Munksund sulfatfabrik

1926

Ett flertal bilder ur Massa och Papper i Västerbotten och Norrbotten. Författare Christian Valeur. Utgiven av Skogsindustriernas Historiska Utskott.

Fabriken bygges för en kapacitet av 30000 ton. Den är ritad av ingenjör Birger Sundfeldt, nuvarande chefsingenjör på 0bbola, och chef för monteringen är den på området sedan gammalt erfarne ingenjör K. A. Everitt. Fabriken ligger vid Piteälvens utlopp i Bottniska viken, och allt tyder på, att densamma, om villkoren i övrigt icke bli alltför ogynnsamma, skall kunna förvandla den råvara i form av vedhack, som den per linbana får sig tillsänd från Munksundsbolagets i närheten belägna sågverk Munksund, Storfors och Bergsviken, till kraftmassa på det billigaste sätt, som med nutida teknik över huvudtaget är möjligt.

Brokran

Av de skogsegendomar, som bolaget ägde har flertalet en gång varit anknutna till den tidigaste bruksepoken i denna landsdel och de moderna industriella anläggningarna har vuxit fram på platser med sekelgamla traditioner.

Barktrumma sedd från utloppsänden.

Munksunds AB bildades 1925 och övertog efter Ytterstfors-Munksunds AB, som efter efterkrigsårens ekonomiska kriser gått i konkurs, följande verk och fabriker: Munksunds Sågverk, Storfors Sågverk, Bergsvikens Sågverk, Brännfors Sågverk, Furuögrunds Sågverk, Ytterstfors Sågverk, Luleå Träsliperi, Byske Träsliperi och Sikfors Kraftverk.

Bild från 1930

Av dessa anläggningar är det i dag endast Munksunds Sågverk, Luleå Träsliperi och Sikfors Kraftverk, som finns kvar. Sågverken nedlades i slutet av 20- och i början av 30-talet bortsett från Storfors, där driften pågick fram till 1941. Vid Byske Träsliperi lades produktionen ner 1959 och dess förutvarande lokaler tillverkas nu trähus av AB Gull­ringshus. I och med fusionen 1954—55 övergick Sikfors Kraftverk till Bålforsens Kraft AB, ett dotterbolag till SCA. Samtidigt, som de ekonomiska förutsättningarna för sågverksindustrien förändrades under 20- och 30-talet stegrades efterfrågan på massa i rask takt och en angelägen uppgift för det nybildade Munksunds AB blev därför uppförandet av Munksunds sulfatfabrik, vilken stod färdig 1928. I an­slutning till sågverksdriften i Munksund upptogs 1939 fabrikation av trähus, baracker och skogskojor och två år senare, 1941, uppfördes en fristående snickerifabrik.

Sedan trähusfabriken år 1960 avvecklats består Munksunds­gruppen för närvarande förutom det nya kraftlinerbruket av följande industrier: Munksunds Sulfatfabrik, Munksunds Såg, ­Munksunds Snickerifabrik samt Luleå Träsliperi.

Munksund 1963

Sulfatfabriken, som nu skall svara för pappersbrukets behov av massa, byggdes för en ursprunglig produktion av 30000 ton oblekt kraftmassa per år, men genom successiva ombyggnationer och moderniseringar har den f. n. en kapacitet av ca 75 000 ton vid kontinuerlig drift. För att nå en tillverkning av 110000 ton liner per år krävs en kapacitets­höjning. Som biprodukter erhålls f. n. ca 2800 ton flytande harts samt ca 470 ton råterpentin per år.

Installation av roterande kokare

1953

Munksund införde den 14 september 1953 den sedan länge planerade kontinuerliga driften vid sulfatfabriken. Produk­tionen före omläggningen var ca 43.000 ton/år. Nu beräknar man att den skall öka till ca 50000 ton. Tills vidare har man dock endast avtal med arbetarna om 6 månaders försöksdrift.

1954

Munksunds AB, vilket vid årsskiftet 1954-55 uppgick i Svenska Cellulosa AB med beteckningen SCA, Munksunds­gruppen, var i den form det drevs vid tiden för fusionen, en sentida skapelse.

Det är nu endast det formella tillståndet som avvaktas för att en större nyanläggning skall kunna påbörjas. Ledningen för Svenska Cellulosa AB har anslagit 4.400.000 kr. till nybyggnad av sodahuset vid fa­briken i Munksund. Sodapannan kommer att levereras av AB Götaverken och monteringen av den torde kunna påbörjas ungefär vid nästa årsskifte. Om- och tillbyggnad av fabrikslokalerna vidtas så fort byggnadstillstånd lämnats.

