KORTFATTAD REDOGÖRELSE FÖR S A N D A R N E INDUSTRIERNAS UTVECKLING
UNDER ÅREN 1921—1980

 

Denna summariska sammanställning av i första hand de tekniska åtgärderna bygger fram till år 1931 på överingenjör Ivan Göthners redogörelse av den 19 april 1932. För tiden därefter har som källor nyttjats styrelseprotokollen och diverse minnes­anteckningar från Sandarne.

Sandarne sulfatfabrik byggdes åren 1919-21 för en beräknad produktion av cirka 12 000 ton/år. I detta sammanhang kan kanske påpekas att de ursprungliga planerna även omfattade ett pappersbruk, som aldrig kom till utförande, sannolikt betingat av det svåra ekonomiska läget som rådde efter första världs­kriget.

Fabriken kördes igång i april 1921.

 

År 1923 utfördes en del smärre om- och tillbyggnader, omfatt­ande bl.a. en indunstningsapparat, en tvättmix, två stycken diffusörer och en mindre gammal torkmaskin med 4 cylindrar avsedd för kvistmassa, som inköptes från Öhrvikens sulfit­fabrik.

 

År 1924 beslöts om en utbyggnad till cirka 20 000 årston. Dessa arbeten blev färdiga 1925 och omfattade i huvudsak följande:

 

Pappsal

Den större torkmaskinen utökades med 4 cylindrar vilka placerades ovanpå de gamla, samt försågs med roterande suglåda. Den 1923 uppsatta mindre maskinen utökades med 4 cylindrar samt försågs med högtryckspress och

 

Sileri                                                                                                           

Sileriet utökades med en plansil.

 

Kokeri

Kokeriet utökades med ytterligare en kokare utöver de fyra som fanns tidigare.

 

Indunstning

Här tillkom en högtrycksapparat samt en slutindunstare.

 

Sodahus och kausticering

Sodahuset utökades för två sodahusaggregat men endast ett aggregat inmonterades. Detta bestod av smältmix, två smältugnar, roterande

sodaugn, Garbepanna på 350 m2 samt tillhörande ekonomiser.I mixeriet tillkom en tvättmix och vitlutscistern.

I vedgården tillkom en bockkran och anlades fyra dubbelvältor.

 

Åren 1926 och 1927 utfördes endast smärre kompletteringar. Bl a ändrades borttransporten av mesa. Den tidigare prakti­serade tappningen vid Källskär på ett av staden hyrt område visade sig medföra stora svårigheter att innestänga mesan inom en spontning mot havet, härtill kom att området visade sig för litet. Därför byggdes en cirka 2 km lång ledning till Käll­vattentjärn. Sileriet kompletterades med ytterligare en plansil.

           

År 1926 gjordes en utredning om fabrikens utökning till cirka 40 000 årston och efter det beslut fattats i styrelsen på­börjades arbetena våren 1927 och igångkörning av de nya maskinerna skedde i augusti 1928.

Denna utbyggnad-omfattade bl a:

Vedgården kompletterades med 8 stycken nya dubbelvältor samt en 10 tons bockkran.

I renseriet tillkom en huggmaskin och ett skaksåll.För kokeriets del uppfördes ny byggnad med bärande konstruk­tion av armerad betong och väggar av tegel.

Av apparatur tillkom fyra kokare a 60 m3 och sex Morteruds
kalorisatorer samt två mätcisterner för vit- och svartlut.

Diffusörhuset kompletterades med 12 diffusörer á 50 m3 för­sedda med Sandbergs automatiska tömningsanordningar.

Därtill kom centralfälla med gasningsfällor, strålkondensor samt två varmvattencisterner.

Nytt diffusörhus, vari även inrymdes en massabinge i armerad betong.

I sileriet tillkom nio plansilar, fem urvattnare, fyra kvist­fångare, en Biffarsil och två Burbergsrivare.

I pappsalen tillkom en torkmaskin, arbetsbredd 3 200 mm med 24 cylindrar, högtryckspress, roterande suglådor och planvira.En våtmaskin, arbetsbredd 1 800 mm med sugsieber, förpress, två högtryckspressar och två packpressar.

