Grycksbo sulfatfabrik

Ur Molae Chartariae Suecanae från 1923, skriven av Elis Boaeus.

Texten är något avkortad och moderniserad.

Annorlunda blev förhållandet sedan hennes son Henrik Munktelll år 1887 övertagit förvaltningen. Medfödda anlag som arbetsledare och organisator samt grundlig teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet som tekniker gjorde honom väl skickad för detta värv. Med ovanlig arbetsförmåga grep han sig an att rycka upp och förkovra sina fäders bruk.

Den första frågan var den ekonomiska. För att anskaffa de medel, som oundgängligen behövdes för reparationer och förbättringar, beslöt delägarna i Grycksbo, d.v.s. syskonen Munktell, att ombilda företaget till aktiebolag, som till hugfästande av minnet av den släktmedlem, som gjort den största insatsen i brukets utvecklingshistoria, benämndes J. H. Munktells Pappersfabriks AB. Såsom styrelse i det nya bolaget fungerade Henrik Munktell ensam under de fyra första åren. År 1891 ökades styrelseledamöternas antal till tre, vilket sedan bibehållits ända till 1922, då ytterligare en tillkom.

I och med bolagsbildningen var dock ingalunda de ekonomiska svårigheterna lösta. Bristen på kapital och kraft är den ständigt återkommande frågan i den tidens styrelse- och stämmoprotokoll.

Ur en bilaga till 1889 års styrelseberättelse må följande anföras:

”Då Pappersbrukets tillstånd lemnar mycket öfrigt att önska, och en tryggande framtid icke kan emotses, utan att ansträngningar göras till afhjelpande af de bristfälligheter i maskineri och inredning, som allt tydligare framträda, har styrelsen ansett sig böra gå i författning om sådana förberedande åtgärders vidtagande, hvilka icke längre kunnat uppskjutas utan äfventyr af fabrikationens afstannande; i samband hvarmed Styrelsen får framlägga den plan till brukets nödtorftiga restaurering, som med tillgodoseende af de oundgängligast ansedda behofven under den närmaste tiden bör följas”.

Vid bolagsstämman beslöts, att delägarna skulle frivilligt tillskjuta 150 kronor för varje ägande aktie till avsedda nödvändiga reparationer och förbättringar. Bland förbättringarna märks: utbytande av de gamla vattenhjulen mot turbiner, införande av elektriskt ljus i fabriken samt uppsättande av en ny pappersmaskin. Som trafiken på järnvägen Falun-Rättvik detta år öppnades, skulle dessutom vid stationen uppföras ett magasin för papper. Emellertid gjorde sig kapitalknappheten snart åter kännbar, vilket föranledde beslut om utsläppande av nya aktier.

Så bringades aktiekapitalet under år 1890 upp till 500,000 kronor mot förutvarande 260,000 kronor. Den härigenom förbättrade penningställningen tillät anskaffandet av en ny pappersmaskin från Bertrams Ltd i Edinburg i utbyte mot den gamla. Samtidigt inköptes den första maskinen för dubbellimning och den första kalandern. Dessförinnan glättades allt papper arkvis emellan glättplåtar. Brukspatron Munktells tekniska medhjälpare under denna tid voro ingeniörerna J. F. Fredriksen åren 1888-1891 och D. Fielding 1891-1895.

Vid utvecklingen av bruket måste bostäder ordnas för tjänstemän och arbetare. Enligt den tidens sed uppfördes arbetarbostäderna som kaserner med gemensam ingång till de 8 lägenheter, varje kasern inrymde. Men även för den växande arbetarstammens behov av mjölk och naturprodukter hade ledningen att sörja, då trakten i närheten av Grycksbo saknar egentlig jordbruksbygd. Egendomens avkastning måste därför uppdrivas och i nybyggnadsprogrammet de första åren ingick även ny ladugård och en del ekonomibyggnader.

Det var sålunda ett mångsidigt arbete, som ledningen fick gripa sig an med, men den visade sig väl vuxen det svåra värvet.