Den nya sodapannan är baserad på Tomlinson-systemet och överensstämmer i stort sett med anläggningen vid Östrands sulfatfabrik. Den nya pannan får en kapacitet av upp till 135 ton per dygn. Nyinstallationen anses medföra att den kontinuer­liga driften vid fabriken kommer att gå mera störningsfritt.

1955

Styrelsen för SCA har vid sammanträde i Munksund den 29 juni beslutat att genom utbyggnad öka kapaciteten från nuvarande 50.000 till 70.000 ton stark sulfatcellulosa. Genom tillbyggnaden, som kostnadsberäknats till ca 5 milj. kr., avser bolaget att i större utsträckning än hittills förbruka den Norrbottenanskaffade råvaran inom länet.

1958

Under de närmaste månaderna står nya maskiner och nya fabrikslokaler färdiga att tagas i bruk. Från den 1 april nästa är skall produktionen successivt höjas för att snart vara uppe 70.000 ton massa.

Arbetena sattes igång på våren 1954 med byggandet av den nya Tomlinsonpannan. Denna är färdig att tagas i bruk den december. Pappsalen har förlängts 14 meter.

I mitten av december 1957 igångkördes det fjärde filtret i den nya filtertvättanläggningen, varvid en avsevärd förbättring av tvättresultatet uppnåddes. I kokeriet har utbytet av de gamla roterande appa­raterna mot nya stående kokare fortsatt och i april-maj väntas kokare nr 4 vara i drift. För barkning av björk har en ny anläggning för enstocksbarkning tagits i bruk under januari månad. Den nya anläggningen kommer tidvis att ut­nyttjas även för barkning av tall.

Montaget av den första av de två nya indunstningsappara­tema har påbörjats och den beräknas komma i drift under februari månad 1959. Den andra industningsapparaten är beställd och beräknas vara klar att tas i bruk under sep­tember månad 1959. Den äldsta delen av indunstningsanläggningen, som byggdes 1927, är i och med detta utbyte helt ersatt.

1959

SCA:s styrelse har beslutat om nya investeringar i SCA:s industrier till ett sammanlagt belopp av 115 milj. kronor. Ett kraftlinerbruk, med en kapacitet på 100000 ton skall byggas i Munksund i anslutning till sulfatfabriken.

Ombyggnaderna i sulfatfabriken i Munksund blir av rela­tivt liten omfattning. Sammanlagt är kostnaden beräknad till ca 6,5 milj. kronor för dessa arbeten. Sulfatfabriken får bl. a. en ny ångpanna, som skall kunna eldas med antingen olja eller flis. En ny oljetank på 18000 m³ skall ersätta den nuvarande på 3000 m³ och slutligen skall en ny filtertvätt­slinga installeras jämte vissa förbättringar som skall vidtas i sileriet.

Nybyggnaden för pappersbruket kommer att bli 200

lång, 23 m bred och 20 m hög. Definitiv placering av detta komplex är ännu inte beslutad — det står emellertid klart att byggnaden skall ligga så nära järnvägen som möjligt för att underlätta hanteringen av det färdiga papperet. Bygg­nadstiden för det nya bruket beräknas till ca tre år.

Så långt planerna för dagen kan överblickas kommer det nya pappersbruket att ge arbete åt ca 70 man. Sulfatfabriken i Munksund förbrukar årligen ca 12 milj. f³. Efter utbygg­naden med ett kraftlinerbruk ökar virkesförbrukningen med ca 2 milj. f³ till 14 milj. f³ årligen.

SCA:s nya kraftlinerbruk i Munksund redan påbörjat

Det nya bruket kommer att placeras mellan sulfatfabrikens vedgärd och sulfatfabriken. Den separata byggnaden kommer att bli 168 m lång, 30 m bred och 20 m hög. På grund av bru­kets storlek kommer den nuvarande linbanan inom fabriks­området i farozonen och det är troligt att den måste få en annan sträckning.

Byggnadstiden är beräknad till ca 20 månader och man räknar med att till en början sysselsätta ett 60-tal man, grov- och träarbetare. Efter hand som uppförandet fortlöper kommer arbetarstyrkan att utökas för att uppgå till ca 225 man, när den är som störst. En betydande del av upp­sättningen och monteringen av den tekniska utrustningen kom­mer där så är möjligt att ske parallellt med att byggnationerna färdigställs.

