Värö bruk sulfatfabrik cellulosafabrik

1963

Ett flertal skogsägareföreningar i södra Sverige har gemensamt förvärvat ett välbeläget industriområde på västkusten i norra Halland i avsikt att där uppföra en större cellulosaindustri.

Åtgärden stöds också av Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, säger direktör Gösta Edström i Sydöstra Sveriges Skogsägares Förbund i ett uttalande. Det har sedan länge varit känt att ett betydande virkesöverskott finns i sydvästra delen av landet. Upprepade försök har gjorts att lösa avsättningsproblemen, men försöken har av olika skäl inte lett till något resultat. Skogsägarna har alltså nu slutgiltigt bestämt sig för att själva lösa avsättningsproblemet genom anläggande av en större cellulosaindustri. I sammanhanget bör framhållas att virkestillgången i dessa delar av landet blir fullt tillräcklig även för den redan befintliga industrien, varför man från dess sida inte har anledning att känna sig oroad.

Naturligtvis kommer det planerade företaget att få många problem att brottas med, säger direktör Edström vidare. Vad beträffar de senaste årens kapacitetsöverskott på cellulosamarknaden visar bl. a. FAO:s prognoser att detta kan vara en företeelse av övergående karaktär och att balans kan beräknas vara nådd inom de närmaste åren. Detta blir alltså inte någon stötesten vid tiden för den planerade anläggningens igångkörning.

1967

Från en artikel i Förbundskontakt nr 2/67 är vi här i tillfälle att visa en planskiss över den tilltänkta sulfatfabriken vid Viskan.

Viskanprojektet omfattar en sulfatfabrik med ca 200000 ton årlig produktion och ett exportsågverk, som skall producera ca 40 000 stds. Därigenom kommer man att erhålla avsättning för över 1,5 milj. m3sk virke om året. Projekteringen av anläggningen har pågått flera år. I november 1964 ingavs ansökan till vattendomstolen. Skissen ingår i den nyligen framlagda dispositionsplanen över Värö och visar områdets framtida gestaltning. Man räknar med att områdets befolkning skall öka till ca 1500 år 1970 och till 9000 år 1980.

1968

Skogsägarnas planerade massafabrik i Värö har debatterats i över fyra år. Regeringen har nu gett klartecken i stadsplaneärendet. I korta drag gäller den s. k. Värö-frågan:

Anläggandet av en massaindustri för 200 000 ton sulfatmassa och ett sågverk för 40 000 standard, sågat virke. Sysselsättningseffekten blir 300 man i massafabriken, 100 i sågverket, 200 i virkestransporter samt 2000 helårsarbetare i skogen, summa 2600 man. Till detta kommer de indirekta sysselsättningseffekterna. Under anläggningstiden kommer 900 man att sysselsättas med byggnads- och monteringsarbeten. Omsättningen beräknas till ca 200 miljoner kronor. Därav kan exporten uppskattas till ca 160 miljoner.

Lokaliseringen är Värö (Bua-halvön) på Västkusten. Ett av de få ställen på Västkusten som enligt bl. a. den statliga Västsvenska Skogsindustriutredningen är lämplig för lokalisering av en massaindustri. I den översiktliga kustplanering för Hallands län, som skett, har också Bua-halvön funnits vara det enda stället lämpligt för industrialisering utanför städerna. Omfattande vattenvårdsåtgärder vidtas. Bl. a. släpps det renade avloppsvattnet ut 6,5 km utanför kusten. Lukten elimineras i så hög grad att den kommer att vara märkbar i medeltal någon timme i månaden. Erfarenheterna från bl. a. Mörrum visar klart att massafabriken där inte verkat störande för fritidslivet. Turistnäringen har utvecklats starkt i den del av Blekinge där Mörrum ligger.

Statens Naturvårdsverk har tillstyrkt fabrikens förläggning till Värö.

Bua-halvön har hittills varit föga attraktiv ur fritidssynpunkt, bl. a. beroende på att Viskan är starkt förorenad. Inom hela Värö kommun finns endast ca 800 fritidsbostäder.

Fabrikens framtida lönsamhet är odiskutabel. Erfarenheterna från skogsägarnas moderna fabrik i Mörrum styrker detta klart. Finansieringsfrågan kommer att lösas i samarbete med kreditinstitut och då sker givetvis en sakkunnig bedömning av lönsamheten. De hittills framlagda lönsamhetskalkylerna har icke rubbats i något sammanhang.
 

