Korsnäs sulfatfabrik

Till sulfatfabriken på Karskär levererades kokflisen med linbana från Kastets sågverk. I kokeriet fanns åtta roterande kokare vardera om 30 m3 för direkt kokning. Diffusörernas antal var 16 vartill kommo fyra efterfällor. De bägge torkmaskinerna hade en arbetsbredd av 2,8 m. Även sulfatfabriken var i stort sett utrustad på gängse sätt Anläggning för utvinning av terpentinolja och flytande harts fanns.

De bägge massafabrikernas kapacitet utökades genom till- och ombyggnader under de närmaste åren. Men det fanns ännu en möjlighet att utnyttja virket, nämligen i en sulfitspritfabrik. En sådan med en kapacitet av 1,5 milj. liter 95 procentig sprit uppfördes i anslutning till de övriga fabrikerna på Karskär och kunde igångsättas i juli 1918.

Vid världskrigets slut 1918 var i huvudsak den första etappen i Korsnäsbolagets utbyggnad genomförd.

Branden 1923

Under åren efter världskrigets slut fram till 1923 hade Korsnäsbolaget att kämpa med ökade tillverkningskostnader och svårigheter att vinna avsättning, särskilt för cellulosa. Därför kunde sågen och fabrikerna endast delvis hållas i drift. Det dröjde längre än man i allmänhet väntat innan uppbyggnadsarbetet i de krigshärjade länderna kom igång och innan importförbud och andra restriktiva åtgärder i de trävaru- och cellulosaköpande länderna lättats eller avskaffats. Särskilt besvärligt var år 1921, då bolaget endast tillverkade hälften av den normala kvantiteten av trävaror. Den långvariga råvaruanskaffnings- och förädlingsprocedur, som är utmärkande för trävaruindustrien utgjorde ett hinder för trävaruindustrien att hastigt anpassa sig efter konjunkturskiftningarna.

Vid den utpräglade lågkonjunktur, som började i slutet av år 1920, hade bolaget liksom andra liknande företag stora lager av förädlad vara och ansenliga råvarutillgångar som förvärvats till de högsta priser, som dittills betalts i vårt land. De priser på trävaror som kunde erhållas täckte inte ens tillnärmelsevis produktionskostnaderna. Detsamma var förhållandet med sulfatmassa, då däremot det låg bättre till för sulfitmassa. Bolagets solida ställning rubbades dock inte nämnvärt av dessa produktions- och avsättningssvårigheter. Utdelning på aktierna kunde ske regelbundet även om denna måste hållas lägre än under krigsårens högkonjunktur och en särskild vinstregleringsfond måste tagas i anspråk.

Under de för skogsbolagen särskilt gynnsamma åren hade Korsnäsbolaget nämligen 1918 gjort en avsättning på en miljon till en vinstregleringsfond. Bolaget hade i fråga om lagervärderingar iakttagit stor försiktighet och gjort avskrivningar på skogsegendomarna och anläggningarna med icke mindre än 14 miljoner kronor. Aktieutdelningen hade hållits inom rimliga gränser, och därför kunde bolaget gå igenom efterkrigstidens depressionsår anmärkningsvärt oberört, i motsats till vad fallet var vid de flesta andra större industriföretagen.

År 1923 inträffade en dramatisk händelse i Korsnäsbolagets historia. Natten till den 22 juni utbröt av okänd anledning eldsvåda i Kastets sågverk, som alltjämt var det största i sitt slag. På ett fåtal timmar var det av sågspån och damm inpyrda sågverkshuset nedbränt och alla maskiner och järnställningar mer eller mindre förvandlade till förvridna skelett. Sulfatfabrikens hugghus för massaved samt linbanestationen för flisens transport till sulfatfabriken förintades och sulfatvedupplaget om 83 tusen m3 lades i aska. Snabbt måste alla ansträngningar sättas in för att avbrottet i produktionen skulle bli så kort som möjligt. Bolagets verkställande direktör, Gerdt Zimmerman, var allvarligt sjuk. I hans ställe övertogs ledningen av uppröjnings- och nydaningsarbetet av bolagets skogschef, disponent Wilhelm Ekman.

Redan den 9 juli beslöt bolagets styrelse, att en ny såg med 12 ramar samt utvecklingsmöjligheter för ytterligare 4 ramar skulle uppföras på den nedbrunna sågens plats. Dessutom skulle uppföras hugghus, linbanestation, kerattbana och kabelkransbyggnad och annat som erfordrades för sulfatfabriken. Filaren och polismannen Anders Hedström, en gammal Korsnäsbo, har berättat : »Det blev en brådska utan like, det blev ett rivande, ett rödjande, ett brytande och flängande i skrothögarna. Under hela tiden som byggnationen pågick var disponent Ekman den ledande mannen, som organiserade arbetena, gav förmännen order, var med överallt samt deltog och gav sitt råd såväl i det ena som andra, talade som en vän och kamrat till såväl förmän som arbetare. Det var förunderligt hur allt kunde gå i frid och endräkt inom alla arbetargrupper.»

AB Konstruktör uppförde såghuset och de maskinella anordningarna levererades liksom förut av Bolinders. Redan i maj 1924 kunde en del ramar sättas igång och fram på sommaren var alla 16 ramarna i full drift. Kostnaderna för de nya anläggningarna belöpte sig på 2,5 milj. kr. Den brandförsäkringssumma som utbetalades uppgick till 1,3 milj. kr.

Från den i januari 1924 utsågs Wilhelm Ekman till verkställande direktör. Efter avgångsexamen från Skogsinstitutet 1898 och lärarebefattning därstädes, anställdes han som skogschef inom Korsnäsbolaget 1908 och var till 1915 bosatt på Humlebacken som platschef för anläggningarna i Korsnäs. Han var en skogsman som få och trivdes allra bäst under långa strövtåg i bolagets skogar, som han blev synnerligen väl förtrogen med. Hans intresse för skogsvård tog sig uttryck inte endast däri att han ägnade denna fråga stor uppmärksamhet så länge han var anställd i Korsnäsbolaget, utan även däri, att han var en flitig författare och utgav bland annat en omfattande skogsteknisk handbok.

En beskrivning av bolaget under perioden 1910 - 1955.

Wilhelm Ekman hade redan tidigare haft sin uppmärksamhet riktad på att det vore fördelaktigt att äga eller ha del i ett vattenkraftverk.

Han siktade då närmast på det blivande kraftverket i Indalsälven för vars byggande Krångede Aktiebolag bildats år 1908 av Svenska Emissionsbolaget, som ägde de ursprungligen av Gustaf de Laval inköpta vattenrätterna. Under de närmaste åren efter bolagets bildande utspelades en stor vattenrättsprocess med Kronan, som förlorade processen. På initiativ av sedermera landshövdingen i Gävleborgs län, Sven Lubeck, inköptes aktierna i Krångedebolaget 1916 av ett konsortium av mellansvenska bruk.

 Vattenrättsprocesser och första världskriget med dettas efterverkning kom att under många år fördröja genomförandet av Krångedes utbyggnad. År 1927 yppade sig ett tillfälle för Korsnäsbolaget att förvärva 60 aktier i Krångedebolaget för 770000 kr. Sedan detta köp gjorts, hade Korsnäsbolaget blivit en intressent i det stora kraftverksprojektet. Längre än till projekt för vattenfallets utbyggnad hade det nämligen inte kommit vid denna tid och det dröjde ända till 1936 innan kraftverket kunde börja leverans av elektrisk energi. Under tiden hade Korsnäsbolaget i samband med ökning av Krångedebolagets aktiekapital nytecknat 2040 aktier a 1000 kr i kraftbolaget.

