MUNKSJÖ BRUKS historia började, så mäler traditionen, en sommardag år 1859 på en ångbåt i Tyskland. Då möttes på främmande vatten två märkliga svenska män. Den ene var Johan Edvard Lundström, känd som anläggare av Jönköpings tändsticksfabrik och åtskilliga andra företag i fädernestaden. Den andre, frejdad förgrundsman i Sveriges dåtida politiska och ekonomiska liv, bar namnet Lars Johan Hierta. Under en studiefärd på kontinenten hade Lundström ägnat ingående uppmärksamhet åt en nyhet inom pappersfabrikationen: papper av halmmassa framställd enligt en av fransmannen Mellier utarbetad metod. Hierta skötte, som han varje sommar hade för sed, sin hälsa vid en tysk badort.
Lundström fann i Hierta en intresserad lyssnare till erfarenheterna från studiefärden liksom till sina planer att i hemlandet utnyttja dessa.
Vad man från andra sammanhang känner om de båda herrarnas förehavanden, går väl ihop med denna tradition. Sannolikt är, att sommardagens möte ledde till utredningar och gemensamma överläggningar under hösten. De tidigaste dokumenterade uppgifterna om dylika utredningar är daterade den 15 och 26 december 1859. Resultatet av förarbetena har bevarats i det på följande sidor återgivna kontraktet av den 31 december 1859 om anläggning och drift av en halmpappersfabrik vid Jönköping.
Av kontraktet framgår, att fabriksföretaget skulle finansieras av Hierta. Ledningen av anläggning och drift åtog sig Lundström emot visst årligt arvode. Kontrahenterna deltog i bolaget med hälften vardera. Nettobehållningen skulle användas till avbetalning på upplånat kapital, intill dess att detta i sin helhet gäldats.
Anläggningen planerades att omfatta halmkokare och två pappersmaskiner samt ansågs kunna vara driftfärdig i början av september 1860.
Som bolagets kommissionär skulle Hiertas kontor i Stockholm antas.
Det totala kapitalbehovet förutsattes bli 70 000 riksdaler riksmynt, och Lundström räknade med ett överskott av ca 28 000 riksdaler årligen.
Tomt för fabriken köpte Lundström den 4 Febr. 1860 för 500 riksdaler riksmynt av en kakelugnsmakare Bruggeman. Beloppet motsvarar 27648 kr i 2009 års penningvärde.
Arealen torde ha varit ett tunnland 17 kappland (
Under sina resor år 1859 hade Lundström fått goda vänner hos en verkstadsfirma Moldenhauer & Kronenberg i Genrode, Harz, Tyskland. Firmans delägare Eduard Moldenhauer drev för egen räkning ett pappersbruk i Quedlinburg. Med stort tillmötesgående ställde han sina erfarenheter och förbindelser till Lundströms disposition, lät sin verkmästare besöka flera halmpappersbruk för att åt Lundström kunna meddela de senaste framstegen vid dessa samt utverkade åt Lundström själv tillträde till ett pappersbruk i Meisdorf, ägt av Robert Schmidt.
Även denne brevväxlade sedermera med Lundström och torde jämte Eduard Moldenhauer ha bidragit, i betydande mån, till att Lundströms planering av Munksjöfabriken blev tillfredsställande. Av intresse är, att Lundström vid denna planering hade funderingar på att tillverka vitt halmpapper, alltså att bleka halmmassan.
I början av februari 1860 gjordes första inbetalningen på den från Moldenhauerska firman beställda pappersmaskinen.
För tiden därefter, ända fram till augusti månad, föreligger inga uppgifter om åtgärder för nyanläggningen. I början av mars skrev Lundströms vänner i Genrode och Quedlinburg, att de väntade på hans besök i slutet av samma månad. Troligen hade Lundström funnit det nödvändigt att ägna sin nya fabrikation ytterligare förstudier, trots anläggningen inte kunde bli färdig inom den tid, som avtalet med Hierta angav. Kanske hade idén om papptillverkning redan på nyåret 1860 vaknat hos Lundström och under hand trots sina kännbara ekonomiska konsekvenser sedan godtagits av Hierta. Givetvis krävde den sin grundliga utredning. Till uppskovet med Munksjöanläggningen kunde även ha bidragit, att Lundström enligt tidigare avtal var bunden vid sin anställning i Tändsticksbolaget till nyåret 1862 samt att enighet om lämplig och villig ersättare för honom inte kunde nås.