Den nyligen framlagda statliga Virkesbalansutredningen visar klart att virkesöverskotten är så stora och har en sådan sammansättning att Väröfabriken kommer att förbruka endast en del av det tillgängliga virket. Av en årlig virkestillgång inom södra Sverige på ca 7,6 miljoner skogskubikmeter utnyttjas i dag (inkl. andra än Värö planerade industrier) 2,6. Värö kommer att förbruka ca 1,5 milj. Det återstår alltså trots Värö ca 3,5 miljoner i södra Sverige som kommer att sakna användning. Om Skogsägarnas planering kan hållas kommer fabriken att vara i drift hösten 1975. Då pekar alla prognoser mot ett väsentligt förbättrat avsättningsläge för produkterna.

1968

När vattendomstolen den 17 juni avvisade den begärda inhibitionen i målet om Skogsägarnas massafabrik på Lahall i Värö kommun, innebar detta klarsignal att sätta igång arbetena på platsen. Det allra mest brådskande för byggarna - Skogsägarnas Industri AB - är att ordna vattenförsörjningen för industriområdet under byggnadstiden. Första åtgärden blir därför att förbereda en arbetsplats på Viskans norra strand nedströms Europaväg 6 och Västkustbanan, där damm och pumpstation senare skall byggas. De förberedande arbetena - för uppställningsplan och väganslutning, startades den 1 juli.

Den damm som skall byggas kan man karaktärisera som en saltvattenskärm. Så kallar man ofta en liknande anordning som finns i Nordre älv. Dammen har till uppgift att hindra saltvatten från havet att tränga in i Viskan och därmed göra den otjänlig som vattentäkt. Arbetena på dammen beräknas komma i gång i höst, sannolikt i september- oktober.

1970

Europas hittills största sodahusaggregat skall byggas av Götaverkens Angtekniska AB för Skogsägarnas Industri ABs anläggning Värö Bruk i Väröbacka. Aggregatet får vid luteldning en kapacitet motsvarande en tillförd värmemängd av 220 Gcal/h eller cirka 1000 ton Värömassa per dygn.

Götaverken skall utöver själva aggregatet också leverera en stor del av den tillhörande utrustningen samt själva byggnaden. Ordern, som har ett värde av drygt 20 miljoner kronor, gäller alltså en praktiskt taget fullständig anläggning. En mycket hög grad av tillförlitlighet krävs av anläggningen, som byggs enligt högsta standard. Den förses bl. a. med vertikal stålrörseconomiser och nedre delen av ugnen med speciella korrosionsskydd. Ugnen

byggs med membranväggar i prefabricerade sektioner. Konstruktionstrycket blir 75 kg/cm2 och utgående ånga får ett tryck på 58 atö och en temperatur på 450 grader. Ångmängden blir cirka 200 ton/timme.

Stor hänsyn har vid konstruktionen lagts vid miljövårdssynpunkter, och flera åtgärder vidtages för att förhindra buller och luftföroreningar. Sålunda har t ex. startejektorn eliminerats, och därmed risken för stoftutsläpp. Vidare byggs för rening av rökgaserna tre elektrofilterkammare. De får en sådan kapacitet att Naturvårdsverkets värden kan hållas med två av dem i drift. Mycket god förbränning erhålls bl. a. genom Götaverkens system för hög primärluft, vilket innebär att risken för lukt avsevärt minskas.

Den stora ugnens bottenyta blir drygt 100 kvadratmeter, och själva pannan blir cirka 45 meter hög. Byggnaden levereras av Götaverkens Stålbyggen AB. Såväl konstruktionsarbetet som leveranser och montering sker i nära samarbete mellan de två Götaverkenföretagen, vilket innebär stora fördelar, framför allt genom att beställaren endast har en leverantör för hela anläggningen.

1972

Skogsägarnas Industri AB har av Koncessionsnämnden fått tillstånd att så småningom, på hårda villkor, öka årsproduktionen av sulfatmassa vid Lahallsfabriken i Väröbacka från 200 000 ton till 300 000 ton.

