Väja-Dynäs sulfatfabrik

 

 

Mera läsning i boken: Papper och Massa i Ångermanland. Christian Valeur (2000).

 

W ä i j a p a p p e r s b r u k.

Grosshandlaren J. Fahlén, en av sin tids märkesmän inom den ångermanländska trävaruindustrien, grundade år 1896 Dynäs Aktiebolag för sågverksrörelse vid Dynäs ångsåg invid Ångermanälven. I huvudsak var det timmer från egna skogar, som där förädlades.

 

År 1900 överlämnade grosshandlare Fahlén ledningen av företaget till sonen auditören Hugo Fahlén, den kände ledamoten av riksdagens I kammare. Denne avgick från chefskapet år 1907 för att helt ägna sig åt politiska värv och efterträddes av sin systerson, konsul John Ekman. Under dennes ledning har företaget kraftigt utvecklats. År 1908 inköpte det aktiemajoriteten i Väija Aktiebolag, grundat 1867 och ägare av grannverket Wäija med fastigheter och skogar. De sammanslagna bolagen disponerade 75000 tld (37045 Ha) egna marker och försågade årligen 15000 stds (70500m3 ) virke.

 

Planerna på egen sulfatcellulosafabrik, som sedan åtskilliga år förefunnits, sattes år 1913 i verket. Fabriken konstruerades av ingenjör Karl Everitt och uppfördes under ledning av ingenjör Sune Lundén samt kunde redan år 1914 tagas i användning. Från 10 – 12000 ton årligen har den drivits upp till en produktion av 16 – 18000 ton, varav dock blott två tredjedelar säljas i oförädlat skick. Åren 1917 – 1918 byggdes nämligen pappersbruk i omedelbar anslutning till cellulosafabriken. Detta skedde medan spinnpapperet ännu hade stark avsättning och ett par små andrahandsyankeemaskiner insattes för att i en hast få tillverkningen i gång.

 

Sedermera installerades år 1920 en modern stor yankeemaskin av Voiths tillverkning, varigenom pappersproduktionen nått omkring 6000 ton årligen. Pappersbruket har uppförts under överingenjören O. Olssons’ ledning.

Efter de gjorda utvidgningarna ter sig anläggningarna i huvudsak sålunda. Fabrikskomplexet  ligger nere vid älvstranden med ångbåtskaj utefter ena långsidan och järnvägen från Långsele till Härnösand utefter den andra. Drivkraften, upp till 2000 hkr, lämnas av Graningeverkens kraftstation i Forsse genom transformatorstation vid Wäija.

 

Vid vattenbrist eller linjefel erhålles ström från egen ångcentral med tre ASEA generatorer om sammanlagt 972 kW direkt kopplade till Bellis Morgans ångmaskiner. Ångpannehuset har fem och sodahuset två vattenrörspannor om sammanlagt 1520 kvm :s eldyta, varav en kan lämna ånga av 18 bars tryck för kraftgenerering medan maximaltrycket vid de övriga är 12 bar. Sulfatfabriken arbetar med bland annat sex roterande kokare om vardera 27 kvm, tjugo diffusörer, aderton kollergångar och en torkmaskin 2,9 m bred. De båda äldre yankeemaskinerna i pappersbruket har 72" och 75” arbetsbredd och tillverka sammanlagt 3,500 ton årligen medan

 

Wäija ca 1923

 

1925

Wäija sulfatfabrik är belägen i Ytterlännäs församling av Västernorrlands län och ägs av Dynäs Aktiebolag, vars aktiekapital är kr. 2500000. Bolaget äger en skogsareal av c:a 80000 tunnland.

Fabriken planlades av ingenjör K. Helmer och uppfördes av ingenjör Sune Lundén under åren 1913-14 för en årstillverkning av c:a 14000 ton stark sulfatcellulosa. Genom en del utvidgningar har kapaciteten så småningom ökats och utgör för närvarande c:a 16,000 ton pr år, varav c:a en tredjedel förädlas till papper vid eget pappersbruk. Sulfatfabriken är utrustad med 6 st. 27 m3 roterande kokare, 18 st. kollergångar, 20 diffusörer, 9 st. silar, 1 urvattningsmaskin och 1 torkmaskin med 44 torkcylindrar, i sodahuset finnas 3 roterande sodaugnar.

 

År 1917-18 anlades ett pappersbruk med 2 Yankeemaskiner för en årstillverkning av c:a 3,500 ton kraftpapper. Genom installation av ytterligare en Yankeemaskin år 1920 ökades papperstillverkningen till c:a 5,000 ton pr år. För fabriksdriften användes elektrisk kraftöverföring från Aktiebolaget Graningeverkens kraftstation i Forsse, c:a 2,000 kW. Strömmen leve­reras med en spänning av 37500 volt. I egen som reserv befintlig ång­kraftstation kan dessutom genereras sammanlagt c:a 900 kW.

 

Av biprodukter erhålls c:a 125000 kg. renad terpentin och c:a 300 ton flytande harts pr år.

Arbetarnas antal uppgår till 225 man vid sulfatfabriken och 50-60 personer vid pappersbruket.