1960

SCA:s nya kraftlinerbruk i Munksund

Den 1 nov. 1959 igångsattes byggnadsarbetena på SCA:s nya kraftlinerbruk i Munksund. SCA:s sty­relse beslöt redan på sammanträde den 11 februari 1959 att bygga den nya anläggningen i Munksund i omedelbar anslutning till den befintliga sulfat­fabriken. Produktionen på den nya enheten beräk­nas till 100000 ton kraftliner per år och vedförbrukningen i Munksund ökar med ca 2 milj. f³. Från och med flishanteringen till och med kokeriet genomfördes kapacitetshöjningen inom ramen för befintliga anläggningar. Möjligheter att senare ut­öka driften finnes.

Produktionen uppdelas i två strängar: en för bottenmassa och en för toppmassa. Vid en pressdiskussion i början av december månad tecknade Direktör Axel Enström den historiska bak­grunden till SCA:s tillkomst och uppdelningen av de 4 huvudgrupper, varav Munksundsgruppen är den nordligaste. Direktör Enström sade bl. a.: Vi be­finner oss nu mitt uppe i en strukturförändring. Pro­duktionen i synnerhet av oblekt sulfatmassa ar inte längre så efterfrågad, som tidigare, medan behovet av kraftliner är stadd i ständig ökning.

Den produkt, som vi skall utvinna i Munksund är en på världsmarknaden helt accepterad vara - en produkt som måhända med successiva kvalitetsförbätt­ringar i takt med den stigande levnadsstandarden i hög grad har framtiden för sig. Orsaken till att fabriken läggs i omedelbar anslutning till sulfatfabriken i Munksund är bl. a. att man i de norrländska skogarna anser sig ha en utsökt råvara och att det i längden blir dyrt att forsla virket längre sträckor. Man forslar f. n. massaveden till andra SCA-industrier som ligger söderut. Bland de konsultfirmor som SCA anlitat för arbetena i Munksund märks Sandwell AB i Stockholm. Hela anläggningen beräknas stå färdig våren-försommaren 1961. Den merkostnad som följer av att den färdiga produkten måste skickas per järnväg till isfri hamn har man tagit hänsyn till i förhandskalkylen.

Den beställda pappersmaskinen kommer att levereras av Beloit Iron Works, Beloit Wisconsin. Den har en renskuren bredd av 6,3 m., virabredd 6,8 m., viralängd 46 m. Max.hastigheten beräknas till 600 m/min. Maskinen får en längd på ca 125 m. och är avsedd för tillverkning av liner i substanser från 100 till 500 gr/m2. Det för vira och pressparti er­forderliga vakuumet erhålls genom två av Gebr. Sulzer levererade vakuumpumpar. Dessa pumpar ha ett varvtal på 6 300 v/min.

Pappersmaskinens torkparti har totalt 64 torkcylindrar fördelade på fyra driftgrupper. Samtliga torkcylindrar ha en diameter av 60” och är avpassade för ett arbetstryck av 8,7 kg/cm², vilket är Beloits standard. Ång- och kondensatsystemet har även utarbetats av Beloit.

Kalandrarna är 2 till antalet med vardera 8 valsar, av vilken den understa King-roll är 40” i dia­meter och har en vikt av 52 ton. Kalandervalsarna levereras av Farrel. Mellan kalandervalsarna finnes torkcylindrar.

Till maskinen kommer Beloit att leverera en rull­maskin, som får en max. hastighet på 1500 m/min. Rullhanteringen sker i maskinsalen och har utarbe­tats i samråd med Lamb-Grays Harbour. Bland andra nyinstallationer kan nämnas: Oljetank om 18000 m3 är redan uppförd, ångpanna med en ång­produktion av 60/75/90 ton ånga per timme, med ett arbetstryck av 40 kg/cm2 och en temperatur av 425°C. Pannan är inköpt av AB Svenska Maskin­verken, Kallhäll. Ställverk med tre transformatorer på vardera 10 MWA levereras från ASEA, befintlig mottrycksturbin ombyggs från 4 MW till 8 MW.

Filtertvättanläggning från Sunds Verkstäder AB med 4 filter, diameter 3,5. Blåstank, med en volym av 300 m3 är inköpt från AB Gävle Varv. Silar, typ IMPCO från Sunds Verkstäder AB. Högkoncentrationstorn, för lagring av massa, försedd med utspolningsanordning levererad av Sunds Verkstäder AB. Maskinpump med en kapacitet av 100 000 l/m leve­reras av JMW.

Byggnadsarbetet vid SCA:s nya kraftlinerbruk i Munksund domineras för närvarande av uppförandet av byggnadskropparna och förberedelserna för montage av maskinutrustningen. Det beräknas att detta senare skede kommer i gång helt programenligt.

SCA:s nya kraftlinerbruk i Munksund är nu i det närmaste färdigt och f. n. pågår slutmontaget av pappersmaskinen. Man hoppas nu, att man redan i juni månad skall få fram det första papperet. När planerna på anläggningen tog fast form i mitten av år 1959 räk­nade man att anläggningen ej skulle vara färdig förrän i febr. 1962.

Vi har tidigare beskrivit den nya pappersmaskinen (SPT nr 2/60 sid. 3~) varför vi här nedan endast ger korta data kring maskinen och istället redovisar uppgifter kring Munksundsgruppens historia samt uppgifter kring sulfatfabriken.

Pappersbruket

Byggnadens mått Längd: 265 m, bredd: 30 m, höjd: 20 m, byggnadsvolym ca 160000 m3.

Massaberedning

Från sulfatfabriken går massan via två lågkoncentrationsbingar i två strängar, en för linerns botten och en för linerns toppskikt till pappersbruket, där den leds till tre av Sunds Verkstäder tillverkade filter för urvattning. Massaberedningen sker kontinuerligt och för malning av massan användes Jones 42 tum Double D Refiners. Innan massan sedan leds till inloppslådorna, en primär och en sekundär, renas basmassan medelst Black Clawson Selectifiers och toppmassan medelst Bauer centricleaners. Den pump, som pumpar massan till pappersmaskinens primära inloppslåda har en kapacitet av 100000 liter i minuten.

Alla kemikalier, som behövs för tillverkning såsom alun, lim m. m., bereds i en separat lösarstation med anslutet råvarumagasin, i vilket järnvägsvagnar kunna köra in. De färdiga lösningarna pumpas direkt till de olika förbrukningsställena. För upplösning av balmassa har uppställts en Dilts hydrapulper i holländeriet.

Pappersmaskinen

Pappersmaskinen har levererats av Beloit Iron Works och har en renskuren arbetsbredd av 6,3 m. Viran är 6,8 m bred och 46 m lång. Maskinen är avsedd för tillverkning av liner substanser från 100 till 500 g/m² och har en maximal has­tighet av 600 m/min. Kapaciteten beräknas till 100000 ton per år. Driften är Beloits differentialdrift och de två motorerna, vilka är anslutna till huvudaxeln, är vardera på 1000 hk.

Presspartiet består av två sugpressar och en slätpress och samtliga pressar manövreras pneumatiskt.

Det vakuum, som erfordras för vira och pressparti erhållas genom två vakuumpumpar med ett varvtal på 6300 v/min.

Pappersmaskinens torkparti har totalt 64 torkcylindrar för­delade på fyra driftgrupper. Härtill finns 11 filttorkar. Samtliga torkcylindrar har en diameter av 60 tum och avpassade för ett arbetstryck av 8,7 kg/cm2, vilket är Beloits standard. Mellan tredje och fjärde driftsgruppen finns en limpress. Ång- och kondensatsystemet har utarbetats av Beloit i samarbete med Mellersta och Norra Sveriges Ångpanneförening. Kalandrarna är två till antalet med vardera åtta valsar, av vilken den understa, Kingroll, är 40 tum i diameter och väger 52 ton. Mellan kalandervalsarna finns tre torkcylindrar. Maskinen har två utloppslådor, en för toppskiktet och en för bottenskiktet i kraftlinern.

Maskinen är intäkt med en helt sluten kåpa ansluten till värmeåtervinningsaggregaten.

Rullmaskinen är även den av Beloits tillverkning och dess maximala hastighet är 1500 m/min.

För upplösning av torrt utskott finns under kalanderstap­larna en Dilts hydrapulper. Transporten av tambourrullen från pappersmaskinen till rullmaskinen sker med 25 tons halv­bockkran. I maskinsalen finns dessutom två stora travers­kranar med kapacitet av 2x26 ton resp. 2x15 ton.

Emballering

Emballeringen av rullarna sker i maskinsalen och i direkt anslutning till rullmaskinen. En stor del av pappersrullarna skall sändas oemballerade med endast ett järnband i vardera ändan och den bandmaskin, som för detta ändamål anskaf­fats är unik i sitt slag, när det gäller pappersrullhantering. Rullhanteringen har utarbetats i samråd med Lamb-Grays Harbour i USA. Lamb-Grays har också levererat större delen av utrustningen, medan en viss del har tillverkats inom Sverige.

Efter bandningen transporteras de färdiga papperstullarna på en remtransportör till pappersmagasinet, vilket utgörs av det nuvarande massamagasinet. Magasinet skall förses med ett skyddstak över järnvägsspåret, så att all sådan lastning kan ske under tak.

