Detta var den första insatsen i cellulosaindustrin från bergsmannahåll.

Värmländska pionjärer på pappersområdet

Forshaga Trämassefabrik övergick i början av 1870-talet till Klarafors Fabriksbolag. Det billiga inköpet av en liten sulfatkokare inspirerade företagets ledare till att kring kokaren bygga en sulfatcellulosafabrik. År 1889 ombildades bolaget till Klarafors Fabrikers AB och under ledning av apotekaren Kaijser anlades pappersbruk år 1891. Företaget gick dock i konkurs och kom ej igång förrän 1896. Då tillverkades först havannapapper och sedan tapetpapper på en fourdriniermaskin.

Andra bruk, som började papperstillverkning i slutet av 1880-talet och början av 1890-talet var Koppom, Ransberg och Bäckhammar.

Under perioden 1897-99 började Hånsfors och Åmotfors tillverkning av papper. Hånsfors arbetade med en 2,1 m bred yankeemaskin.

Åmotfors, anlagt av ägaren till Noreborgs Bruk, H.A Breien, samt ägarna till Kroppstadsfors Bruk, Jörgen Blakstad och G.C. Hansen, började med en 84” kombinerad maskin.

Nåväl, utvecklingen hade sin gång, och idag lever pionjärernas möda och trägna experimenterande vidare i de stora anläggningar, som finns i t ex Gruvön och Skoghall.

Silkemassans uppträdande på marknaden skedde i början av detta sekel. Pionjärer anses A/S Böhnsdalens Mills Ltd i Norge vara.

Den första generationens anläggningar var till största delen byggda av trä, vilket orsakade stora och svåra bränder.