En hundraåring ser tillbaka. Några glimtar ur KMW:s snart sekelgamla historia

AB Karlstads Mekaniska Werkstad kan om några år se tillbaka på en 100-årig verksamhet, eftersom företaget leder sitt ursprung från år 1860. Då an­lade nämligen fabrikör G. Adolf Andersson på det nuvarande fabriksområdet en mindre verkstad och smedja — Carlstads Gjuteri och Mekaniska Werk­stad — där diverse gjutna husgerådsartiklar, kami­ner och spisar m. m. tillverkades under de första åren. Sin nuvarande bolagsform fick dock företaget först år 1873, då KMW blev aktiebolag.

Då ett ekonomiskt uppsving började göra sig gäl­lande i Sverige vid denna tidpunkt och då fabrikör Andersson var en driftig och företagsam man, fick företaget omedelbart vind i seglen och snart var man tvungen göra en del utvidgningar, allteftersom till­verkningsprogrammet ökades. Den initiativkraft, som präglade fabrikör Anderssons handlande, finns det många exempel på och vi nämner här ett. När den stora branden år 1865 härjade Karlstad och lade 2/3 av staden i aska, varvid även domkyrkans tornbyggnad brann ned och de fyra kyrkklockorna smälte, var Andersson en av dem som inlämnade anbud på tillverkning av de nya klockor staden skulle införskaffa, trots att företaget aldrig tidigare sysslat med dylik gjutning. Kyrkorådet beslöt på grund av höga anskaffningskostnader att till en bör­jan endast inköpa den s. k. mellanklockan. Detta arbete uppdrogs åt Carlstads Gjuteri och Mekaniska Werkstad. I mitten av januari månad år 1866 lät den nya klockan, som väger över 1000 kg, för första gången höra sin malmklang. Det är samma klocka, som än i dag kallar karlstadsborna till hög­mässa. Några år senare fick G. Adolf Andersson även beställning på de två övriga klockorna, vilka dock omgöts år 1913 vid restaureringen av kyrkan.

 

KMW bildas.

Den 26januari 1871 ombildades Anderssons verk­stadsföretag till aktiebolag och fick då namnet Carlstads Mekaniska Werkstads AB. Bolagets driftskapi­tal utgjorde 30.000 riksdaler riksmynt, vilket dock snart ansågs för lågt, då bolagets tillverkningspro­gram nu hade utvidgats med ångpannor, diverse järnvägsmateriel, lokomobiler m. m. och efterfrågan på bolagets produkter ökade. Tidvis fanns inte möj­lighet ta emot alla order, utan kunderna måste hänvisas till andra företag. Fabrikör Andersson hade nu gått i kompanjonskap med ingenjör Charles Robertsson och tillsammans sökte de bilda ett nytt, större bolag. För att kunna tillverka i främsta hand ytterligare järnvägsmateriel, bl. a. det som erfordra­des för Bergslagernes Järnvägsaktiebolag, som vid denna tid hade startat sin verksamhet, samt en del vagnar till de betydande nya järnvägslinjer, som stod färdiga på olika platser i Sverige, måste företaget utvidgas. I den inbjudan till aktieteckning, som utsändes, föreslogs att bolagets kapital skulle sättas till 200.000 riksdaler riksmynt, fördelade på 200 aktier, och att det gamla bolaget skulle övertagas till ett pris av 50000 riksdaler riksmynt, för vilket belopp inbjudarna, Andersson och Robertsson, skulle teckna aktier. Vid ett senare sammanträde mellan de nya aktieägarna beslöts bildandet av våra dagars AB Karlstads Mekaniska Werkstad. Dock beslöts att riksdaler riksmynt skulle utbytas mot kronor, vilket myntslag nu hade införts i landet. Kungl. Maj:ts resolution erhölls den 28 mars 1873.

Fabrikör G. Adolf Andersson utsågs till KMW:s förste disponent och företaget sysselsatte nämnda år 33 personer.

