Gustavsfors sulfatfabrik. Floda



 

 

Vad som återstod av Gustavsfors Floda 1984

 

Utdrag ur Svensk Papperstidning 1911

 

VANDRING GENOM EN AV SVERIGES ÄLDSTA CELLULOSAFABRIKER

Ur minnet av P. Axel Hellström, Göteborg den 5 maj l938.

De cellulosafabriker, som på 1870-talet funnes i landet, var icke många. De första var synbarligen Gustafsfors och Vermbohl i Södermanland och Gustafsfors i Dalsland, vilka samtliga byggdes under åren 1872-74, men förde en mer eller mindre tynande tillvaro tills bortåt 1880-talet dels efter åtskilliga ombyggnader dels övergång till pappersbruk.

 

Den fabrik, som jag nu gör till föremål för min vandring i ur minnet är Gustafsfors fabrik i Södermanland.

Den var belägen vid en liten bäck i Floda socken c:a 1 mil från Hälleforsnäs järnvägsstation på banan mellan Flen och Eskilstuna samt c:a 2 mil från stationerna Flen och Valla på stambanan.

 

Då jag nu efter 58 års uppehåll ämnar fortsätta mina anteckningar från Gustafsfors Cellulosafabrik och Pappersbruk, förutsätter detta, att minnet icke sviker allt för mycket, enär endast de knappa anteckningar, som redan finnas i denna bok (Denna bok, till vilken i fortsättningen ofta refereras, har beklagligt nog hittills icke kunnat återfinnas.) plus några lösa blad är allt som finns att tillgå av urkunder.

 

Som bilagor finnas dessutom ett nog så märkligt dokument, nämligen det ursprungliga kostnadsförslaget för fabriken ifråga, upprättat av Byggmästare G.A. Engelbrektsson i Örebro, antagligen 1872, samt en fullständig analys över ett provkok den 17 mars 1876 av dåvarande fabriksföreståndaren, Ingenjör Alvar Müntzing.

 

Anläggningsåret torde ha varit vid 1872-73, och var ägarna av bruket förut nämnde Engelbrektsson, en Godsägare Gustaf Hallgren i Örebro, och Grosshandlare P.A. Enhörning i Norrköping. Engelbrektssons förste medhjälpare vid anläggningen torde varit en Ingenjör E. Morén, och som sannolikt först skött driften.

 

Efter honom kom Ingenjör G. Boberg, som lämnade företaget 1877, då den kände banbrytaren inom cellulosa och kraftpapper, Ingenjör Alvar Müntzing, övertog ledningen under en 3 års tid.

Under denna tiden omdanades Gustafsforsbruket efter principer som var gällande inom sockerfabrikationen, där Müntzing under de närmast föregående åren arbetat.

 

Sålunda installerades en kontinuerlig kausticeringsprocess med sand liksom ett system diffusörer för massatvättning, säkerligen de allra första i vårt land, som kom till användning inom cellulosaindustrien.

Gustafsforsfabriken bestod av några sammanbyggda hus, exteriör finns på fotografi som bilaga, och bestod av följande delar,

 

En mindre såganläggning, där det barkade virket medelst vanlig hack- och huggmaskin bereddes till flis, vilken med transportskopverk uppfordrades till vinden ovanpå kokeriet.

 

Kokarna var 5 st . av dimensioner c:a 3' 6" i diameter och 13 fot höga således c:a 130 kbfot rymd eller i metermått, resp. 1,06 i diameter och 3,86 hög och till innehåll 3,4 m . Denna rymd användes emellertid icke i sin helhet för träspånen, enär denna packades i en särskild korg av perforerad plåt och med ett nedhängande cirkulationsrör i mitten, så att disponibla innehållet i spånkorgen blev icke mer än 2,75 m , och detta innehåll med hoptrampad vedflis c:a 1,1 m fast mått lämnade efter kokning 169 kg cellulosa torr vikt. (Enligt nutida kokning skulle det blivit c:a 200 kg av denna vedmängd.)

 

Då allt maskineri i hela fabriken var i förhållande till driftens storlek, kunde man närmast likna denna Gustafsforsanläggning vid ett försökslaboratorium jämförd med nuvarande cellulosafabriker.

Kokningssystemet var med kaustik natronlut, vilken bereddes av kolsyrad natronsoda som i lösning kausticerades uti ett sammankopplat system av runda kärl, fyllda med nysläckt kalk.

 

Själva systemet som arbetade kontinuerligt finns i skiss och förklaring i början av denna bok.

Den färska soda som tillsattes, löstes tillsammans med den från den använda kokluten - svartluten - återvunna sodan i ett system av små flyttbara fyrkantiga kärl av 0,14 m3 innehåll, som stod i ett trappformigt system tre och tre över varandra, inalles fyra system. Skiss och förklaring över sodalösning finnes likaledes i bokens början.

 

Den så erhållna sodalösningen kausticerades uti förut nämnda kausticeringsapparat. Den ifrån kausticeringen erhållna färdiga kaustika luten avleddes till sk. "montejner", från vilka medelst ånga luten uppdrevs i stora cisterner ovanför kokarna, därifrån den bekvämt tappades till kokarna.

 

Det synes härav framgå, att den allra första tidens kokning hade för stark natron, och att en hel del fiber gick förlorad och erhöll massan dessutom en lös bomullsliknande karaktär.

 

En sammanfattning av fabrikationens gång blev alltså följande.

Den skalade veden höggs till spån, vilken packades i de befintliga korgarna, vilka därefter försedda med ett särskilt påbyggt plåtlock nedfirades i kokarna.

 

Från den i varje särskild cistern varande analyserade kaustikluten nedtappades i kokaren den uträknade kvantiteten kaustik natron och påfylldes därefter vatten, så att vätskan räckte till en viss höjd i kokaren c:a 0,9 meter under korgens överkant, kaustik natron per kok var 80 kilogram . Vedmängd i vikt var c:a 950 kg och som lämnade cirka 169 kg torr massa.

 

När lutkvantiteten var klar i kokaren, pålades det gjutna tunga locket på kokaren och fastsattes med kraftiga plattgängade pinnskruvar, som satt i själva kransen kring kokarens topp. Kokarens konstruktion och mått i övrigt framgår fullt tydligt av bilagda Müntzings provkokning (tillverkad den 17 november 1876).

 

Runt om i kransen fanns en rektangulär fördjupning på cirka 1 tums fyrkant, som fylldes med smält bly och tillhamrades. Detta utgjorde packningen mot den på lockets underkant sittande motsvarande trekantiga spetsringen, som efter muttrarnas åtdragande tätade locket mot trycket i kokaren.

Kokarna var 5 till antalet.

 

Vad nu själva kokningsproceduren angick, så hade ju vederbörande uppfinnare tänkt sig den ju enklare ju simplare, och därför var kokarna inmurade på vanligt sätt som vid dåtida bykpannor brukligt var med en eldstad med rund härd under själva pannbotten och med murverket sedan bildande en kanal, som ett par gånger spiralformigt gick runt kokaren och så slutligen ut i den gemensamma skorstenskanalen, där ett spjäll fanns för varje kokare.

 

Att först i en panna bereda ånga för att därmed koka i en annan, ansågs ju mindre lämpligt, i synnerhet som utspädning av luten befarades.

 

Alltså sattes fyr under kokaren och eldades med vanlig kastved i c:a 6 timmar, tills trycket i kokaren uppgick till 150 skålpund (10,5 Bar) och temperaturen till 176°C .

 

Då denna punkt uppnåtts, utrakades det kvarvarande av fyren under pannan och denna fick stå under 3 - 4 timmar, vilket skulle innebära någon sorts efterkokning, varefter svartluten avblåstes till indunstningsapparaten f.v.b. till sodaugnen, där slutligen återvinningen och förbränningen skedde. Resterande ångor i kokaren avblåstes slutligen i en cistern, varifrån sodalösningen försågs med varmt vatten.

 

Sedan pyskranen på kokarens lock visade att allt övertryck var borta, lossades kokarens lock och avlyftes och medelst traverskran fördes åt sidan, varefter en tredelad kätting inkopplades i korgen, som upphissades ur kokaren och fördes över till den rad av diffusörer, sex stycken, som var uppställda framför kokarna, över en tom diffusör placerades så korgen med den kokta massan, ett par regler i botten drogos undan, och den tvådelade bottnen öppnade sig och massan tömdes på så sätt i diffusören, som rymde just lagom ett kok.

 

Diffusörerna var 1,23 m i diameter och 1,88 m höga, rörsystemet 2" försedda med kikkran. I botten låg på två klossar en perforerad silbotten av plåt. Vidare förklaring över huru diffusören arbetade finns likaledes i början av denna bok.

 

Skillnaden i arbetssätt på kausticeringssystemet och diffusören är, att vid kausticeringen drives sodaluten med övertryck genom kalken nedifrån och upp, under det att vid diffusören tvättvatten påsläpptes uppifrån och drives nedåt., Under tvättningen tillsågs, att den slutliga svartluten blev så koncentrerad som möjligt för indunstningens skull.

 

Denna tvättlut drevs likaledes med en "montejne" upp till sodaugnens samlingscistern, dit svartluten från kokaren förut blåsts, varifrån den sedan långsamt rinnande reglerades över en rad flata cisterner, som stod på lut och bildade samtidigt taket på den varma skorstenskanalen. Därifrån rann den sålunda förtjockade luten ned i ett torn, c:a 5 meter högt, överst försett med 1 3/4 meters diameters lock, botten av gjutjärn försedd med en massa hål, så att luten droppvis föll ned i ugnen.

 

Ovanpå i denna runda cistern fanns en hängapparat med stift som passade i hålen i cisternens botten för att till och ifrån för hand rensa upp och öppna hålen, som givetvis lätt ville becka igen sig.

 

När luten så hunnit till botten i tornet, vidtog en vanlig flamugn, som eldades med ved, och på ugnens sida fanns luckor för att kunna röra om i luten och maka den förtjockade massan undan för undan fram mot eldhärden. Sodan började där att brinna och rakades slutligen åt ena sidan, varefter en efterbränningsugn fick göra det sista.

 

Väl bränd och lagrad blev den stelnade sodan alldeles vit eller gråvit. Därifrån forslades den sålunda återvunna sodan till sodalösningssystemet för att upplösas och kausticeras. Efter lösningen blev det dock i allmänhet en god del olösligt slagg över.

 

Jag saknar tyvärr siffror på återvinningen i procent, men vad som förbrukats och sålunda fattades tillsattes vanligen varje kok i rent kaustik natron, som då lades i beräknad mängd antingen ovanpå träspånen i korgen vid kokets beskickande, eller om vanlig soda, kristall eller kalcinerad användes, löstes den tillsammans med den återvunna sedan.

 

Någon som helst defibrering eller silning av massan företogs icke, utan transporterades den direkt från diffusören till befintliga holländare, och där sönderdelades, maldes och piskades för tillverkning av papper.

 

Den så erhållna natroncellulosan vid detta kokningssystem blev lös och fordrade icke mycken behandling. Sorteringen eller silningen skedde direkt vid pappersmaskinen av vilka det fanns tre encylindriga, av vilka en schematisk skiss likaledes finnes i denna boks början,

 

Dukens bredd var 5 fot   6 1/4' tum således en arbetsbredd av c:a 1,7 meter . Torkcylindern var av 4 fots diameter eller 1,20 meter , så skillnaden var rätt så betydande mot nutida M.G.-maskiner av 4 meters bredd och med 5 meter diameter på cylindern, men det var likaväl en pappersmaskin, visserligen en sådan av allra enklaste konstruktion, men papper tillverkades, och det var ju huvudsaken, och till och med att detta motsvarade dåtidens pretentioner, ehuru dåligt enligt nutida uppfattning.

 

Efter att i korta drag ha skildrat denna Gustafsfors fabrik, så kan man fråga sig orsaken till att en sådan fabrik just placerades inne i en obygd och långt från yttervärlden.

Enda orsaken var sannolikt den lilla "Forså”, vattendraget ifråga, där sannolikt en liten såg tidigare var belägen, och så låg det i skogstrakt och kunde få det behövliga virket prisbilligt på platsen.

 

Härrörande till det Engelbrektssonska kostnadsförslagets enkelhet, lika enkelt blev det hela, och av kostnadsförslaget framgick att förutom 5 kokare med korgar, 2 tvättapparater, sodalösningscisterner samt apparater för sodaåtervinning enligt Wenström intet fanns som talar om kausticering eller diffusering, varför, som jag förut nämnt, det var Alvar Müntzing, som i sin helhet införde detta kontinuerliga system i kausticering och diffusörer, och redan därmed har Müntzing gjort ett stort steg framåt för cellulosaindustrin.

 

Att kausticeringen sedermera i största stil övergått från system Müntzing till andra är endast att beklaga, men har jag dock funnit, att nya system nu framkommit, vilka dock helt basera sig på detta antydda Gustavsforssystem, således, intet nytt under solen.

 

Några ord om papperet från detta Gustafsfors kan också nu vara på sin plats.

Som jag förut nämnt, lämnade denna metod - natroncellulosan - en mjuk och lösare fiber än vad fallet är vid nuvarande sulfat- och sulfitmetoder, men trots detta, var fabrikatet omtyckt såväl inom landet som i England. Huvudsakliga tillverkningen var papper till påsar samt s.k. buteljomslag, alltsammans i regel något färgat.

