Bruzaholm bruk sulfatfabrik

 

 

Fabriken låg troligen ungefär mitt i bilden, något till höger om det som ser ut som en bro.

 

Den 6 september 1721 fick brukspatron. Zacharias Kiellman privilegium att vid Bruzaholms järnbruk inrätta ett pappersbruk, papperskvarn som det hette på den tiden. Papperskvarnen byggdes i den sk Kvarnängen, något nedströms om Bruzaholms stångjärnshammare. År 1738 flyttades den något längre ned i ån för att bereda plats för brukets masugn, som detta år flyt­tades från Kållstorps ägor.

 

Efter något år brann papperskvarnen ned till, grunden, och för att få renare vatten vid papperstillverkningen återuppfördes den vid ett annat fall i Brusån, ett par kilometer ovanför järnbruket.

År 1855 upphörde tillverkningen vid Bruzaholms pappersbruk.

 

Sten Lewenhaupt, Lorentz Tidén. H. A. Milne. bildade Bruzaholms Fabriksaktiebolag. Anhållan om fastställelse av bolagsordning insändes den 24 Juli 1871 till Kungl. Majt.:

 

"Angående fastställelse af bolagsordning för Bruzaholm fabriksaktiebolag

En utaf Grefve Sten Lewenhaupt med flere gjord ansökning, att sedan ett bolag under benämning Bruzaholms fabriksaktiebolag bildats, i ändamål att vid egendomen Bruzaholm i Södra Vedbo härad af Jönköpings län bedrifva bruks- och fabriksrörelse. I enlighet med föredragandens hemställan fann Kongl. Regeringen det för gott att med några mindre redaktionsjemkningar fastställa det insända förslaget till bolagsordning för Bruzaholms fabriksaktiebolag den 8 aug 1871.

 

§ 2. Bolagets Kapital skall utgöra 15.000 Pund Sterling eller Riksdaler 270.000 Riksmynt, fördeladt på 5000 aktier, hvardera å 5 Pund Sterling eller 90 RD Rmt."

 

Källor: En av bruksledningen 1940 överlämnad historik för åren 1630—1901. Muntliga uppgifter av disponent Gustaf Alm, ingenjör Holger Alm, f.d. bruksarbetaren Gustaf Nilsson i Porshult samt f.d. svarvaren Lagerbergs hustru.

De av bruksledningen lämnade uppgifterna om tid och omständigheter för trämassefabrikens tillkomst bekräftades av fru Lagerberg (nu 79 år, jämnårig och läskamrat med Gustaf Nilsson och jämte honom den enda kvarlevande i or­ten sedan trämassefabrikens tid). Fru L. kom till Bruzaholm år 1873, då fabriken nyligen blivit färdig och kommit i full drift.

 

Hennes far hade redan något år tidigare under nybyggnadsarbetet fått anställning vid bruket.

Gustaf Nilsson kunde numera ej lämna årtal för brukets byggnad och drift, men hade fabrikationsförhållanderna i gott minne. Veden användes i början avbarkad, “flängd i saven”, utan vidare putsning. Sedan svårigheter att er­hålla fullgod kvalitet yppat sig, handbarkades veden på platsen av pojkar “för att få bort det mörka”.

 

Huggmaskinen var “ett stort hjul med en kniv”. I våningen under huggmaskinen samlades flisen i stora järnkorgar på hjul. Korgarna kördes på räls in i en lång liggande panna av c:a 1½ meters diam., motsvarande korgarnas storlek. Pannan rymde i varje “sätt” 10 - 12 korgar.

 

Den hade manhål och lucka blott i ena ändan. Luckan tätades mot pannan med packning och skruvar, som sattes i inifrån och drogs åt utifrån. Två “eldugnar”, eldade med barrved “floave” fanns under pannan. Av beskrivningen framgår att kokaren var av den typ som Kanadensaren James F.B.Hougton uppfunnit 1856.

 

Flisen kokades “med vissa grader” i lut, som tappades in och ut ur kokaren medelst rör, som vid tappningen efter koket ledde den till en behållare för vidare bear­betning. Korgarna. kördes efter koket till en “tank”, i vilken de tömdes en i sänder. “Tanken var lång som hela stuvan”.

 

Den hade en omrörare, som pis­kade massavällingen med stora knivar. Luten från tanken tappades i ån, vil­ket skadade fisket. Massan gick från “tanken till silarna, där den ytterli­gare tvättades. Grov massa, som avskiljdes vid silarna, togs tillbaka till “tanken”. Efter silarna fanns “ett brett kar” (sandfång?), varifrån massan gick på “duken” och vidare till “värmecylindrarna” och “klippen”. Vid “klippen”, där fru Lagerbergs far arbetade, fingo flickor med pennknifvar plocka bort “lössen” (knutarna) i massarken, varpå arken pressades i balar.