Nytt torkmaskinhus uppfördes och i det inrymdes även massabingar och bakvattenbinge.

I indunstningen övergick man till vakuumindunstning och för detta anskaffades strålkondensor, två vakuumpumpar och två tjocklutpumpar.

I sodahuset insattes två nya aggregat omfattande Garbepannor med en eldyta av 350 m2, roterare med smältugnar och smältmixar.

Sodahusets utökning omfattade även en ny byggnad. Mesatvätten kompletterades med två Oliverfilter å 12 m2.

Pannhuset utökades med två ångpannor, vardera med en eldyta på 300 m2 och konstruerade för 20 kg arbetstryck och utförda för koleldning å kedjeroster.

Därutöver anskaffades en ångackumulator på 70 m3.

På kraftsidan tillkom två Stalturbiner vardera på 1 400 kW. Den ena turbinen en kondensmaskin, den andra en mottrycks dito.

Slutligen tillkom även ett massamagasin för 6 000 ton.

 

År 1929 uppfördes ytterligare en kalkugn samt ett hus för båda ugnarna.

I sodahuset installerades ytterligare ett komplett sodahusaggregat.

I sileriet tillkom en Birdsil.

Hartskokeri byggdes.

 

År 1930 byggdes ny kaj framför nya massamagasinet. Kajen utfördes i armerad betong på träpålar.

Sulfatmagasinet utökades.

I sileriet tillkom två Haug-kvistsorterare.

Därutöver insattes i sodahuset en ekonomiser för förvärmning av svartlut.

År 1931. Under året slutfördes arbetet på nya flistransportörer för att få snabbare kokarfyllning.

Sileriet utökades med ytterligare en Birdsil.

På en av pannorna i pannhuset installerades Danostoker för att möjliggöra eldning av såväl vedavfall som kol.

Försöksanläggning för talloljedestillation byggdes och igångkördes.

 

År 1932-33. Transportanordningarna för infraktning av glauber­salt och bränd kalk till sodahuset ombyggdes och moderni­serades med väsentlig personalbesparing som följd.

För att förbättra barkningen av framförallt massaveden från närliggande fångstområden installerades två barktrummor av fabrikat Waplan.

En motorbogserbåt för närbogsering och magasinsarbete an­skaffades.

Den 23 februari 1932 utbröt strejk orsakad av en lönereduktion som genomförts. Även tjänstemännens löner nedsattes i genom­snitt med 8 %.

För år 1933 fattades beslut om produktionsinskränkning med 25%.

Skyldigheten att hålla järnvägen Askesta-Sandarne öppen för allmän trafik upphörde.

Från SJ införskaffades ett ånglok som ersättning för gamla som utrangerats.

Sötvattentillgången för fabriken utreddes med syftning att pumpa vatten från Ljusnan och leda detta genom det naturliga sjösystemet till Dammsjön och därifrån i tub till fabriken.

 

År 1934-35. För att förbättra värmeekonomin installerades två varpor i sodahuset och dessa togs i drift i mars 1935.

För att få en renare massa byggdes ett kollergångshus med 32 par kollergångar och anläggningen kördes igång i juni 1935.

Diffusörhuset utökades med två diffusörer som togs i drift i juli 1935.

Renseriet byggdes ut och där installerades en huggmaskin och fyra flissåll. Detta innebar, inklusive de förenklingar som samtidigt genomfördes, en personalbesparing av 13 man.

En andra Dano-stoker insattes i pannhuset.

 

År 1936--37. För att förbättra värmeekonomin installerades fyra ekonomisrar i pannhuset.

En ny större kalkugn för 40 ton bränd kalk per dygn byggdes..

Kokeriet utökades med ytterligare en kokare på 60 m3 utöver befintliga nio och TM III kompletterades med ytterligare fyra torkcylindrar.

I sodahusets smältugnar insattes luftkylda formor i stället för de gamla vattenkylda, vilket innebar ett avsevärt framsteg vad säkerheten beträffar.

Ny pumpstation vid Höljebro samt ny tub fram till Vedtjärnarna uppfördes för att säkerställa fabrikens sötvattenbekiov.