I pappersbrukets västra del har i bottenplanet inrymts en slipmaskin av typ Farrel, där alla pappersmaskinens valsar skall slipas.

Kontorsutrymmen och personalrum

I maskinsalens sydvästra del har på en hylla inretts kon­torslokaler för dels driftsledningen och dels skeppningen och provarkivet. I själva maskinsalen finns sedan kontor för pappersbrukets förmän liksom ett mindre laboratorium.

Ett helt nytt laboratorium med yta av 540 m² har också inretts i en tillbyggnad ovanpå centralverkstaden.

I bottenplanet har inretts omklädningsrum och matsal för brukets personal.

Su!fatfabriken

Sulfatfabriken, som f. n. har en kapacitet på ca 75 000 ton oblekt massa per år, har i väsentlig grad berörts av det nyuppförda linerbruket. 100000 ton kraftliner per år kommer att tillverkas, och då sulfatfabriken helt skall försörja linerbruket med massa måste kapaciteten höjas. Denna förhöjning får man genom högre vedförbrukning (ca 2 milj. kbf per år) och högre utbyte av vedråvaran. Inom de olika produk­tionsavdelningarna har vissa nyinstallationer gjorts. Bl. a. har en ny ångpanna för förbränning av olja och spån installerats.

Tvätteriet har utökats med en ny IMCO filtertvätt levererad av Sunds Verkstäder AB, som också till­verkat de nya silarna. Indunstningsavdelningen har försetts med två nya apparater och kokeriet kommer att förses med ytterligare en kokare.

Sulfatfabriken är under nuvarande produktionsförhållan­den i huvudsak självförsörjande med ånga genom förbränning av indunstad lut i sodapannorna och av eget träbränsle i speciella spånpannor. Genom tillkomsten av linerbruket ökar ångbehovet, vilket kommer att täckas av den nya ångpannan på 75 ton per timme kontinuerlig max, produktion.

Även den elektriska energiförbrukningen ökar kraftigt. Den nuvarande årsförbrukningen är 35 milj. kWh, men vid en tillverkning av 100000 ton linermassa kommer förbruk­ningen att uppgå till 110 milj. kWh. För att täcka det ökade elkraftsbehovet har elkraftscentralen utbyggts enligt följande:

Nytt inkommande elkraftnät på 40 kV. Ställverk med tre transformatorer på vardera 10000 kVA. Mottrycksturbinen ombyggd från 4 MW till 8 MW.

Genom det nya linerbrukets tillkomst kommer hela sulfat­fabrikens massatillverkning att vidareförädlas. Då SCA beslutat utbygga Obbola sulfatfabrik från 40000 ton till 110000 von oblekt sulfatmassa kompenseras helt bortfallet. SCA kommer sålunda på detta sätt att öka sin pappersproduktion med 100000 ton utan att därigenom minska avsalucellulosan.

1961

Vid en presskonferens nyligen höll direktör Mossberg ett anförande som han avslutade med följande och som även vi tycker är en lämplig slutvinjett på denna artikel:

Wellpappindustrien i Västeuropa har under de senaste aren utvecklats gynnsamt och denna utveckling pågår alltjämt. Bakgrunden härtill är den allmänna ökningen av lev­nadsstandarden, vilken medfört en allt större konsumtion av varor, som måste förpackas. Härtill kommer förändringarna i distributionsformerna inom handeln, t. ex. självbetjänings­affärernas tillkomst. Denna utveckling har föranlett betydande förändringar i förpackningstekniken och ett alltmera växande behov av wellpappkartonger.

Dessutom kan man iakttaga en tendens, att konsumtionen av högklassig kraftliner, tillverkad på basis av ren tallsulfat, ökar snabbare än wellpapproduktionen. Detta synes bero på, att den högklassiga kraftlinern nu alltmer tenderar att tränga ur andra mer lågvärdiga linerkvaliteter, gjorda exempelvis på avfallspapper. Detta torde i sin tur bero på, att utvecklingen går mot lättare och starkare wellpappemballage, vilket leder till ökade kvalitetskrav på liners.

Beträffande kraftliner kan vi konstatera, att detta pappers­slag lämpar sig väl för produktion vid mycket stora pappers­maskiner.

Detta förhållande har lett till uppkomsten av mycket stora linerbruk — i vissa fall upp till 400 000 årston, i såväl Nordamerika som Finland. I Sverige blir Munksunds liner­bruk den första stora och moderna enheten. Det förtjänar i detta sammanhang understrykas, att vi på grund av utvecklingen i Finland och Nordamerika har att räkna med hård konkurrens på världsmarknaden från enheter som är lika moderna och i vissa fall större än vår egen. Vi hyser god tillförsikt om vår konkurrenskraft, men vi hoppas, som jag tidigare antytt, att det på sikt skall framkomma ytterligare kvantiteter råvara i Norrbotten, som kan ge underlag för en utbyggnad av detta linerbruk.