I kassaboken vid Munksjö möter under augusti 1860 för första gången namnet på en ingenjör i Berlin, E. Fr. Scholl. Denne hade åtagit sig att göra ritningar till pappersbruket i dess slutliga skick. Genom tillkomsten av en pappmaskin skulle behovet av utrymme, ångkraft och vissa maskinella resurser ökas till det dubbIa mot det ursprungligen beräknade. Det visade sig emellertid, att hjälpen från Scholl inte motsvarade Lundströms förväntningar. Scholl avvecklades utan att Lundström ansåg sig behöva lyssna till hans försök att få åtminstone ett skäligen nedsatts arvode. Leveranser av vissa hjälpmaskiner, hackelsemaskin, kokare m.m. fick Scholl dock utföra.
Under vintern 1860-61 var Lundström, som framgår av breven till Hierta, sysselsatt med byggnadsritningarna, som han själv tog hand om efter misslyckandet med Scholl. Resultatet av detta arbete framgår av den planritning, som han senare sammanställde. Den visar, att han gick ifrån sin ursprungliga avsikt att bygga fabriken genomgående av tegel. Efter en del funderingar på att använda trä endast i holländeriets övervåning beslöt han att utföra det hela som timmerhus med tak av skiffer.
Fram på sommaren, när byggnaden kommit under tak, beskrev han för Hierta sitt verk sålunda:
”Jag väntar också att Ni skall prisa byggnadens soliditet. Ett starkare och omsorgsfullare hopsatt trähus har ingen här tillförne sett. Väggarnas styrka är enorm: de solida bjälklagen av idel kärnfuru ligga som berg och som de icke vila i väggarna, utan på särskilda vägglinor, understödda av väggpelare, så förbliva de lika oföränderliga, som vore väggarna av tegel.”
Tyvärr hade han ingen erfarenhet av papperstillverkning i ett trähus, helst med dåtida otillräckliga ventilation. Tjugo år senare var hans solida byggnad i ett bedrövligt skick.
Beställningar av ångpannor, ångmaskin för den centrala driften samt kokare m.m. gav Lundström också mycket att göra. Leverantör av ångmaskinen, en Woolfs kondenserande om nominellt. 40 hkr, blev efter långa underhandlingar Bergsunds verkstad, då under Ollmans ledning. Maskinen torde ha kostat ca 6 000 riksdaler och ansågs vara en mycket förnämlig prestation av dåtida maskinbyggnadskonst. Den första halmkokaren köptes från Scholl i Berlin till ett pris motsvarande 2200 riksdaler i Jönköping.
I januari 1861 inleddes uppköpen av halm, tidigast
betald med 3 1/2 riksdaler per skålpund (
Fram på sommaren 1861 skrevs kontrakt med firman A. & H. Oeschelhäuser, Siegen i Westfalen, om leverans av pappmaskinen. Drivkraft för maskinen var en liten högtrycksångmaskin på nom. 5 hkr., som köptes separat. Pappmaskinen anlände till Göteborg den 1 december. Till besvikelse för Lundström, som alltmera riktat in sitt intresse på papptillverkningen, avbröts maskinens fortsatta transport på Göta kanal genom tidigt infallande vinterkyla. Maskinen måste till trafikens öppnande på våren magasineras i Sjötorp.
Lundström ”bereder sig nu att med all skyndsamhet bedriva halmpappersmaskinens uppsättande,” Hans egna ord till Hierta. Från den 18 januari 1862 kunde han helt ägna sig åt sitt pappersbruk. På stämman i tändsticksbolaget denna dag hade Carl Frans Lundström tillsvidare tagit på sig broderns åligganden där. Janne gick med lättat hjärta att slutföra sina planer för pappersbruket. Samarbetet med Hierta hade varit det bästa. Inköpen av råvarorna, halm och lump, hade till kvalitet och pris motsvarat Lundströms beräkningar och allt syntes väl beställt.
Att företagets behov av anläggnings- och rörelsekapital ökats väsentligt utöver vad den ursprungliga planen förutsatte var visserligen sant. Hypoteket till Hierta måste successive ökas till 125 000 riksdaler. Men detta skedde i fullt samförstånd mellan bolagets delägare och vållade Lundström inga bekymmer. Fram på våren såg han ännu ljusare på framtiden. I april skrev han till Hierta, att behov av en filialhalmfabrik skulle föreligga inom ett år, varför han föreslog inköp av två vattenfall i Dunkehalla ström. De kunde, sammanslagna, ge 20-25 fots fallhöjd och var till salu för 9 500 kronor. Hierta torde ha givit sitt bifall till affären, ty den 31 juli meddelade Lundström sina vänner Oeschelhäuser, att vattenfallen inköpts för att lämna drivkraft åt en ny pappersmaskin. Någon uppgift om projektets senare behandling har dock inte påträffats. Det tycks ha fått avsomna i stillhet.
Så nalkades den stora dag, då halmpappersmaskinen vid Munksjö skulle få ”gå runt”. Den 7 maj 1862 skrev Lundström, att det skulle ske ”på fredag”. Inget i bevarade brev eller aktstycket tyder på andra svårigheter vid igångsättningen än sådana som genom justering av pressvalsar och utbyte av maskinfiltar snart nog kunde bortarbetas.
Under månaderna maj-augusti 1862 utvecklade den 47-årige Lundström en utomordentlig aktivitet. Pappmaskinen, som sluppit lös från sitt vinterfängelse i Sjötorp, monterades på sina fundament i Munksjöfabriken och togs i drift. Såvitt känt gick detta än bättre än vid pappersmaskinens start dessförinnan. Ett provisoriskt tjärdränkeri torde ha ordnats för att få fram prov av takpapp och impregnerad förhydningspapp till sommarens utställning i Karlstad. Lundström hade räknat med denna som lämplig utgångspunkt för att sprida kännedom om det nya företagets fabrikat. Bolagets kassabok noterade den 24 juli en utbetalning av 150 riksdaler till J. L. Lundström för resa till Karlstad med en medhjälpare för taktäckning. Lundström ämnade ”visa Sveriges lantbrukare huru papptakena skola läggas”.
Liksom en gång doktor Faxe inför Kungl. Maj:t i Karlskrona skulle Lundström ge utställningspubliken i Karlstad praktiska bevis för de nya pappslagens värdefulla egenskaper. Till Hiertas kontor skrev han: ”Jag kan ej fatta annat än att väggförhydning och tjärpapptak skola bli dagens fråga över hela landet. När förhållandena medgiva vårt stora eldprov, så ha vi spelet vunnet”.
Så satte han igång sin stora reklamkampanj varom Estberg skrivit: ”Gratisbroschyrer, den ena efter den andra, åtföljda av annonser och prospekt, allt flyter ur Lundströms egen penna. Lätt och elegant till stilen och sakrikt till innehållet, sprids ut över landet. De skulle, som Lundström uttryckte saken, liksom Johannes Döparen gå ut i världen för att bereda rum. Så blev Munksjö papp i, långa banor, ett allmänt samtalsämne.”
Under de sista dagarna av år 1862 fick den nya anläggningen och dess upphovsman sitt välförtjänta betyg av industrieIl sakkunskap. Kontakten emellan banker och näringsliv var vid den tiden inte vad den sedermera blivit, och inte minst pappersbruk och massafabriker sökte sig ofta till den stadiga kreditkälla, som bar namnet manufakturförlagslånefonden. Den 22 december lämnade fabriksidkaren J.E. Lundström en ansökan om lån från denna. Lånebeloppet uppgavs inte.
Detta kan förklaras av att kommerskollegium, som i första hand skulle utreda dylika ärenden, ansågs fästa mer avseende vid värdet för det allmänna av verksamheten ifråga än vid dennas behov av lånet. Detta blev i så fall att närmast anse som ett slags premium, dock mot god säkerhet för återbetalning. Den värdering, som Lundström företedde och som nedan återges, visar åskådligt hur halmmasse- och papperstillverkning bedrevs i massaindustrins tidiga barndom. Akten har vid Munksjö bevarats som en historisk klenod. Som ett historiskt kuriosum förtjänar noteras, att kommerskollegium med stöd av värderingen ansåg sig böra uppskatta företagets lånevärdighet till 15 000 riksdaler.