Till en början köpte bolaget tillfällig kraft från Krångede, som matades in via en nybyggd transformatorstation till Karskärs kraftstation. Under slutet av 1930-talet, då priset på stenkol, som behövdes för ångkraftstationen, var högt och sedan Statens Bränslekommission efter krigsutbrottet förbjudit användandet av kolbränsle för mottryckskraft, började Korsnäsbolaget att uttaga sin andelskraft från Krångede. Det kan förefalla som en motsägelse, att Korsnäsbolaget efter att 1927 ha blivit delägare i Krångede strax efteråt byggde den nyssnämnda ångkraftstation, som då var en av de främsta i Skandinavien. Tankegången var den att ångkraften skulle framdeles bli reservkraften och att bolaget i första hand skulle trygga kraftförsörjningen genom kraft från Krångede, sedan utbyggnaden var färdig. Bolagsledningens strävan var att så långt möjligt bli mindre beroende av stenkolen.

Korsnäsbolaget hade genom detta kraftförsörjningsprogram kommit in på de riktlinjer, som ha följts under de senaste tjugo åren, och vi få anledning återkomma till detta längre fram i skildringen.

Ytterligare skogsförvärv

För bolagets del var det angeläget att förvärva sådana skogar i Dalarna, vilka var välbelägna i förhållande till bolagets egna skogsmarker. I mitten av  1920-talet var Trävaruaktiebolaget Dalarnes fastigheter till salu. Bolaget, som bildats 1892, hade sågverk, hyvleri och lådfabrik i Vansbro, sågverk i Mora, sågverk och hyvleri vid Runn, sågverk och kolugn vid Källviken nära Falun, sågverk och hyvleri vid Dalfors samt träsliperi vid Eldforsen. Skogsmarkerna omfattade ca 40000 hektar i Kopparbergs län samt ca 25000 hektar i Trysil i Norge.

För att komma i besittning av dessa skogar, som i Dalarna voro välbelägna ur den nyssnämnda synpunkten, förvärvade Korsnäsbolaget 1929 aktierna i Trävaruaktiebolaget Dalarne, vilka innehades av AB Göteborgs Bank. De svenska skogarna kom därmed in i Korsnäsbolagets intressekrets. Trysilskogarna såldes däremot 1930. Likaså avyttrades Mora sågverk och Dalfors sågverk. Endast verken i Vansbro samt träsliperiet i Eldforsen bibehöllos.

Samma år förvärvades också aktierna i Västerdalarnes Fastighets AB. Detta bolags skogar i Dalarna om sammanlagt 2700 hektar lågo insprängda i Korsnäsbolagets skogar och det var därför önskvärt att kunna disponera dem. Av samma orsak och på motsvarande sätt förvärvades 1500 hektar skogsmark, belägna utmed Korsnäsbolagets flottled i Gästrikland. Dessa skogar hade tidigare tillhört Fastighets AB Murlanda, vars aktier förvärvades av Korsnäsbolaget. Härigenom fick bolaget även en del egna aktier, som ägts av Murlandabolaget.

Styrelsens sammansättning blev följande : Häradshövding Knut Dahlberg (ordf.), Bruksägare Kr. W. Lundeberg, Överste Gunnar Salandcr, Friherre Wilh. Klingspor, Advokat Hugo Stenbeck, Direktör Sven Engwall, Direktör Wilh. Ekman (verkst. direktör).

Vi kunna här göra en anhalt och se hur företaget var sammansatt i mitten av 1930-talet. Av bolagets 300000 hektar produktiv skogsmark lågo 194000 i Dalarna, 43000 i Gävletrakten och 30000 i norra Uppland. Avverkningarna rörde sig mellan 400 och 500 tusen kubikmeter fast mått per år, som användes för industrierna eller såldes. För de industriella verken erhölls i allmänhet ca 60 % av virkesbehovet från egna skogar, resten köptes. Tillverkningen av sågade trävaror vid Kastets sågverk och vid sågen i Korsnäs rörde sig om ca 28000 stds per år och vid sågen i Vansbro omkring 7000 stds.

Den vid fabrikerna på Karskär framställda kvantiteten sulfitmassa uppgick till mellan 55 a 60 tusen ton per år och sulfatmassakvantiteten höll sig omkring 34000 ton. I pappersbruket tillverkades ca 4000 ton sulfitpapper. Spritfabriken framställde ca 1,8 milj. liter sulfitsprit per år. Av terpentin och harts tillverkades per år ca 150, respektive 1300 ton. Vid Eldforsens träsliperi tillverkades fram till år 1935 en mindre kvantitet trämassa.

Tillsamman med Kooperativa Förbundet bildade Korsnäsbolaget Karlholms Aktiebolag, varvid Kooperativa Förbundet tecknade 700 aktier och Korsnäsbolaget 800. Det nya bolaget uppförde i Karlholm en fabrik för tillverkning av wallboard. Fabriken kom igång under våren 1938 och hade en kapacitet av 15000 ton träfiberplattor per år.

Genom de i annat sammanhang relaterade inköpen av aktier i Trävaruaktiebolaget Dalarne och i Gimo Aktiebolag blevo dessa bolag dotterföretag till Korsnäsbolaget, som ur förvaltningssynpunkt arrenderade dessa företags fastigheter. Givetvis ingå dessa liksom rörelsen vid dotterbolagen i de ovan anförda uppgifterna.

På bolagets marker fanns förutom de redan nämnda industriella verken tegelbruk, kvarnar och torvströfabriker, vilka administrerades från Korsnäsbolagets huvudkvarter på Bomhusområdet.

När det gällde cellulosafabrikerna vid Karskär stod från 1930-talet en viktig fråga på önskelistan över arbeten som borde utföras, nämligen övergång till blekning av en del av pappersmassan. I februari 1942 beslöt styrelsen att låta inrätta ett blekeri samt anordningar för framställning av silkecellulosa. Marknadsläget och prisförhållandena mellan oblekt och blekt sulfitmassa, respektive silkecellulosa motiverade nämligen övergång till tillverkning av blekta sulfitmassakvaliteter.

Den år 1915 anlagda sulfatfabrikens kokeri bestod av små enheter, och hela anläggningen var starkt försliten. Bolagets styrelse fattade därför beslut om en fullständig ombyggnad av sulfatfabriken. För att planlägga och genomföra denna och övriga omgestaltningar av fabrikerna hade år 1943 anställts Överingenjör John Spangenberg som teknisk direktör. Ombyggnaden fullföljdes successivt under åren 1947 - 51 på ett sådant sätt, att fabriken trots pågående byggnadsarbeten kunde hållas i drift.

I fabriken installerades fem kokare om vardera 125 m3 för indirekt kokning, Schauffelberger kalorisatorer, 12 diffusörer om 150 m3 samt två sodahuspannor för 120, respektive 140 ton massa per dygn. Årskapaciteten bringades upp från 25 till 55 tusen ton sulfatmassa, och sedan ännu en kokare insatts år 1954 ökades kapaciteten till

72000 ton vid intermittent drift.

