Buxton & Co.

Vid denna tid var konsul G F Göransson chef för handelshuset Daniel Elfstrand & C:o i Gävle. Elfstrand & C:o hade många strängar på sin lyra. Företaget drev vanlig grosshandelsrörelse men ägde dessutom lantegendomar, järnbruk, stort rederi och varv m.m. I mitten på 1800-talet var järnbruken icke lönande. Lantbruk gav betydligt större inkomster.

1856 hade handelsfirman förvärvat Högbo Bruk ca 20 km väster om Gävle och dit hörde Edskens mas­ugn väster om Hofors.

Under en resa i England 1857 blev Göransson erbju­den att för

£ 2 000 köpa 1/5 av Henry Bessemers patent för tillverkning av stål för Sverige och Norge. Klarsynt som Göransson var insåg han genast metodens värde. Kort därefter igångsattes experimenten i Edsken.

1857 kulminerade en finansiell kris och den drabbade även den Elfstrandska firman, som råkade i ekonomiska svårigheter och gick överstyr i slutet av 1857. Samma år gick firman Hoare, Buxton & Co i konkurs.

Göransson lyckades emellertid få ett lån på 50 000 rdr från Jernkontoret, vars observatörer sedan följde experimenten. Medlemmar av Jernkontoret fick härigenom  rapporter om experimentens förlopp och hade även rättighet att få 100 skeppund (17 ton) av sitt eget tackjärn utprovat vid Edsken.

Experimenten fortsatte och det antas att man då och då lyckades göra stål av god kvalitet. Man hade emeller­tid icke tillverkningen under kontroll och det var inte utan att man började tvivla på möjligheten att nå ett gott resultat. Ugnens konstruktion ändrades flera gånger och så slutligen, i mitten av juli 1858, steg tillverkningen av stål av god kvalitet. Metodens praktiska tillämpning var löst. Nu kunde tillverkning av stål övergå från hantverksmässiga former till fabriksdrift.

 

Replik av den första fungerande bessemerkonverten från 1858

 

Den 31 jan. 1862 fastställde Kungl. Maj:t bolagsordningen för det nya bola­get, som fick namnet Högbo Stål och Jernverks Aktie Bolag. De som bidrog till att bilda det nya bolaget var Garpenberg och Dormsjö samt andelar uti Forss, Åsgarns och Tyskbo masugnar och bergsmanssmedjor jämte därtill hörande Egendomar, Grufvor och grufanandelar, Werk och inrättningar samt lä­genheter av hvad namn och beskaffenhet de vara må, Högbo Bruk och Edske masugn med därtill hörande grufvor och grufandelar, Horndals Bruk och Walla masugn och därtill hörande grufandelar samt Nyköpings Bruk.» Det nya verket förlades på Högbo Bruks utägor vid Storsjön.

Ganska märkligt är att detta företag i motsats till praktiskt taget alla andra svenska järnbruk vid denna tid icke hade omedelbar tillgång till vare sig malm eller träkol, Tillräckligt med vat­tenkraft saknades också. I stället hade man något annat mycket värdefullt nämligen goda järnvägsförbindelser med Gävle hamn.

Ganska snart tilltog de ekonomiska svårigheterna och man måste företaga rekonstruktion av bolaget och den 9 nov. 1868 bildades Sandvikens Jernverks Aktie Bolag,

 

 

Bessemerkonverten från ca 1890 (Högbo bruk)

 

Tillverkningen

Den 7 febr. 1863 kunde man i Sandviken smida ut det första götet från Edsken.

Den första anläggningen omfattade masugn, bessemerkonvertrar, valsverk för s. k. »tyres» (hjulringar) och ånghammare samt mekanisk verkstad.

Redan det tredje driftsåret hade bruket räknat ca 200 fast anställda. Åren 1866—1867 låg driften nere på grund av de ekonomiska svårigheterna. Tillverkningen kom snart i gång igen och sedan gick bruket stadigt framåt.

Under flera decennier byggde bruket sin produktion på stål tillverkade i bessemerkonvertrar. Så småningom framkom behovet av ett stål som var såväl mjukt som segt och 1898 upptogs tillverkning av martintackjärn.

Kravet på stål med högre kvalitet ökades och 1920 började man tillverka stål i elektrisk ugn.

Så kom den dag år 1943 då tillverkningen av bessemerstål — det stål som var upphovet till jernverkets tillkomst upphörde. Numera (1958) tillverkas surt bessemerstål i Europa endast på ett ställe i Sverige resp. England.