Klarafors sulfatfabrik

Forshaga trämassefabriks AB övergick i början av 1880-talet till Klarafors Fabriksbolag. Det billiga inköpet av en liten sulfatkokare föranledde bolagets ledare att kring kokaren bygga en sulfatcellulosafabrik. Därmed tog det snart slut på den goda ekonomiska ställning, som företaget tack vare sliperidriften haft. År 1889 måste bolaget ombildas till Klarafors Fabrikers AB. Under ledning av apotekaren Kaijser anlades pappersbruk samma år.

Redan 1892 måste dock företaget läggas ned på grund av konkurs och kom inte i gång förrän 1896. Då tillverkades först havannapapper, sedan tapetpapper på en fourdriniermaskin. År 1900 brann cellulosafabriken, dock ganska ofullständigt. Det ånyo rekonstruerade företaget, nu Klarafors AB, vågade icke taga steget fullt ut och vid fabrikens återuppbyggande överge sulfattillverkningen utan ställde den gamla fabriken i ordning, men i kombination med en sulfitfabrik med två kokare. Brukets ledare, disponenten Albert Holmgren fann emellertid snart koncentration på blott en tillverkningsmetod lämpligast, lade ned sulfatfabrikationen 1903 och installerade efter vartannat ytterligare fyra nya sulfitkokare.

Under artonhundraåttiotalet brukade Klarafors kallas professorsbruket tack vare de lärda män, som hade avsevärda intressen däri, bland andra professorerna Assarson och Hamilton. Än tidigare, när sliperiet anlades, var professorn Cederblom mycket verksam vid fabriken och konstruerade för den sina unika hävertturbiner, med vilka olägenheterna av det växlande vattenståndet vid fallet i Klarälven skulle utjämnas: