SCPF:s
Industrihistoriska Utskott, som kallat bruksrepresentanter till ett informativt
sammanträde på Tekniska Museet i Stockholm den 10 december 1975.
Branschteknisk
historik i goda händer
Före
det egentliga sammanträdet fördes de tillstädeskomna av förste intendenten
Gunnar Pipping på en rundvandring genom arkiv och bibliotek, där de togs emot
av arkivarie Inga-Britta Sandqvist, som plockade fram de godbitar som bäst
kunde falla branschens representanter i smaken. Besökarna kunde ändå knappast
undgå att imponeras av detta välordnade arkiv med dokumentation av framför
allt vårt eget lands tekniska utveckling.
Dessutom
besågs en utställning av skogsindustriella processer och produkter med
tonvikten på termomekanisk massa, fiberskivor och sågverksprodukter. Här
finns plats för fler bidrag från cellulosa-pappersbranschen. Tänk vad en
modell av Kamyrs kontinuerliga kokeri som på Vallvik skulle gjort sig bra här!
Långt
tillbaka i tiden fördes man sedan vid visningen av en film från
handpapperstillverkning vid ösjöfors. En ung grabb med skärmmössa och korta
byxor syntes veta precis vilka vedstycken, som skulle placeras var och hur för
att balpressen skulle fungera bäst. När sedan enspännarkärran körde iväg i
sakta lunk på grusvägen med några balar papper, var idyllen fullständig.
Detta skedde när seklet var ungt - en del av oss har upplevt det.
Utskottsverksamhet
Sedan
den mera rörliga delen av programmet avverkats inklusive en lunch i de gamla
dragonstallarna, som nu byggts om till förnämliga museilokaler, samlades de närvarande
till möte.
Ordföranden
i Industrihistoriska Utskottet, Sigbjörn Holgersson, hälsade välkommen. Han
tackade Tekniska Museet för initiativet att erbjuda utskottet lokaler och
visningsprogram för dagens sammankomst och betonade vikten av den roll museet
spelar för den industrihistoriska forskningen.
Verkställande
ledamoten i utskottet, Ewert Landberg, avlämnade därefter en
verksamhetsrapport, med en erinran om att grundprinciperna för verksamheten
fastställts för ett år sedan.
Många
äldre fabriker läggs ned, och det gäller att bevaka industrihistoriska
intressen. Genom orienterande besök vid äldre anläggningar hade man lyckats få.
fram en modell för hur arbetet kunde läggas upp. Härvid är det viktigt att
man får stöd av kontaktpersoner. Mallar för intervjuer och fotodokumentation
hade också utarbetats.
SPCI
hade tagit ett gott initiativ då de skaffat fram historik från Värmland och
Dalsland genom medverkan av Marie Nisser och Helene Sjunnesson.
Arkiveringsprinciper
hade studerats av en särskild kommitté, och regler för gallring av ritningar
och annan dokumentation hade utarbetats.
Genom
förfrågningar hade man försökt få reda på brukens innehav av gammal
utrustning. Tyvärr hade endast 17 bruk något att anmäla -kanske detta berott
på att frågeformulär inte är rätta formen för att väcka intresse för
saken.
Industrihistorisk
forskning kräver också en hel del arbete med genomgång av gammal
dokumentation. Utskottet hade hört sig för hos Arbetsmarknadsstyrelsen om möjligheterna
att få hjälp härmed.
Synpunkter
på historisk teknisk dokumentation
Museichefen
Sigvard Strandh omtalade, att Vattenfall håller på med en utredning rörande
formulering av mål och politik för tekniskt kulturhistoriskt arbete inom
verket.
Tekniska
museet har haft kontakt med andra statliga verk för att väcka intresset för
tekniskt kulturarbete. Domänverket har varit mest intresserat och samarbetar
med museet i fråga om dokumentation och bevarandet av gamla anläggningar, även
vad beträffar omgivningen. En lägesrapport kommer snart, därefter
utredningen. Allt detta ligger i tiden. Andra branschföreningar är också
intresserade. SCPF har en fjäder i hatten med att vara först i detta
kulturhistoriska arbete.
För
att folk skall vara intresserade måste de få tillfälle att se gamla maskiner
och anläggningar, insköt en av mötesdeltagarna. Har Tekniska Museet tillfälle
att bjuda på detta? Svaret blev att man knappast kan ta emot stora elpjäser.
Som ett exempel kunde dock nämnas, att Porjus, som nu skall tas ur drift, skall
bevaras som ett museum. Där finns också lokaler, som kan ta emot detaljer av
liknande utrustning. Även på andra håll disponerar museet förvaringslokaler
för olika industrihistoriska objekt.
Dokumentation
från företag
Från
Mackmyra rapporterade Rune Ferling, Stora Kopparberg. Bruket grundades 1889. Det
ligger ca 1 mil väster om Gävle och tillverkar 50 000 t sulfitmassa per år,
varav ca 1/3 går till Kvarnsveden och resten på export. Nu skall verksamheten
läggas ned och de 200 anställda erbjudas andra anställningar.
Orsaken
till nedläggningen är att företaget är för litet och miljövårdskraven för
stora. Byggnaderna kommer inte att bevaras, men vad som försvinner har
dokumenterats på olika sätt, bl a genom bandade intervjuer, som finns i
Nordiska Museets arkiv. Vidare har en 1400 m lång färgfilm upptagits av hela
processen. Mackmyras arkiv flyttas till centrala arkivet i Falun.
Anförandet
var ett skolexempel på vad man kan göra och väckte en hel del frågor. Inga föremål
kommer att bevaras. Man påpekade att ett urval måste ske bland de fabriker,
som skall lägga ned driften.
Urtypen
av en maskin skulle kunna sparas, likaså är en maskin intressant om den är
ett led i en utveckling, sades det bland annat.