Svenska Cellulosa AB:s nya kraftlinerfabrik i Munksund, som får en produktion av omkring 110000 ton per år, igångkördes natten mot den 16 juni. Kraftlinern skall saluföras under nam­net SCA Nordliner.

1963

Till ett nytt sodahus, en ny sodahuspanna samt flyttning och modernisering av matarvattenanläggningen vid linerbruket i Munksund utanför Piteå har Svenska Cellulosa AB:s styrelse beslutat investera 59 milj. kr. Bygget beräknas komma igång i november och anläggningen tas i bruk sommaren 1965.

De två sodahuspannor som nu finns i Munksund är nerkörda och måste ersättas. Den nya pannan skall byggas med tanke på en ökad produktion vid linerbruket. Detta togs i bruk 1961 efter en investering på mellan 80 och 90 milj. kr.

1964

Som tidigare meddelats beslutade SCA:s styrelse att 19 miljoner kronor skulle investeras i Munksund för uppförande av ett nytt sodapannhus inom sulfatfabriken vid Munksunds pappersbruk. Nyligen har en order på 9 milj. kronor tecknats mellan Svenska Cellulosa AB och AB Götaverken i Göteborg. Ordern avser leverans och montage av maskin- och pannutrustning för sodapannhuset, och innefattar även hetelektrofilter och ekonomiser. Kapaciteten blir ca 450 ton massa per dygn och den är därför i samma storleksordning som Obbola sulfatfabriks.

1965

Utöver den ombyggnation vid sulfatfabriken vid Munksunds kraftlinerbruk för 20 milj, kronor som SCA:s styrelse be­slutade om i slutet av januari, kommer styrelsen att föreläggas en fullständig plan för en fortsatt utbyggnad av kraftlinerbruket till en kapacitet om 175 000 årston.

Kostnaderna för kapacitetshöjningen till 175 000 årston uppskattas till ca 40 milj, kronor. Lägger man därtill kost­naderna för det nya sodapannhus, som nu är under upp­förande, samt för en del andra åtgärder av reinvesterings­karaktär, som påbörjades under 1964, så kan det sammanfattningsvis konstateras att från 1963 fram till dess investeringsarbetena kommer att vara slutförda under år 1967 så kommer på olika investeringsåtgärder i Munksund ha nedlagts inte mindre än 90 milj. kronor. Ett belopp som är lika stort som det åtgick för att uppföra kraftlinerbruket år 1959 – 1961.

Den 20 juni kördes svartlutavdelningen igång i den nya sodapannan i Munksund — det var tre veckor före den upp­gjorda tidsplanen och vid det här laget har även godkänd provdrift avslutats. Sodapannhuset utgör blott en första etapp i den pågående utbyggnaden av Munksunds pappersbruk och till hösten 1967 kommer 80 milj. kronor att ha investerats i sodapannhus, kokeri, mixeri, mesabränning, vedhantering och flera andra avdelningar. Produktionen, som nu uppgår till ca 120 000 ton kommer som en följd av detta att kunna stiga till 175000 ton.

Den planerade ökningen av pappersbrukets kapacitet inne­bär dock att ytterligare utbyggnad av kokeriet måste vid­tagas och härför har en Kamyr kontinuerlig kokare kontrak­terats med AB Karlstads Mekaniska Werkstad som säljare. Kokaren har en kapacitet av 475 ton/dygn och skall an­vändas för framställning av basmassa. Den andra massatypen — toppmassan — kokas i de nuvarande kokarna, var­av endast tre behöver vara i drift för att täcka behovet. Kamyrkokaren är försedd med en inre tvättzon, varför ytter­ligare filtertvättkapacitet är obehövlig.

Vidare är en ny mesaugn erforderlig och ingår i andra etappens investeringar liksom ny kausticering. Vedhanteringen är vidare ett stort investeringsprojekt, som för närvarande är på planeringsstadiet och måste vara genomgående ombyggd 1967 för att anläggningen skall vara rustad att producera 175000 ton liner/år. Detta fordrar också en hel del kompletteringar i andra avdelningar — exempelvis defibrering, tvätterier, silerier och indunstning, där det blir ytterligare en Rosenbladsapparat. Dessutom fordrar givetvis det egentliga pappersbruket kompletteringar för att kunna ta emot den avsevärt ökade massakvantiteten.