År 1862 den 13 december inställde sig undertecknade Magistratens i Jönköping deputerade och till biträde förordnade sakkunniga män å Munksjö Pappersbruk. för att på begäran af Herr Fabrikören J.E. Lundströms förrätta värdering af nämnda, fabrik med tillhörigheter.
Pappersbrukets tomt är
belägen å Jönköpings stads område, betecknad å stadens karta med Litt. N. n:o
14 samt 
innehållande
två tunneland 10 3/4 kappland.
Värderingen företogs sålunda:
Brukstomten uppskattas med afseende å dess fördelaktiga läge vid Munksjön med god lastageplats i närheten af stadens hamn till 9000:-
BYGGNADER:
Den större Bruksbyggnaden
uppförd år 1861 af timmer med tak af tegel, håller 106 3/4 fot i längd, 40 â
Detta med ovanlig omsorg uppförda hus hvilar enligt förevisade ritningar på en djup och bred stengrund, väggarna äro försedde på hvar tionde fot med starka pelastrar och så väl det yttre som mellantaken hvila på kraftiga remstycken uppburna af de inre väggpelastrarne, så att de vid dem upphängda machinerier äro oberoende af väggarnes sjunkning. Dc fristående pelare, som i husets inre understödja takbjelkarne hvila på djupa grunder af huggen sten. Pappersmachinsalens sydöstra hörn är dels med plankväggar och dels med fenster afstängdt till fabrikskontor. Mitt på samma sals vestra sida är en utbygnad för en mindre ångmachin. Denna byggnad värderas till 37300:-
Ångpannehus af tegel 
70
1/3 fot hög skorsten af tegel försedd
med huggen sockel- och droppstenar uppskattades i värde till 4500:-. Kokhus af grofva bjelkar och bräder under tak af tegel har lika dimensioner med nästofvan omförmälda byggnad och anses värdt 1200:-
MACHINER:
Uti den större bruksbyggnaden
a) En ångmachin om 40 hästkrafter efrer Woolfs princip med två koncentriska cylindrar, 18 tums slag under 45 hvarf i minuten samt med kondensor, luft- och matarepumpar, Svänghjul af tio fots diameter. Regulator med sjelfverksam expancion samt ångtilloppsrör jemte ett sinnrikt anordnadt system för kall eller varmvattnets ledande till serskilde punkter.
Denna serdeles bränslebesparande ångmachin bör kunna räknas till de vackraste som arbeta inom vårt land.
Från samma ångmachin utvexlar medelst två stora kugghjul en transmissionsaxel af smide jern, hvilande på fyra starka lagerbockar af tackjern, hvilka äro fastbultade i huggna kalkstensblock af 18 tums tjocklek samt försedd med åtta dubbla remtrissor af tackjern för meddelande af rörelse till valskistorne, pumpverket och en transportaxe! af 36 fots längd, hvilken sistnämnda hvilar på fyra lagerbockar och medelst koniska vexelhjul öfverflyttar rörelsen till en transversal transportaxel af 80 fots längd, hvaraf hälften öfvergår till det ofvanbeskrifna kokhuset.
b) Pumpverk, bestående af en centrifugal pump af
Gwynnes konstruktion, med vattenrör af tillsammans 49 fots längd, 6 remtrissor
och två transportaxlar, uppfordrar med en hastighet af 1050 hvarf i minuten en
vattenmassa af
Till denna pump hörer en i husets öfra våning
anbringad Wattenbehållare af 600 kubikfots rymd. Från densamma utgå två
vattenledningar, en till den ofvanbeskrifne ångmachinen och ångpannorne och en
till valskistorne, kokapparaten och pappersmachinerne. Dessa rörledningar äro
dels af tackjern och dels af valsaldt jern och intaga en längd af
c) En högtryckningsångmachin med cylinder af sju tums
diameter, tolf tums slag samt 100 hvarf i minuten, svänghjul af 7 1/2 fots
diameter och på dess axel anbringade fem remtrissor för meddelande af en mängd
olika rörelse hastigheter dels till det dubbla utvexlings verket för stora pappersmachinen
och dels till en under pappersmachinssalens tak upphängd
d) En stor pappersmachin intagande en längd af
e) En packpappersmachin med en torkcylinder, masskar af 250 kubikfots rymd samt rörelse utvexlingar från den ofvannämnda transversala transportaxeln.
f) Sex valskistor med fullständigt tillbehör och med dubbla remskifvor, som drifvas från stora transmissionsaxeln.
g) Lumpskärningsmachin, glättpress, filttvättningsmachin, slipverk och packpress.