Efter laboratorieförsök, som under en följd av år utförts vid bolaget av Överingenjör Wilhelm Rosén, framkom ett nytt förfarande att bleka sulfatmassa med användande av klordioxid. Planer fanns att i samband med sulfatfabrikens ombyggnad uppföra ett särskilt blekeri, varvid det visade sig mest praktiskt och ekonomiskt att inrymma detta i den redan existerande blekeribyggnaden. Detta klordioxidblekeri för sulfatmassa kunde tagas i bruk år 1952 och utfördes liksom sulfitblekeriet för blekning i fem steg. För framställning av de blekningsmedel som behövas uppfördes en särskild klordioxidfabrik med tillhörande kloratelektrolysanläggning. Här kan tilläggas att år 1955 beslut fattats om anläggande av en kloralkalifabrik, så att bolaget blir självförsörjande med blekningsmedel.

Tillgången på färskvatten till Karskärsfabrikerna hade länge varit otillfredsställande och försvårat en övergång till framställning av högre förädlade produkter i massafabrikerna. Då en sådan övergång var ett av bolagsledningen uppsatt angeläget mål, vidtogs den åtgärden att bygga en 10 km lång tubvattenledning från Dalälven till fabrikerna vid Karskär. Tuben var färdigställd 1950 och hade byggts för en kapacitet av 200000 liter vatten per minut. Ett vattenreningsverk för färskvattnets rening på kemisk och mekanisk väg inrättades vid fabrikerna, och därmed hade åstadkommits en betydelsefull teknisk förutsättning för den högre förädlingen av massan.

Den år 1925 installerade pappersmaskinen för tillverkning av sulfitpapper betydde ett första steg till förädling på platsen av en liten del av den i sulfitfabriken framställda massan. År 1944 byggdes denna maskin om till en kombinerad kraftpappersmaskin med en arbetsbredd av 320 cm och en årskapacitet av ca 15000 ton.

I den stora generalplanen för Karskärsfabrikernas omläggning och utvidgning ingick även byggandet av ett pappersbruk med en maskin, som kunde överföra större delen av den utvidgade sulfatfabrikens årsproduktion till papper. Den inbördes belägenheten av fabrikerna vid Gävlebuktens strand var, som i det föregående framhållits, väl lämpad för en systematisk utbyggnad, när nya verksamhetsgrenar togos upp. På en genom utfyllnad i havet åstadkommen mark lades år 1950 grunden till pappersbruket i omedelbar anslutning till massafabrikerna och Karskärsindustriens kajer.

Efter tre års arbete kunde här vårt lands största kraftpappersmaskin köras i gång. Den hade tillverkats vid Karlstads Mekaniska Werkstad som en mångcylindrig maskin speciellt konstruerad för tillverkning av kraftsäckpapper. Med en arbetsbredd av 530 centimeter och en frammatningshastighet på pappersbanan av 300 - 450 meter per minut fick denna maskin en årskapacitet av 45000 ton. Produktionens storlek är dock beroende på produktsammansättningen.

Med tanke på det över hela världen ökade behovet av papper inte minst för emballering var denna pappersproduktion avsedd för export. Men då den svenska marknaden också har behov av kraftpapper för till exempel papperssäckar gick man i Korsnäsbolaget ännu ett steg längre och installerade samtidigt med pappersmaskinen en maskinell utrustning för tillverkning av 8 milj. papperssäckar per år vid enskiftsdrift.

De nu nämnda åtgärderna vid massafabrikerna och pappersbruket syftade till en förnyelse av den tekniska utrustningen och till en avsevärd ökning av produktionskapaciteten. Men djupare sett i ett historiskt sammanhang inneburo åtgärderna ännu mera. De ledde fram till att skogens råvaror kunde förädlas i högre grad och i större utsträckning än vad tidigare varit fallet under Korsnäsbolagets hundraåriga tillvaro.

Från 1942 och till jubileumsåret 1955 har bolagets produktionskapacitet ökat med ca 25%, när man räknar i antalet tillverkade enheter, men om man tar hänsyn till det betydligt större värdet på de tillverkade enheterna, beroende på vad dessa representera ur högre förädlingsgrad, har ökningen under dessa år uppgått till ungefär 40%. De belopp som sammanlagt under den ifrågavarande perioden investerats för industri-

1925

Karskärs sulfatfabrik, som ägs av Korsnäs Sågverks Aktiebolag, är belägen i Gävleborgs län inom Gävle stadsförsamling. Bolaget har ett aktiekapital av kr. 21000000 och äger en skogsareal om c:a 400,000 tunnland.

Fabriken byggdes av ingenjör Gunnar Sundblad år 1914 och sattes i gång i början av 1915. Dess årskapacitet är c:a 24000 ton såväl lätt­blekande som stark sulfat. Kokarnas antal är 8 roterande för direkt kokning. Två torkmaskiner finnas, i sodahuset är installerade 4 roterande sodaugnar.

Drivkraften erhålls genom elektrisk kraftöverföring från Älvkarleby vattenkraftstation c:a 1800 kW, för både sulfit- och sulfat­fabriken.

Som biprodukter uppsamlas c:a 75000 kg. renad terpentin och c:a 4- à 500 ton flytande harts årligen.

Antalet arbetare är c:a 235 man.

1946

Stigande produktion vid Korsnäs.

De under fjolåret avsevärt förbättrade förhållandena inom skogsindustrierna framträder tydligt i Korsnäsbolagets skepp­nings- och leveransstatistik. Tillverkningen av cellulosa, som under 1944 uppgick till något över 4.0000 ton, be­räknas 1945 ha stigit till 53.500 ton. Vid årets början fanns ett lager av cellulosa om 33.600 ton, vilket under sommaren ytterligare avsevärt steg. Skeppningarna av cellulosa beräk­nas preliminärt till omkring 67.000 ton för hela år 1946 vilket innebär att de utgående lagren av cellulosa minskas till omkring 20.000 ton. Med de sammanlagda skeppnings­siffrorna för trävaror och cellulosa om något över 100.000 enheter kommer Korsnäs att nalkas 1938 års siffror, som visade omkring 19.000 skeppningsenheter.

Bolagets virkesförsörjning från egna skogar är så tillfreds­ställande att omkring 60% av virkesbehovet brukar kunna täckas på detta sätt. Försörjningen med massaved anses så pass god, att man hoppas kunna upprätthålla full produktion vid cellulosafabrikerna under nästa år, givetvis under förut­sättning att icke BK ökar sina uttag av massaved från indu­strierna. Att man kan räkna med detta beror på att sulfatfabriken 1944 fått en Tomlinsonanläggning och därmed bli­vit självförsörjande med bränsle. Vid Karskärsfabrilterna har man övergått till att elda med brännolja. Frågan om indunst­ning av sulfitluten väntas i år komma till sin lösning.

Korsnäsbolaget planerar ny vattenledning.

För att tillgodose Karskärs cellulosafabrikers behov av sötvatten planerar Korsnäsbolaget en ledning på en halv mils längd från sjön Tröskeln vid Furuvik. Vattnet kommer att ledas i en trätub med 1,5 meters diameter. Då det naturliga tillflödet av vatten till sjön blir otillräckligt vid den stora avtappningen för fabrikernas behov, kommer vatten att ledas till sjön genom en tre kilometer lång ledning från Dalälven.

Ny transformator vid Korsnäs.

Korsnäsbolaget kommer au bygga en ny transformator vid Karskär för att kunna mottaga kraft från Krångedesystemet med en spänning av 132.000 volt och transformera ned den till för fabrikerna lämplig spänning. En ombyggnad av kraftcentralen kommer även att göras i detta samamnhang för uppnående av större effekt och säkerhet samt möjlighet till eventuella industriella utvidgningar. Omläggningen beräknas bli färdig till årsskiftet 1947/1948.