Med den utökade driften blev emellertid även kraftfrågan alltmera brännande. Sedan problemet om elektrisk kraftöverföring blivit praktiskt löst, låg det nära till hands att utnyttja de olika fall Grycksboån bildar såväl ovanför som nedanför bruket. Början gjordes 1892 då ca 50 hkr överfördes från Felbo för att sedan följas av kraftstationer i Lustebo på ca 150 hkr 1894 och i Bergsgården på 250 hkr 1896.

Medan sålunda kraftfrågan fick en för förhållandena tillfredsställande lösning återstod dock ännu inom fabriken en mångfald arbeten för att brukets tillverkningar skulle kunna stå sig i konkurrensen. Så uppfördes under dessa första år nytt handpappersbruk, därvid kyparna ökades från två till fyra. År 1896 inköptes från Tyskland den första bestrykningsmaskinen för tvåsidigt bestruket papper. Denna var av vertikal typ och utbyttes sedermera mot en horisontalt arbetande maskin.

År 1894 är även ett märkesår i brukets utvecklingshistoria. Detta år bildades nämligen inom bolaget ett konsortium, bestående av herrar Henrik Munktell, Ernst Nisser och Martin Nisser, vilka erbjöd sig att inom brukets område uppföra en fabrik för tillverkning av papper enligt natroncellulosametoden. Det beslöts också, att den nya fabriken skulle uppföras och 1896 stod den färdig att köras i gång.

Genom att bygga en sulfatfabrik i Grycksbo för kraftpapper kunde ribben med fördel transporteras dit på järnväg. Grycksbo skulle på så sätt få en ny viktig verksamhetsgren och Kopparberg-Hofors få avsättning för sitt avfall. Man hade tidigare kolat ribben men den verksamheten hade avtagit i och med att koks alltmer kom till användning vid stålverken.

Det beslutades, att ett från Grycksbo fristående bolag skulle bildas för framställning av kraftmassa. Vid extra bolagsstämmor i december 1894 och januari 1895 träffades en slutlig uppgörelse och fabriken kunde byggas. Den placerades söder om finpappersbruket strax öster om nedre bruket. 1896 stod fabriken färdig. Tillverkningen infriade helt de ekonomiska förväntningarna.

Två pappersmaskiner uppsattes, den ena en fourdrinier med 225 cm arbetsbredd av Bentley & Jacksons tillverkning, den andra en 190 cm yankeemaskin från Hällefors styckebruk. Emellertid svarade resultatet i början ej mot förväntningarna och först sedan återvinningsverk för soda uppförts samt en del förändringar vid kokarna mm. företagits av den från Tyskland inkallade pappersmästaren och kände holländarkonstruktören C. Eichhorn, anställd vid Grycksbo 1896-1897, kunde driften göras ekonomisk. För vinnande av enhetlighet övertog emellertid bolaget den nya fabriken genom att till konsortiet överlämna aktier motsvarande kapitalinsatsen i fabriken. Härigenom uppbringades aktiekapitalet 1895 till 1,000,000 kronor.

Kapitalknappheten vilade dock fortfarande tyngande på företaget. För att lätta detta tryck upptogs 1894 ett obligationslån på 500,000 kronor att amorteras på 15 år.

Under närmast följande år fortgick en rastlös utveckling, inåt genom ombyggnader och förbättringar i verket, utåt genom inköp av jord och skog för att trygga eller åtminstone skaffa en reserv för såväl brännved- som pappersvedbehovet.

Under denna tid ombyggdes blekeriet, uppfördes nytt ångpannehus med två pannor om vardera 90 hkr, insattes tre nya heltygsholländare, uppfördes ny reparationsverkstad samt flera förmans- och arbetarebostäder, de senare av den alltjämt använda mångfamiljstypen.

Det största arbetet var dock en genomgripande ombyggnad av finpappersbruket. År 1904 var detta fullbordat, varjämte en ny, fullt modern pappersmaskin, brukets fjärde, inköpt från Füllner Werke A.-G., samma år sattes i gång.