Dessa machiner med dithörande grundmurar värderas till 112800:-
Uti ångpannehuset:
Två ångpannor af 21 1/2 fots längd och 4 1/2 fots
bredd, hvardera med två tuber och fullständigt monterade med dubbla
säkerhetsventiler, manometrar, vattenglas, profvarekranar och Blacks säkerhets
apparater mot torrkokning. Från ångpannorna utgå dubbla ångrör dels till
ångmachinerna och pappersmachinernas torkcylindrar samt dels till
nedanbeskrifne kokapparater. Dessa rörledningar dels af tackjern och dels af
valsade jern intaga at längd af sexton kranar af metall och tackjern.
Wärdet af dessa machiner med grundläggning för pannorna skattades till: 5000:-
Uti kokhuset:
a) En roterande ångpanna af jernplåt och etthundrafemtio kubikfots rymd drifven af remtrissor och snäckhjul från den ofvan beskrivna transversala transportaxeln.
b) Två kok-kar af trä rymmande
tillsammans
c) Hackelseverk af tackjern tagande sin rörelse från den transversala transportaxeln.
Förutnämnda machiner ansågos i värde till: 4500:-
Summa Riksdaler Riksmynt. 114 300:-
Vid ofvanbeskrifna pappersbruk, som började sin verksamhet den
1 augusti innevarande år, sysselsättas omkring fyratio personer. Ehuru machinerna äro afsedde för tillverkning jemväl af de finaste pappsorter samt bokbindare- och presspapp har hittills tillverkats endast gröfre slag eller förhydningspapp, grålumppapp, tjärpapp och halmpapper af olika formater. Enligt förevisade böcker leverera machinerne på tretton timmars arbetstid fyrtio centner papp och papper till ett medelvärde af sex hundra riksdaler.
Slutligen torde vi böra anmärka, att denna pappersfabrik, som i sitt slag är den första i Sverige, tillverkar fabrikater, hvilka äro af icke ringa betydenhet för den Svenska byggnadstekniken, ett förhållande, som erfarenheten redan visat under den tid fabriken varit i gång, och då anläggningen är utförd med synnerlig omsorg samt synes vara skött med ovanlig skicklighet och kraft, torde fabriken förtjena all den uppmuntran, som kan komma densamma till del.
Jönköping och Munksjö Pappersbruk som ovan.
Gust. Kahnberg. G. Grapengiesser.
C. G. Sahiström. C. R. Dahlander
W. Witting.
Vidimeras
Ex
officio
G. Grapengiesser.,
Genom Lundströms framstående förmåga att i vida kretsar sprida kännedom om det nya företaget och dess fabrikat blev efterfrågat på Munksjö papp och papper länge nog avsevärt större än brukets möjligheter att producera. Särskilt besvärligt blev detta i fråga om takpappen, och mycken diplomatisk fintlighet måste utyttjas för att lugna och hålla vid gott humör de många otåliga köpare, som gjort sina beställningar redan 1862. Det året kunde Lundström inte åstadkomma mer än 766 kv.fot sådan papp, som helt gick åt för utställning och prover, så att intet fanns i lager vid årsskiftet. Under första halvåret 1863 var Lundström intensivt upptagen av att maskinellt och kvalitativt förbättra sin tjärdränkningsmetod.
"Gud och mitt arma huvud må veta vad
jag bråkat för att komma därhän”, skrev han en gång. Först på eftersommaren,
sedan nytt maskineri levererats från Bergsund, tog fabrikationen fart.
Årsresultatet, vari ingick även impregnerad förhydningspapp, uppgick till
Den till ca 2400 rdr uppskattade skadan drabbade i huvudsak fabrikens lager, endast obetydligt själva tjärdränken.