Koncessionsnämnden sammanfattar sina synpunkter på bolagets ansökan på följ ande sätt:

Ökningen får inte ske förrän bolaget med praktiska resultat av driften från den lägre produktionen, 200 000 ton om året, visat att produktionsökningen inte behöver innebära någon fara för att de tillåtna föroreningsmängderna överskrids. För denna lägre produktion har Koncessionsnämnden, liksom vattendomstolen, satt en prövotid på fem år efter det att fabriken kommit igång.

Den högre produktionen får inte innebära att fabrikens utsläpp i Kattegatt blir högre än dem som tillåtits för den lägre produktionen.

SIABs massafabrik i Värö, som invigs den 17 oktober 1972, har anklagats för överträdelse av miljöskyddsbestämmelserna i en inspektionsrapport till Statens naturvårdsverk. Det gäller lukt­ och buller genom ångutsläpp under den första igångkörningsperioden i somras. I en svarsskrivelse framhåller företaget att de tillfälliga störningar som inträffat har kunnat bemästras utan svårigheter och utgör en av både företaget och naturvårdsverket förutsedd företeelse i det inledande driftskedet. Någon överträdelse av koncessionsnämndens föreskrifter rörande tillfälliga ångutsläpp har inte förekommit, framhåller företaget som hänvisar till bullermätningar under juni och juli månader. Samtliga gränsvärden för utsläpp i vatten och luft, inklusive buller, har hållits med god marginal.

Den 20 juni blåstes första koket vid Värö bruk. Sedan har anläggningen fram till invigningsdagen den 17 oktober trimmats under provdrift och olika delar har genomgått leveransprov. Intrimningen fortsätter med

särskild vikt lagd på miljövården. Hittills har bruket framställt ca 25 000 ton massa. Bästa dygnsproduktionen fram till invigningsdagen har varit 650 ton, men den planerade produktionen är 800 ton/dygn. Uppkörningen har helt följt planeringen.

Invigningen bevistades av över tusen deltagare, varav omkring 650 senare deltog i festmiddagen i Varbergs societetsrestaurang. Sysselsättning för tio tusen Styrelseordföranden i Södra Sveriges Skogsägares Förbund  direktör Gösta Edström, hälsade gästerna välkomna han framhöll bl a att man nu hade all anledning vänta, att anläggningen skulle främja avsättningsmöjligheterna för medlemmarnas skogsprodukter och bereda sysselsättning för minst tio tusen personer i sysselsättningssvaga områden. Den bästa garantin för en acceptabel prissättning på vedråvaran är att anläggningen har en hög internationell konkurrenskraft. Direktör Edström erinrade om den snabba kostnadsökning som näringen fått vidkännas de senaste åren och att höjningen av löneskatten från den 1 januari 1973 ingalunda förbättrar situationen.

Han ansåg den politik minst lättsinnig som syftar till nedskärning av våra virkesförråd med en motsvarande ökning av förädlingsindustrins kapacitet. Som motiv för en sådan ordning anförs långsiktiga avsättningssvårigheter för fiberråvaran. Alla prognoser pekar entydigt mot allt större fiberunderskott. Genom ett nytt avgiftssystem vill man nu tydligen pressa fram avverkningar som går långt över det kontinuerliga skogsbrukets årliga förmåga. Verkställande direktören i förbundet, docent Lennart Schotte, redogjorde i korthet för projektets utveckling. Erfarenheterna från uppförandet av Mönsterås bruk 1949 och Mörrums bruk 1962 hade utnyttjats för att bygga en rationell och funktionsduglig fabrik, varvid man alltid valt känd teknik. Man räknar med att endast två mantimmar skall krävas per ton helblekt sulfatmassa mot tidigare kanske fem mantimmar.

En viktig målsättning har varit att lösa miljövårdsproblemen i fråga om vattenförorening, buller samt stoft- och luktutsläpp. All känd teknik har utnyttjats och utsläppsmängderna per ton massa är så låga att motsvarighet saknas i denna typ av anläggningar. Så har man exempelvis, vad beträffar rökgaser, ett utsläpp av endast 20 % av den mängd stoft Naturvårdsverket tilllåter. Självstyrande grupper svarar kollektivt för att arbetet utförs och även för underhåll av maskinerna. Ledningens uppgift är samordning av grupparbetet. Träning av personal började tidigt. Många anställdes ett år före starten och fick praktisera i Mörrum eller Mönsterås för att därefter delta i arbetet med montage av den utrustning som de i dag ansvarar för.

Med hänsyn till att produktionskapaciteten vid Värö bruk motsvarar omkring 15 procent av den totala svenska exporten av blekt sulfat, är även den aktuella marknadsbilden av stort intresse, ansåg docent Schotte.

Det är också med stor tillfredsställelse vi noterat, att en marknadsomsvängning är på väg för helblekt barr­sulfatmassa, dvs den kvalitet som vi tillverkar här i Värö. Vi gör därför den bedömningen, att vi för 1973 som helhet bör få balans mellan efterfrågan och utbud, och vi tror att denna balans successivt kommer att stramas åt, så att vi under andra halvåret 1973 och under början av 1974 kommer att ha brist på vissa blekta kvaliteter. Just Värös produkt, helblekt sulfatmassa av barr, kom­mer att vara den kvalitet som har den starkaste efterfrågeökningen. Från dessa utgångspunkter sett kan man säga att Värö bruk blivit klart i rätt tid, var docent Schottes slutsats.

Exportvärde 250 miljoner kr

Brukets planering och omfattning har tidigare beskrivits i Svensk Papperstidning (nr 5/72). Sammanfattningsvis kan nämnas, att Värö bruks nominella produktionskapacitet är 300 000 ton helblekt barrvedsmassa. Tillsammans med Mönsterås och Mörrum ger detta SSSF en årlig leveranskapacitet på 800 000 ton. Detta utgör 8 procent av de samlade leveranserna från skandinaviska och nordamerikanska bruk, som beräknas uppgå till 10 milj ton 1972.

Cirka en tredjedel av massaproduktionen vid Värö bruk flingtorkas, medan resten fläkttorkas på luftburen bana. Exportvärdet vid dagens priser beräknas till om­kring 250 miljoner kr.

Fabriksdriften kräver en arbetsstyrka på ca 350 anställda. För att tillhandahålla den erforderliga kvantiteten ved i stockar eller flis krävs en arbetsinsats av 1300-1 500 man inom skogsbruket och omkring 100 billaster per dag. Behovet av olja och kemikalier täcks genom ytterligare ca 40 lastbilstransporter per dag. De samlade transporterna kräver en arbetsinsats motsvarande ca 200 man. Det relativt dåliga vägnätet är ett bekymmer, även om tillfarterna nära bruket numera har ordnats på tillfredsställande sätt.

Utskeppning från Varberg

Massan transporteras per järnväg till utskeppningshamnen i Varberg. Någon egen hamn byggs inte inom överskådlig tid. Järnvägsalternativet. som tillkom efter långvariga förhandlingar med SJ, medförde en del högre initialkostnader, längre truckkörningar och vissa andra olägenheter jämfört med landsvägstransporter. Å andra sidan avlastas E 6 med ca 7000 lastbilstransporter per år, något som bruksledningen anser vara ett tillmötesgående av samhällsintressen.

Ett nystartat bolag, Terminal West,  kommer att ta hand om Värös produkter i Varbergs hamn. Här har byggts ett förstklassigt magasin på 9000 m2 intill en kaj, där vattendjupet är 7,5 m.

Hystertruckar med klämgafflar staplar massan i ban­dade buntar om åtta eller upp till 16 balar och skall plocka ut dem ur de rulltakstäckta järnvägsvagnarna från Värö i dylika buntar. Man hoppas att mottagarna kommer att införa liknande hantering vid lossningen.

Miljovårdsteknik

Miljövårdande åtgärder har krävt 25 milj kr för modern teknisk utrustning. Trots allt har naturligtvis luktstötar inte kunnat undvikas under inkörningen, vilket föranlett en rad av klagomål, som registrerats i regionens tidningar under olika rubriker. På invigningsdagen förekom en demonstration vid fabriksgrindarna. Illaluktande gaser från kokeriet samlas i en luktledning och förs till en destruktionsugn för förbränning.

Rökgaserna från denna ugn går till barkpannan för återvinning av värme och slutförbränning av ev. luktande gas. Barkpannan matas med luft, som sugs ut ur lokaler där mer eller mindre obetydlig lukt kan förekomma.