1949

Korsnäsverkens utbyggnadsprogram.

Korsnäsverken har erhållit länsarbetsnämnden, tillstånd att uppföra ett pappersbruk jämte ett sulfatkokeri och diffusörhus för en sammanlagd beräknad kostnad av 5 milj. kr. Dessa anläggningar ingå som huvudsakliga delar i det omfattande moderniseringsprogram, som bolaget har under utförande och som syftar till en långt driven förädlingsverksamhet.

1951

Korsnäs AB, Gävle.

Som vi tidigare i dessa spalter meddelat, har Korsnäs AB förvärvat samtliga aktier i AB Stjernsunds Bruk. Priset har icke offentliggjorts, men köpeskillingen torde röra sig om flera milj. kr.

AB Stjernsunds Bruk bildades år 1934 för övertagande av vissa egendomar och anläggningar tillhörande det dåvarande Klosters AB. Aktiekapitalet är 2 milj. kr. I egendomarna in­gå ca 16000 hektar produktiv skogsmark i sydöstra Dalarna och västra Gästrikland samt 1100 hektar inägomark, varav 700 hektar öppen jord, därav drives 500 hektar i bolagets egen regi och resten utarrenderas. Vid Stjärnsund har bolaget ett tvåramigt sågverk, som ombyggdes och moderniserades 1935.

Årsproduktionen av sågade och hyvlade trävaror har de senare åren rört sig om ca 2500 stamdards.

Genom förvärvet av Stjernsunds Bruk ökar Korsnäsbolaget sitt skogsinnehav med omkring 5% från 322.000 till 338.000 hektar.

Korsnäs AB har nu färdigställt sin nya vattenledning mellan fabrikerna i Karskär, en sträcka på ungefär 15 kilometer. Från ett pumpverk vid älvstranden nära Upplands-Bodarna pumpas vattnet i en nära 4.000 meter lång trätub till sjön Trösken och sedan med ett andra pumpverk vid dennas östra ända genom en 5.200 meter lång trätub till varrenreningsverket i Karskär. Pumpstationen vid Dalälven har i sin första utbyggnad med två pumpar en kapacitet om 170.000 liter per minut. Trätuben som levererats av Boxholms AB, har på sin första sträcka en invändig diameter om 1,4 meter.

1953

Under 1952 färdigställdes det nya pappersbruket och igång­kördes i år. En säckfabrik har också byggts och satts igång i år. Sulfatblekeriet med klordioxidanläggning blev klart i fjol och en kloratelektrolysanläggning är under uppförande för framställning av klordioxid.

1954

Korsnäs AB ämnar till hösten förverkliga sina planer att vid Korsnäsverken i Gävle bygga en stor klor- och alkali­fabrik. Den skall tillgodose inte bara fabrikens egna behov utan även ge möjlighet till avsalu. Anläggningen beräknas kosta 4,9 milj. kr. och arbetet med att uppföra den påbörjas i september.

Planen har hittills ej avancerat längre än att bolaget till länsarbetsnämnden ingivit ansökan om byggnadstillstånd för anläggandet av en klor- och alkalifabrik. Avgörande blir givetvis myndigheternas ställningstagande. Den avsedda kapaciteten för klorfabriken är 7.000 ton och för alkalianläggningen 8500 ton.

1955

Korsnäs Aktiebolag 100 år

Den 8 augusti 1855 fastställde Kungl. Maj:t bolagsordning för Korsnäs Sågverks AB och den 8 augusti 1955 höll företaget, som under det gångna seklet utvidgat sin verksamhet långt utöver sågverksrörelsen och i anslutning härtill förkortat sitt namn till Korsnäs AB, jubileumsbolagsstämma i Gävle.

Bolaget bildades på tillskyndan av ett antal köpmän och bruksägare i Gästrikland med deltagande och inspiration av styresmannen för då pågående storskiftesverket i Kopparbergs län. Dess syfte var att nyttiggöra de skogstillgångar i övre Dalarna, som tidigare legat mer eller mindre värdelösa för sina ägare men som genom åren förut upphävda restriktioner och privilegier nu stod fria att disponeras.

Talrika avverkningsrätter köptes under de första decennierna från bolagets start men sedan skogstillgångarna i de storskiftade bondeskogarna nästan helt blivit tagna i anspråk blev bolaget från omkring 1875 för sin råvaruför­sörjning i stor utsträckning hänvisat till förvärv av fastigheter med avverkningsbar timmerskog. Sådan fanns ofta på de skogsfastigheter som genom privilegier tilldelats hyttor och järnbruk, av vilka en del vid denna tidpunkt på grund av konjunkturutvecklingen måst läggas ner eller var under avveckling. Den virkesförädlande industriens inköp av dessa marker liksom av en del bondeskogar innebar ofta för dessa bygder en övergång till skogsbruk i stor skala såsom ersätt­ning för en utdöende järnhantering och skogskolning.

Vid sekelskiftet ägde bolaget 158.000 hektar skog samt disponerade tidsbegränsade avverkningsrätter på  80000 hektar, allt huvudsakligen i övre Dalarna.

Sedan förbud för bolag att köpa bondeskog tillkommit var Korsnäsbolaget uteslutande hänvisat till förvärv av andra skogsägande företag för tillgodoseende av sitt med den växande industriella utbyggnaden ökade råvarubehov. Efter sågverksindustriens förflyttning i slutet av 1890-talet från Korsnäs i Dalarna till kusten vid Gävle var sådana köp i Gästrikland och Uppland med närmare anslutning till den nya industrien särskilt värdefulla. Räknat från år 1900 ha sålunda tillkommit bl. a. Oslättfors-Söderfors-Forsbacka-­Gysinge samt Gimo-Usterby bruks skogar ävensom Trä­varuaktiebolages Dalarnes och Stjernsunds skogar i Dalarna. Av bolagets produktiva skogsareal har bortåt 60% tillkom­mit genom förvärv av gamla bruksskogar.

Idag vid bolagets 100-årsjubileum uppgår bolagets fastighetsareal totalt till 426.000 ha varav produktiv skogs­mark 333.000 ha fördelade på 209.000 ha i Dalarna, 46.000 ha i Gästrikland och 72.000 ha i Uppland med mindre arealer i gränstrakterna av Västmanland och Härjedalen.

Vid sidan av markarealen är virkestillgången per arealenhet av stor betydelse. Genom planenlig skogsvård sedan bolaget börjat avverkning å egna skogsmarker har virkes­kapital och tillväxt avsevärt kunnat höjas. Vårt företag är nu ett av de största skogsägande bolagen i landet och ett av dem med den bästa egna virkesförsörjningen. Enligt av styrelsen fastlagd avverkningsplan tillgodose de egna skogarna vid uttagning av något under den årliga tillväxten ca 60% av den egna industrins genomsnittliga råvarubehov vid nuvarande kapacitet.

Det i Korsnäs anlagda sågverket, som var Dalarnas första ångsågverk, var med 8 dubbla ramar samt en kapacitet av 20.000 stds landets enligt uppgift största och modernaste sågverk. Efter 30 år hade sågverket emellertid blivit omodernt och ombyggdes helt, nu för en kapacitet av ca 30.000 stds. Det stod färdigt år 1888. Den 12 april 1897 fattade emellertid bolagsstämman det djärva beslutet att förflytta byggnader, maskiner och arbetsfolk till Gävle sedan mark härför av Gävle Stad och andra för­värvats. Flyttningen betingades av den ekonomiska utveck­lingen och möjliggjordes sedan även Dalälvens nedre del gjorts flottningsbar, vartill bolaget verksamt bidragit.