 

Nu kommer jag till ett par nyheter, som så att säga föddes på detta Gustafsfors, och som sedermera blev och nu är en artikel över hela världen. Ursprunget är absolut detta Gustafsfors.

 

Ekonomien vid företaget var icke lysande, varför allt utnyttjades i det längsta, så ock med pressfiltar i pappersmaskinerna. Då upptagningsfilten från viran var hårt sliten framträdde varpen i filten tydligt och markerade en sorts vattenmärken i papperet, det erhöll en viss randning i utseendet.

 

När så ekonomin tålt att skaffa en ny filt, försvann denna markering, och papperet blev slätt, men då kom skrällen. Engelska firmor, dit påspapperet gick, förmenade, att leveransen numera icke var riktig, de önskade fortfarande det randiga utseendet. Vad var då att göra?

 

Vi satte oss i förbindelse med våra vänner på Högsjö herrar Schullström & Sjöström och frågade, om de kunde framställa en filt, som från början markerade. Detta lyckades så tillsvida, sålunda framkom sedermera den nu bekanta filtrandningen på det bruna sulfatomslagspapperet.

Detta kan noteras som skett år 1880.

 

I sammanhang med denna randning upptog sedan min vän Gustaf Danielson, som då var chef på bruket efter Alvar Müntzing, idén att medelst anilinfärg randa papperet. Detta utförde han medelst en liten linjerapparat, som anbringades mot det våta pressade papperet innan det gick in under torkcylindern, se anvisningen på skiss här i boken och så var det patentet klart, och vilket ock blev och alltjämt i dag är en världssak, som görs numera separat och icke i pappersmaskinen.

 

Prover bilägges av detta randade 1880 års papper, och av dessa framgå, att tryckningen eller randningen skedde på vått papper, därför syntes randningen på båda sidor, vilket icke är förhållandet med nutida sådant papper, som randas i torrt tillstånd i separata maskiner.

 

Alltså utan några som helst patent eller anspråk därpå utgick från denna lilla fabrik uppslaget till det såväl filt- som färgrandade omslagspapperet, vilket sedermera övergått i mönster.

 

I sammanhang härmed ber jag få hänvisa till Svensk Papperstidning av den 31/10 1937, däri finnes en teknisk notis Shanghnessy J.B. Anilintryckmaskin, hämtat ur Paper Trade Journal 105 nr 7/1937 sid. 44, däri författaren påpekar den alltjämt ökade efterfrågan på anilintryckmaskiner, och förmenar att dessa nog med fördel kunde sammanbyggas med pappersmaskinerna. Stackars karl, han är 57 år för sent ute och går. Denna idé var ju redan utförd 1880 vid Gustafsfors.

 

Således återigen, intet nytt under solen.

 

Jag har nu kanske något ofullständigt skildrat kausticerings- och diffuseringssystemen, men envar något hemma i sulfatkokning kan säkert utav de skisser jämte de korta förklaringar, som finnas , finna sig tillrätta. Jag avser nu särskilt kausticeringssystemet, vilket är värt att taga vara på. Huruvida den Kaustika kalken bättre kan tagas vara på genom mixning, överlåter jag åt nutida fackmän att avgöra, men i allt vad tvättmetoder beträffar att ta vara på sodaresterna, tror jag, att ingen nutida fabrik överträffar detta gamla Gustafsfors.

 

Slutligen något om kokarna som sådana.

Dessa började så småningom att läcka i växlarna, och vad var då att göra annat än att söka läckorna och eventuellt nedriva murverket för att komma åt att dikta till dem.

 

Emellertid blev det då och då avbrott, då en generalreparation med kokarnas tätning måste företagas, varför jag fann lämpligt som devis om kokaren därvid sätta en omskrivning av den Tegners-Torstensonska historiska sentensen.

På gången och på pannan känns Gustafsfors igen.

 

Kokpannorna var och förblev ett sorgebarn, men vid ett tillfälle gjorde vännen Danielson ett beaktansvärt inslag i den saken.

Han var på resa ut till Berlin och fick då se i tyska vagnar gasljus och letade då rätt på behållaren under vagnskorgen, och befanns den vara levererad från Julius Pintsch, Berlin. Danielson förmenade, att denna lilla gasbomb just var modelien till den icke nitade kokare han sökte, stegade så upp till Pintsch och därmed blev den första helsvetsade kokaren levererad till Gustafsfors.

 

Alldeles säkert den första i världen, som kom till och därmed var början gjord på det området. Jag ber då även i detta fall få göra ett steg från 1880 till 1937, se Svensk Papperstidning sid. 477, "Världens största helsvetsade cellulosakokare från Pintsch i Berlin" den är av storlek 140 m3 och bör lämna c:a 10 ton.

 

Jämförd med Gustafsfors första helsvetsade kokare av storlek 3,4 m3 och lämnande 0,169 ton cellulosa.

I sammanhang härmed kan jag icke underlåta att nämna Alvar Müntzing, som 1880 lämnade Gustafsfors och tog engagement på Munksjö för att där anlägga en natroncellulosafabrik. Detta skedde, men tyvärr, kan jag säga, gjorde Müntzing här en fullständig kopia av Gustafsforsfabriken i stället för att till en början åtminstone fem-. eller tiodubbla systemet.

 

Följden blev, att han därför fick en fabrik, som slutligen bestod av:

16 kokare med 8 generatorer, 17 diffusörer, 22 kausticeringskar o.s.v., allt i den stilen.

Till en början användes nitade kokare från Bolinders I Stockholm, men dessa utbyttes så småningom mot helsvetsade, efter Gustafsfors, och finns bland handlingarna även en skiss på dessa Munksjökokare, som visa ett innehåll av 3,64 m3 eller ungefär som Gustafsfors, se sida 166-169 i Molae chartarae suecanae, där nu anförda finns utförligt och med ritningar beskrivet.

 

Allt vad hittills beskrivits berör natroncellulosa.

 

Därefter kom turen till kraftcellulosan, Vid detta lilla Gustafsfors skedde verkligen de första försöken på att dels på kall väg medelst diffusionssystemet behandla träspån och halm, dels med svartlut, dels med kaustik lut, men därav blev intet. Så kom man till misslyckade kok, vilka erhölls, när kokarna läckte för mycket.

 

Hade man då endast haft en kollergång till hands, hade säkerligen redan då ett uppslag till kraftmassa kommit i dagen, men fabriken bestod sig endast med 2 st . holländare, och där kunde icke den hårda ofullständigt kokta massan behandlas, utan blev i regel påfylld nya kok och omkokad. Idén tog emellertid Müntzing med sig till Munksjö, och där blev den så småningom utarbetad, vilket tog en tid av 4-5 år.

 

Gustafsforsfabriken arbetade några år under Gust. Danielsons ledning, sedermera under en Ingenjör J.E. Grönland och slutligen under en pappersman 0. Norberg, men nedlades driften för gott år 1888, och därefter auktionerades det hela bort som skrot. Av själva fabriken finns ännu i dag vissa delar kvarstående som monument av en gången tid.

 

Härmed skulle vår vandring genom Gustafsfors fabriker vara tillända.

Bland bilagda handlingar finnas en del nog så ofullständiga fragment om kokning och tillverkning av papper och experiment i övrigt men som ju må betraktas endast som en komplettering av det hela.

Slutligen finns dels här i boken, dels på lösa blad vissa noteringar och utredningar från andra platser, Sörstafors och Stensholm, och skulle ju icke skada om de få medfölja.

 

 

Gustavsfors Aktiebolag, Floda, Bildat 2 aug 1872, Aktiekapital 120 000 Kr.

Bolagsordningen fastställdes av kungl. Maj:t  2 aug 1873.

Aktiekapitalet inbetalades 1875.

 

Utrustning:

Fabriken hade från början 5 st kokare enligt Sinclairs system.

1879 gick tillverkningen med förlust på 1200 Kr som täcktes av aktieägarna. Samma år inköptes en begagnad pappersmaskin från Skövde (halmmassefabriken?).

Samma år tillsköt aktieägarna ytterligare 62 000 Kr för inköp och uppställning av pappersmaskin. Samtidigt upptages ett lån om totalt 180 000 Kr dels från en bank dels från 2 av aktieägarna.

28 dec 1881 fick G. Danielsson patent på tillverkningen av randigt papper. G. A. Engelbrektson betalade 1200:- för patentet.

1883 inköptes 2 Helvällda (vattengassvetsade) kokare från Firma Julius Pintch, Berlin, för tillsammans 9000 kr. Kokarna värmdes med direkteldade kalorisatörer bestående av en 80 meter lång rörslinga monterad i ett schakt och gemensam för två kokare.

De 4 gamla kokare ombyggdes till diffusörer. Den femte skrotades troligen.

Papperspriser jan. 1884:

Vanligt ofärgat 37,65/100 Kg, min 425 Kg 33:-/100 Kg.

Färgrandigt      42,35/     "

1885 Vinst 6350,05 kr, produktion 24 ton papper.

1886 funderingar på övergång till sulfat, styrkt genom brev.