Åren kring sekelskiftet var emellertid bekymmersamma på grund av den vattenbrist, som nästan permanent härskade i vattendragen vid Grycksbo. Jämsides med fabrikens utveckling krävde därför kraftfrågan ett allt allvarligare beaktande. År 1900 fördes underhandlingar med Bergslaget om arrende av ett i närheten av Grycksbo beläget fall, men överenskommelsen strandade på Bergslagets villkor att vattendraget även skulle få användas som flottled. År 1904 var vattenbristen särskilt svår och påskyndade kraftfrågans lösning. fallen vid Borgärdet i Svärdsjö socken, belägna ca 25 km från Grycksbo. Arbetet med fallens utbyggande sattes genast i gång och i maj 1907 kunde kraftleveransen börja. Utbyggnaden omfattar två aggregat om vardera 650 hkr med 400 volt generatorspänning, som sedan transformeras upp till 25,000 volt linjespänning.

Vattenföringen i Svärdsjövattendraget var dock mycket ojämn, varför under vattenfattiga år hela effektbeloppet ej kunde utvinnas. Sedan Dalälvens Regleringsförening gripit sig an med arbetet att genom omfattande dammbyggnader reglera vattenföringen i Dalälven och dess tillflöden, kom kraftfrågan emellertid i förbättrat läge. Föreningens första regleringsföretag gällde nämligen vattendragen i Svärdsjö. Tack vare gynnsamt förhållande emellan nederbördsområdets och vattenmagasinens storlek kan numera vid kraftstationen i Svärdsjö full effekt utvinnas nästan oberoende av årsnederbörden. Genom en planerad sammankoppling av kraftstationerna i Dalälvens vattensystem torde kraftfrågan slutligt kunna lösas.

De inre arbetena åsidosattes ingalunda på grund av kraftstationsbygget. Nytt blekeri började byggas 1905. Följande år uppfördes bland annat det nuvarande kontoret. Erforderligt kapital anskaffades genom aktiekapitalets höjning år 1905 till 1,500,000 kronor.

Särskilt intresse visade Henrik Munktell alltid filtrerpapperstillverkningen. Som gammal kemist visste han nogsamt, vad ett förstklassigt filtrerpapper betyder för den kvantitativa kemiska analysen och han inriktade sig redan från första stund på att bringa framställningen av detta papper till höjden av fulländning. Redan av ålder var Grycksbo filtrerpapper känt som särdeles gott och Berzelius framhåller det som ”det bästa i världen”. Det utomordentligt rena fabrikationsvattnet gav Grycksbo ett övertag framför konkurrerande bruk.

Bolagets dåvarande fabriksföreståndare, ingenjör Fredriksen, studerade år 1892 filtrerpapperstillverkningen vid en hel del bruk i Tyskland och Österrike och fick där många goda uppslag, som sedan fick tillämpning vid Grycksbo. Utom en allt noggrannare behandling i allmänhet infördes förbättrade metoder för papperets tvättning med flusspat- och klorvätesyra. De härigenom uppnådda resultaten ställde Grycksbopapperet i en klass för sig på världsmarknaden.

Även om den fysikaliska kemien öppnar nya vägar och oanade möjligheter inom analysens område, torde Grycksbo filtrerpapper ännu i många år hävda sin plats såsom oumbärligt inom kemiska institutioner och laboratorier.

Påbörjade arbeten fortsattes och fullbordades och nya planlades. För att skaffa timmermagasin och plats för upptagning av massaved från Siljan inköptes 1906 Vikarby ångsåg i Rättvik, varigenom även brukets virkesbehov kunde väl tillgodoses. Särskilt intresse ägnades brandväsendet, som helt omorganiserades 1908, varjämte brandredskapen kompletterades med bland annat en kraftig elektromotorspruta.

År 1909 ombyggdes återigen finbruket. En ny maskin för bestruket papper anskaffades. Denna vållade i början åtskilliga bekymmer, men sedan ingenjör E. Krug konstruerat en automatisk styrrulle för pappersbanan arbetade maskinen fullt tillfredsställande, vilket också föranledde anskaffandet av ännu en maskin påföljande år.

Betydligt större frågor krävde emellertid sin lösning. Bränsleekonomien lämnade åtskilligt övrigt att önska och en verklig förbättring kunde svårligen ernås om inte de skilda, delvis omoderna ångpanneanläggningarna sammanfördes till en för hela bruket gemensam ångcentral.