År 1876 ödelades verkstaden av en våldsam elds­våda men återuppbyggnadsarbetet påbörjades ome­delbart och efter endast några månader kunde före­taget åter börja leverera sina produkter och då främst järnvägsmateriel för Statens Järnvägar, som KMW fått som kund. Samma år lämnade Anders­son chefskapet av åldersskäI. Han efterträddes av ingenjör A. W. Lundgren, som tillika blev företagets tekniske ledare, vilken befattning Robertsson tidi­gare innehaft. Disponent Andersson kvarstod dock som styrelseledamot fram till sin död år 1884. Som tack och som ett minne över vad han uträttat och betytt för staden reste karlstadsborna en staty över honom på Hagatorget i Karlstads centrum.

Det var redan under Lundgrens första år i bola­gets tjänst som man upptog tillverkningen av KMW:s huvudprodukter — de som senare gjort företaget klint över hela världen — nämligen maskiner för pappers- och cellulosaindustrien samt vattenturbi­ner.

Under 1880-talet började man i allt större ut­sträckning uppföra sliperier och cellulosafabriker i Norden och det var därför naturligt att KMW som redan då hade en mångskiftande produktion, även satte igång tillverkning av maskiner för dessa in­dustrier.

Det första kompletta träsliperiet levererades år 1880 till Finland. Detta var KMW:s dittills största exportaffär. Finland blev också företagets främsta exportmarknad under många år, men även på den tiden försvårades handeln länderna emellan av tullar och andra skyddsåtgärder, vilket gjorde att man fick svårt att fullgöra sina åtaganden. Fabrikationen av maskiner för sliperi- och cellulosaindustrien fick emellertid en allt större omfattning och enbart under år 1899 hade verkstadens produktion kommit upp till inte mindre än 11 träsliperier och 3 sulfitfabriker. Man anställde nu ingenjör H. Hesslin, som tidigare varit knuten till olika företag i USA och som hade stor erfarenhet frän tillverkning av kompletta pappersmaskiner. Han tog omedelbart itu med att konstruera pappersmaskiner och år 1891 stod den första färdig för leverans till Finland, närmare bestämt till brukspatron G. A. Serlachius pappersbruk i Mänttä. Maskinen som skulle producera ca 3.000 ton per år hade en bredd av 2.050 mm och bestod av viraparti, 2 pressar och 9 torkcylindrar med en diameter av 1.200 mm. Samtidigt med pappersmaskinen levererades även en del bimaskiner. Den första pappersmaskinsleveransen uppmärksammades en hel del i pressen, som i allmänhet beskrev maskinen i berömmande ordalag. I samband med installation och igångkörning av denna maskin besökte disponent Lundgren Mänttä. På resan från Finland insjuknade han emellertid i en svår förkylning och efter en kort tids sjukdom avled han den 16 oktober 1891.

Till ny disponent utsågs år 1892 ingenjör I. F. Wallberg. Samma år byggde KMW sin första cellulosatorkmaskin avsedd för Thurbo Sulfitfabrik. År 1893 företogs utvidgning av verkstadslokalerna och ett nytt gjuteri uppfördes. Tillverkning av lokomotiv upptogs nu även. För att göra det möjligt effektuera alla beställningar arrenderades Kristinehamns Mekaniska Werkstad. Detta arrangemang utföll så lyckligt att man 1897 inköpte nämnda verkstad. Under disponent Wallbergs chefskap utbyggdes såväl verkstaden i Karlstad som i Kristinehamn för att bättre motsvara den tidens krav och omsättningen ökades från år till år. Arbetsstyrkan hade år 1899 stigit till 500 personer och aktiekapitalet ökades samma år till 520.000 kr.

Följande citat ur en artikel i Nya Wermlands-Tidningen år 1895 ger en god inblick i vad verkstaden på den tiden kunde prestera:

»Ett synnerligen vackert prov på vad den svenska industrien numera kan åstadkomma utgör den stora pappersmaskin, (i själva verket en cellulosatorkmaskin, som på den tiden gick under benämningen pappersmaskin. Red:s anmärkn.) som dagarna uppsatts i maskinsalen vid Thurho Sulfitfabrik. Maskinen upptar en längd av 30 m, äger en arbetsbredd av 1.750 mm samt lämnar 8500 kg lufttorr sulfit per dygn. Den har helt och hållet utförts vid AB Karlstads Mekaniska Werkstad och utgör ett nytt bevis på detta företags överlägsenhet över alla andra svenska verkstäder beträffande tillverkningen av maskiner för pappersindustrien. Nu kan denna verkstad tävla med utländska verkstäder icke endast i pris utan även, samt i synnerhet, i ett samvetsgrant och stilfullt arbete. Vi anse oss i detta sammanhang böra nämna, att verkstaden under halvtannat år tillverkat ej mindre än 8 större pappersmaskiner, avsedda för torkning av sulfit- och sulfatmassa och representerande ett värde av 230.000 kronor. För närvarande är en pappersmaskin i arbete för Östanfors Sulfitfabrik samt åtskilliga maskiner till Grycksbo Pappersbruk, däribland 3 större kokare, 4 helgjutna större holländare.

Leveransen till Thurbo avsåg en fullständig om­byggnad av den år 1892 levererade cellulosatork­maskinen, som var verkstadens första av detta slag.

Den första yankeemaskinen tillverkades år 1895 och redan vid sekelskiftet hade KMW levererat 6 dylika maskiner. Tillverkning av kombinerade maskiner upptogs några år därefter. Vid sekelskiftet började man även tillverka vattenturbiner av mera modern konstruktion och man anställde då de kända ingenjörerna J. O. Böving och G. Moilliet, vilka fått sin utbildning i Schweiz.

Är 1902 genomförde disponent Wallberg en om­läggning av tillverkningen, varvid fabrikationen av maskiner för trämasse- och pappersindustrien förlades helt till verkstaden i Karlstad, medan tillverk­ningen av turbiner koncentrerades till kristinehamnsverkstaden. Samtidigt därmed upphörde i det närmaste fabrikationen av de maskiner, som från första verksamhetsåren varit bolagets förnämsta till­verkningsobjekt.

Firmans orderstock ökades år från år och när dis­ponent Wallberg år 1910 avled hade bolagets tillverkningsvärde stigit till omkring 3 miljoner kronor per år eller närmare sexdubblats, sedan han tillträdde befattningen som verkställande direktör i 8 år tidi­gare. Arbetareantalet var nu uppe 1800 och aktie­kapitalet hade ökats till 1.200.000 kronor.

Till ny verkställande direktör utsågs år 1910 överingenjören vid verkstaden i Karlstad, J. Pol­lak, som redan var ett känt namn inom pappers­maskinsbranschen. KMW hade vid denna tidpunkt fått hård konkurrens från andra pappersmaskinstillverkare, särskilt då Jönköpings Mekaniska Werk­stad. Planer uppstod nu på en sammanslagning av de båda företagen och detta resulterade i att KMW år 1912 inköpte aktiemajoriteten i Jönköpings Meka­niska Werkstad. Detta arrangemang gjorde det möj­ligt att bättre kunna konkurrera med de utländska företagen och nya, stora order inkom från olika delar av världen. Samma år lämnade disponent Pollak led­ningen och i hans ställe inträdde direktör J.G. Sandwall från JMW som verkställande direktör. År 1913 fördubblades aktiekapitalet till 2.400.000 kr. Bolaget disponerade nu över verkstäder i Karlstad, Kristine­hamn och Jönköping. Verkstaden i Jönköping sål­des dock år 1917, sedan KMW erhållit ett fördel­aktigt anbud från de förutvarande ägarna.

Överingenjör H. Th. Holm från verkstaden i Kris­tinehamn övertog år 1915 posten som verkställande direktör för moderföretaget.

De stigande konjunkturerna efter första världs­krigets utbrott nödvändiggjorde stora modernise­ringar och utvidgningar av verkstäderna i Karlstad och Kristinehamn. Omedelbart efter krigsslutet höj­des aktiekapitalet med halva sitt belopp till 3.600.000 kr.

