Sinclairska
metodens införande i Sverige
(Utdrag
ur Svensk Papperstidning sid. 142,143)
Antagande
att med bättre anstalt upphettandet förmått utdriva ytterligare vatten så att
3,5 ort ut gjort vikten, af hvad som endast var
förenat med kemiskt bundet vatten, sa visar det i kakor pressade profvet 5,1% vattenhalt och
egentlig vikt 0,91. Det fyra dagar lufttorkade (i låg sommarvärme) 17,4%
vattenhalt och egentlig vikt 0,69. Det efter pressningen 9 dagar i variabel
temperatur lufttorkade 15,6% och egentlig vikt 0,63.
Rätta sättet blir således att, innan vattnet fullständigt afrunnit,
krama massan emellan några par af valsar, hvarvid lämplig
storlek och form gifves däråt för att omedelbart pressas,
analogt med oljekakor och därefter uppställas att lufttorka. Efter några dagar
är den färdig till inpackning och vid ankomsten till England äger den lika
vattenhalt, antingen torkningen skett på detta sätt eller medelst
värme eller med dyrbarare tillställningar.
Då sa många brister vidlåda det Sinclairska
systemet och likadan vara kan, måhända lika fördelaktigt, beredas på andra sätt
enligt samma princip, ja, ett par patentet till äro
här i landet redan uttagna, grundade därpå, så år föga hugnesamt att först för hvarje kokpauna erlägga den fordrade
höga patentafgiften och sedan underkasta sig de af
agenten uppställda hindren och svårigheterna.
Med bref från Blyth
af den 8 sistl. mars hafva
herrar Sinclair och Blyth insändt
ett kontraktformulär, och är det meningen att hvar och en som får använda Sinclairs panna skall underskrifva ett sådant. Detta kontrakt ålägger strängeligen
de svenska tillverkarna att så vidt den engelska marknaden
afses, sända sin vara till Blyth,
hvilken utan ersättning för landning eller magasinering äger att uppbära 5 %. af försäljningssununan
under den tid patentet räcker, och skulle något blifva
såldt i Sverige eller annorstädes för att gå till England eller
komma till någon annan kommissionär i England, så skall Blyth
hafva rättighet att uppbära 5 % af värdet äfven därå.
Dessutom
skola fabriksägarnes räkenskaper ligga öppna för Blyths agent, så att han kan kontrollera uppgifterna.
Kontraktet omnämner ej annan skyldighet för herr Blyth, än att han hvar tredje
månad skall redovisa hvad han sålt. Således ett monopol i handelsväg på 10-årigt kontrakt med en afnämare utan fixeradt pris, utan
uppsägningsmöjlighet och utan apell. Lika
menligt som en underkastelse skulle vara, lika fördelaktigt vore att öfverenskomma om en gemensam försäljare i England.
Som vi först nämndt är tillverkningspriset på Sinclairska trämassan levererad i England 10,50 rdr pr centner. Försäljningspriset där borde att döma efter värdet af de ämnen den närmast motsvarar för närvarande gå till omkring 25 rdr pr svensk centner blekt vara. Med afseende därpå att artikeln är ny, att dess oblekta tillstånd i början torde möta någon motvilja samt äfven därför att marknaden snart torde blifva nedtryckt af slipad trämassa (12 rdr. centnern), torde det vara klokast att i kalkyl icke upptaga mera än 12 rdr. pr centner.
År
1869 importerades till Storbritannien 16,986 tons lump till ett värde af 293,304 £, 86,336 tons Espartogräs, 2,750 tons gammalt tågvirke, gamla nät och andra
vegetabiliska ämnen för papper samt
41 tons trämassa summa 106,113 tons. Om därifrån afräknas
exporten, nemligen 19,472 tons engelsk
och 4.823
tons
utländsk lump, så återstår 81,818 tons,
hvartill kommer c:a 98,182 tons inom England uppsamlad lump. Den
kvantitet lump och surrogater, som
papperstillverkningen i Storbritannien år
1869 behöfde, skulle därpå utgöra 180,000 tons.
30 Sinclairska
pannor lämna årligen 6,700 tons
60 slipstenar
åstadkomma
12,500 "
hvilka tillsammans utgöra Summa 19,250
"
eller
blott en ringa del af Englands behof.
År 1867 införde Sverige 186 tons och
utförde 445 tons lump.
Den stora vinsten för vårt land af den fibrösa trämassans
tillverkande består dock icke egentligen uti att förse engelsmännen med råämnet
för deras papperstillverkning, utan fast hellre i att här göra själfva papperet färdigt och skicka det till England och
andra länder som importera sådant.
Under 1869 importerades till Storbritannien af alla slags papper
och papp 20,867 tons
(däraf 1,290 tons från Sverige).
Denna import är i ständigt stigande och utgjorde
1865
blott
12,219 tons.
Tillverkningen inom landet utgjorde 1849
blott 59,000 "
och uppskattades för 1869 till 133,900 "
Summa 154,767 "
Exporten. som 1865 utgjorde blott 9,934 "
Är i stigande och uppgick år 1869 af inhemskt papper till 13,052 "
o och af utländsk tillverkning (reexporteradt) till 2,461 "
Konsumtionen inom landet skulle således ifrågavarande
år utgjort 139,254 "
Summa 154,767 "
För Sverige ställer sig en sådan tablå för 1867 på följande
sätt:
Importen till Sverige år 1867
215 "
Tillverkningen, såvidt den kunnat beräknas af de blandade
uppgifterna centner, ris, stycken och kvadratfot
om hvarandra, 5,800 "
Summa 6,015 "
Då därifrån afgår
exporten 1,069 "
så återstår konsumtionen rest 4,946 "
Exporten, som 1858 utgjorde endast
82 tons, är i starkt stigande och
var
(som ofvan
är anfördt) år 1869 ensamt till England
1,290 "
Tullvärdet af i England importeradt
tryck- och skrifpapper utgör i medeltal 38 rdr pr sv. centner. För 1867 var det till Kommers Kollegium
uppgifna värdet af de i Sverige tillverkade ca 57 rdr skrif- och konceptpapper och
36 á 37 rdr
för tryckpapper allt pr centner.
Om således trämassa kunde tillverkas i Sverige på ett
sätt, så att den blir duglig till papperstillverkning, och som tillsats till
den svåranskaffade och dyrbara lumpen, så kan pappersexporten uppdrifvas till 20,000 tons per år. och komme densamma då att täfla i värde med hela exporten af stångjärn.