Likviditeten i företaget var dålig. Många inteckningar och räkningarna betalades först efter 1 ā 2 år.

1887 anlades en 7"-tub för vatten till en kostnad av 6000 Kr.

Aktiekapitalet min 100000 max 150000 kr den 2 maj 1890 skriver verkmästare Carl Norling i ett PM.

1892 ombyggdes pappersmaskinen för 8000 Kr.

1892 Förlust 14329,87 kr.

Bolagsstämman beslöt att företaget skulle upphöra de 14 juni 1893.

Fabriken stoppades 30 april 1894.

 

 

Utskrift, något justerad, av handskrivet dokument från Tekniska Museets arkiv                                                                                                       

 

Artur Deutgen försökte i nov 1894 sälja fabriken till engelska intressenter, dock utan framgång.

Annons inför försäljningen av fabrikens inventarier:

 

Vi bedja få, fästa Eder uppmärksamhet på den auktion, som Gustafsfors Aktiebolag anordnar vid Gustafsfors i Floda socken 1/4 mil från Helleforsnäs och 11/4 mil från  Walla jernvägsstationer den 5 och 6 November detta år, med början båda dagarne kl. 11 fm, varvid försäljes under första dagen:

 

Tisdagen den 5 Nov. de här nedan uppräknade maskiner, pannor och öfriga inventarier för Cellulosa- och Papperstillverkning, af hvilka vi förmoda att en del kan blifva till nytta för Eder och föranlåta Eder att sända ombud till auktionen.

 

Andra dagen säljes bland annat större delen af Bolagets skogar, och hänvisa vi, beträffande försäljningsvilkor mm till den här närslutna annonsen. Bland inventarierna af

Yrkesmän erkända såsom ovanligt väl vårdade, bedja vi få framhålla:

 

En pappersmaskin i två complexer, med 60 tums banbredd i utmärktaste skick. Första complexet reparerat 1891 och andra  complexet nybyggt 1892 för en sammanlagd summa af öfver 7000 kr.

Å denna maskin kan tillverkas 850 kg  tunt och 1700 kg tjockt papper per dygn i vigt, från 21- 250 gram per meter2.

Till pappersmaskinen hörer reservvalsar bestående af: 1 hufvudvals, 1 våtpressvals,

I guskvals, 1 bröstvals, samt massakar, automatisk omrörare, massaregulator, 2 knutsilar, 3

färgrandningsverk med 11 mönstervalsar, cirkelknifvar, hasplar, rullmaskin, filt-tvätt, snäckskrufpressar, en 10 hkr expansionsångmaskin med reservregulator, rörledningar för vatten

och ånga, condensationsvattenafledare samt

verktyg och inventarier, bestående af:

 

2 skärbord, 4 sorteringsbord, skrifbord, 3 skärknifvar, 2 haspelmått, tumstock, 25 skrufnycklar, I  decimalvåg, 1 balansväg med vigter, 2 arkvågar, 2 satser sifferplåtar af messing,

pack-kärra, 14 träpytsar, kopparskopor, färgmått, verktvgsskåp m. m., som alltsammans, såvida antagligt anbud afgifes, åtföljer pappersmaskinen, i annat fall säljes hvar för sig.

Två helvällda kokpannor, 1,400 mm . i diam., 4,500 mm . höga af 21 mm plåt, med uppblåsningsrör, manometrar etc.

Sferisk roterande halmkokare, 2,594 min. i diam, nitad, af 12 mm plåt.

30 hästkrafters Lowmores ångpanna med 2 tuber om 740 mm . i diam, hållande i längd 6,170 mm . och i diam. 2000 mm , af 12 mm plåt, med tillhörande injektor, armatur och eldredskap.

En 12 hästkrafters svensk martinpanna ined 33 tuber, hållande i längd 2,375 mm . och i diam. 2,594 mm , af 10 mm . plåt, med  armatur och eldredskap.

Till båda pannorna hör dessutom en gemensam handpump.

En sk. fransysk heltygsholländare med jernkar, verktyg och redskap.

En vanlig halftygsholländare med järnkar, sållverk, verktyg och redskap..

En kollergång af jern.

En knutsil med jernplåtar.

En d:o med metallplåtar och omrörare.

En större halmskärningsmaskin med remutvexling.

Ett hissverk och ett kettingspel.

En 30 hkr 3-cylindrig ångmaskin.

En gängskärnings-svarf med gap, 22 cm spetshöjd, 3,4 meters bädd, med takrörelse, längd- och tvärmatning, vexellhjul, stöddocka, planskifva etc.