Principbeslut fattades i styrelsen om uppförande av tall­oljedestillationsanläggning för 3 000 årston.

Medel beviljades för försök att uppdela sulfatterpentinen i delta-3-Karen och alfa-pinen.

År 1938-39. Sileriet omdanades för att få en renare massa och bestod efter ändringen  av fem Jönsson-silar, fyra Birdsilar samt plansilar för cirka 60 ton/dygn.

För att minska kvistmasseutfallet gick man in för omkokning av grovfraktionen och separat, periodisk kollring och silning av silerirejektet.

Destillationsanläggning för tallolja byggdes.

 Avtal träffades mellan SCA och Bergvik om bildande av Bergviks Hartsprodukter AB.

Beslut fattades om fördubbling av TO-destillationsverkets kapacitet.

 

År 1940-41. Driftstopp i sulfatfabriken 28 april - 5 augusti 1940 och därefter  5 dagarsdrift per vecka. 1941 kördes fabri­ken med till 50 % inskränkt drift och en betydande del av produktionen utgjordes av s.k. fodercellulosa.

Skyddsrum byggdes inom fabriksområdet.

Den första försöksanläggningen för TO-destillation nedlades.

Såpfabrikationen kördes i tvåskift.

Terpentindestillationen kompletterades för utvinning av delta-3-Karen och alfa-pinen.

 

År 1942-43. Sulfatfabriken kördes med inskränkt drift, cirka 50 % av kapaciteten till stor del fodercellulosa. Driftstopp 8 februari - 30 april 1943.        

Laboratoriet byggdes ut med anledning av den kemiska pro­duktionens snabba tillväxt.

Destillationsverket för tallolja utökades ytterligare med 2 000 ton/år.

Terpentindestillationen utbyggdes från 1 500 ton/år till 2 500 ton/år.

TO-destillationsverkets byggnad utökades för att bereda plats för tillverkning av specialprodukter och hartskylning.

Järnvägen Askesta-Sandarne omlades med anledning av F15:s tillkomst.

 

År 1944-45. Sulfatfabriken kördes med halv kapacitet 1944 och hade driftstopp 11 januari - 24 april 1944. 1945 rådde drift­stopp 1 januari - 23 april, därefter kördes 75 % av kapa­citeten.

I pannhuset byggdes en panna om för ökning av ångproduktionen med 10 ton/timme.

Lutindunstningen moderniserades omfattande bl a installation av två Kestnerapparater, sex lutförvärmare och två ytkonden­sorer.

I sodahuset försågs ett SS-aggregat med La Mont-slingor och ekonomiser.

En elångpanna med effekten 4 000 kW installerades.

Såpfabriken utbyggdes till en kapacitet av 10 000 ton/år.

 

År 1946-47. Huvudtransformatorerna byttes ut mot två nya på 12 MVA inklusive erforderlig hjälputrustning.

Verkstaden utökades och personalutrymmen ordnades.

Ny elpanna med effekten 12 MW installerades.

Ny brandstation med garageutrymmen uppfördes.

En Waplan barkapparat för klenved uppfördes.

Diffusörhuset utökades med sex diffusörer.

Förväry av markområde på stadsäga 921 av Söderhamns stad, den s k barlastkajen med en yta av 125 000 m2

.Tönshammars Bruks AB förvärvades.

TO-destillationsverket byggdes ut från 10 000 till 14 000 ton/år.

 

År 1948-49. Beslut fattades om anskaffande av ett insprut­ningsaggregat till sodahuset. Kapacitet motsvarande 120 ton massa/dygn.

Ytterligare en Waplantrumma för klenvedsbarkning anskaffades.

Två Oliver-filter installerades i kausticeringsanläggningen.

Tillverkningen av konsthartser och andra specialprodukter hade fått en sådan omfattning att beslut fattades om upp­förandet av en ny anläggning för detta ändamål på Källskärs-området.

 

År 1950-51. Medel beviljades för byggandet av en mesaombrännings­anläggning.

Det s.k. gamla tegelbrukets område förvärvades, 20 000 m2.