 

År ????

Vid Dynäs fabriker i Väja har en utbyggnad av anläggningarna med bl a ett nytt kraftpappersbruk påbörjats. Kapaciteten där blir efter utbyggnaden ca 100000 ton kraftpapper och 60000 ton fluting. Kraftpappersmaskinen är så konstruerad att vissa alternativa produkter kan framställas. Uppförandet av en ny anläggning för barkning och vedhantering vid Dynäs fabriker har påbörjats.

 

 

1937

Dynäs A/B moderniserar.

Vid sulfatfabriken i Dynäs ha omfattande ombyggnadsarbeten satts i gång, vilka pågått sedan början av december förra året. Bl. a. komma sex nya diffusörer att insättas. Ett 100-tal man är sysselsatta vid dessa arbeten, vilka beräknas vara slutförda i april.

 

Dynäs AB firar 50-årsjubileum.

Dynäs Aktiebolag firade den 19 juli 1946 sitt femtioårsjubileum. Sitt ursprung har företaget ännu längre tillbaka i tiden, i det trävaruhandels- och sågverksföretag som grundades redan början av 1800-talet av handlanden Per Fahlén från Torsåker och som sedan övertogs och utvidgades av hans son Johan Fahlén. Efter dennes död övertogs Dynäsbolaget 1907 av konsul John Ekman, som också förvärvade aktiestocken i det av Johan Fahlén 1865 bildade Wäija Aktiebolag.

 

Under konsul Ekmans tid ha omfattande moderniseringar och förbättringar genomförts och Dynäs-Wäija-koncernen har utvecklats till en modern storindustri. En sulfatfabrik med en kapacitet av 12000 ton massa årligen stod färdig att tagas i bruk år 1941 och har sedermera utökats till nuvarande kapacitet av 40.000 ton. Är 1916 anlades pappersbruket, vars tillverkning för närvarande omfattar 8.000-9.000 ton kraftpapper, varav viss kvantitet användes för framställning av säckar i en ultramodern säckfabrik, anlagd 1940. År 1928 förvärvade konsul Ekman aktiemajoriteten i Svanö Aktiebolag, som då tillverkade ca 28000 ton sulfitmassa.

Även fabriken i Svanö har undan för undan moderniserats och utbyggts till en nuvarande kapacitet av 60000 ton sulfitcellulosa samt omkring 3 milj. kg. sulfitsprit.

 

1956

Dynäs AB för nybyggnad för pappersmaskin i Väja (2,65 milj.).

 

1959

Dynäs AB - Svanö AB

När under det första decenniet innevarande århundrade konjunkturerna för sågverken stramades åt beslöt bolagsledningen vid Dynäs AB att uppföra cellulosafabrik och pappersbruk i Väja. Är 1913 påbörjades byggnadsarbetena för sulfatcellulosafabriken och år 1918 igångsattes pappersbruket, som under mer än tre decennier var det nordligaste Sverige. Tillverkningen utgjordes av oblekt kraftmassa och MG-papper. Sedan Svanö AB i slutet av 20-talet förenats med Dynäs AB var råvaruförsörjningen tryggad. De dystra tongångarna från skogsfolk om tillgången på råvara gjorde att kapaciteten vid anläggningarna i Väja på 40-talet minskades till sammanlagt ca 100 dygnston. Under årens lopp gjordes diverse moderniseringar av anläggningarna.

 

Bl. a. inköptes och överflyttades år 1944 från Husum det äldsta Tomlinsonaggregatet Sverige. Detta aggregat, som var det andra i världen i sitt slag, svarade för kemikalieåtervinningen och en stor del av ångförsörjningen fram till slutet av år 1953. Sedan uppfattningen om skogstillgången blivit mer optimistisk uppgjordes år 1950 en generalplan för anläggningarnas modernisering och utökning. Denna generalplan siktade mot en fullständig modernisering av samtliga avdelningar, en utökning av produktionen och en längre driven förädling av bolagets produkter. Sedan bolagets styrelse hösten 1950 godkänt denna generalplan har under de gångna 9 åren samtliga fabriksavdelningar ombyggts, kapaciteten ökats så att den vid kommande årsskifte kommer att uppgå till ca 200 dygnston och förädlingen drivits längre genom ökning av pappersproduktionen från 30 till 150 dygnston.

 

Dessutom har registret för papperstillverkningen ökats med oglättat kraftpapper genom den i år utförda installationen av en ny mångcylindermaskin för huvudsakligen säckpapper. Genom fabrikernas inklämda läge mellan järnvägen och Ångermanviken måste i samband med moderniseringarna en omstuvning ske av de olika fabriksavdelningarna. Denna omstuvning möjliggör en framtida kapacitetsökning till 350 dygnston med en rationell placering av de olika fabriksavdelningarna. Hela anläggningen med undantag för renseri är i dag inrymd i ett sammanhängande husblock. Genom detta husblock går en central transportled genom vilken samtliga avdelningar kan nås med truckar.

 

På ena sidan om transportleden har återvinningsavdelningar förlagts medan själva massatillverkningen med kokeri, tvätteri och sileri samt pappersbruket samlats efter den andra sidan.

Efter komplettering år 1952 av färdiggörningen i pappersbruket med ny rullmaskin, arkskärmaskin och rullemballering togs ny indunstningsstation och nytt sodahus i drift år 1953. Indunstningsstationen med 5 effekter och multipass i första effekten levererades av AB Rosenblads Patenter. Sodahusaggregatet är av JMW:s tillverkning och är det första i den utformning, som numera är den normala för denna tillverkare. Genom att ugnen redan från början dimensionerades rikligt har kapaciteten genom smärre kompletteringar kunnat ökas från ursprungligen avsedda 130 dygnston till ca 200 dygnston.

 

Elektrofiltren är de enda i landet som byggts med s. k. wetbottom. Därnäst i tur stod kokeri och tvätteri, där de äldre 10 st. roterande kokarna à 30 m3 etappvis utbytts mot stående kokare à 90 m3. Antalet kommer vid instundande årsskifte att uppgå till 6 st. Av dessa är 4 st. utrustade med Schauffelbergers cirkulationssystem, medan de 2 senaste får Rosenblads cirkulationssystem. Tvätteriet får 12 st. diffusörer på vardera 100 m3. Plats finnes för ytterligare kokare och diffusörer.

 

År 1955 togs det nya mixeriet och mesaugn i drift. Mixeriet är det första kontinuerliga mixeri i världen, som har klarnare utan mellanbottnar med rörverk. Det har levererats av AB Celleco för en kapacitet av 450 m3 vitlut per dygn. Erfarenheten har visat att det utan ändring kan köras med mer än 50% högre kapacitet. Underhållskostnaderna är låga och driftssäkerheten stor. Mesaugnen, som levererats av F. L. Smidth, är dimensionerad för 40 ton ombränd mesa per dygn.

 

Sileriet nybyggdes år 1958 och är utrustat med Jönssonsilar för grovsilning samt Biffarsilar för finsilning. Det är placerat omedelbart över malningsavdelningen i det nya pappersbruket. Efter avvattning på Lindbladsfilter koncentrationsregleras massan och går direkt ner till pappersbrukets buffertkar eller till torkmaskinsavdelningen. Samtidigt med ovannämnda ombyggnader har distributionen av elektrisk kraft lagts om med ny transformatorstation och nya ställverk. Fabriken har även fått växelspårförbindelse med Dynäs järnvägsstation. Ny pumpstation har byggts och ångpannan har ombyggts för oljeeldning.

 

Sedan sulfatmassafabriken blivit helt moderniserad var tiden mogen för utbyggnad av pappersbruket. Redan 1953 hade dock brukets 120 tums MG-maskin ombyggts med nytt våtparti och sugpress. Den mest genomgripande ombyggnaden av pappersbruket kunde påbörjas sedan bolagets styrelse i december 1956 beslutat, att en ny säckpappersmaskin skulle installeras. Denna inköptes år 1957 från J. M. Voith G.m.b.H. i Västtyskland. Montaget av själva maskinen påbörjades i december 1958 och slutfördes på 4 månader. Provdriften kunde påbörjas vid månadsskiftet mars - april 1959.

 

Malningsavdelningen är utrustad med hydrafiners och jordankvarnar.

Pappersmaskinen är byggd för en maximal renskuren bredd av 4,68 m. Maximala hastigheten är 400 m/min. Maskinen är utrustad med Voiths utloppslåda av högtryckstyp. Viralängden är 32 m och bredden 5,3 m. Presspartiet består av 2 st. sugpressar och 1 st. slätpress. Torkpartiet har 44 torkcylindrar, 2 kylcylindrar och 24 st. filttorkar. Driften utgörs av elektrisk sektionsdrift levererad av AB Brown-Boveri. Vid planeringen av maskinen har erfarenheterna från ett flertal andra säckpappersmaskiner utnyttjats. Sålunda har särskild vikt lagts vid möjligheten framställa säckpapper med höga töjningsvärden. Som det på en pappersmaskin i normalt utförande knappast är möjligt nå högre töjningsvärden än i maskinriktningen ca 4% och i tvärriktningen ca 7%, har maskinen utformats så att på densamma kan tillverkas våtkreppat papper.

 

Bolaget har också vid projekteringen av maskinen hållit möjligheterna öppna att installera en Clupak-utrustning. Som bekant har Clupaksystemet i USA. och Canada funnit stor spridning bland kraftpapperstillverkarna. Alla de största tillverkarna av säckpapper i dessa länder har skaffat sig licens för tillverkning av Clupak. Dynäs AB har som första kraftpapperstillverkare utanför USA. och Canada träffat överenskommelse om tillverkning av Clupakpapper. Sedan denna anläggning installerats i oktober månad i år får bolaget möjlighet leverera säckpapper med önskade töjningsvärden i maskinriktningen mellan ca 3 och 12%.