Kring sekelskiftet hade en nedgång i timmerdimensionerna börjar göra sig gällande och bolaget hade en bety­dande tillgång av klenare virke som icke lämpligen kunde sågas och som såldes som massaved. Vid olika till­fällen dryftades anläggandet av en egen sulfitfabrik och en sådan var också färdig att sättas i drift den 5 oktober 1910 med en kapacitet av 18/20.000 ton oblekt sulfitcellulosa. Sulfitfabriken följdes 1915 av en sulfatcellulosafabrik om 22.000 ton obl. kraftmassa. Även denna fabrik har successivt utökats och försetts med blekeri, så att produktionen f. n. vid intermittent drift uppgår till ca 72.000 ton varav ca 55.000 ton förädlas i eget pappersbruk och resten säljs i form av blekt kraftmassa.

Sulfatkokare

År 1925 uppfördes en första pappersmaskin för ca 5000 ton sulfitpapper. Den ombyggdes 1944 till tredubbla kapaciteten kraftpapper och följdes 1953 av en ny stor högmodern kraftpappersmaskin 35/40.000 ton samtidigt som maski­neri för tillverkning av papperssäckar installerades.

Så står bolaget industriellt idag vid sitt 100-års jubileum med en av Sveriges största på en plats koncentrerade skogs­industrier. Genom köp 1951 av AB Gävle Varv är bolaget dessutom intresserat i skeppsbyggeri och verkstadsrörelse.

För industrins kraftförsörjning har sörjts dels genom vid industrin installerade mottrycks- och kondenseringsturbiner om tillsammans 9.500 kW, dels genom delägarskap i Krångede AB. Ett första aktieförvärv i detta kraftbolag gjordes 1927 och har sedermera utökats. Korsnäs är ägare till 15,5% av Krångede och av dess elkraftproduktion, d. v. s. i nu utbyggda och pågående kraftstationsbyggen en effekt av 68000 kW. I tre egna kraftstationer i Dalarna disponerar bolaget dessutom en utbyggd effekt av 14.000 kW det senaste verket Hummelforsen i Västerdalälven om 10000 kW igångkört i år.

Med nu i drift varande industrianläggningar är Korsnäs industriella expansion ingalunda färdig. F.n. pågår upp­förande av en barkningsanläggning för klenved för att möjliggöra utnyttjandet av sådant vedsortiment i cellulosaproduktionen. Arbetet med anläggande av en kemisk industri av betydande mått för tillverkning av klor och alkali har påbörjats. Utnyttjande i industriell produktion av tillgången på björkved från bolagets skogar är under utredning och även andra investeringsprojekt torde efter hand bliva aktuella.

Korsnäs AB startades med ett aktiekapital av 990.000 riksdaler riksmynt som successivt inbetaldes av stiftarna. I fjorton år fick aktieägarna vänta på en första utdelning innan rörelseresultatet var sådant att en utdelning ansågs försvarlig.

Sedan dess har sådan varje år kunnat lämnas även om detta vid tillfälle skett genom anlitande av reserver.

Bolagets aktiekapital har genom ny- och fondemissioner utökats så att detsamma detta jubileumsår uppgår till 60 mkr. Den industriella expansionen har möjliggjort utnyttjande av goda konjunkturer för skogs- och skogsindustriprodukter, när sådana konjunkturer varit rådande. Då aktieägarnas anspråk på utdelning samtidigt alltid varit moderata har bolaget med egna medel kunnat finansiera de senaste årtiondenas investeringar. Korsnäs AB:s finansiella ställning och lik­viditet kan idag betecknas såsom god.

1957

Korsnäs AB ombyggnad av sodahus i sulfat­fabriken i Karskär (925.000 kr.).

Korsnäs AB tillbyggnad av sulfatkokeri, lutindunstning m. m. vid Karskär, Gävle (2.1 milj, kr.).

1959

Regeringen har bifallit Korsnäs AB:s ansökan att få ta i anspråk pengar ur investeringsfonder för att uppföra en björksulfatfabrik vid Karskärsindustrierna i Gävle, som jämte maskinanskaffning beräknas kosta 40 milj.

1960

Korsnäs AB i Gävle skall bygga nytt blekeri för 10,5 milj. kr. Länsarbetsnämnden i Gävle har beviljat tillstånd och om någon vecka påbörjas bygget. Blekerier skall tas i bruk början av 1962. Det nya blekerier ger Korsnäsbolaget möjlighet till väsentligt ökad produktion och bättre kvalitet vid blekning av såväl sulfit som sulfatmassa.

Korsnäs AB:s fabriker i Karskär är föremål för en omfattande utbyggnad enligt ett program för åren 1959-62 med en investeringsbudget på 150 milj, kronor.

Utbyggnaden, som uppvisar en stark koncentration till åren 1960-61, gäller i första hand utökning av produktions­resurserna för sulfatmassa och papper, men inkluderar också en avsevärd utökning av kapaciteten för tillverkning av papperssäckar och sprit.

Med fullbordad utökning av sulfatproduktionen från nuvarande 115 000 ton till 160 000 ton inkl. 30000 ton björksulfatmossa och med bibehållande av nuvarande sulfitproduktionen på 75 000 ton kommer Korsnäs upp i en total massaproduktion av 235 000 ton (mot 93 000 ton år 1950).

Genom pappersbruket, utvidgning med en tredje pappersmaskin kommer mer än hälften av sulfatmassan att gå till den egna pappersframställningen, som skall öka till 90 000 ton.

Under 1960 har två utbyggda anläggningar hunnit tas i full drift. Den nyuppförda säckfabriken har fått en kapacitetsfördubbling till 25 milj. papperssäckar per år. I den pågående utbyggnaden märks särskilt blekeriets imposanta höghus, mesaugnens roterande jätterör och nya pappersmaskinens långa hall.

Ännu inte påbörjat men planerat är ett nybygge för utvecklingscentral, som skall omfatta laboratoriebyggnader och försökshallar.

Den utökade produktionen kommer givetvis att ställa större krav ifråga om försörjningen med massaved. För en totalproduktion av 235 000 ton massa beräknas åtgå ca 1 650 000 m3 ved. Hälften av vedbehovet kan täckas från bolagets egna skogar i Uppland, Gästrikland och Dalarna.

Utbyggnaden vid Karskärsindustrierna omfattar i första hand sulfatfabriken och pappersbruket. Tall­sulfatfabrikens produktion ökas från 115000 till 130000 ton per år och vidare införes en ny pro­duktionslinje för björksulfatmassa på 30 000 ton per år. Pappersbruket utvidgas med en byggnad för en tredje pappersmaskin, som får en årlig produk­tion av 20 000 ton.

I sulfatfabrikens utbyggnad ingår i huvudsak följande anläggningar tagna i produktionsföljd:

Renseri

Den nya tillverkningen av björksulfatmassa skulle fordra ett speciellt renseri för barkning och flishuggning. Men i stället för att bygga detta planerar man nu att uppföra en ny centralanläggning för all vedhantering, som sålunda blir gemensam för gran-, tall- och björkved. Även vedgården måste utökas och skall utrustas med två nya, mycket stora kabelkranar vardera på 15 ton och med en spännvidd av 625 m.

Kokeri

Massakokeriet utökas med två kokare till totalt 10 st. De två nya är avsedda för björkmassalinjen. Ökningen i produktionen av tallsulfatmassa uppnås genom trimning till kortare koktider på de befintliga 8 kokarna.

