Hur trämassetillverkningen uppfanns.

Ur Svensk papperstidning nr 11 1899

Härom innehåller »The World Pulp and Paper Industry» nedanstående anteckningar, hvilka om ock ej nya dock innehålla åtskilliga intressanta detaljer, som ej torde vara så allmänt bekanta.

Trämassepapper är, ehuru många anse den som en ny uppfinning, mer än ett halft århundrade gammalt, enär en tysk tidning redan 1845 trycktes på sådant. Den man, som med sina egna händer tillverkade detta papper och uppfann det första praktiska sätt att göra papper af trä, lefde ännu för få år sedan i Sachsen.

Friedrich Gottlob Keller var hvarken vetenskapsman eller pappersfabrikant, utan endast en fattig väfvare liksom hans förfäder före honom. Född 1816 fick han vid 23 års ålder händelsevis kännedom om, att den växande efterfrågan efter papper gjorde uppfinningen af något slags surrogat för lump Mill en bjudande nödvändighet, och sedan dess kunde han ej lämna denna tanke. Hans uppmärksamhet fästes vid ett tillfälle på getingboets pappersliknande utseende, och genast började han studera getingarnas byggnadssätt, hvarvid han lyckades upptäcka, att de med sina käkar sönderriva växtfibrer, som de därpå lägga samman och forma till ett bo. Kellers första försök att göra papper bestod i att blöta sågspån i stark sodalut för att såmedelst skilja fibern, men på denna väg nådde han ej sitt mål. lyckligare utföll hans nästa experiment. Han förmalade ett stycke trä på en vanlig slipsten, som löpte i ett vattentråg, och då det slipade träet föll i vattnet, fick detta ett mjölkartadt utseende.

Efter någon tid samlades en tjock massa på bottnen. Han tömde nu träget i ett annat kar, lät fibern sätta sig och hällde så bort vattnet. Sedan lät han det hela stå en tid, medan han återvände till sin väfstol.

På aftonen ställde Keller karet med massan på bordet som var dukadt för kvällsvarden, och rörde starkt ont i massan. Hvarför han gjorde så, visste han själf icke, men händelsen kom den man, som ingenting förstod af papperstillverkning, till hjälp. Han stänkte därpå något af massan på bordduken, som hastigt uppsög vattnet, medan Keller med en knif genast upptog återstoden, en tunn skifta pappersmassa, prässade den i en bok och torkade den i kakelugnen. Den så tillverkade obetydliga pappersbiten, bevarade han jämte getingboet som gifvit honom den första impulsen såsom minnen hela sitt lif igenom.

Från denna lilla början var vägen till affärsmässig framgång både lång och svår. Efter många misslyckade försök lyckades Keller ändtligen med sin hustrus hjälp åstadkomma ett antal små pappersark. Massan utbreddes på gamla tygstycken, som lades över ett hemmaväfdt viranät, och prässen var af det mest primitiva slag. Fabrikatet var groft, men det var i alla fall onekligen papper, och med detta gick nu Keller till kapitalister för att söka finansiellt understöd till förbättring af sin uppfinning. Hänvisad till sina egna hjälpkällor tog nu Keller en ny slipsten, och slipade om natten med sin trofasta hustrus bistånd trämassa.

Keller sände sin massa till en papperskvarn som återsände den blandad med en tredjedel lump och i form af åtskilliga ris papper i stort format. En del däraf användes till Frankenberger-Kreisblatts årgång 1845. Kort tid därpå kom Keller genom några vänners hjälp i besittning af en papperskvarn; men som han ej hade tillräckligt kapital för en rationel fabriksrörelse, säg det ut, som om hela hans företag skulle gå under, då ett ark af hans papper kom i pappersfabrikanten Voelters händer, hvilken genast insåg uppfinningens värde och utvecklingsmöjligheter och af Keller för den blygsamma summan af 700 Thaler köpte personlig rätt att använda förfarandet. Genom sitta kunskaper och erfarenheter var Voelter mannen att göra något utaf uppfinningen,

på hvilken han och Keller gemensamt uttogo patent.

Men så liten var avansen, att fem år senare, då patentet skulle förnyas, den stackars Keller ej var i stånd att utreda sin andel af förnyelsekostnaden, hvarigenom Voelter blef ensam ägare af patentet.

Sedan dess var Keller ute af affären och erhöll ingenting af den stora vinst, som framdeles uppstod, sedan uppfinningen utvecklats i enorm skala. Han måste till och med af brist på kapital och på grund af en mängd vidrigheter lämna sin egen kvarn.

Ett belopp af 4,000 Thaler, som tillförsäkrades honom af vänner vid förnyandet af de amerikanska patenten jämte olika frivilliga bidrag från tyske pappersfabrikanter, godtgjorde honom visserligen för hans kontanta utlägg, men för sin så värdefulla uppfinning och för allt besvär och tankearbete har han aldrig erhållit någon nämnvärd ersättning