 

Genom att pappersmaskinen redan från början projekterats med tanke på denna ombyggnad, kan Clupakinstallationen göras utan någon nämnvärd ombyggnad av torkparti eller drift. Detta förhållande gör att installationskostnaderna kan hållas på en rimlig nivå. Meningarna om Clupakpapper är i Europa mycket delade, men beror detta kanske delvis på att hittills gjorda jämförelser gjorts mellan normalt säckpapper av den långfibriga skandinaviska sulfatmassan och Clupakpapper av den kortfibriga sydstatsmassan från USA. Sedan Dynäs AB under slutet av innevarande år tagit sin Clupakanläggning i drift kommer säcktillverkarna få bättre möjligheter göra en rättvis bedömning av Clupakpapperets användbarhet.

 

Intressanta försök utomlands har visat, att de goda töjningsegenskaperna hos Clupakpapper kan få betydelse även för andra pappersslag än säckpapper. Bl. a. har kartong kascherad med Clupak kraftpapper givit mycket goda resultat ur hållfasthetssynpunkt. Genom fabrikernas trängda läge mellan järnväg och kaj samt den stora nivåskillnaden har transporterna av det färdiga papperet utgjort ett besvärligt problem. Detta problem blir ej slutgiltigt löst förrän kajanläggningen, som kan motta fartyg på upp till 18 000 ton, ombyggts.

 

1966

Data:

Hugg med inmatningstransportör och utjämningsficka:

Kapacitet: 700 m3/h.

Rullbana från sjön:

Kapacitet: 4500 stockar/h.

Blåsutrustn. inkl. rörledningar för flis:

Kap.:           700 m3/h från hugg

                     200     ”        ”   mottagningsficka

                     60       ”       ”   sågen

Barkningsmaskin:

Kap.:           3500 st/8 h

Mottagningsficka för flis:

Volym 350 m3

Utmatningsanordning från d:o Kap.: 50-200 m3/h

 

Investeringskostnad:  3,5 Mkr

Första etappen i den stora nybyggnadsplanen i Vaja har nu i det närmaste avslutats. Det var redan 1960 som man beslutade höja fabrikens produktion från 60000 till 120000 ton sulfatmassa per år.

 

Planeringen för framtiden

De tre anläggningar, som nu senast är klara är indunstningsanläggningen, kausticerings- och mesaugnsanläggningen och utomhuslagringsstationen för flis vilka utgör de sista byggstenarna i en 4 år lång om- och nybyggnadsverksamhet. Kapaciteten i sulfatfabriken har därigenom ökats, och det program som nu närmast står på tur är att göra motsvarande ökningar på upptagningssidan. Planerna omfattar i första hand en ny säckpappersmaskin. Maskinen skulle byggas i en storlek, som gör den jämbördig med de största i världen existerande maskinerna för samma produkt.

 

 För att rationellt kunna placera in en sådan i fabriksbilden planeras en utökning av industriområdet. I planerna ingår även att uppföra en separat linje för halvkemisk björkmassa. Den kommer att konverteras till s k fluting, som är mellanskiktet i wellpappkartonger, och köras fram på nuvarande säckpappersmaskin. Resultatet av dessa planerade projekt skulle då bli en total produktion i Väja på 160000 ton/år papper i ett helintegrerat bruk.

För de tre nu färdiga avdelningarna lämnas här en kort teknisk beskrivning.

 

Stacklagring av flis

Råvaruförsörjningen sker f. n. till ca 70% i form av rundved, som antingen kommer som flottat virke eller som landburen ved. Den sjölagrade veden, som är skogsbarkad, går direkt till huggen medan den landburna går via barkningsanläggningen till huggeriet. Den nya huggen producerar 700 m3/h, vilket motsvarar ungefär 4000 stockar i timmen. Tack vare den stora kapaciteten kan fabriken försörjas genom att huggeriet går i ett skift mot tidigare tre skift. Dessutom ger huggen så tillfredsställande fliskvalitet att man har slopat all sållning, vilket både minskar anläggningskostnaden och bemanningen i fabriken. Inmatningen från vattnet till huggen går på en rullbana, vars kapacitet är anpassad efter huggens.

 

Den landburna veden går via en Cambio barkningsmaskin till huggen. Ytterligare en barkningslinje är klar att ta i drift om ett par månader. Från huggen blåses flisen till en stack som tjänstgör son buffertlager. Stacken kan uppgå till ca 60000 m3, vilket motsvarar ungefär 12 dagars behov. Från stacken matas flisen med en skoplastare till en ficka, varifrån den blåses till kokeriet. Fickans blåsutrustning har en kapacitet av 200 m3/h.

Ca 30% av dagens råvarubehov kommer i form av sågverkshack, dels från egen såg och dels från främmande sågverk. Från dessa sker transporten antingen med bil eller järnväg,

 

För att rationellt kunna ta emot denna hack har anlagts en mottagningsficka, försedd med stokerutmatning och blåsanordning och det är den som nu utnyttjas för blåsning av all flis till kokeriet. Från egen såg blåses flisen till nämnda stack - en transport som tidigare skedde med bil. Samtidigt med att mottagningsfickan byggdes, utökades fabrikens bangård med 2 st spår, varav det ena går över fickan för direkt tömning av järnvägsvagnar. Även flisbilar kan tömma direkt i fickan.