Diffusörhus

Diffusörhuset utrustas med ytterligare två diffu­sörer för den utökade produktionen av tallsulfatmassa och 6 diffusörer för den nya björkmassalinjen. Totala antalet diffusörer efter utbyggnaden blir 40 St.

Sileri

Även detta måste utbyggas, så att det svarar mot den större produktionen. Det sker inom befintlig byggnad.

Ett nytt blekeri för tallsulfat- och sulfitmassa ingår utbyggnaden. Det gamla blekeriet ombygges till björksulfatblekeri. Sulfatblekeriet bygges för ca 50000 ton per år. Detta innebär, att ungefär 40% av tallsulfatfabrikens produktion kan blekas. Björksulfatblekeriet får en kapacitet av 30000 ton per år. Blekeribygg­naden blir 83 m lång, 40 m bred och 36 m hög.

De torkmaskiner där sulfatmassa för avsalu färdigställts har genom ombyggnader fått den erforderliga ökade kapaciteten. Detsamma gäller indunstningsanläggningen.

Sodahus pannor

Av de befintliga tre sodapannorna genomgår de två äldsta en fullständig revision för att tillsammans med den nyare och större pannan som igångkördes 1959 klara produktionen.

Kausticeringsanläggning

Kausticeringsanläggningen har byggts ut, varvid byggnaden gjorts tillräckligt stor för eventuell utökning.

Mesaombränningsugn

En ny mesaombränningsugn är under uppförande. Det roterande ugnsröret är 87 m långt och 3,5 m i diameter, samt ligger 4 m över marken. Ugnen beräknas komma i drift mot slutet av året.

Vatten försörjning

De befintliga anordningarna för vattentillförsel till fabrikerna har blivit för knappa genom utbyggnaden, varför desamma måste utbyggas. Utbyggnaden sker delvis av den 9500 m långa tubledningen från Dalälven samt delvis av reningsanläggningen för fabrikationsvatten. Allt vatten renas på roterande dukfilter.

Genom utbyggnaden av produktionsvolymen måste även magasinutrymmena ökas, varför ett nytt magasin för massa och papper med en lagringsvolym av ca 20000 ton planeras. Bygget av detta skall påbörjas omkring nästkommande årsskifte. Dessutom tillkommer en ny kaj, som får en längd av ca 180 meter och en bredd av 15 meter samt med ett vattendjup utmed kajen av 5-9 meter, att påbörjas inom något år.

Pappersbruket

För konvertering av en större del av den framställda sulfatmassan till papper tillkommer en tredje pappersmaskin. Byggnaden för denna är för närvarande under uppförande och blir 126 m lång, 19 m bred och 15 m hög.

PM 3 är en MG-maskin med såväl för- som efter­torkparti och avsedd för framställning av ensidigt glättat samt helt oglättat papper. Den beräknas kunna köras igång under 1:a halvåret 1961, sedan monteringen påbörjats nu i höst.

Säckfabrik

En ny säckfabrik med en kapacitet av ca 25 miljoner säckar per år har tagits i full drift under de senaste månaderna. För den nya fabriken är upp­förd en särskild byggnad intill pappersbruket. Den rymmer fabrikslokal om 18xI40 m samt en intilliggande lagerlokal av samma storlek. Genom hopslagning med denna kan säckfabrikens storlek och kapacitet fördubblas.

Slutligen kan omnämnas att en ny rangerbangård anläggs inom industriområdet, varvid den tidigare använda Gävle Östra station uppe i samhället nedläggs. Den nya bangården får en spårlängd av 2000 meter i fem spår.

AB Nordströms Linbanor har fått uppdraget leverera två radialkranar med vardera 15-tons lyftkraft och en spänn­vidd av ca 625 m. till Korsnäs AB. De båda fasta tornen, som får en höjd av ca 100 m, skall stå intill varandra med pendeltornen åkande på ett gemensamt spår med en båglängd av ca 450 m. Lastens lyfthastighet blir 1 m per sek. och åkhastigheten 4 m per sek. Den elektriska utrustningen av Ward-Leonard-typ ger kranskötarna möjlighet att mjukt precisionslanda de tunga buntarna vid vältuppläggningen.

En nyhet är att de fasta tornen för första gången utförs skalkonstruktion - rör med 3 m diameter. Fördelarna med denna skalkonstruktion är flera. Bl. a. kan hiss och bekväma trappor byggas in i det skyddande tornet, vars släta och lättåtkomliga ytor minskar korrosionsrisken och underlättar underhållet både in- och utvändigt.

De båda fasta tornen får sin plats på fabriksgården mellan hängbana, linbana, befintliga kabelkranar och transportörer. Ett traditionellt montage med hopfogning av de olika torndelarna på marken och efterföljande resning skulle ställa sig mycket komplicerat, men detta rörformade torn hoppas Nordströms kunna montera upp vertikalt — sektion för sektion — direkt på fundamentet.

Idéman bakom dessa rörtorn är kransektionens chef, Ingeniör Erik Gälldin, och konstruktionen har utarbetats i samråd med Dr.-Ing. Ullrich Tham — nybliven teknisk chef vid Nordströms Linbanor.

Kranarna beräknas vara färdiga att tas i drift nästa sommar.

1961

En utvecklingscentral för hela Korsnäskoncernen kommer att uppföras vid Korsnäsverken i Gävle. Därmed inleds det forsknings- och utvecklingsarbete i större skala för vilket underlag skapats genom sammanförandet av Korsnäs och Marmas råvaruresurser och industriella kapacitet.

Styrelsen för Korsnäs AB har beslutat investeringar på 5,2 milj. kr. för ändamålet. Utvecklingscentralen skall om­fatta en tvåvånings huvudbyggnad för kontor, bibliotek och laboratorier samt 85 m lång hall för försök och provningar. Forsknings- och utvecklingsverksamheten inriktas på massa, papper och kemiska produkter. Arbetet med byggnadernas uppförande kommer att påbörjas i april nästa år och på våren 1962 räknar man med att ta den nya utvecklingscentralen i bruk.

Korsnäs AB har igångkört PM 3

Med sin tredje pappersmaskin, som nyligen med både aktuell och historisk symbolik kördes igång av de båda landshövdingarna i Gävleborgs och Kopparbergs län, tar Korsnäsbolaget ett nytt steg mot vidareförädling av sina produkter. Totalkapaciteten i Korsnäsverkens pappersbruk kommer nu upp i 90000 ton kraftpapper i form av säckpapper, påspapper och omslagspapper. Därmed är en viktig etapp fullbordad i den kraftiga expansionen av Karskärsindustrierna, som pågår enligt ett 150 miljoner kronors program för åren 1959-62 med tyngdpunkt på utbyggnad av produktionsresurserna för sulfatmassa och kraftpapper.

Den nya pappersmaskinen är en maskin byggd att möta hårdare tider, förklarade bolagets verkställande direktör Göran Lindblom vid invigningen. Den har en betydande mångsidighet som möjliggör anpassning till marknadsförhållandena. Maskinen avses främst för tillverkning av maskinglättat och oglättat, blekt och oblekt omslagspapper men också för att tillgodose behovet av råpapper för Korsnäs egen produktutveckling.

I hög grad en produkt av internationellt samarbete är MG-maskinen till sin huvuddel av engelsk tillverkning. Inloppslådan för massan är amerikansk, rullmaskinen för det färdiga papperet är tysk, driftsmaskineriet finskt, rör och pumpar, värmeåtervinning och ventilationssystem av svensk tillverkning.