År 1911 anslogs också 400,000 kronor till detta arbete och 1914 var den nya anläggningen färdig att tagas i bruk. Den inrymmer fem pannor om 250 kvm :s eldyta vardera och en om 150 kvm. Pannorna, avsedda för koleldning, utrustades med kedjerost och alla anordningar för bränsle- och arbetsekonomi. Då under första världskriget allt större svårigheter uppstod att anskaffa kol till rimligt pris, ombyggdes fyra pannor till vedeldning med så gott resultat, att kolförbrukningen, som förut uppgick till omkring 10,000 ton om året, numera är så gott som ingen.

Som bränsle användes barkspån, sågavfall och gallringsved. Att inskränkningen i stenkolsförbrukningen innebär en nationalekonomisk vinst ligger i öppen dag, men härtill kommer, att den rationellt genomförda vedeldningen även för bruket medfört en avsevärd besparing på bränslekontot. I samband med det nya ångpannhuset uppfördes en kraftcentral med två de Lavals turbinaggregat om vardera 1,000 hkr, det ena med reduktionsturbin och det andra med kondenseringsturbin. Det förra hålls alltid gående för att vid eventuellt avbrott i leveransen av elektrisk energi ögonblickligen kunna träda i funktion, det senare tages däremot endast i anspråk vid ytterlig vattenbrist eller andra abnorma förhållanden. Ångcentralen kompletterades år 1920 med en ångackumulator om 150 kbm.

1915 utbyttes den äldre maskinen i finbruket och ersattes med en maskin av modernaste typ.

Vid sidan av dessa större arbeten uppfördes ny snickeriverkstad och mekanisk reparationsverkstad med metallgjuteri.

Betydligt mera omfattande var emellertid de arbeten, som påbörjades 1920, nämligen byggandet av nytt blekeri och renseri. Det nya blekeriet uppfördes enligt modernaste principer med massabehållare med cirkulationspumpar i stället för de gamla holländarna samt ett flertal anordningar i arbetsbesparande syfte. Renseriet gjordes gemensamt för sulfit- och sulfatbruket varigenom vanns ändamålsenligare vedsortering och förenklade transportförhållanden. På grund av de tryckta tiderna under senaste år ha arbetena tidvis avställts, men torde komma att fullbordas under loppet av 1923.

Jämsides med den tekniska utvecklingen har den ekonomiska konsolideringen av J. H. Munktells Pappersfabriks AB. fortskridit. Som ett motstycke till de penningbekymmer, varom de äldre protokollen i bolaget tala, torde några anteckningar från förvaltningsberättelsen för år 1922 vara motiverade. Denna visar, att bolagets aktiekapital, på sistone tredubblat genom överföring av fonderade medel, nått 4,5 millioner kronor med en reservfond på 1,8 millioner, att återstående poster på passivsidan till största delen utgöras av egna fonder och årsvinst samt att summan av skulder till utomstående inte utgör ens femtedelen av egna fordringar.

Det är också väl bekant, att detta resultat nåtts under det att bolagets anställdas intressen i senare år setts tillgodo på ett sätt, som i fråga om vänliga omsorger och vidsynthet åtminstone inte överträffats vid något annat pappersbruk i landet. Det Munktellska bolaget illustrerar alldeles särskilt, vad god och kraftig ledning i ett familjeföretag kan ernå.

Den produktionsförmåga, som bruket till nuvarande tid nått, är ca 4,500 ton finpapper, 3,000 ton kraftpapper och 6,000 ton blekt sulfit. Före 1907 års utgång såldes papperet på inhemsk marknad direkt från bruket genom resande, utom i Stockholm, där en affär för minutförsäljning öppnades 1894, som dock upphörde efter blott några år. För Stockholm och dess omnejd hade bolaget också en agentur som sedermera uppgick i Finpappersbrukens Försäljnings AB, när detta med år 1908 övertog representationen på svensk marknad för Grycksbo, Klippan och till 1915 års utgång även för

Utom Sverige har Grycksbo haft sin största marknad, för kraftpapper, i England. Där liksom annorstädes företrädes bruket av representant i importlandet.

Brukets chef efter H. A. Munktell blev kapten W. P. Nisser dessförinnan väl förtrogen med företaget såsom mångårig styrelseledamot.