 

Data:

Kausticeringsanläggning:

Kapacitet: 1150 m3 vitlut/24 h

Leverantör: Enso Gutzeit Oy Lypsyniemi Verkstäder Savonlinna Finland

 

Ugnsanläggning:

Kapacitet: 70 ton bränd kalk/24 h

Leverantör: A. Ahlströms Oy Warkaus Bruk Varkaus Finland

Investeringskostnad 5,8 Mkr.

 

Kausticerings- och mesaugnsanläggning

En ny kausticerings- och mesaugnsanläggning har tagits i drift under sommaren. Kausticeringen arbetar efter en ny princip med avskiljning av mesan med filtrering i stället för tidigare sedimentering. Fördelen med detta förfarande är att anläggningen kräver åtskilligt mindre byggnadsvolym, vilket givit lägre anläggningskostnader och möjligheter att koncentrera utrustningen till en liten yta. Det ger i sin tur en lägre bemanning. Sodalutklarnare och slamtvättare har förlagts utomhus. Processen sker i korthet enligt följande:

 

Sodalutklarning sker i en kombinerad klarnare-förrådsbehållare, som är försedd med ett rymligt centrumrör för sodalutmatning. Sodaslam pumpas från klarnaren till slamtvättaren, där tvättningen sker i serie i fyra avdelningar.

Kalken doseras från den ovanför kalksläckaren placerade kalksilon till släckaren och mängden regleras genom ett teleskopiskt rör och med hjälp av matarbordets skrapare. Den matade kalkmängden kan mätas med hjälp av en ränna bredvid matarbordet. Kalksläckning med sodalut och förkausticering sker i kalksläckaren-sorteraren. Släckaren är försedd med en mellanbotten, så att även större kalkpartiklar har tillräcklig tid för en fullständig släckning och mesans kornstorlek blir fördelaktig för en god filtrering.

 

Efter släckningen tvättas kalksanden med varmt vatten i sorteraren, som är försedd med ett tråg för detta ändamål. Kausticeringsreaktionen sker i serie i tre kausticeringskärl, som är försedda med propelleromrörare och med en mellanvägg med beaktande av en tillräcklig reaktionstid. För vitlutklarning och mesatvättning pumpas oklarnad vitlut till ett Eimco Belt-vakuumfilter. På filtret sker vitlutklarningen och mesatvättningen samt förtjockningen av mesa till cirka 55% torrsubstans. Den från  filtret kommande vitlutens mesahalt understiger 80 mg/l.

 

Filterkakan upplöses i en repulper och en behållare, som är utrustad med en centrifugalomrörare. Från behållaren tas mesa med en pump till mesasilo. Eftertvättning och -förtjockning av mesa sker på två trumfilter, varefter mesans torrhalt är 60 – 65%. Mesan från trumfiltren går via en skruvtransportör till den nya mesaombränningsugnen som är 2,8 m i diameter och 55 m lång. Den är till största delen förlagd utomhus. Endast eldningshuvud och främre rullställ ligger inomhus - i samma byggnad som kausticeringsanläggningen. Genom denna placering kan båda anläggningarna skötas av en man.

 

Indunstningen

De två indunstningseffekter, som togs i drift vid halvårsskiftet 1965 har nu kompletterats med ytterligare 3 enheter. Härigenom har skapats en anläggning på totalt 7 490 m2 som avdunstar 507 ton/h vatten och ger tjockluten 62% torrhalt vid 15% torrhalt på tunnluten. Ångförbrukningen är då 26,7 t/h. Ångtryck: 2,5 atö.

Investeringskostnad: 3,7 Mkr

 

1967

Klart för nya pappersbruket i Väja

Regeringens principbeslut om lokaliseringslån med 50 milj, kr. till NCB för uppförandet av ett nytt pappersbruk i Väja innebär att anläggningarbetena påbörjas inom kort. Utbyggnaden kommer att ske under ledning av en särskild kommitté med NCB:s VD, jur. dr. Gunnar Hedlund som ordförande och tekniske direktören vid Väja, direktör Egon Höglund, som verkställande ledamot. Övriga ledamöter är platschefen disponent Johan Paues och en representant för den finska konsultfirman Jaakko Pöyry & Co i Helsingfors.

 

Den snabba starten är möjlig genom de omfattande planeringsarbeten för projektet som pågått under närmare 2 år. Den första framställningen om det statliga lokaliseringslånet gjordes av de föregående ägarna till Dynäs i november 1965. Härvid har kapaciteten i sulfatfabrikens olika avdelningar ökats så att förutsättningar skulle finnas att kunna försörja ytterligare en pappersmaskin med massa. Sulfatfabrikens kapacitet är idag 120000 ton/år, som en följd av dessa utbyggnadsarbeten som avslutades hösten 1966.