Efter kriget ökades efterfrågan på papper och papp och detta gjorde, att KMW fick många stora beställningar. På grund av den under kriget allmänt kännbara kolbristen började man inse fördelen av att i större utsträckning utnyttja tillgänglig vatten­kraft. Detta gjorde att verkstaden i Kristinehamn kom att tillföras en hel del betydande beställningar.

År 1919 lämnade direktör Holm befattningen som direktör för att övergå till annan verksamhet, och till hans efterträdare utsågs överingenjör Lennart Thorngren.

KMW hade vid denna tid lyckats få fram en ny typ av upptagningsmaskin, som fick stor spridning, samt en bättre yankeemaskin, som främst känneteck­nades av att storleken på glättcylindern ökats. År 1919 levererades till Hylte Bruks AB en komplett yankeemaskin med en cylinderdiameter av 3.600 mm. Denna cylinder hade en längd av 4.300 mm och var under många år den största i världen.

Då många nya fabriker nu började planeras i ut­landet fick KMW ytterligare beställningar och även till USA levererades ett komplett pappersbruk. Under den kommande tioårsperioden levererades åtskil­liga maskiner och bolaget kom ännu mer i ropet efter en del meriterande leveranser. År 1925 levere­rades till AB Papyrus världens första yankee- eller glättcylinder med en diameter av 4.000 mm, men redan 1928 kunde cylinderdiametern höjas till 4.200 mm, en diameter som dittills icke uppnåtts av några utländska fabrikanter. Denna glättcylinder leverera­des till Lilla Edets Pappersbruks AB i samband med en komplett yankeemaskin. Även Wargöns AB be­ställde en liknande maskin, som levererades år 1929. Till bl. a. Skoghall, Gruvön, Åmotfors och Inland levererades maskiner med en cylinderdiameter av 4.200 mm och mera. Även till utlandet levererades liknande maskiner. På tillverkningsprogrammet stod även mångcylindermaskiner och KMW började nu specialisera sig på tillverkning av snabbgående tidningspappersmaskiner. Bland de första större leve­ranserna av detta slag må nämnas den till Kvarn­sveden levererade tidningspappersmaskinen med en virabredd av 5.770 mm och en hastighet av 300 m per minut. Denna maskin har sedermera moderniserats och har nu en hastighet av ca 400 m per minut. Fram till år I930 hade KMW tillverkat bl. a. 117 pappersmaskiner, 119 cellulosatorkmaskiner samt utfört hundratals ombyggnader av sådana maskiner. Över 50 Kamyr-upptagningsmaskiner samt mer än 500 cellulosakokare hade dessutom då levererats.

Under 1930-talet och fram till andra världskri­gets utbrott erhöll KMW ett 25-tal beställningar från in- och utlandet av såväl mångcylindermaskiner som yankeemaskiner. Tidningspappersmaskinerna till de finska pappersbruken i Myllykoski och An­jala förtjänar här att nämnas. Maskinen i Mylly­koski har en arbetsbredd av 5.400 mm och en pap­pershastighet av 400 m/min., medan de båda KMW­-maskinerna i Anjala har vardera 5.400 mm arbets­bredd och hastigheten 450 m/min. Sistnämnda has­tighet har sedan i samband med installation av pick­upanläggning ökats till 480 m/min. Kina, Brasilien, Polen och Nya Zeeland finns också representerade

KMW:s kundregister från 1930-talet. Leveranserna dit har omfattat såväl finpappersmaskiner som kar­tongmaskiner.

Leveranserna av yankeemaskiner till AB Nokia Finland och Ny Maglemölle Pappersbruk i Dan­mark innebar en ökning av cylinderdiametern till 4.500 mm. Om man betänker, att banlängden på en av dessa cylindrar är 4.400 mm, förstår man, att så­dana jättar kräver stor erfarenhet vid sammansättningen av järnet och vid den efterföljande gjutning­en, särskilt som cylinderytan efter slipning och pole­ring måste vara synnerligen hård och tät och ha en utomordentligt hög glans, för att papperet skall få en jämn och vacker glättning.