Försäljningen av halmpapper mötte ett första litet bakslag. I maj och senare klagade en och annan kund över att detta papper var skört. Lundström visade, att Munksjö leveranser i alla händelser var av bättre kvalitet än några andra, utländska såväl som inhemska. Han satte dock in ivriga ansträngningar på att få stakare och vackrare papper. Försäljningen gick oavbrutet framåt.
Den 27 oktober 1863 träffades med Carl Ben & Co. det köpeavtal om brukets andra halmpappersmaskin, ”den stora”, som sedan ett par år framåt skulle vålla Lundström åtskilliga bekymmer.
Nämnda datum och avslut är också på ett annat, ett lyckligt sätt betydelsefullt. I samband därmed förekommer Ottonin Ljungquists namn för första gången i bolagets brevböcker.
Det oavlåtliga arbetet på
förbättringar i fabrikationens detaljer, som vid Munksjö liksom tidigare i tändsticksbolaget
utmärkte Lindströms ledarskap, jämte hans personals undan för undan förvärvade
vana vid industriellt arbete ökade brukets produktion i snabb takt under åren
1864-66. Den sålunda vunna ställningen hölls sedan åren 1867-68. På eftersommaren
1868 mötte dock förebud till bekymmer.
Under båda åren 1867 och 1868 led det svenska jordbruket, som känt, av svår missväxt. Någon återverkan på tillförseln av halm till pappersbruket vid Munksjö hade dock inte märkts på våren 1868, då leveranserna från föregående års skörd avslutats. Ännu den 29 juni 1868 skrev Ljungquist till en halmleverantör i Falköpingstrakten:
”Vi meddela, att vi sannolikt varken under juli månad eller ens i år vidare komma att uppköpa någon halm i anseende till de betydande upplag vi innehava.”
En månad senare hade ställningen förändrats och dag för dag under augusti nämndes minskad tillgång och stigande pris på halmen. Den 9 september nämns om ”den nästan totala brist på halm, som här emotses” och den 18 december att förestående totala stoppningen i halmtillförseln torde möjligen göra det för oss nödvändigt att för större delen av nästinstundande år lägga ned tillverkningen av halmpapperet.
Lyckligtvis blev halmbristen inte så svår, som Ljungquist befarade. I mars 1869 måste Lundström begära kassaförstärkning av Hierta för att kunna betala de vid inträffat gott vinterföre helt oväntat inströmmande halmfororna från landsbygden.
Mera varaktiga svårigheter vållades Lundström genom det från Bergsunds verkstad levererade maskineriet, inte bara den stora Woolfska ångmaskinen utan även ångpannor, halmkokare och transmissioner. De förväntningar, särskilt i fråga om ångekonomin, som fästs vid Woolfmaskinen, uppfylldes inte alls. Redan 1866 vände sig Lundström till sin gamle vän Jean Bolinder för att få sin maskinpark översedd och kompletterad, men inte heller den Bolinderska verkstaden kunde till fullo motsvara förtroendet till dess dåvarande ”engineering skill”.
Året 1869, det tionde efter brukets första planläggning, började visserligen under rätt dystra förhållanden med minskad produktion på grund av de alltjämt pågående reparationerna, ringa köplust hos kundkretsen och överhängande hot om halmbrist. Men allt detta ändrades till det bättre redan tidigt på våren. Det överraskar därför, att årets produktion sjönk till omkring 80% av det föregående årets värdesumma, åtskilligt mer än vad skillnaden emellan de båda årens drifts- och omsättningsförhållanden motiverar. Klagan över den stora förlusten på 1869 års rörelse möter också sedermera vid åtskilliga tillfällen. Emellertid var anhopningen av ekonomiskt ogynnsamma moment säkerligen blott tillfällig. Den fullständiga återhämmingen under år 1870 ger stöd för denna mening.
Avbrottet i företagets dittillsvarande framgångar, föga anmärkningsvärt i sig självt, skulle få vittgående konsekvenser. Vad som under våren och försommaren 1869 försiggick emellan Lundström och Hierta kan inte dokumentariskt fastställas. Ett nyårsbrev från 1871 från Lundström jämfört med hans båda brev till Hierta omkring konflikten våren 1863 ger anledning att förmoda, att den impulsive Hiertas genom ålderskrämpor troligen skärpta, inte alldeles hänsynsfulla kritik av kompanjonens förvaltning tryckte hårt på Lundströms känsliga sinne.