 

En ny kraftpappersmaskin kommer att ställas upp i ett separat byggnadskomplex söder om nuvarande fabriksområdet. Maskinen får en kapacitet av ca 100000 ton/år. Vidare kom­mer en fabrikslinje för tillverkning av ca 60000 ton halvkemisk björkmassa att uppföras, vilken skall konverteras till fluting. Denna produkt kommer då att köras fram på nuvarande största maskinen, en säckpappersmaskin benämnd PM 5. Totalt kommer produktionen vid det helintegrerade pappersbruket att uppgå till 160000 ton papper/år.

 

Järnvägen flyttas

För att skapa utrymme för den nya fabrikens byggnader har olika alternativ undersökts, varvid det framkommit att området söder om nuvarande fabriksbyggnader är det lämpligaste. Men för att göra detta område användbart måste järnvägen Härnösand—Långsele läggas om på en sträcka av ca 1 000 m. I samband härmed måste även nuvarande riksvägens sträckning ändras på en sträcka av ca 400 m. Genom dessa ändringar får man en avsevärd ökning av fabriksområdet i Väja, och man får dessutom ett markområde med goda grundförhållanden. Det tänkta läget och byggnadens nivåer medför omfattande bergssprängningar, vilket dock är nödvändigt för att rätt utnyttja området och anpassa byggnaderna till järnvägens nya läge.

 

Pappersbrukets placering enligt ovan medför följande fördelar:

 

1. Maskinen grundläggs på berg.

 

2. Utbyggnaden kan ske utan att störa nuvarande fabrikens drift.

 

3. Framtida utbyggnad för vidare förädling eller ytterligare ökning av upptagningskapaciteten är möjlig på det sålunda nyskapade industriområdet.

 

4. Genom att man avlägsnar sig från nuvarande fabriksområde skapas förutsättningar för att där fortsätta utbygg­naden av massafabriken.

 

5. En sammanlagd produktion av 400 000 ton/år bör i en framtid kunna tas fram på det sålunda förstorade industriområdet.

En fördubbling av nuvarande magasinsbyggnad för papper kommer också att verkställas. Detta magasin placeras på det område nere vid kajanläggningen där redan tidigare grundläggning är förberedd i form av pålning.

Den nya maskinen beräknas ha en virabredd av omkring 7,5 m och hastigheten beräknas ligga vid 500 à 600 m/min.

 

Det bedöms i ett senare skede vara möjligt att ytterligare öka hastigheten något, och maskinen konstrueras därför för att kunna köras vid 700 m. Den kommer att förses med pickup för sluten överföring av pappersbanan från viraparti till pressparti. Vidare planeras ett clupak-aggregat för att tillverka den specialitet som Dynäs AB sedan några är till­baka saluför med stor framgång, nämligen Dynapak. Detta papper har hög tänjbarhet och motstår därför väsentligt bättre än vanligt kraftpapper mekaniska påfrestningar.

 

Omfattande instrumenterings- och kontrollorgan kommer att installeras. De utförs dessutom på sådant sätt att total styrning med datamaskin senare skall vara möjlig att genomföra. Någon dataanläggning anskaffas dock icke i första omgången.

 

Elkraftbehovet för det nya bruket kommer att uppgå till ca 15 000 kw och försörjningen härav sker på samma sått som till nuvarande fabrik. Massa- och ångförsörjning sker från den nuvarande fabriken via en ca 150 m lång rörbrygga mellan de båda byggnadskomplexen. Stora torn för buffertlagring av massa mellan sulfatfabrik och pappersbruk är planerade.

 

Det nya bruket beräknas stå klart våren 1969. Byggnadstiden beräknas till 2 år, varunder sysselsätts maximalt 200 man under den intensivaste perioden. När det nya bruket i sin helhet är klart och taget i drift kommer varaktigt att sysselsättas 550 man.

 

Totala investeringskostnaderna beräknas uppgå till ca 100 milj. kr.

 

1968

Norrlands Skogsägares Cellulosa AB har beslutat att vid Dynäs fabriker, Väja, anlägga en ny barkningsanläggning och vedhantering för ca 5,5 milj kr.

Vid Dynäs fabriker pågår för närvarande utbyggnad med ett nytt kraftpappersbruk och en fabrik för halvkemisk massa. Totala kostnaden för dessa investeringar överstiger 100 milj kr och innebär en kapacitetshöjning på kraftpappers­sidan till ca 170000 ton/år. Den nu beslutade anläggningen för barkning och vedhantering kommer att vara i drift före nästa årsskifte i god tid för inkörningen av den nya pappersmaskinen och den nya halvkemiska massafabriken.

 

Den nya barkningsanläggningen kommer att utgöras av en barktrumma av Waplans nya konstruktion med hög rotationshastighet, vilken levererats av Waplans Mek. Verkstad. Längden är 34 m. Utrustningen för virkestransport och för barkhantering och barkpressning kommer att levereras av Jerfed-Grafström AB. Anläggningen placeras i anslutning till Dynäs fabrikers nya huggstation.

 

Vid Dynäs fabriker i Väja har en utbyggnad av anläggningarna med bl a ett nytt kraftpappersbruk påbörjats. Kapaciteten där blir efter utbyggnaden ca 100000 ton kraftpapper och 60000 ton fluting. Kraftpappersmaskinen är så konstruerad att vissa alternativa produkter kan framställas.