Det är givet, att bostadsfrågan krävt särskild uppmärksamhet under de sista årtiondenas kraftiga utveckling av industrin på Grycksbo. Som förut nämnts uppfördes de första bostäderna som kaserner. Efter en del år frångick man emellertid denna typ och slog in på en rakt motsatt väg, nämligen enfamiljshus. Vid samma tid avskildes även ett lämpligt område till egna hem, av vilka för närvarande finnas ett trettiotal.

Då behovet av bostäder hastigt växte, blev det dock för kostsamt att fortsätta med enfamiljshus, varför man övergick till typer för två och fyra familjer. Ett stort antal hus av dessa typer har uppförts. De första bostäderna förlades i omedelbar närhet av bruket, men sedan har en ur sanitär- och trevnadssynpunkt mera tillfredsställande, glesare byggnadsplan tillämpats, varvid så mycket som möjligt av den omgivande barrskogen lämnats orörd.

1900

Grycksbo.

Pappersbruk.

Ägare: J. H. Munktells Pappersfabriks Aktiebolag.

Aktiekapital: 1.100.000 kr.

Läge: Kopparbergs län vid Grycksbo järnvägsstation.

Postadress: Grycksbo.

Kommunikationer: järnväg.

Drivkraft: vatten och elektrisk kraftöverföring, 500-600 hk

Antal pappersmaskiner: 3.

Antal kokare: 6.

Tillverkar: filtrér, handgjort post- o. dokumentpapper, maskingjort tryck-, konst-, plansch-, bestruket- skriv- o. postpapper m. m. samt björnpapper (omslags).

Tillverkning/år: 2,600 ton.

1913

Ny roterande sulfatkokare på 30 m3 från KMW

1920

Den sorgligaste av dessa explosioner inträffade vid Grycksbo den 28 februari 1920. Med sina åtta dödsoffer överträffade den t. o. m. den svåra katastrofen vid Katrinefors bruk år ????, då fyra arbetare förolyckades och fyra svårt skadades vid sprängningen av en från det gamla Korndals pappersbruk inköpt halmkokare. Vid Grycksbo var det en svetsad plåtbehållare, som sprängdes under överblåsning av lut från sulfatkokeriet. Närmaste orsaken till olyckan var svaghet i en svetsfog, som gav vika vid ett ringa övertryck i behållaren, väsentligt understigande det tryck, till vilket behållaren tidigare vattenprovats.

Modernisering av sulfatfabriken 1925-1929

Sulfatfabriken hade inte genomgått någon större förändring sedan den byggdes. Den var därför mycket arbetskrävande och hårt nedsliten.

Under årens lopp hade också nya sulfatfabriker byggts. Det förelåg otvivelaktigt en viss överproduktion av kraftpapper. På grund av alla dessa omständigheter diskuterade styrelsen allvarligt att lägga ned sulfatfabriken och övergå till endast finpapperstillverkning i hela bruket. Till slut beslöt dock styrelsen att fortsätta med kraftpapperstillverkningen. Avgörande var den växande förbrukningen av papper till säckar, särskilt för cementindustrins behov.

Det var emellertid nödvändigt att fullständigt bygga om sulfatfabriken. Det skedde under 19251929.

I den gamla fabriken tvättades massan i kokarna. Dessa kunde därför utnyttjas för kokning endast under halva arbetstiden. Tvättningen blev också otillfredsställande. Därför skaffades diffusörer för massans tvättning, vilket medförde en avgjord kvalitetsförbättring samt fördubbling av kokeriets kapacitet. För massans malning anskaffades en stångkvarn och sex nya kollergångar. I det nya holländeriet insattes tolv skivholländare. Dessutom skaffades en jordankvarn till varje pappersmaskin. Ett helt nytt sodahus avsett att tillvarata den ökade lutmängden byggdes "utanpå" det gamla, som därefter revs.

1953

 Den 1 december 1953 slets en ångpanna vid Grycksbo Pappersbruks AB sönder, pannrummet blåstes ur och ett vedupplag antändes, då eldaren av misstag stoppade in en ränsel full av dynamit under pannan. Först efter en timme lyckades brukets brandkår släcka elden.

Grycksbo Pappersbruk AB har nu definitivt nedlagt driften vid sin sulfatcellulosafabrik i anslutning till pappersbruket i Grycksbo. Sista koket i sulfatfabriken ägde rum den 21 juli 1953.