Under det andra världskriget var i Sverige ny­anskaffningarna och nyinstallationerna av pappers­maskiner av en synnerligen blygsam omfattning. Och att förhållandena i de krigförande länderna var enahanda är ju ganska självklart. Emellertid tillkom under denna tid den till Skoghallsverken levererade 130” kombinerade pappersmaskinen och den till Billeruds AB levererade och i Gruvön installerade 180” yankeemaskinen samt till samma bolag för dess fabrik i Säffle en omfattande ombyggnad och tillbyggnad av PM 1.

Efter 1945 tog dock nyanskaffningarna fart, och det ena bruket efter det andra installerade nya pap­persmaskiner. Även helt nya pappersbruk planera­des och byggdes, såsom Skärblacka, Virkvarn, Hör­nefors och Statens Skogsindustrier, Karlsborgsver­ken. KMW erhöll under åren 1945-1951 i beställ­ning 25 pappersmaskiner för 10 länder, bland vilka vi kan nämna Indien, Argentina, Brasilien och Chile som representanter bland de utomeuropeiska län­derna.

En pappersmaskin av stora mått är den i decem­ber 1952 igångkörda PM IV vid Gruvöns Pappers­bruk för tillverkning av kraftpapper med gramvik­ter av 40—400 g/m2. Maskinens arbetsbredd är 5.260 mm och pappershastigheten 70—350 m/min., maskinen emellertid dimensionerad för 450 m/min. Årsproduktionen på denna maskin är 30.000 ton. Den förra året igångkörda pappersmaskinen vid Holmens Bruks och Fabriks AB är också en KMW­-maskin hr tillverkning av tidnings- och magasins­papper med gramvikter av 40—100 g/m2. Ytterli­gare en leverans värd att nämna är kraftpappersma­skinen till Korsnäs AB, vilken igångkördes för ca 1 år sedan. Dess kapacitet är 40.000 ton per år, arbets­bredden är 5.260 mm och max. pappershastigheten 450 m/min. Men ännu större jättemaskiner är under tillverkning i KMW:s verkstäder, nämligen f. n. en tidningspappersmaskin med en arbetsbredd av 6.200 mm och en pappershastighet av 600 m/min. Denna maskin skall levereras till ett svenskt bruk. För när­varande har KMW beställning på 5 maskiner av­sedda att levereras till nästan lika många länder.

KMW inköpte år 1945 ett nytt industriområde vid Lamberget i Karlstad på ca 320.000 m2 och det är meningen, att hela verkstaden samt kontoret skall flyttas dit så småningom. Ännu har man emellertid endast uppfört en ny gjuteribyggnad och en maskinverkstad där. Den förra, som togs i bruk år 1949, upptar en yta av 76 x 160 m och är f. n. det största och modernaste tackjärnsgjuteriet i sitt slag i Skan­dinavien.

Byggnaden består av fem längsgående skepp eller hallar, av vilka de tre mellersta utgör de egentliga formnings- och gjuthallarna. De två sidohallarna upptages av kupolugnar, metallgjuteri, torkugnar, avdelning för sandberedning, reparationsverkstad, central för luftkompressorer, omklädningsrum, tvättrum, matsal, sjukrum, laboratorium och kontorslokaler.

I den stora gjuthallen finns anordningar för rå­sandsformning av grovgods, och där utförs även alla murade formar, bl. a. formarna för de stora yankeecylindrarna till pappersmaskiner. För gjutning av alla torkcylindrar och valsar finns tre stora betonggropar upptagna i golvet, den största med en diameter av 8,5 m och ett djup av 6 m. I denna grop kan cylindrar gjutas med en diameter av upp till 6,5 m.

För när varande gjuts cylindrar med 5 m dia­meter.

Vidare finns i denna hall en speciell avdelning för cementsandsformning.

I mellanhallen utförs råsandsformning av mel­lanstort gods, torrsandsformning och i viss utsträck­ning även maskinformning. Gjuteriet är utrustat med en hel del tidsenliga och arbetsbesparande ma­skiner och anordningar. I denna hall finns t. ex. en sandslunga, som går på räls längs hallen. Med sandslungans hjälp sker form­ningsarbetet fyllning och ramning samtidigt, vilket medför stor tidsvinst jämfört med vanlig handram­ning, särskilt som maskinen i sig själv arbetar myc­ket snabbt.