Uppförandet av en ny anläggning för barkning och vedhantering vid Dynäs fabriker har påbörjats.

 

Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, har hos Wärtsilä Oy i Finland beställt en filtertvätt för Dynäs fabriker i Väja. Beslutet om anskaffande av denna filtertvätt är betingat av Vattendomstolens krav i den dom som nu meddelats för företagets sulfatfabrik och pappersbruk i Väja.

Tvätten har en dygnskapacitet på 400 ton och leveransen omfattar ett komplett paket med även blåstank, luttankar och rörledningar. Tvättfiltren är tre till antalet och har dimensionerna 3,5 X 8 m.

 

1972

Utbyggnaden av Ncb:s sulfatfabrik i Väja har nu slutförts. Kapaciteten ökar till 165 000 ton per år. Därigenom produceras tillräckligt med sulfatmassa för de bägge pappersmaskinerna. Avsättningsläget för liner är dock alltjämt så svagt att man måste räkna med att emellanåt stoppa den ena pappersmaskinen och sälja massa i stället.

 

1975

DYNÄS FABRIKER

Sulfatfabrik, pappersbruk och sågverk

Platschef:  Direktör Evert Nilsson.

Läge: Västernorrlands län ca 7 km från Kramfors.

Postadress: 870 51 Väja.

Telegramadress: Farmpulp, Kramfors.

Telex: 711 08.

Telefon: Kramfors 0612/263 00.

Godsadress: Kramfors.

Utskeppningshamn:Väja.

 

Elkraft för driften: 220 MWh.

 

Arbetsmaskiner i pappersbruket: Mångcylindermaskiner 2 st, arbets­bredd 468 cm och 650 cm. Yankeemaskin avvecklad 1974.

 

Arbetsmaskiner i sulfatfabriken: Kokare 10 st, indirekt kokning. Lut­indunstningssystem Rosenblads multipelindunstning. Lutförbrän­ningssystem insprutningsaggregat Tomlinson. Upptagningsmaskin och flingtork avvecklade

 

1974.

Tillverkning: Oblekt sulfatmassa, oblekt säckpapper, högtöjbart och oglättat kraftpapper samt kraftliner.

Årskvantitet: 170.000 ton oblekt sulfatmassa, 170.000 ton oglättat

kraftpapper och säckpapper. 70.000 m3 sågade trävaror. Härav för avsalu: Hela kvantiteten papper. Biproduktframställning: Tallolja 4.000 ton. Terpentin, rå 500 ton.

Anläggningsår: 1914, senast ombyggd 1968 och 1971.

 

1978

Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, Ncb, har av regeringen fått tillstånd att öka kapaciteten vid Dynäs fabriker i Väja, belägna ca 7 km nordväst om Kramfors.

När Ncb 1966 övertog anläggningarna i Dynäs var kapaciteten 70000 ton massa och 50000 ton papper. Därefter har kapaciteten mer än fördubblats genom en omfattande utbyggnad 1968-1972, då sulfatfabriken byggdes ut och en ny pappersmaskin installerades. Det nu erhållna tillståndet medger en maximal produktion i Dynäs av ca 305000 ton massa och papper per år. Byggnadsarbetet beräknas ta ca fyra år.

 

Dynäs är helintegrerat med produktion av kraftliner, säckpapper och högtöjbart säck- och kraftpapper, Dynapak, som företaget var det första att introducera i Europa. Produktionskapaciteten är för närvarande 175000 ton papper. Bruket har ca 700 anställda. I samband med utbyggnaden kommer massatillverkningen vid Ncb:s sulfatfabrik i Sandviken att upphöra. Sandvikens personal kommer att i samråd med sina fackliga organisationer erbjudas anställning i Dynäs eller vid andra anläggningar inom koncernen.

 

Tillstånd har lämnats Ncb, Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, att under vissa villkor bygga ut fabriken i Väja för en produktion upp till 305000 ton säckpapper och erforderlig mängd sulfatmassa.

Sedan Ncb ingav sin ansökan för tre år sedan har bolaget kontinuerligt följt upp marknadsförutsättningarna. Härvid har man blivit tveksam till valet av papperssort och undersökt andra alternativ. Det har kommit att framstå som mer klart, att marknadsförutsättningarna för en ökad produktion av säckpapper inte är tillräckligt goda och att ett alternativ med trähaltigt tryckpapper är att föredra. Detta bestyrks också av en sakkunnigutredning, som Ncb nyligen erhållit.

 

Med anledning härav räknar bolaget med att inom kort anhålla om modifiering av utbyggnadstillståndet inom den givna virkeskvantiteten. Det modifierade tillståndet skulle innebära, att Ncb utom den nuvarande produktionen av säckpapper (kapacitet 175000 ton/år) får tillverka 320000 ton trähaltigt tryckpapper. Utbyggnaden avses ske under två etapper och med en produktion, baserad på termomekanisk massa.

Sysselsättningen vid detta modifierade utbyggnadsalternativ blir 380 personer i stället för 100 enligt säckpappersalternativet.