Kontinuerlig kokare 1966

Utbyggnaden av Munksunds sulfatfabrik och linerbruk har fortskridit under flera etapper och den första stora milstolpen på vägen var när nya sodapannan togs i drift för jämnt ett år sedan. Sedan dess har dock byggnationerna fortskridit planenligt och vi kan i detta nummer beskriva de anläggningar som nu står klara för att kopplas in i driften.

De gamla anläggningarna har i regel varit dimensionerade efter den mer begränsade kapacitet bruket hade vid fabriksstarten 1928 och upprustningen har överlag inneburit att den gamla fabriken helt omdanats för att kunna klara den nya produktionsmålsättningen på 175000 ton liner.

Största flaskhalsen i produktionsledet har varit vedhanteringen och det är också där man ser de största yttre förändringarna, men även i mixeri, kokeri och maskinsal är ingreppen väsentliga. De stora ombyggnaderna beskrivs här nedan avdelningsvis.

Renseri, vedhantering

Ett nytt renseri kommer i mitten av september att ersätta den gamla barknings-, huggnings- och sållningsutrustningen, som i stort sett härrör från fabriksstarten 1928 och numera är såväl utsliten som underdimensionerad. Det nya renseriet är inrymt i en nyuppförd byggnad på vedgårdsområdet och de landtransporterade kvantiteterna tippas alltså i vattnet för upptagning med travers.

En av de 34 meter långa barktrummorna står klar för drift, medan den andra blir klar under början av 1967. Efter varje barkningslinje följer en huggmaskin med en kapacitet av vardera 125lm3/tim utan att de behöver hårdköras, De två sållmaskinerna av skaktyp är av ny och revolutionerande konstruktion och klarar också med bred marginal sållning av sågverkshacken, som tippas i en flisficka utanför.

Två Cowan barkpressar tar hand om barken, som därefter blåses i rör till pannhuset. Även flisen blåses med tryckluft till flissilon, som har fått sin volym fördubblad till ca 8400 m3. Inalles har fem blåsutrustningar monterats i stället för traditionella transportband. Rörledningar och elkablar har man valt att lägga i en över 300 m lång kulvert, vilket möjliggör ständig inspektion och inbesparar grävningsarbeten vid reparationer och utvidgningar.

Kontinuerlig kokning

Kokeriet, som hittills haft 7 diskontinuerliga kokare, har utökats med en kontinuerlig Kamyrkokare, som nu reser sig upp ur kokhuset och som med sina 50 meter är nästan lika hög som sodapannhuset.

Kamyrkokaren har en kapacitet av 475 ton/dygn och kommer att användas för tillverkning av basmassa.  För den andra beståndsdelen i liner - toppmassan - kommer tre av de gamla kokarna att användas.

Kamyrkokaren är utrustad med en inre tvättzon, varför ytterligare filtertvättkapacitet varit obehövlig.

Kamyrkokaren får flispåfyllning genom blåsning via ett rör direkt från flissilon.

Mixeri och mesaugn.

Mixeriet har fått en ny byggnad mitt emot sodapannhuset, vilket möjliggjort gemensamt manöverrum för såväl sodapannan som för mixeri och mesaombränningen. Genom stora glasfönster har operatören god insyn över den nya 75 meter långa mesaugnen, som ensam skall svara för brukets behov, den gamla ugnen kan alltså tas ur drift. Till denna byggnad ansluts också mixeriets cisterner. Redan förra året togs den första etappen av nya mixeriet i drift, vilket möjliggjorde utrymning och rivning av den gamla mixeribyggnaden. Den nybyggnad, som nu tagits i bruk står nämligen på samma plats, som gamla mixeriet.

Utbyggd pappersmaskin

De ovan beskrivna ombyggnaderna i sulfatfabriken innebär i sin tur att pappersbruket får utrymme för en kapacitetshöjning. För närvarande produceras ca 150000/år, men efter utbyggnaderna beräknas produktionskapaciteten till minst 175000 ton liner per år, För att detta skall bli möjligt har dock även pappersmaskinen fått byggas ut - i huvudsak rör det sig om en utökning av presspartiet och fem nya torkcylindrar, Detta för att möjliggöra en upptrimning av hastigheten i maskinen.

1967

Vid Munksunds pappersbruk slutfördes huvuddelen av arbetena för ökning av brukets kapacitet till 175 000 årston kraftliner.

