Ingeniör Carl P. Carlson. Långbron död.

(Spt 1908)

Genom denne rättskaffens och duktige medarbetares inom den svenska industrien frånfälle den 15 sistlidna juli forlorade den svenska sodacellulosainduatrien en af sina mest bemärkta och verksamma män.

Rörande de yttre kon­turerna af hans lifsgarning har vi inhämtat följande:

Född i Falun den 9 april 1845 började han sin tekniska bana vid Sandvikens järnverk, där han avancerade till stålsynare. 1868 blev han biträde åt ing. Gahn vid Norns bruk och arbetade där på ritkontoret samt ledde byggnadsarbeten för mas- och smältugnar. Vid Forsvik byggde han 1870 sitt första träsliperi och stannade där till 1872, då han kom till Seglingsberg för att utföra byggnad af masugn, damm­byggnad m. m. Under hösten 1873 var han vid Torefors, nära Luleå, även där för masugnsbygge. 1874 befann han sig i Norge, där han byggde träsliperier vid Fritsöe, Launvig m.fl. ställen. Under 1875 skall han under någon tid ha varit i Eskilstuna för ledande af en dammbyggnad. Samma år begaf han sig till Dalsbruk i FinIand, där han utförde åtskskilliga ny- och ombyggnader för martin- och masugnar.

1876 –78 var han åter i Sverige samt vid Norns bruk och vid Vikmanshyttan för diverse järnverksombyggnader, men återvände 1879 for en kortare tid till Dalsbruk for ytterligare byggnadsarbete. Samma år blev han fabriksledare vid Klarafors träsliperi och kartongfabrik, där han införde för­bättrade arbetsmetoder och uppdref tillverkningen betyd­ligt. Därifrån flyttade han 1885 till Billingfors och byggde där först ett träsliperl samt sedermera en sodacellu­losafabrik. Vid Billingsfors stannade han till 1895, då han afflyttade till Fråniö för all öfvertaga ledningen af byggandet och driften af den sodacellulosafabrik, som där planerats af godsägaren C. F. Enderlein och några norr­män. Länge kvarblev han ej där utan slog sig 1898 ner vid Långbron, där han etable­rade sig som, konsulterande inom sodacellulosaindustrien. Samtidigt erhöll han befatt­ning som kanalingeniör vid Dalslands kanal. Under de senare åren har han ombyggt kokeriet vid Billingsfors, träsliperierna vid Lennartsfors och Upperud m.m. Hans verksam­het har dock under denna tid 166    

hufvudsakligen varit förlagd till Finland, dar hans förmåga och erfarenhet mycket tagits i anspråk. 1904 fick han i uppdrag att om­bygga Halle cellulosafabrik, som dittills ej arbetat väl. Till en del utfördes denna ombyggnad efter ing. J. Lundbergs förslag, men sodaugnsafdelningen uteslutande efter Carlsons rit­ningar. När fabriken sedan i maj 1905 igångsattes, öfverva­kade Carlson driften med biträde af ing. Wanselin till årets slut. Senare har han nybyggt sodacellulosafabriker för Kotka Cellulosa AB och för AB W. Gutzeit & C:o. Dessa fa­briker började planeras 1905 och kommo i gång 1907 samt visade sig som väl planerade och solidt byggda. Sista bygget i Finland var Lathis sodacellulosafabrik för Aug. Fellman i Lathis, hvilken kom i gång kort före Carlsons död.

Dessutom har han utfört en mångfald af förslag till ny- och ombyggnader af fabriker i Sverige, Finland och Norge. Sedan omkring ett år samarbetade han med ingeniörsfirman Joseph H. Wallace & C:o, Newyork, och bildade tillsammans med denna, The International Process C:os, som under sista året för Roanok Rapids Paper mfg C:os uppfört en sodacellulosafabrik vid Roanok Rapids N. C., den första i sitt slag i USA.

Ingeniör Carlsons afdunstningsapparater, patenterade i åt­skilliga länder, hafva tillvunnit sig berättigadt erkännande for sin enkla konstruktion och stora effekt. Ett 40-tal apparater äro i bruk.

Carlsons omutliga rättrådighet, trofasta vänskap, stora hjälpsamhet och alltid goda lynne gjorde honom omtyckt och värderad af alla, som kommo i beröring med honom. Han sörjts närmast af efterlämnad maka, född Nordin, och en son, studerande vid Tekn. Högskolan, samt två systrar.