Kymsberg Högfors sulfatfabrik
Kartan är hämtad ur Papper och Massa i Wärmland. Författare Lennart Källén.
Utgiven av skogsindustrins industrihistoriska utskott.
Kymsberg ligger ca 27 km NV om Sunne.
Den
första cellulosaexporten och pionjärernas pionjär
I Kristinehamn hölls i senare hälften av 1800-talet årligen en järnbruksmässa "Fastingen". Vid mässan 1871 deltog en
agent vid namn Blyth, som delade ut prospekt på utrustning av cellulosafabriker. Blyths kampanj nådde så sitt första
resultat vid ett svenskt och värmländskt järnbruk.
Härom berättar Elis Bosaeus följande:
I Kristinehamn fanns en handelfirma Lilliesvärd, i vilken brukspatronen J. A. Drakenberg var delägare. Firman hade
vissa intressen i det då nyligen i konkurs försatta lilla järnbruket Högfors, även kallat Kymsberg, i Värmlands finnskogar
uppe vid gränsen mot Norge. Drakenberg fick som medintresserade brukspatron Jonas Herlenius på Storfors och
ett antal andra kända värmlänningar.
Förhandlingarna med Blyth ledde till avtal om anläggning av en cellulosafabrik enligt Sinclairs metod vid ett vattenfall
emellan järnbrukets stångjärnshammare och spiksmedja. Blyth åtog sig att skaffa maskiner och en engelsk fackman
för igångsättningen samt att förmedla både inköp av kemikalier m.m. och försäljning av massan. Upphandling av
maskiner och anläggningsarbete gjordes redan före bolagets bildande.
Fabrikens utrustning bestod av, enligt Bosaeus:
En stickskärningsmaskin.
Två cellulosakokare.
en ångpanna med pump för vattentillförsel.
En sodagenereringsugn, evaporator, med ångdriven pump och centrifugalpump.
Två kausticeringspannor.
Två centrifuger för massaavvattning.
En press för massan.
Anläggningskostnaderna:
Byggnaden 24057:-
Maskineriet 7844:-
Skärmaskinen 1883:-
Kokpannor 18138:-
Vaskapparaten 3973:-
Pressen 5476:-
Svarven 1620:-
Summa 69994:-
Den engelske ingenjören E.W.Danholme drog igång fabriksbygget med lokalt anställd personal, så att fabriken kunde
startas redan i januari 1872, vilket torde vara anmärkningsvärt snabbt med den tidens måttstock. Kort tid efter starten
lämnade den engelske ingenjören bruket och driftsledningen övertogs av ingenjören Bennet. Den första leveransen
om 89,55 Centner torrtänkt massa (ca 4 ton) skickades till Blyth i England och fakturerades den 24 februari 1872.
Det var den Sveriges första exportleverans av natroncellulosamassa.
Den kördes med häst och vagn till Arvika och därifrån med järnväg till Göteborg. Från Göteborg till England med båt.
Varans pris lågt högt, men mycken liten del därav kom fabriken till godo, sedan de dyra transportkostnaderna betalats
för den våta, i stadiga trälådor förpackade massan.Totalkostnaden för transporten inkl. kommissioner uppgick till
ca 1060 kr och betalades med 1578 kr. 1060 kr i 1871 års penningvärde motsvarar ca 49000 kr i 2010 års penningvärde!
Någon återvinning av sodan hade från början inte ordnats. Till ett ton massa åtgick drygt ett ton kaustik soda i stället
för nutidens
mindre än
en tiondel därav.
Sodan kostade 17£ per ton och kostnaderna för transporten från England var höga. Även inköpen av kalkstenen
kostnadskrävande. Kalkstenen brändes vid bruket i en kalkugn. Den brända kalken användes sedan i sodaugnen för
framställning av sodalut. Dessutom hade man allt för stora transportkostnader när ca 2/3-del av försäljningspriset
gick till transporterna.
Under ett par duktiga svenska ingenjörers ledning gjordes energiska försök att rädda driftsekonomin, men de räckte
inte till. Den bristfälliga lönsamheten och gjorda förluster, bl.a. beroende på att sodaåtervinningen inte fungerade,
och det faktum att den goda konjunkturen under de första åren av 1870-talet försvann, knäckte företaget.
Den sympatiske brukspatronen Drakenberg, mycket uppskattad i bygden, måste 1874 lämna företaget
som en ruinerad man. Sedan fabriken brunnit ner i april 1875 återuppbyggdes den ej. Efter järn och cellulosa
tillverkades emellertid slipmassa i många år vid Kymsberg.
Källor: Papper och Massa i Värmland. Författare: Lennart Källén.
Handlingar från Tekniska museets arkiv: Författare: Elis Bosaeus.