Sodapannan ger 500 000 m3 rökgaser per timme. Avgaserna passerar tre elektrofilter, som avskiljer stoftet till 99,4 procent. Med ett av filtren avstängt för reparation e.d. blir reningsgraden likväl 98,5 procent.

Avloppsvatten från olika system blandas och förs till två sedimenteringsbassänger för flockning och sedimentering. Bassängernas diameter är 62 m. Avloppsvattnet analyseras för kontroll av filtrerbara ämnen, askhalt, biokemisk syreförbrukning, permanganatförbrukning, sulfider, fosfater och kväve, som alla måste hållas inom anvisade gränser. Det renade vattnet släpps ut i havet, 5 km från stranden. Även havsvattnet vid utsläppet kontrolleras med avseende på ev. påverkan, likaså fiskbeståndet.

Tillåtna utsläppsmängder enligt Koncessionsnämndens beslut är 21 ton/dygn organisk substans, 3 ton/dygn filtrerbar organisk substans, 0,2 ton/dygn sulfider och 1,9 ton/dygn hartssyror.

Bullret är i första hand en arbetarskyddsfråga, men man har även tänkt på omgivningen och byggt in all störande utrustning samt försett utsläppspunkter för ånga och luft med ljuddämpare. Vid bullermätningar från tolv observationspunkter utanför den 600 m breda skyddszonen runt fabriksområdet, noterades maximalt 46 decibel när ångan släpptes ut. Koncessionsnämnden har medgett att signaltonen från friblåsningsventilerna temporärt får uppgå till 60 decibel.

1975

Installation av ny massakokare vid Värö Bruk, norr om Varberg, för 3,6 Mkr

VÄRÖ BRUK

Sulfatfabrik

Förvaltningschef: Direktör Karl-Fredrik Gustafsson, Mönsterås.

Platschef: Överingenjör Åke Saltin.

Ekonomichef: Hans Johansson.

Postadress: 43024 Väröbacka 1.

Telegramadress: Vaeroebruk, Värö.

Telex: 3472 vaeroe s.

Telefon: Varberg 0340/606 60.

Läge: Hallands län, Väröbacka.

Godsadress: Vagnslaster: Värö, Styckegods: Väröbacka.

Utskeppningshamn: Varberg.

Arbetsmaskiner: Kokeriet omfattar ett helt automatiserat diskontinuerligt kokeri bestående av 8 kokare om vardera 225 m³.

Pappsalens maskineri inkluderar två separata produktionssträngar: en torkmaskin med fläkttork för 630 t/24 h och en flingtorkanläggning för 250 t/24 h.

Torkmaskinens arbetsbredd är 600 cm.

Blekeriet arbetar i sex steg, varav två med klordioxid, Indunstningsanläggningen består av fem Kestnerapparater och två slutförtjockare.

Sodahuspannan har levererats av Götaverken.

Tillverkning: Torr blekt barrsulfatmassa.

Årskvantitet: 300.000 ton.

Härav för avsalu: Hela kvantiteten.

Anläggningsår: 1972.

1979

VÄRÖ BRUK

Sulfatfabrik

Platschef Åke Saltin.

Ekonomichef Hans Johansson.

Postadress:                    430 24 Väröbacka 1.

Telex:          3472 sodravb s.

Telefon: Varberg 0340/606 60.

Läge:           Hallands län, Väröbacka.

Godsadress: Vagnslaster: Värö, Styckegods: Väröbacka.

Utskeppningshamn: Varberg.

Arbetsmaskiner: Kokeriet omfattar ett helt automatiserat diskontinuerligt kokeri bestående av 8 kokare om vardera 225 m³.

Pappsalens maskineri inkluderar två separata produktionssträngar: en torkmaskin med fläkttork för 630 t/24 h och en flingtorksanläggning för 250 t/24 h.

Torkmaskinens arbetsbredd är 600 cm.

Blekeriet arbetar i sex steg, varav två med klordioxid, Indunstningsanläggningen består av fem Kestnerapparater och två slutförtjockare.

Sodahuspannan har levererats av Götaverken.

Tillverkning:  Torr blekt barrsulfatmassa.

Årskvantitet: 300.000 ton.

Härav för avsalu: Ca 275.000 ton.

Anläggningsår: 1972.