Lackhartsfabriken kördes igång i mitten av 1950.

Nybyggnad av hamnkontor och personalutrymmen för utearbetare och stuvare igångsattes.

Medel anslogs för om- och utbyggnad av marketenteriet till samlingslokaler.

Likaledes anslogs medel för byggandet av nya arbetarbostäder på Nyplan, varefter det äldre bostadsbeståndet på gamla bruket successivt revs.

 

År 1952-53. Den 24 november 1952 högtidlighölls bolagets 100-årsjubileum med bl.a. utdelning av gratifikationer till alla anställda och pensionärer.

Nya sodapannan (JMW) igångkördes i maj 1952.

Installerades ytterligare en Waplan-trumma (nr 3) för klen­vedsbarkning.

Medel anslogs för successivt utbyte av åtta kokare med början med två år 1952.

Medel anslogs för uppförande av ytterligare två bostadshus på Nyplan.

 

År 1954-55. Mesaugnen togs i drift den 6 februari 1954.

Kausticeringsanläggningen byggdes om och flyttades från gamla sodahuset till delvis nya byggnader vid kalkugnshuset.

Medel anslogs för anskaffande av en Dorr vitlutsklarnare.

Medel beviljades för uppförande av ytterligare ett bostadshus vid Nyplan om 12 lägenheter

Verksamheten vid terpentindestillationsverket nedlades tills vidare.

Avtal träffades med Reichhold Chemicals Inc om licenstill­verkning av deras konsthartser i lackhartsfabriken.

 

År 1956-57. Cistern för Eo5 med volymen 5 000 m3 byggdes. Ytterligare en Otterslandshugg införskaffades till renseriet.

Personalrum för renseriets och den kvinnliga personalens behov uppfördes.

Medel anslogs för ombyggnad av TM III till en kapacitet av 160 ton/dygn, vilket skedde genom insättande av nytt vira- och pressparti samt ny tillsatstork.

Likaledes beslutades om ombyggnad av siebern på TM IV (våt­maskin).

Ny ångackumulator, volym 300 m3, anskaffades.

En ny vattentub, Ø 1 000 mm, av armerade betongrör ersatte de två gamla trätuberna mellan Dammsjön och fabriken.

Medel anslogs för nytt sileri bestående av fyra Jönsson kvistfångare, fyra Biffarsilar i primärsteget, två Biffarsilar i sekundärsteget samt för slutsilning, fyra Ahlforssilar.

Beslut fattades om anskaffande av en ny mottrycksturbin, 7 500 kW, 9 400 KVA.

 

Anslag beviljades för byggandet av ett nytt massamagasin.

År 1958-59. Nya sileriet byggdes mellan kollergångshuset och pappsalen och igångkördes under andra hälften av 1958.

Nya torkmaskinen TM III och våtmaskinen TM IV igångkördes.

Cambiomaskin för barkning av björkved anskaffades.

Installerades bindningsmaskin vid TM III.                                                                                           -

Nya massamagasinet togs i bruk och omfattande reparationer av den befintliga kajen utfördes.

Beslut fattades om uppförande av magasin för sulfitmassa med plats för 8 000 ton och ombyggnad av den s.k. ballastkajen till spontkaj, varvid det ramade djupet ökades till 7,3 m.

 

År 1960--61. Beslut fattades om anskaffande av ny sodapanna för 300 ton massa/dygn och utbyggnad av kausticeringsanläggningen.

Bindningsmaskin inklusive transportanordningar anskaffades för våtmassans hantering.

Nya sulfitmagasinet togs`i bruk.

Den utbyggda kausticeringsanläggningen startades.

Medel anslogs för truckgarage, el- och instrumentverkstad och personalutrymmen för verkstädernas behov.

Beslut fattades för om- och nybyggnad av kaj och massamagasin varvid de gamla trämagasinen revs.

Dieselelektriskt lok anskaffades som ersättning för utrangerat ånglok.

Anslag beviljades för ytterligare två bostadshus på Nyplan.

 

År 1962-63. Flissilos med en volym av 6 000 m3 och lossnings­fickor för sågverksflis byggdes och togs i bruk 1963.

