Stor bruksinventering i startgroparna, industrihistoriska utskottet startar projekt

Vid samtal med Svensk Papperstidning understryker såväl Ewert Landberg som Marie Nisser att resultatet av inventeringen blir i mycket hög grad beroende av företagens aktiva. Industrihistoriska utskottet presenterade 11 mars 1980 vid ett sammanträde i Stockholm sina planer på en inventering av samtliga massa- och pappersbruk i Uppsala, Kopparbergs och Gävleborgs län. Till sammanträdet hade, utom representanter för berörda bruk, bl a kallats företrädare för Riksantikvarieämbetet, Nordiska Museet och Tekniska Museet, fackliga organisationer samt för länsmuseerna i de berörda länen. En inventering ungefär motsvarande den som skall startas genomfördes 1972—73 i Värmland och Dalsland av Marie Nisser och Helene Sjunnesson på uppdrag av Industrihistoriska utskottets föregångare: SPCI:s industrihistoriska kommitté (Svensk Papperstidning 1974, sid 285 och 439).

Utskottets ordförande, Sigbjörn Holgersson, hälsade välkommen och dess verkställande ledamot, Ewert Landberg redogjorde kortfattat för utskottets arbetsuppgifter bl a med hänvisning till den handbok i industriminnesdokumentation (Svensk Papperstidning 1976, sid 409) som utskottet utgett. De fortsatta förhandlingarna leddes både skickligt och taktfullt och utan longörer av Margareta Björnstad, Riksantikvarieämbetet som ordförande och med Marie Nisser, Institutionen för Konstvetenskap, Uppsala Universitet som föredragande.

Marie Nisser är projektledare, och avsikten med sammankomsten var att för företagen och alla de organ respektive institutioner som på ett eller annat sätt berörs av en sådan inventering presentera och med dem diskutera projektets genomförande. Den trelänsinventering som nu är aktuell skall senare fortsättas i andra delar av landet. Man vill arbeta snabbt, inventering sommaren 1980 och en rapport färdig på hösten samma år. Totalt rör det sig om ca 17 fabriker, och projektledaren avsåg att inventerarna genomsnittligt skall besöka varje anläggning under två dagar. Det förutsätter ett väl genomtänkt och genomfört förarbete och resulterar i en översiktlig inventering. Där behov framkommer om djupundersökning av särskilt intressanta objekt får man nöja sig med att notera dem. Inventeringen avser såväl fabrikernas tekniska utrustning som fabriksbyggnader och kringliggande samhälle och miljö. Hela landet skulle kunna täckas in inom en 5-års-period, kanske kan det gå fortare. Ytterligare en avsikt med inventeringen är att den skall vara ett underlag för kulturminnesvårdens arbete i fortsättningen och ge stimulans till självverksamhet ute på bruken.

Diskussionen blev livlig och klart positiv. Man konstaterade att det nästan uteslutande är på bruken som det intressanta materialet finns. Flera bruk hotas av nedläggning, men man noterade att av sådan anledning påkallad inventeringsaktivitet inte fick störa projektets genomförande i stort. Som en av deltagarna konstaterade, får det ju inte bli så att ett aviserat besök av industrihistoriska utskottet av de anställda tolkas som en stormsvala som förebådar ond bråd död för fabriken. För övrigt kan en inventering vara väl så betydelsefull inför en genomgripande utbyggnad, det nämndes visserligen inte, men SCA:s Östrandsfabrik är kanske en tankeställare.

Man var godmodigt klart oense om var det inventeringsmaterial som framkommer skall förvaras. Respektive länsmuseer är en möjlighet, central förvaring i Stockholm en annan, som underlättar arbetet för framtidens forskare. Ett förslag framfördes om uppdelning, så att Tekniska Museet tar hand om det primärmaterial som rör teknikhistoria, men det är kanske inte så lätt att genomföra.

En översiktlig rapport bör snabbt tas fram länsvis. Vad som därutöver behöver göras diskuterades i korthet. En populärvetenskapligt skriven sammanfattning måste vara riksomfattande.

Ordföranden framhöll vid flera tillfällen behovet av fortsatt samråd länsvis om de praktiska problem som väntar, exempelvis arbetsgivaransvaret för de inventerare som arbetar i projektet.