Den totala anläggningskostnaden för maskinen inklusive byggnaden, som är 125 meter lång och 18 meter bred, rör sig om 28 milj. kronor.

Pappersbrukets utbyggnad har till övervägande delen skett på de senaste 10 åren med en snabb ökning från 1950 års kapacitet på 17000 ton främst genom tillkomsten av pappersmaskin nr 2 år 1953.

Av sulfatproduktionens utbyggnad till 6000 ton är tallsulfatlinjens 15000 ton fullbordad, medan arbetet med den nya björklinjen på 30000 ton fortfarande pågår.

Den nya mesaugnen togs i bruk i höstas och den nya vattenreningsanläggningen blir färdig i dagarna.

Sedan förra året har en ny spritfabrik och en ny säckfabrik varit i drift.

I den pågående utbyggnaden märks särskilt det nya blekeriets imposanta höghus och vedgårdens nya kabelkranar som med sina 86 meter höga rörtorn och 625 meters spännvidd är de största i Europa.

Vid hamnen pågår arbetet med ett nytt massamagasin och en ny kaj. Inom området anläggs även en ny rangerbangård. Nyligen har anläggningsarbetet för Korsnäskoncernens gemensamma utvecklingscentral tagit sin början och närmast på programmet står ett centralrenseri för all slags ved samt ett blekeri för björkmassa.

9 förtorkar, cylinderdiameter 60”= 1,52 m, Upp­delade i två torkgrupper. i MG-cylinder (Yankee) diameter 15’= 4,57 m, max. ångtryck 4,9 atö. 6 eftertorkar, cylinderdiameter 60”= 1,52 m, varav 1 kylcylinder. Limpress efter MG-cylindern med vertikal pappersföring och under limpressen en ext­ra torkcylinder för förbikörning av MG-cylindern.

1962

Nya blekerier nu i drift vid Karskärsindustrierna

Korsnäs har på senare tid tagit i drift nya blekerier vid massafabrikerna i Karskär, Korsnäsverken. Investeringen uppgår till ca 40 miljoner kronor och utgör en betydande del av det nyligen avslutade 150 miljoners programmet.

Med denna investering har Korsnäs fått möjlig­heter att väsentligt öka den blekta andelen av produktionen och tillverka blekta massor av högsta kvalitet. I det allt hårdare konkurrensläget på världsmarknaden är de nya blekerierna värdefulla Instrument för att öka konkurrenskraften. På detta sätt har man höjt förädlingsgraden, volymmässigt såväl som kvalitetsmässigt.

Två av de tre blekerierna är inrymda i ett 83 m långt och 38 m högt hus om 100000 m³. Byggnadsarbetena startade på sommaren 1960 och redan efter några månader var större delen av den stora hus­kroppen uppe — med hjälp av ett rationellt glidformsförfarande.

Blekerierna är tre till antalet, ett för sulfit, ett för tallsulfat och ett för björksulfat. Den sammanlagda kapaciteten är ca 600 ton per dygn.

Blekerierna är byggda med högsta flexibilitet för att tillåta kraftiga kvalitetsväxlingar och snabb anpassning till ett förändrat marknadsläge. Således kan sulfitmassa av papperskvalitet eller viskoskvalitet, sulfatmassa av tall eller sulfatmassa av björk förädlas på vilkendera som helst av de tre bleksträngarna.

8-stegs blekning för höggradig kvalitet

Maskinutrustningen har utformats enligt erfarenheter som samlats i företagets fabriker och laboratorier och kännetecknas av ett stort antal processteg. Blekningen är kontinuerlig och sker i sju eller åtta på varandra följande steg med mellanliggande tvättning på filter. Kemikalier och ånga inblandas i massan i s.k. mixar, varefter denna blandning passerar reaktionstorn, där uppehållstiden varierar mellan 1-6 tim. Tornen är ungefär 18 m höga med en diameter av 4,5 m och massan passerar antingen uppåt eller nedåt beroende på massakoncentrationen. Tornen är alla av plåt och antingen gummerade eller inmurade med syrafast tegel.

De kemikalier som användes är i första hand klor, alkali, hypoklorit, klordioxid och svaveldioxid. Alla dessa tillverkas inom företaget, antingen i direkt anslutning till blekningen eller på företagets kemiska industrier.

Behandlingarnas ordningsföljd och intensitet varieras efter den önskade kvaliteten. Följande exempel kan dock lämnas på blekning av en vanlig sulfatmassa av tall: klor — alkali — hypoklorit — klor­dioxid — klordioxid — alkali — klordioxid, svavel­dioxid.

Massan tvättas mellan varje behandling med varmt vatten på trumfilter som är placerat på översta planet. Härifrån sker även övervakningen av blekprocessen med laboratorier inom bekvämt räckhåll. Anläggningar för tillverkning av klordioxid, natrium- och kalciumhypoklorit finns inrymda i byggnaden.

Långt driven automatisering

Instrumenteringen är omfattande och automatiseringen långt driven. Man har dock i vissa fall avstått från en extrem instrumentering, där man genom en omsorgsfull processplanering kunnat uppnå samma och driftssäkrare resultat. Kemikalierna satsas via rotametrar från ett för hela byggnaden centralt satsningsrum i anslutning till instrumentrummet. Kloreringen av massorna, den inledande och kontrollviktigaste processen vid blekningen, styrs automatiskt med hjälp av s.k. redoxpotentiometrar.

Fem man per skift är sysselsatta i sulfit- och sulfatblekerierna. De ansvarar för driften och för de framställda massornas kvalitet. De tillverkar blekningskemikalierna. De övervakar maskineriet och utför laboratoriekontroller på massorna. I björksulfatblekeriet i en angränsande byggnad arbetar sedan ytterligare två man per skift.

Planerings- och projekteringsarbetet har utförts av företagets egen personal.

1965

Styrelsen för Korsnäs-Marma AB har beslutat att vid Korsnäsverken anlägga en ny produktionslinje för sulfatcellulosa med 175000 tons årskapacitet samt bygga ut pappersbruket med en kraftpappersmaskin för 100000 tons årskapacitet. Investeringen i nyanläggningarna beräknas uppgå till 200 milj kr. och därutöver tillkommer normala driftsinvesteringar vid koncernens övriga fabriker. Bolaget har för avsikt att ansöka om tillstånd att få ta i anspråk investeringsfondsmedel. De nya anläggningarna är avsedda att tas i bruk under andra halvåret 1968, varefter produktionen vid sulfitfabriken i Korsnäsverken kommer att successivt minskas.

1966

Korsnäsverkens nya utbyggnad

I höstas tillkännagav Korsnäs-Marma AB en ny stor utbyggnad av Korsnäsverkens industrianläggningar i Gävle med en beräknad investering av 200 miljoner kronor under åren 1966-68.

Utbyggnaden gäller en väsentlig utökning av produktionskapaciteten för sulfatmassa och kraftpapper. Med nytillskott av en produktionslinje för 175000 årston massa och en fjärde pappersmaskin för 100000 årston åstadkommer man nu en fördubbling av Korsnäsverkens kapacitet för dessa båda tillverkningar.

Det förestående utbyggnadsprogrammet är koncentrerat till två helt nya objekt och därmed kommer Korsnäsverken att tillföras en ny anläggningsdel, som förläggs till det hittillsvarande vedgårdsområdet, i den är det sulfatlinjens 65 meters sodahus och pappersmaskinens 220 meters byggnadslänga som blir de dominerande enheterna och kommer att ge Korsnäsverken en ny fasad mot landsidan.