1968

Vid Svenska Cellulosa AB:s pappersbruk i Munksund har tagits i bruk en upptiningsanläggning kombinerad med vedtvätt för det landtransporterade virket. Anläggningen är den första i sitt slag. Den arbetar enligt metoden, att det frusna virket begjuts med varmt vatten under en halv timme, medan det i en jämn stapel kontinuerligt transporteras genom anläggningen, efter upptiningen spolas virket rent från grus och andra smutspartiklar. Anläggningen är pappersbrukets enda virkesintag och kommer även att fungera sommartid, då som enbart virkestvätt, Investeringen är på 1,5 milj kronor. Liknande anläggningar kommer att byggas även vid andra enheter vid SCA, bl a i samband med det påbörjade nya vedrenseriet i Östrand.

För Munksund har beslut fattats om en kompletterande investering. Det gäller en förstärkning av ångkapaciteten vid pappersbruket till att motsvara de ökade krav som bl. i, är följden av sågverkets övergång till artificiell torkning av hela produktionen. Den gamla sodapannan, som togs ur drift 1965 efter 10 års användning, kommer att byggas om till oljepanna. Kostnaden uppgår till ca 600000 kronor.

1970

Insatserna i Munksund är ett led i den fortsatta upptrim­ningen av pappersbrukets kapacitet och omfattar främst åt­gärder i sulfatfabriken bl. a. bytes silningsutrustningen och ökas raffinörskapaciteten. Smärre kompletteringar sker jämväl i pappersbruket.

1972

Svenska Cellulosa AB ansöker hos Koncessionsnämnden miljöskydd att successivt få utvidga produktionen vid Munksunds pappersbruk från nuvarande 200 000 ton till 275000 ton kraftliner per år.

Åretruntdrift startades den 1 juli i fjol vid Munksunds pappersbruk. Sju månader efter starten visade en enkät att 76,5 proc. av de berörda vill fortsätta med åretruntdrift.

1975

MUNKSUNDS PAPPERSBRUK

Platschef:   Disponent Folke Burstrand.

Läge:           6 km från Piteå.

Postadress: 941 02 Piteå 2.

Telefon: 0911/1 19 10.

Godsadress: Munksund.

Utskeppningshamn: Umeå uthamn.

Elkraft för driften: 27.000 kW, varav egen 7.500 kw.

Arbetsmaskiner: Beloit fourdriniermaskin 1 st, 630 cm. Kalanderglättar 1 st, 630 cm.

Tillverkning: Kraftliner.

Årskvantitet: 225.000 ton kraftliner.

Härav för avsalu: Hela kvantiteten.

Biproduktframställning:  Råtallolja 9.400 ton.

Anläggningsår: Sulfatfabriken 1926, utvidgad 1929, 1955, 1960 och 1965. Linermaskinen 1961.

1977

Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA söker hos Koncessionsnämnden för miljöskydd tillstånd att installera en kompletterande massalinje vid Munksunds pappersbruk i Piteå. Samtidigt vill SCA öka produktionen i pappersbruket till 315000 ton kraftliner per år. Med nuvarande tillstånd får pappersbruket producera högst 275000 ton per år. Investeringen är kostnadsberäknad till 70 Mkr i 1976 års penningvärde.

I den nya massalinjen kommer massa med extra högt utbyte ur veden att tillverkas. Därigenom kan ökningen av massa- och pappersproduktionen genomföras utan att behovet av vedråvara ökar. Vidare möjliggör den nya massalinjen att pappersbruket i större utsträckning än tidigare kan ta emot lövved.

Munksunds pappersbruk sysselsätter idag direkt 550 personer i Piteåområdet och indirekt genom skogsbruket minst 1 000 personer i Norr- och Västerbotten. Genom den föreslagna utbyggnaden förbättras pappersbrukets konkurrenskraft, vilket ger förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling. Under investeringen, som SCA vill genomföra före 1980, beräknas Piteå med omnejd under två år tillföras ett 70-tal jobb med byggnadsarbeten mm.                   

1978

SCA skall investera 63 Mkr i modernisering och utbyggnad av främst sulfatfabriken vid pappersbruket (kraft­liner) i Munksund, Piteå. Genom investeringen ökar pappersbrukets kapacitet med 15000 ton till 275000 ton per år.

Projektet omfattar bl a ny filtertvätt, nytt ställverk, nya manöverutrymmen samt utrymmen för mellanlagring av massa. I pappersbruket sker vissa kompletteringar av befintlig utrustning. Åtgärderna i sulfatfabriken innebär bl a ökat utnyttjande av björk som råvara. Investeringen som påbörjas i höst beräknas vara slutförd i början av 1980.

Munksund 1990-talet, med Lövholmen i bakgrunden