För honom, Lundström, torde ett fortsatt samarbete ha förefallit outhärdligt. Varmt fäst vid Munksjö som han var, sökte han finna en utväg att inte behöva skiljas ifrån bruket, och Hierta gick honom till mötes. Så tillkom efter de av Lundström i juli månad inledda förhandlingarna den 6 augusti det nedan återgivna avtalet om upplösning av 1859 års kontrakt, Munksjö bruks födelseattest. Som synes, avsåg den nya överenskommelsen i första hand att åt Lundström bevara frukterna av hans andra stora insats i svenskt näringsliv.
”Undertecknade J. E. Lundström och L. J. Hierta, som för närvarande, på grund af ingånget Bolagskontrakt, gemensamt äga Munksjö Pappers- och pappfabrik vid Jönköping och bedrifva rörelsen derstädes, hafva denna dag öfverenskommit om följande alternativa vilkor för Bolagets upplösning och egendomens samt rörelsens öfvertagande af endera af kontrahenterna.
Förste alternativet
1. J. E. Lundström äger att för sin räkning öfvertaga det hela emot återbetalning till L. J. Hierta af dess förlagsfordran hos Fabriken med derå löpande ränta enligt nuvarande kontraktet till den 1 instundande Oktober, på sådant sätt att hälften af denna summa betalas vid innevarande års slut och den andra hälften vid slutet af år 1870, allt med sex procents ränta från den 1 instundande Oktober månad; å hvilka belopp J. E. Lundström utfärdar skuldförbindelser till L. J. Hierta eller Order försedda med sådan borgen som L. J. Hierta godkänner, hvaremot L. J. Hierta då återlemnar de af J. E. Lundström utfärdade reverser å Tillsammans 125 000 Riksdaler, som äro intecknade i Munksjö egendom, med förbehåll af hvad här nedan i 3dje punkten finnes stadgadt.
2. Utöfver detta belopp lemnar J. E. Lundström en afträdessumma till L. J. Hierta af Tjugotusen riksdaler Riksmynt med ränta från denna dag; ägande L. J. Hierta att till liqviderande af dessa Tjugotusen Riksdaler behålla hvad i Stockholm och Göteborg inflyter för försäljning af papper och papp intill dess sagde Tjugotusen Riksdaler äro betäckta, enligt försäljningsräkning, hvarvid Hierta under tiden äger beräkna sig den nu gällande provision.
3. J. E. Lundström förbinder sig att inom den 1 nästkommande Oktober återställa till L. J. Hierta de af honom för J. E. Lundström ingångna borgensförbindelser a) å ett kreditif i Smålands Enskilda Bank på Tiotusen Riksdaler; b) å en revers i Manufaktur Diskonten på Femton Tusen Riksdaler. Intilldess detta återställande skett äger L. J. Hierta behålla motsvarande belopp af de här ofvan omförmälda intecknade reverser, som åtnjuta första säkerheten.
4. Till säkerhet för den i 2 punkten härofvan utfästade aflösningssumma äger L. J. Hierta, i händelse innehafvande lager af papper och papp i Stockholm och Göteborg icke skulle förslå att betäcka deruti omförmälde 20 000 Rdr på sätt der stadgas, att från Munksjö requirera och erhålla ytterligare lager till dess summan blifvit betäckt eller ock på annat sätt utfå hvad som, sedan nuvarande lagret blifvit försålds och räkning aflemnad, kan återstå af skulden.
För antagande af ofvanstående öfverlåtelse på dermed förenade vilkor äger J. E. Lundström ett rådrum af (3) trenne veckor från gårdagen räknadt eller till och med den (27) tjugosjunde i denna Augusti månad, då de här ofvan omförmälde skuldförbindelser och borgensskrifter, helst af twenne personer, hvilka borga en för begge och begge för ett såsom för egen skuld, skola aflemnas; I händelse åter icke J. E. Lundström icke innan utgången af den 27 i denna månad skulle anse sig vilja eller kunna ingå på ofvanstående vilkor, eller då icke aflemna deruti bestämda säkerheter, så förfaller kontraktet i denna del och då inträder
Andra alternativet
Emot erhållande af köpebref å Munksjö egendom med dertill hörande alla inventarier för fabriken jemte öfverlåtelse af alla råämnen, lösörepersedlar och fordringar äfvensom allt färdigt lager dels på stället vid Munksjö, dels på försäljningsställena, öfvertager L. J. Hierta egendomen på följande vilkor.