 

Luten från behållaren efter kokaren gick till en lång flat ugn, där den av­dunstades och smältes. Ugnen hade två eldstäder. Smältan löstes tillsammans med lika stor kvantitet kaustisk soda, som levererades i tunnor. Beträffande sannolikt förekommande kausticering av råluten med bränd kalk mindes G.N. intet.

 

Däremot kom han ihåg att bottensatsen av luten (eljest mesa efter kausticeringen) blåvit till färgen, kördes ut på åkrarna som gödningsmedel. Anmärkningsvärt är, att G.N. bestämt vidhöll, att bottensatsen var mycket ljus, nästan vit till färgen, under det vanlig mesa är mörkt gråblå..

 

Personalen vid fabriken utgjordes av en verkmästare, en maskinskötare, två. silare, fyra kokare (två på varje 12-timmarsskift), två eldare, en trähugga­re med tre pojkar som hjälpare, en lutkokare, två vedkörare, två. klippare, tre à fyra flickor för arksortering samt en packare.

 

Fabriken drevs under nära ett års tid innan tillverkningen lades ned därför att massans kvalitet ej blev tillfredsställande. Detta tillskrevs järnhalt i vattnet. Maskinerna nedmonterades sedermera omsorgsfullt av engelska arbetare.

 

Ovanstående av G.N. lämnade uppgifter framfördes med stor säkerhet och torde på grund av dennes anmärkningsvärda klarhet och minnesgodhet ha kunnat bli ännu utförligare om tiden medgivit mer ingående frågor.

 

Bruksledningen angav, att trämassefabriken stått på den plats, där brukets kraftstation sedermera uppfördes. Den djupa, i sten omsorgsfullt byggda avloppskanalen vid kraftstationen uppgavs ha tillkommit i samband med fabriken. Några ovan jord synliga lämningar av denna fanns veterligen icke.

 

Rester av byggnad tillhörande sulfatfabriken (foto 2009)

 

Dammen använd vid sulfatfabriken, men troligen renoverad (Foto 2009)

 

Civilingenjör Bosaeus brev 10 okt. 1940:

Betr. Handbarkning av veden.

Vid fällning av trädet barkades med yxa. Efter att trädet hade torkat barkades med bandkniv.

Kokaren var gjord av plåt.

 

Gradtal vid kokningen:

På denna punkt kunde G.N. endast säga att det satt en termometer på kokaren vilken avlästes. Gradtal kan tyvärr ej angivas.

 

Tanken:

Tanken var av järn och till utseendet liknande en stor bryggryta med rund botten. Diameter ca 1½ m. I mitten på denna satt 2 st axlar bredvid varandra och arbetade dessa mot varandra.

På dessa axlar var klubbor och knivar, allt av järn.

 

Silarna:

Första silarna bestod av två rader roterande silar, med 4 st. i varje rad. Varje sil bestod av en stympad kon av perforerad plåt. Konerna var upplag­rade horisontellt och i ändarna försedda med “horn” vilka hade till uppgift att mata in resp. ut massan. Anmärkas bör att massan kom in i konens största ände och arbetades således uppför inuti till dess mindre och alltså högre upp belägna ände. Från den mindre gick så massan ut till nästa “kons" större ände etc. etc. tills den passerat en rad av 4 st. dyl koner. Från ovanstående silar kom massan till knutsilarna, som var plana, perforerade och något sluttande. Dessa knutsilar skakades i sidledd.

 

Luten:

Vid regenereringsprocessen användes både soda och bränd kalk. Luten tappades i en särskild brännare (ugn). varvid kalken flöt ovanpå när luten kokte. Kalken skummades bort f.v.b. åkrarna.

 

Utdrag ur Delarys kopiebok

1873 7/8

L af H till M‑T‑AB.

Omöjligt att begagna avkylningsvattnet till ny kokning, försökt av

greve Lewenhaupt, men misslyckades. Bruzaholms trämassa är bra, vad

kvantitet soda har de gagnat?

1875 1/5

L af H

Enligt den 21 och 27 april utförda prov med black liquor och utpressad lut, håller 100 kubikdecimaltum häraf 483,41 gram Natronharz och enl. prov den 23 april håller 100 kubikdecimaltum lutvatten från Bruzaholm 12,85 gram natronhartz dvs. lutvattnet från holländaren håller endast en 1/30 del mot den svarta luten.

Sodauppgiften från Bruzaholm å kaustik soda 82 t‑r (tunnor) stämmer icke med herr Thimans uppgift som endast, är 81 T‑r. Den återvunna sodan är från att väga mer då den är inpackad i mycket stora lårar, såvida ej mera skall hitsändas tyckes även denna vikt ej Överensstämma.

 

Enligt uppgift skall fabriken ha startats 1873 och sedan varit igång ett år. Men av Delarys kopiebok framgår att Bruzaholm torde ha varit igång i varje fall en bit in på 1875.

 

Greve Lewenhaupt hade andelar i Delary, Bäckhammar, Wärmbohl och hade en (stor?) andel i Bruzaholm.