Munksjö pappersbruk.

Ur Svensk papperstidning 1908.

Nytt och gammalt.

Nyligen har undertecknad haft nöjet återse Munksjö pappersbruk efter det 12 år förflutit sedan han lämnade detsamma. Besöket inom själva fabriksanläggningarna var väl kort för att på grund därav kunna lämna någon ingående beskrivning af desammas nuvarande beskaffenhet och intresset koncentrerades i hög grad på återseendet af forna kamrater och medarbetare samt de platser, af hvilka man deltagit i mycket arbete och många vedermödor, understundom krönta med framgång. Mest rörande var att återse ett ej ringa antal bruket tillgivna och trogna förmän och arbetare, varav bruket ännu har en pålitlig stam från forna dagar.

Naturligtvis har mycket förändrats under tiden. Stillestånd är död, och en livskraftig fabriksaffär måste undan för undan förnya och förändra sina maskinella anläggningar och andra medel för utövande af sin verksamhet liksom en sund organism alltid måste inom viss tid förnya sina organen för att behålla sin livskraft. I tvenne väsentliga avseenden ha förändringar inträtt i fabrikationen vid Munksjö: genom anläggande av kraftstationen vid Ebbes bruk och genom anläggande af en sodacellulosafabrik vid Vaggeryd. Då magister Janne Lundström i början af 1860-talet anlade Munksjö pappersbruk — bruket blev färdigt 1862 — hade detsamma efter nutida åskådningssätt på platsen för anläggningen ej så särdeles goda förutsättningar för sin tillvaro och vidare utveckling.

Någon naturlig drivkraft stod ej att tillgå, den måste alstras medelst ånga och som brännmaterial användes under de första åren ved. Denna var i början billig men blev så småningom för dyr och man måste påbörja anskaffa stenkol över Göteborg. För de de använda råmaterialen, halvyllelump och halm, var Jönköping ej någon lämplig plats. I Jönköpings Iän är tillgången på halm ej stor och inköpen därav måste utsträckas till vida trakter af Sverige. Södra Värmland blef slutligen huvudleverantören därav. Lumpen erhålles huvudsakligen från de större städerna och måste därför fraktas lång väg med dryg kostnad. Läget för råvaror och de viktigaste förbrukningsartiklarna var således ej gynsamt, hvartill kom att transportmöjligheterna ej var så över sig goda. Fabrikationsvattnet var även synnerligt olämpligt.

Det som huvudsakligen föranledde magister Lundström till att anlägga sitt pappersbruk i Jönköping, torde varit det förhållandet att den staden var hans födelsestad och att han där lyckligt startat den sedermera så namnkunnig vordna tändsticksfabriken, för hvilken han även å sitt pappersbruk ville göra ett passande omslagspapper. Hr Lundströms grundläggande förmåga och hans efterföljares, brukspatron Ljungqvists. stora energi samt öppna och klara blick medförde efter några första svåra år att brukets verksamhet blev mycket livlig, och mycket givande i och med inträdandet af de flotta tiderna från och med 1870. Under den goda tiden slogs man om Munksjö papprullar, hvilka betalades brutto som nettokontant och det var ej så noga om förhydningspapprullarna på grund af forceringen ej hade blivit fullt torra.

Genom vänner eller väns vänner i Jönköping sökte köpare utverka sig att köpa vid bruket for att på det sättet få snabbare leverans. Men sötesbrödsdagar räcka ej evigt Under tiden stod kraftiga konkurrenter och tiderna blev, vad man kallar sämre. Efterfrågan avtog, priserna gick ner och man erfor så småningom fast väl sent att kunderna ej längre i alla avseenden var nöjda med kvaliteterna särskilt vad förhydningspapp och papper beträffade.

För att fortfarande hålla affären vinstgivande måste en omläggning göras i verksamheten och utvidgning af densamma ansågs nödig. Sådan utvidgning påbörjade även under den bästa tiden och fortsattes sedan efter möjlighet I den mån tillverkningen ökades och konkurrensen blev större samt nödvändigheten därför drev till minskning uti tillverkningskostnaderna, blev kraftfrågan alltmer oroande.

Det allt mera ökade kraftbehovet föranledde större förbrukning af stenkol, hvilka ställde sig dyra vid Munksjö, enär de efter omlastning i Göteborg måste fraktas kanalvägen upp till Jönköping och tidtals även banledes, då tillräckligt lastrum ej kunde erhållas. Kraftkällan hade blivit väl dyr. Och mycket af kraft behövdes. Lumpmalning är mycket kraftförbrukande och för den delvisa omläggning af tillverkningen, som ansågs nödig, skulle hava erfordrats mycket af kraft utom för de planerade utvidgningarna, Tanken på elektrisk kraftöverföring fanns den tiden näppeligen någonstädes, men tanken kom på förflyttning af hela Munksjöaffären till någon lämpligare plats. En bidragande orsak härtill var att fabriksbyggnaderna, som uppförts af trä, var rätt skröpliga samt illa angripna af fukt och tidens tand.

En fullständig ombyggnad i sammanhang med utvidgning var alldeles nödvändig. Träpelarna och träväggarna gav ej pålitligt fäste för transmissionerna och maskingrunderna, utförda af kalksten, s.k. ”kaliffer” var mycket skrala. Först kom vattenfall med kraft i överflöd med nödig mark vid Lilla Edet i fråga, som då kunnat köpas rätt billigt. Trafikförhållandena hade der ställt sig mycket fördelaktigare än i Jönköping med undantag af att järnväg dit då ej fanns, och råvarutillförseln beräknades bliva billigare och lättare. Det blef dock ej af. Senare blef det fråga om köp af vattenfall med lämplig byggnadstomt vid Motala, dit järnvägsspår lätt kunnat inledas, och belägen i närheten af kanalen.

Meningen var då att successivt överflytta verksamheten dit, först och främst de tillverkningar, för hvilka det behövdes mycket af kraft. Egendomen hade lämnats på hand under kort tid, det var på sista minuten att detta kunde ernås, men vederbörande var obeslutsam till dess det var försent. Då kom ångern samt förnyat letande efter lämplig plats med vattenfall. Åtskilliga sådana kom på förslag men befanns vara olämpliga.

Bruksägaren O. Ljungqvists obeslutsamhet i detta fall härledde sig därav att han visserligen insåg fördelarna af en förflyttning till lämpligare plats framför en mycket svårutförd ombyggnad på den nuvarande platsen, hvilken ej heller skulle kunna utföras så att den fullt tillfredsställde behovet och önskningarna, men a andra sidan var han innerligt fäst vid den plats, där Munksjö startats och han själv vunnit en så lysande framgång. Då frågan kom på sin spets förklarade han, att han i trots af förnuftsskäl ej kunde slita sig från den platsen, där Munksjö vagga stått, och att han ej kunde komma ifrån den aningen att Munksjö lycka och framgång vore förbundna med den mark, varpå dess anläggning gjorts. Detta var ett argument, som ej kunde diskuteras, men måste respekteras.