En handborrmaskin.

En stansmaskin.

Fullständig uppsättning reparationsverktyg, af skrufstäd, sparrsockar, gäng-gloppor med

backar och tappar, saxar, cirklar, mejslar, hamrar, brotschar, borrar, filar, tänger, kölnare,

jagare, vinklar, oljekannor mm mm.

Fullständig uppsättning snickareverktyg bestående af: ny hyfvelbänk, borrsats, stämjern, sågar, hyflar, tvingar mm mm.

Lutpannor, Cisterner och Behållare:

 

3 st . Cisterner för lut

6  "  Diffusörer för kausticering

2  "  Montejour

1  "  Lutblandare

4  "  limkokningscisterner

I   "  Behållare för hartzsåpa

2  "  Destillationskärl för terpenfin

1  "  Förvärmare vid ångpannorna

I   "  Oljebehållare med lock och kran

2  "  Vattencisterner på vinden

1  "  tvättlutcistern

1  "  Kokpanna, nu Lutcistern

1  "  Ångpanna, nu vattenvärmare

1  "  Oval massabehållare

8 st Diffusörer

1  " Terpentinbehållare

1  " Behållare för alun

1  " Lutpanna med silhotten

4  "   d: o med täta bottnar

7  " Afdunstningspannor med 3 sidor . . . . . . . . . . . . .

1  " Vattenbehållare till sodalösning . . . . . . . . . . . . . . .,

 

Samtliga till fabriken hörande rörledningar för lut, vatten och ånga, med kranar,etc. enligt förteckning, som vid auktionen tillhandahålles.

Samtliga till fabriken hörande dragremmar, sorterade efter material (gummi, läder, väf) och, qvalité,

Axelledningar med remskiftor och lager.

Diverse inventarier:

Kontrollmanometer, kettingblock, decimalvåg med vigter, skyfflar, Jernspett, knoster, borr,

Släggor, sättar, smides- och gjutjernsskrot, hänglampor, handlampor, klocka, div. brandredskap mm.

 

Örebro den 15 Oktober 1895.

På Gustafsfors Aktiebolags vägnar:

Engelbrektson  Hallgren..

 

Diverse rester av fabriken såldes 1896.

 

Byggnaderna användes till bl.a textiltillverkning ända fram till 1925. Numera finns en del grunder och en gammal vattentub av trä kvar samt några smärre uthus ombyggda till sommarbostäder.

 

 

”Gustavsfors”

 

 

Vattendammen. Troligen är den renoverad ett flertal gånger efter att fabriken hade upphört.

 

Reparationsverkstaden inrättad med ässja, fläkt, stor riktplåt och 55 olika verktyg.

 

Hus för tillverkning av papper, av stolpvirke med tegeltak. En pappersmaskin, en skärmaskin, 3 packpressar, en rullmaskin, en färgapparat, en stickmaskin för häftning av closettpapper, sorteringsbord, 2 behållare med omrörare, en mätapparat, rör och värmeledningar, axelledningar och en 10 hästars ångmaskin. på vinden är avställd en gammal pappersmaskin.

I detta (oläsligt) är snickarverkstaden inrymd med 12 diverse snickare- och målareverktyg samt en mangel för hushållen.

 

Magasinshus av stolpvirke med bräder vari förvaras:

I källaren kaustic soda m.m. I första våningen allehanda rudimentarier reservdelar och dyligt samt i vindsvåningen maskin och rördelar, jern och metaller m.m.

 

Dessa fabrikshus är med fasta inventarier bevillningstaxerade till 94000 kr och brandförsäkrade i Svea för (oläsligt) kr utom huset IX I övrigt förekomma 7 bostadshus och 11 andra byggnader som är brandförsäkrade i Länets bolag, för tillhopa 29000 kr. En halmlada värderad till 1300 och huset D värderat till 10000 kr vilka icke är brandförsäkrade.

 

Fabrikationen

Gustavsfors Aktiebolag Enligt nådigast fastställd bolagsordning den 2 augusti 1872. 24 aktier ā 5000 kr bildat sagde år i avsigt att på kemisk väg framställa cellulosa enligt Sinclairs metod, anlade denna fabrik vid gustavsforsåns utlopp ur Gälsjön i avsigt att i denna skogrika trakt äga tillgång till såväl billigt granvirke som vattenkraft.