Den tredje hallen upptages av anordningar för ut­förande av mindre gjutgodsdetaljer samt kärnmakeri utrustat med två oljeeldade torkugnar.

Gjuteriet har fyra kupol- eller smältugnar om var­dera 7- 8 tons produktion per timma och en mindre kupolugn för smältning av större mängder metall. All chargering av kupolugnarna sker inomhus från bottenavdelningen, varvid chargeringskorgarna förs in och töms i kupolugnsschakten med elek­triskt drivna hissanordningar.

Metallgjuteriet har dessutom två oljeeldade me­tallsmältningsugnar och två degelugnar.

Torkugnarna består av fem större oljeeldade och fyra mindre, därav två oljeeldade och två med elektrisk uppvärmning.

I  sandberedningsavdelningen finns kollergångar, sandblandningsmaskiner, roterande torkapparat, sandkylare etc. och för forsling av den använda san­den från gjuterihallarna till sandberedningen finns en stålbandstransportör förlagd i kulvert under de tre gjut- och formningshallarnas golv. All använd sand töms genom gallerförsedda brunnar i golvet, en i varje hall, varvid sanden på bandtransportören återgår till uppsamlingsfickor i sandberedningsav­delningen.

Vid urslagningen av gjutflaskor eller gjutformar användes ett urslagsgaller. Gjut­flaskorna läggs på detta galler som därefter sätts i skakande rörelse, varvid sanden skakas ur och endast den rena flaskan och gjutgodsstycket blir liggande kvar ovanpå. Detta urslagningssätt är dels tidsbesparande och dels så sparas flaskmaterial jäm­fört med urslagning för hand.

Renseriet, som är beläget i gjuteribyggnadens ena ände, sträcker sig tvärs över de tre mellersta hallar­na och är utrustat med »Hydro-Blast» anläggning för rensning av större gjutgods. Rensningen försig­går i ett rum bildat av fyra meter höga plåtväggar och utförs på så sätt, att gjutgodset besprutas med en blandning av vatten och sand med ett tryck av ca 100 atm. Därigenom bortspolas alla kärnor och all sand från gjutgodsytorna utan dammbildning. Denna metod är mycket effektiv och minskar även

risken för silikos hos renseriarbetarna. Den man som sköter rensningen är utrustad med gummikläder och gummihjälm.

Den bortspolade sanden återvinns genom diverse specialanordningar.

Rensning av mindre gjutgods utförs i en rens­trumma, s. k. »RotoBlast».

Det urslagna gjutgodset transporteras från samt­liga gjuthallar till renseriet med traverser. Stora gjuthallen är utrustad med fem traverser, en på 50 ton och två på 30 ton på övre traversbanan samt två på 10 ton på undre banan. Mellanhallen har en 10 tons och två 11-tons traverser och den tredje hallen fyra 5-tons traverser. Dessutom är gjuteriet försett med ett antal svängkranar på 1,5 ton.

Transporter utförs även med vanliga truckar och gaffeltruckar.

Gjuteriet är försett med ventilationsanläggning av modernaste slag.

Omklädningsrummen för arbetarna är ordnade med särskilda rum för arbetskläder och hemgångs­kläder samt med avskilda tvätt- och duschrum.

Vid gjuteriet ligger också den moderna och ljusa personalmatsalen, som har plats för ca 450 perso­ner samtidigt. Mat serveras här både till arbetare och tjänstemän, och naturligtvis är köket utrustat med den modernaste apparatur.

Cylinderverkstaden, som också ligger på Lam­bergsområdet, blev fullt färdig år 1951. Den är upp­förd i tegel och består av en större hall, 60 x 21 m, samt två tvärgående sidoskepp om vardera 50 x 10,5 meter.

Cylinderverkstaden är i huvudsak avsedd för be­arbetning av torkcylindrar för pappersmaskiner.

I de två sidohallarna finns specialsvarvar för skrubb- och finsvarvning samt slipning av torkcy­lindrar med en diameter om ca 1,5 m och längder på upp till 7 m. Även radialborrmaskiner, karusell­svarvar och andra verktygsmaskiner för bearbetning av detaljer till torkcylindrar finns i dessa båda hallar.