Miljö
och bostäder hade också tagits upp. Någon ansåg därvidlag att det vore
viktigare att dokumentera nuläget än att beskriva utvecklingen, men det ifrågasattes
ändå om man inte skulle försöka få fram fotografier från de äldsta i företaget,
från den tid då de var unga.
Frövifors
Bruk beskrevs av Sven-Göran Wennerholm, Örebro Pappersbruks AB. Idag
tillverkas där 23 000 t kraftpapper. Industrihistoriska utskottet genomförde
en dokumentation våren 1975. Framlidne disponenten Gunnar Björkman lät på
1950-talet företaget bekosta en historik över bruket. Den utfördes av
landsantikvarien Bertil Waldén. En av brukets ingenjörer har varit noga med
att föreviga anläggningsdetaljer för varje ombyggnad. En stenbro från
1880-talet får inte röras. Några maskiner från 1800-talet är ännu i drift.
Om det går att ordna det ekonomiskt skulle de kunna bevaras. Gamla
transmissioner, kollergångar och gjutjärnsholländare från 1905 finns kvar.
Husen är uppförda med kaikstensmurar och gamla fina takstolar. Man har nu börjat
ta upp en 16 mm färgfilm för att dokumentera vad som finns, men tyvärr har
mycket slängts bort. Intervjuer med gamla fröviforsare förutses.
Nästa
redogörelse gällde Lottefors sliperi och lämnades av Wilhelm Rosen, pensionär
från Korsnäs-Marma AB. Här hade man redan 1753 en finbladig såg, driven med
vattenkraft. Sedan 1875 var den i familjen Ungers ägo. Sågen brann och återuppbyggdes
1881, varvid man ökade på med ett sliperi för 750 t slipmassa per år. Där
fanns två slipstolar med vertikal axel och åtta lådor, direktkopplade till
var sin turbin. 1902 gjorde man 2 500 t/år. Så byggde man över älvens huvudfåra
med en damm för att höja vattenståndet och moderniserade anläggningen
1904-05. Nu fanns fyra slipstolar och ett nytt torkeri. En del av anläggningen
spolades bort vid en vårflod 1906. Därefter uppsattes en turbin med generator
och en Voith kannslip. Händelsekedjan blev intressant:
1907
tillverkades 10000 t/år
1915
tillverkades 13 500 t/år och torktornen ersattes av torkkanaler
1922
skar vattnet in under golvet i turbinrummet och åstadkom stora skador
1930
övergick man till enbart torkad massa
1955
började stor ombyggnad. Ett kraftverk tillkom och ett helt nytt sliperi, till
en kapacitet på 35 000 t/år.
Detta
var ett stycke sliperihistoria. Nu skall man föredra allt i företagsnämnden för
att se om ytterligare information kan komma fram. Folk över 80 år har en del
att berätta.
Korsnäs-Marma
AB har för avsikt att fortsätta med Marmaverken och även med Korsnäsverken.
Thorsten
Petersson, SIAB, hade gjort en vacker färgfilmsupptagning av Emsfors
sulfitfabrik, som han förevisade med kommentarer. Ingvar Oremark, Bergvik &
Ala, talade om Bergviks museum och de insatser bruket gjort på dokumentationens
område, och slutligen talade Lars-Erik Engqvist, Munksjö AB, om bolagets
industrihistoriska verksamhet, väl dokumenterad i jubileumsskrifter som
”Munksjö Bruks Minnen” (1953) och tidigare utgåvor.
Publicerings-
och informations-frågor
SCPF:s
informationsehef, Göran Sjöberg, lämnade synpunkter på industrihistorik till
ledning för dem, som ville ägna sig åt sådant arbete.
Syftet
är dubbelt, nämligen att visa gammal teknik och gamla arbetsmiljöer. Målgrupper
för sådan dokumentation är i första hand
-
teknikforskare
-
tekniskt intresserade
-
fackets medlemmar (särskilt arbetsmiljön)
-
skolan (teknik/miljöperspektiv)
-
närmaste geografiska omgivningen
-
förbipasserande turister
Företagen
kan normalt inte beräknas hinna med alla dessa grupper. Man bör därför
prioritera mellan dem och aktivt bjuda in respektive sända ut material till
dessa nyckelgrupper. Informationsmedel är i första hand följande:
-
visuell presentation: film, stillfilm, foto
-
tryckt presentation: historik, uppsatser, småtryck, artiklar (glöm inte
personaltidningen)
-
besök på platsen
-
föredrag hos målgrupperna (skolor, hembygdsföreningar etc)
-
samverkan med museer.
Kortsiktsproblem
för industrihistoriken i det egna företaget:
hur
väcka företagsledningens intresse? (konkurrensen med lättare mätbara och
ekonomiskt mer givande projekt är svår)
-
hur dokumentera kostnaderna för verksamheten på ett realistiskt sätt?
Hur
väcka personalens intresse för industrihistoriska frågor?
-
anknyta till människans situation snarare än maskinernas tekniska
finesser
-
samarbeta med fackldubbarna
-
arrangera fotodokumentationstäv-lingar i samverkan med personaltidningen
eller dylikt
-
skriva artiklar i personaltidningen
-
berätta om företagets historia på medaljfester och dylikt
-
lägga in historikpunkter i företagets presentationsbroschyrer, årsredovisningar
etc
-
lägga in industrihistoriska perspektiv i presentationer för besök från
SPCI etc.
Ett
dagslångt intressant möte var slut. En fantastisk utveckling hade belysts.
Skada blott att anslutningen från brukshåll var så dålig. Nog har vi väl råd
att hämta andan ett tag och kyla av dagens stress med vilsamma tillbakablickar?
Otto
Brauns