2. L. J. Hierta aflemnar till J. E. Lundström decharge för förutgående förvaltning intill afträdtsdagen och qvitto för den fordran Bruket kan hafva hos J. E. Lundström intill nämnda uppgörelsedag.
3. L. J. Hierta öfvertager alla Brukets fordringar ifrån nämnda 30 Juni och aflemnar till J. E. Lundström förbindelse att ansvara för Brukets löpande skulder till andra personer eller inrättningar, hvaribland serskildt nämnas:
a) en revers till Manufakturdiskonten å Femtontusen Riksdaler Riksmynt
ett kreditif i Smålands Enskilda Bank å Tio Tusen Riksdaler Riksmynt,
b) en köperevers för åkerlyckan midt emot Munksjö fabrik på andra sidan landsvägen å Femtusensexhundra Riksdaler;
c) Beloppet af fabrikens enligt utdrag ur böckerna för den 30 Juni löpande skulder.
4. Skulle, med anledning af detta kontrakt, som gäller icke blott för J. E. Lundström och L. J. Hierta personligen utan ock, i händelse någondera parten skulle med döden afgå innan det träder i verket, för dennes rättsinnehafvare, twist uppstå om tillämpningen af någon eller några delar deraf, så skall densamma slitas genom gode män, som väljas en af hvardera parten och hvilka sinsemellan utse den tredje.
Stockholm den 6 augusti 1869.
L. J. Hierta J. E. Lundström
På en gång närvarande vittnen
E. Krook A. W. Lindeberg
Handelsbokhållare Handelsbokhållare
Två exemplar häraf äro utskrifna
J. E. Lundström..
Ytterligare ett dokument har bevarats från tiden för skilsmässan emellan de första ägarna av Munksjö.
Den 25 aug. 1869 inkom till civildepartementet en föregående dag av Lundström och Hierta undertecknad ansökan om fastställelse på ett bilagt förslag till bolagsordning för Munksjö Aktiebolag. Enligt förslaget skulle bolagets aktiekapital utgöra 250 000 riksdaler, varav en femtedel, alltså 50 000 rdr skulle inbetalas inom den 1 jan. 1870 och återstoden med en fjärdedel var tredje månad, alltså inom den 1 jan. 1871. Denna bolagsordning stadfästes av Kungl. Maj:t den 25 okt. 1869.
Inte heller om de förhandlingar, som ledde till denna åtgärd, föreligger veterligen numera några bevarade skriftliga uppgifter. Kända förhållanden göra dock sannolikt, att Lundström vid tiden för utgången den 27 aug. av den 3 veckors option, som han fått i avtalet den 6 aug, kunde konstatera att han inte kunde finansiera avtalets ”första alternativ”. Han förde då fram uppslaget om aktiebolagsbildning, som skulle ge honom en väsentligt förlängd frist. Det kunde också, som sedermera vid aktieteckningen till Katrineforsbolaget visade sig vara fallet, förväntas väcka intresse i vida kretsar tack vare Lundströms goda namn som industriman. Hierta biträdde, generös som alltid, även det nya förslaget.
Den ännu allmänna ekonomiska svartsynen efter oåret 1868 gjorde dock att Lundströms förhoppningar gick om intet. I samma dagar, som bolagsordningen stadfästes, måste han slutligt erkänna sitt nederlag. ”Andra alternativet” i avtalet av den 6 aug. trädde i kraft. Säkerligen med tungt sinne, men med ännu obruten handlingskraft gick Lundström ifrån det löftesrika företag, som han grundat vid Munksjön.
Därmed skrinlades tanken på aktiebolagsbildningen. Alldeles bortglömd var den dock inte. Tjugo år senare plockades den fram och dess bolagsordning användes i viss mån som förebild för den nya, som då utarbetades.
På Katrinefors invid Mariestad byggde Lundström på gamla grunder upp ett nytt pappersbruk med hjälp av det kapital, som överenskommelsen med Hierta lämnade honom som ekonomiskt resultat av de märkliga och slutligen bittra åren 1859- 69.