Den stora hallen inrymmer bl. a. en större svarv, som är speciellt avsedd för bearbetning av yankee­cylindrar med en största diameter av 6500 mm och en största banlängd av 6700 mm, samt en slipmaskin

för färdigbearbetning av dessa cylindrar. Vidare är denna hall utrustad med en travers om 65 ton, un­der det att sidohallarna betjänas av var sin travers med 20 respektive 10 tons lyftkapacitet.

I KMW:s nya industriområde ingår även egen kaj- och hamnanläggning, där de största Vänern-fartygen kan angöra för lossning och lastning. Kajen är försedd med en lyftkran med 125 tons lyftkapacitet tillver­kad av KMW.

KMW är ej endast tillverkare av maskiner för cellulosa-, pappers- och wallboardfabriker samt sliperier utan utför även projektering, montering och dylikt inom detta område.

Bolaget bedriver stor forskningsverksamhet och har bidragit med förbättrade framstälIningsmetoder och med nya eller förbättrade maskintyper. För län­der som har tillgång till massaved av högsta klass har utvecklingen huvudsakligen begränsat sig till att omfatta metoder för höjande av massakvaliteten, minskning i förbrukningen av kemikalier och minsk­ning av arbetskraften. För länder som däremot ej har tillgång till lämplig massaved har man under­sökt råmaterial av de mest skilda slag; alla dessa oli­ka råmaterial fordrar i allmänhet sin speciella framställningsmetod. KMW har levererat utrustningar till snart sagt varje trädslag, som går att använda vid massaframställning.

Även på den under senare årtionden uppblomstrande wallboardindustrien har KMW specialiserat sig, och samarbetar därvid med AB Defibrator, Stockholm. Ett stort antal fabriker har uppförts ett flertal länder.

Genom tillkomsten av AB Kamyr med samarbetande verkstäder i Norge och Finland har KMW:s tillverkningsområde ökats, vilket bidragit till att kapaciteten under årens lopp kunnat mångdubblas. Den större leveransförmågan får naturligtvis även tillskrivas den genomgripande modernisering av verkstäderna, som genomförts under senare år och som gjort, att maskinparken nu torde kunna betraktas som en av de förnämsta i sitt slag. Sålunda finns valsslipmaskiner för slipning och bombering av valsar upp till 10 m längd med en noggrannhet av 0,005 mm, balanseringsmaskiner för dynamisk av­balansering av valsar, karusellsvarvar, plåtkanthyvelmaskiner för upp till 10 m hyvellängd i ett skär för att nu här endast nämna några exempel. Gjuteriutrustningen är sådan, att glättcylindrar av jättefor­mat kan levereras. I samband härmed kan näm­nas, att KMW för tillverkningen av dessa cylindrar använder en speciellt utexperimenterad tackjärns­blandning, vilket är en bidragande orsak till att cylindrarna fått namn om sig att vara de bästa i världen. Plåtslageriverkstaden är en av landets största och vad monteringshallarna beträffar kan dessa på en gång rymma utrustningen för ett medelstort pap­persbruk.

Antalet anställda vid KMW var under 1954 i me­deltal 1.725. Därav sysselsatte verkstäderna i Karl­stad 800 arbetare, medan Kristinehamnsverkstäderna hade 450. Antalet tjänstemän och arbetsledare var 475.

Huvudkontorets ritningsarkiv omfattar för närva­rande över 400.000 ritningar, vilken summa ökas med 8000-10000 per år.

KMW intar i dag en rangplats bland världens leverantörer av maskiner på skogsindustriens områ­de. En mycket stor del av den svenska pappersindu­striens maskinpark är sålunda av KMW:s tillverkning. Hög kvalitet och en hög teknisk målsättning kännetecknar bolagets produkter, som framgångsrikt exporteras världen runt.

KMW:s verkställande direktör sedan år 1937 är L. Gunnar Brolin och företaget ingår sedan 1936 i Johnsonkoncernen.