 

Cellulosan framställes enligt natronmetoden med tvenne helvälda kokare inmurade för direkteldning. Tvättning, sodalösning och kausticering sker genom diffusion. Sodaåtervinningen har enligt uträkning flere år gått till 72%. Erforderliga materialier hafva under förra året (oläsligt) med frakter på stället kostat:

 

Soda från England cirka 70% kaustic Natron per ton 208,60

Kalksten från Hållsta 9,76

Massaved i 12 fots längder raka kvistrena 4 till 9 tums topp av gran 18,00 per kf (kubikfot = 28,4 liter )

Brännved i famnar om 147 kubikfot 7,00

 

År 1879 tillbyggdes pappersbruket vars specialitet varit att tillverka färgrandigt omslagspapper som till största delen exporterats. Tillverkningsmetoden var vid bruket uppfunnen och patenterad men blev av andra annekterad, vårt patent nu förfallet.

 

Numera tillverkas utom färgrandiga, äfven ofärgadt tjockt och tunt omslagspapper samt closettpapper. Exporten utgör numera knappt hälften af tillverkningen och består endast af tunnaste papperssorter. Papperet anses som det starkaste i sitt slag som finns. Pappersmaskinen hinner framställa 20 till 40 centner under 24 timmar. Samtliga övriga apparater hinna mera. Af halm ingår 10 ā 20% i papperet, den kokas i sferisk 9 fots (ca 10 m3 ) roterande kokare och males på en kollergång.

1 Centner = 42,508 kg .

 

Arbetare som är behövliga för hela fabrikationen utgöra 52 män 5 gossar och 4 flickor hvilka erhålla sin aflöning efter beräkning af det färdiga och emballerade papperet med tillhopa 6,85 kr/100 kg. Dragare: 5 hästar och 7 oxar hinna utföra körningar för landtbruket vid båda egendommarne äfven som vid bruket och alla transporter från och till Jernvägen äfvensom något skogskörslor. Tillverkningsmängden i allmänhet 600 centner per månad, har per år uppgått till högst 6000 centner.

 

Vattenkraftsanordningarne.

I Gålsjön som är dammsjö uppdämmes vattnet till fyra fot hvarför nu  betalas till Fjellskefte gård 500 kr årligen för vattenskada å mark. Vattenfallet utgöres af dels eget konstant fall 52,81 fot högt och dels det till vestra granheds byamän hörande s.k. öfra fallet hvilket, allt efter vattenståndet i Gålsjön, är högst 16,8 fot ock lägst 12,71 fot .

 

Sistnämnda del af fallet äges till en åttondel af bolaget för öfriga 7/8 betalas i arrende 280 kr årligen. Medelst en tub af plank 1142 fot lång, 26 tums inre diameter som är nedlagd i jorden eller eljest öfverbyggd och som anses varaktig i 100 år, den anlades 1887, ledes vattnet från Gålajön till turbinen invid sågen.

 

Denna turbin, tryckturbin med inre tillopp och partiellt pådrag, eger kraft utöfver behofen åt såg ock fabrik som kräfver cirka 55 hästar. Vattenmängden, beräknas att vara i allmänhet 15 kubikfot i sekunden åtgår inte, utan är beräknad att vid 49,01 eller 45,52 fot kunna drifva äfven en turbin att i stället för 10 hästars ångmaskinen kunna draga pappersmaskinen. Vattenafledningsanordningarna för detta ändamål är redan påbörjade. Genom ett 7 tums rör inkommer vattnet med sjelftryck i stora fabrikshuset och grenar sig derifrån genom smalare ledningar till alla ställen in fabriksbyggnaderna där vatten behövs.

 

Bolagets Ekonomi:

Bolaget som består af 5 delegare med tillhopa 24 aktier

ā 5000 kr som år 1875 kontant inbetalts med                                                                                                                                   120000 kr

Till år 1879 gick fabrikationen med förlust som betäcktes

genom tillskott af 500 kr per aktie                                                                                                             12000 kr.

Sistnämnda år, vid, anläggningen af pappersbruket

gjordes ytter­ligare tillskott af 2500 kr per aktie                                                                                                                                 60000 kr
Samtidigt upptogs lån i                                                                                                                               40000 kr.

Af tvenne deltagare cirka                                                                                                                          140000 kr.

Tillhopa                                                                                                                                                         372000 kr

 

År 1885 inköptes 2 helvällda kokare och inrättades de

4 gamla till diffusörer med en kostnad af                                                                                                                                              9000 kr.
År 1887 anlades tuben som med andra arvoden drog                                                                                                                      6000 kr.
År 1892 ombyggdes pappersmaskinen m.m. för                                                                                                                                8000 kr.

Tillhopa                                                                                                                                                                                                        23000 kr.