Beslut fattades om byggande av en filtertvättanläggning i stället för diffusörtvätten.

Medel anvisades för läggandet av en ny vattentub mellan pump­stationen i Höljebro och V Vedtjärn. Tuben utfördes i armerade betongrör med  Ø 1000 mm och ersatte en gammal trätub.

Beslut fattades om byggande av kaj och nytt våtmassaupplag.

Till TO-destillationsverket anskaffades en ny kolonn som höjde årskapaciteten med 2 000 ton.

I lackhartsfabriken insattes ett nytt reaktionskärl med voly­men 6 m3 och en blandningscistern.

Kontinuerlig drift infördes i oktober 1963.

 

År 1964-65. Fabrikens ställverksutrustning utökades och moder­niserades.

Till Askesta anskaffades timmeruppfordringskran med en lyft­kraft av 14 ton.

Filtertvätten, som var en Sund-Impco 4-stegstvätt, kördes igång i november 1964.

Ett andra dieselelektriskt lok anskaffades och ångloken ut­rangerades.

Nytt avtal träffades mellan SCA och Bergvik beträffande Hartsbolaget för tiden 1 januari 1965 - 31 augusti 1989.

Beslut fattades om utbyggnad av destillationsverket till 50 000 ton/år.

Medel anslogs för byggande av ett nytt laboratorium, vilket även innebar att behövliga kontorsutrymmen blev tillgängliga.

 

År 1966--67. Kokeriet utökades med en kokare på 60 m3 och auto­matiseringsåtgärder beträffande lutavdragningen gjorde att hjälpkokarna blev överflödiga.

Hydrocyklonutrustning för sekundärströmmarna i sileriet anskaffades.

Medel anslogs för uppförande av ett nytt förråd.

Det utbyggda TO-destillationsverket kördes igång i september 1966.

En cistern för råtallolja på 5 000 m3 och två destillatcister­ner å 1 000 m3 anskaffades.

Garvämnesaktiebolaget W Weibull i Landskrona förvärvades.

 

1968--69. En genomgripande omdisposition och reparation av kontoret genomfördes.

Beslut fattades och medel anvisades till en utbyggnad av sul­fatfabriken till 120 000 ton/år. Av anslagsbeloppet, 21,5 Mkr, hänförde sig större delen till en ny torkmaskin för 400 dygnston (16,0 Mkr).

Beslut fattades om byggande av kaj och nytt våtmassaupplag.

Till TO-destillationsverket anskaffades en ny kolonn som höjde årskapaciteten med 2 000 ton.

I lackhartsfabriken insattes ett nytt reaktionskärl med voly­men 6 m3 och en blandningscistern.

Kontinuerlig drift infördes i oktober 1963.

 

1964--65. Fabrikens ställverksutrustning utökades och moder­niserades.

Till Askesta anskaffades timmeruppfordringskran med en lyft­kraft av 14 ton.

Filtertvätten, som var en Sund-Impco 4-stegstvätt, kördes igång i november 1964.

Ett andra dieselelektriskt lok anskaffades och ångloken ut­rangerades.

Nytt avtal träffades mellan SCA och Bergvik beträffande Harts-bolaget för tiden 1 januari 1965 - 31 augusti 1989.

Beslut fattades om utbyggnad av destillationsverket till 50 000 ton/år.

Medel anslogs för byggande av ett nytt laboratorium, vilket även innebar att behövliga kontorsutrymmen blev tillgängliga.

 

1966--67. Kokeriet utökades med en kokare på 60 m3 och auto­matiseringsåtgärder beträffande lutavdragningen gjorde att hjälpkokarna blev överflödiga.

Hydrocyklonutrustning för sekundärströmmarna i sileriet anskaffades.

Medel anslogs för uppförande av ett nytt förråd.

Det utbyggda TO-destillationsverket kördes igång i september 1966.

En cistern för råtallolja på 5 000 m3 och två destillatcister­ner å 1 000 m3 anskaffades.

Garvämnesaktiebolaget W Weibull i Landskrona förvärvades.

 

1968--69. En genomgripande omdisposition och reparation av kontoret genomfördes.