Sedan den nya utbyggnaden beslutades har ett intensivt planläggnings- och förberedelsearbete pågått, så att man nu i oktober 1966 kan sätta spaden i jorden. Byggnationen beräknas ta i anspråk 40 miljoner kronor av investeringsbudgetens 200 miljoner och arbetet drivas så att anläggningen kan tas i bruk under hösten 1968.

1967

Mot bakgrunden av omfattande undersökningar och analyser beslöt styrelsen den 14 september 1965 att nästa större etapp i Korsnäs-Marma AB:s utveckling är att vid Korsnäsverken i Gävle uppföra en ny produktionslinje för sulfatcellulosa och ett nytt säckpappersbruk. Anläggningarna är avsedda att tagas i bruk under senare delen av 1968. I den nya sulfatcellulosalinjen skall årligen 175000 ton cellulosa framställas, och i det nya pappersbruket skall något mera än 100000 årston förädlas till papper. I samband därmed kommer den nuvarande produktionen av ca 75 000 årston sulfitcellulosa vid Korsnäsverken successivt att upphöra. Investeringssumman för de nya anläggningarna beräknas uppgå till ca 200 miljoner kronor.

Korsnäsverken som helhet beräknas därefter, även i jämförelse med nya nordamerikanska fabriker, vara en stor enhet med även på längre sikt konkurrenskraftiga produktionskostnader.

Då de nya anläggningarna tagits i bruk, kommer vid Korsnäsverken att produceras sammanlagt ca 330000 ton sulfatcellulosa per år, varav mer än 2/3 förädlas till papper.

1967

Den 8 oktober premiärvisade Korsnäsverken sin senaste utbyggnad, som nyligen tagits i drift.

Anläggningen, som omfattar dels en ny fiberlinje, dels ett säckpappersbruk, har dragit en total kostnad av ca 200 milj, kronor. Ytterligare 12 milj, kronor har måst investeras i vatten- och luftvårdsanordningar.

Den nya produktionslinjen för sulfatmassa, med en kontinuerlig Kamyrkokare som är den hittills största i Västeuropa, har en kapacitet av 175000 ton per år. Råvaran är barrved och massakvaliteten anpassas helt för säckpapperstillverkning. Innan den färdigkokta massan av vedfibrer slussas ut ur kokaren har den i kokarens nedre del tvättats under två timmar i en motströmstvätt, vilket förfarande bidrar till att bevara fibrernas styrka. Sluttvättning av massan sker utanför kokaren på två trumfilter i serie, vilka är 9 meter breda och 4 meter i diameter. En ny vedgård har uppförts i anslutning till flis som buffertlagras utomhus och vars hantering helt mekaniserats. Kemikalieåtervinningen har självfallet också utökats genom uppförandet av en ny sodapanna, vars lutförbränningskapacitet motsvarar en massaproduktion av 650 dygnston.

För rening av avloppsvattnet har uppförts två stora sedimenteringsbassänger. Avskilda fibrer återgår i processen eller förbränns. Halten av organiskt material i avloppsvattnet har även kraftigt reducerats genom en effektivare slutning av systemet. Samtliga svavelhaltiga gaser och kondensat tillvaratas genom destillation, varvid okondenserbara gaser bränns och de renade kondensaten oxideras med klor. Intressant är att notera att utsläppet av s. k. biokemiskt syreförbrukande substans från den nya anläggningen reducerats till en tredjedel av det förutvarande. Utsläppet av svavelhaltiga gaser har kraftigt minskats.

Korsnäs-Marma har sedan ett par år utnyttjat datamaskintekniken i sin tillverkningsprocess. I anslutning till den aktuella utbyggnaden har ett svenskbyggt processdatamaskinsystem, UAC 1600, installerats för att övervaka delar av processen och för att bearbeta papperslaboratoriets provningsresultat, Med hjälp av datamaskinen har man fortlöpande effektiv kontroll över processen, som möjliggör automatisk styrning av vissa delar därav.

Den möjliggör även snabbare övergång från tillverkning av en papperskvalitet till en annan.

Sulfitmassetillverkningen vid Korsnäsverken nedlades i juli månad, Med den nya anläggningens tillkomst har bruket nu en sammanlagd produktionskapacitet av sulfatmassa om ca 1000 ton per dygn.

För leveransen av det kontinuerliga kokeriet svarar AB Karlstads Mekaniska Werkstad och för pappersmaskin och ventilation det finska företaget Valmet Oy. AB Svenska Fläktfabriken har bl. a. utfört fläkttorkpartiet i maskinen. Sodapannan har levererats av AB Götaverken, medan AB Armerad Betong svarar för byggnaderna.

1969

Driften vid den nya produktionslinjen vid Korsnäsverken, med en sulfatfiberlinje om 175000 årston och en säckpappersmaskin för över 100000 årston påbörjades i slutet av augusti 1968, något tidigare än planerat. Såväl igångkörning som hittillsvarande erfarenheter av anläggningen har varit mycket tillfredsställande.

I anslutning till denna investering om ca 200 milj. kronor har ett naturvårdsprogram genomförts till en kostnad av 52 milj. kronor omfattande anordningar för att i största möjliga omfattning eliminera vatten- och luftföroreningar.

1972

Korsnäs-Marma kommer att investera 45 milj. kr i ett nytt kokeri vid Korsnäsverken i stället för att rusta upp det gamla kokeriet. Bolaget skaffar sig härigenom en framtida kapacitetsreserv och infriar samtidigt kraven om ytterligare miljövårdande åtgärder.

1975

KORSNÄSVERKENS INDUSTRIER

Sulfatfabrik, Pappersbruk

Produktionsehef: Direktör Torsten Järnberg.

Telefon: Gävle 026/19 20 00.

Telex: 81123.

Läge: Gävle stad, 8 km från Gävle centralstation.

Postadress: 801 11 Gävle.

Godsadress: Gävle-Karskär.

Utskeppningshamn: Karskär (Gävle).

Arbetsmaskiner i sulfatfabrikerna: Kokare, 2 st kontinuerliga och 5 st diskontinuerliga. Lutindunstningsanläggningar 3 st typ Rosenblad. Lutförbränningsanläggning 2 st sodapannor BW-Götaverken, 1 st SMW-panna.

Blekeri, Dygnskapacitet 850 ton, 4 bleksträngar, klordioxidblekning.

Upptagningsmaskiner för torkad massa: 3 st 264 cm och 2 st 280 cm.

Arbetsmaskiner i pappersbruket: 1 st kombinerad maskin arbetsbredd 320 cm, 3 st mångcylindermaskiner arbetsbredd 526 cm, 457 cm och 690 cm. 1 st CLUPAK-aggregat, 2 st fläkttorkar för papper.

Tillverkning: 150.000 ton blekt barrvedssulfatcellulosa och blekt björksulfatcellulosa för avsalu, 225.000 ton kraftpapper.

Förädlade produkter. 30.000.000 säckar, 10.000 ton polyetenbelagt papper.

Biproduktframställning: 11.000 ton råtallolja, 1.500 ton råterpentin.

Ombyggnad 1974/75: I kontinuerlig kokare tillkom och 5 diskontinuerliga slopades.

1976 ökades produktionen av kraftpapper och kartong till 350000 ton

Anläggningsår:

Sulfatfabrikerna 1915 och 1968.

Pappersmaskinerna 1925, 1953, 1961, 1968 och 1976.