Beslut fattades och medel anvisades till en utbyggnad av sul­fatfabriken till 120 000 ton/år. Av anslagsbeloppet, 21,5 Mkr, hänförde sig större delen till en ny torkmaskin för 400 dygnston (16,0 Mkr).

 

1970--71. Den nya torkmaskinen togs i drift vid årsskiftet 1970/71. Av övriga utbyggnadsobjekt togs lagringstornet för massa i bruk efter semestern 1970 och kokeriet utökades med två kokare.

Utökningen av indunstningen, bestående av en förstärkarstation om fyra effekter, togs i drift under 1971.

Kollergångarna ersattes med Krima-kvarnar.

 

1972--73. Beslut fattades om anskaffande av en bark/oljepanna dimensionerad för en ångproduktion av 50 ton/timme. Pannan utrustades med snedrost för eldning av 20 1m3 bark per timme.

Medel anvisades för byggandet av en ny sedimenteringsbassäng, lagercisterner för tjocklut och en s k "slasktank" om 400 m3 för tillfälliga utsläpp. Sedimenteringsbassängen togs i drift i november 1973.

Mottrycksturbinen byggdes om till mottrycksavtappningsturbin och på så sätt ökades aggregatets elproduktion.

Beslut fattades om utbyggnad av TO-destillationsverket till 80 000 årston, varvid tunnskiktsindunstate typ Luwa användes som värmare.

 

1974--75. Under år 1974 blev de ovan nämnda investerings­objekten färdiga för igångkörning. Destillationsverket efter semestern.

Medel anslogs för en ny mesaugn för 95 ton bränd kalk per dygn.

Beslut fattades om byggande av en ny barkningsstation med Cambio-maskiner i tre linjer, varav en utformades för ved i fallande längder.

För att få jämnare uppslutning av massan installerades kokar­styrningsystem Kappa-Batch.

 

1976--77. Nya barkningsanläggningen kördes igång i oktober 1976.

Cylinderpartiet på TM V ersattes med en SF-fläkttork med s k dubbel påblåsning, vilken kördes igång i augusti 1977.

Medel anvisades för noggrann genomgång och reparation av sodapannans tubväggar.

Reparation av fyra kokare medelst s klining genomfördes.

Produktionsinskränkning skedde genom övergång till -4-skifts­drift senhösten 1977.

Medel beviljades för utbyggnad av TO-destillationsverket till 120 000 årston.

 

1978--79. Ansökan ingavs till regeringen om tillstånd för tillverkning av totalt cirka 300 000 ton/år bestruket och obestruket journalpapper.

Nytt kabelstråk från huvudtransformatorerna till ställverket utfördes.

Sulfatfabriken återgick till.5-skiftsdrift i oktober 1978.

Beslut fattades och medel anvisades för en ny 5-effekts in­dunstning.

För att om möjligt komma ifrån det starkt ensidiga beroendet av pappersindustrins behov av harts för limningsändamål, be­viljades i januari 1978 medel for uppförandet av en anläggning för produktion av ett mycket rent harts för mera högkvalita­tiva ändamål.

Ny såptvätt, system Linotek, installerades i hartskokeriet.

Igångkörningen av den utbyggda delen av destillationsverket försenades 2 månader på grund av en svår brand och kunde ske först i maj 1979.

Medel anvisades för ombyggnad av en fettsyrakolonn i destilla­tionsverket, innebärande ny kolonnfyllning, typ Mellapak.

I lackhartsfabriken installerades ett kylband, system Sandvik, för produktion av harts i form av "flakes".

 

1980. Nya indunstningsanläggningen igångkördes i oktober. Både sodapannan och industningen styrs och regleras från samma manöverrum.

För att åstadkomma en ännu renare massa beviljades medel för installation av en hydrocyklonanläggning i sileriet.

Tillverkningen av högvärdigt harts kom i gång.

Bergvik förvärvade SCA:s andel i Bergviks Hartsprodukter AB, vilket företag sedan ändrade namn till Bergvik Kemi AB.

Söderhamn den 10 december 1980

Gunnar Moritz