 

 

I Ådalen meddelar samtidigt (790314) NCB att man visserligen släpper planen på ett LWC-pappersbruk i Väja - men inte sin ”reserv-plan” att i stället bygga ett kraftpappersbruk (brunt säckpapper m m) i Väja. Det finns bara en hake, säger NCB: Vi saknar pengar att bygga kraftpappersbruket...

Men samtidigt förhandlar regeringens företrädare intensivt med olika parter. Och syftet är att inom kort skapa ett nytt, särskilt bolag för Väja. Där ska staten gå in med högst 40 procent, NCB med 50 procent, SCA och eller Stora Kopparberg med 10 procent. . . Parterna ska satsa kapital i ett nytt Väjabolag, som då får råd att bygga ett kraftpapersbruk i Väja.

 

1979-03-16

Stora Kopparbergs chef:

Inga permitteringar från Sandarne.  Det dröjer mellan 5-10 år Innan fabriken i Sandarne läggs ner. Den processen skall koordineras med utbyggnad i Vallvik. Erik Sundblad, chef för Stora Kopparberg, lovar att inga skall behöva permitteras från Sandarne. Fabriken där kommer att vara kvar inom en överskådlig tid. Först efter en ytterligare utbyggnadsetapp i Vallvik blir det aktuellt med en nedläggning, sa han vid en presskonferens i Härnösand tillsammans med Arendt Versteegh, Graningeverkens chef i går.

 

Vi är beredda att biträda Ncb i Väja med råd och dåd. I första hand är vi villiga att ställa upp med kunskap, men om de fordras kan det tänkas att vi ställer upp med en del kapital. Det kanske nu inte behövs eftersom regeringen sagt att man skall hjälpa Ncb, säger Erik Sundblad. Han säger att hans företag inte har något intresse av att går dåligt för Neb. Tvärtom så är det vikigt att det finns en stark skogsägarrörelse, säger han. Vi måste ha en bra partner att prata med så att vi får fram virke.

 

NCB INTE OMKULL

Det är också viktigt för landet att Ncb inte går omkull. Det skulle skada Sveriges förtroende utomlands. Anledningen till presskonferensen var naturligtvis de båda bolagens gemensamma satsning på ett journalpappersbruk i Utansjö. Diskussionerna om ett pappersbruk i Utansjö började för en månad sedan. Vi träffades på en middag, säger Erik Sundblad. Dagen efter ringde jag Arendt Versteegh och sedan har det gått snabbt. Naturligtvis var vi också påverkade av vad som hände med Ncb. Men planerna var långt ifrån nya för de båda herrarna.

 

Redan i slutet av 60-talet, i samband med satsningen på den nuvarande Utansjöfabriken var Erik Sundblad med och diskuterade om en vidare satsning i Utansjö, säger Arendt Versteegh. Innan middagen med Sundblad för en månad sedan hade Versteegh hört sig för hos staten för att få hjälp därifrån att bygga ett pappersbruk i Utansjö. Men det samarbetet var för komplicerat och tidsödande så det blev Stora Kopparberg i stället för Graningeverken.

Men jag tror i alla fall att staten till sist bestämt sig för att satsa på Utansjö, om det nu kan vara till någon tröst för Kramforsborna säger Versteegh.

 

Jag tror nu att regeringen är tacksam för vårt uppspel. Det här betyder en lösning så att det kan rulla upp den besvärliga situationen för Ncb.

Både Sundblad och Versteegh menar att satsningen på ett journalpappersbruk i Väja hade gått ut över Utansjö. Även den befintliga fabriken i Väja kunde ha hamnat i svårigheter, menar de båda. Deras sammanfattning på den senaste tidens händelser lyder så här:

En strukturellt riktig lösning. Journalpappersbruket i Utansjö kör troligen i gång år 1982. Enligt de nuvarande planerna blir det byggstart om cirka ett år. Sedan tar det alltså mellan 18-24 månader innan fabriken är färdig.

 

Fredag den 16 mars 1979

Affären Vallvik – Sandarne var beslutad redan i höstas Stora Kopparbergs köp av Vallviksfabriken, byggandet av pappersbruket där, och nedläggningen av Sandarnefabriken - allt detta var beslutat redan för ett halvår sedan!

I ett PM av Ncb:s koncernchef Gunnar Engman, daterad 25 oktober 1978, sägs redan i första meningen:

“Stora Kopparberg och Ncb har träffat en preliminär överenskommelse om papperstillverkningen” Och denna överenskommelse innehåller köpet av Vallvik och nedläggningen av Sandarne, men blev inte bekräftad i Ncb:s styrelse, p g a oenigheten där, förrän i måndags.

 

Vid en presskonferens i Härnösand i går sade Stora Kopparbergs koncernchef Erik Sundblad att det dröjer 5-10 år innan Sandarnefabriken läggs ned och att de anställda där skall beredas jobb i Vallvik. Marcus Wallenberg har visat intresse för fler fabriker än Vallvik, bland ”guldäggen” inom de bondeägda skogsföretagen. Södra Skogsägarna har, enligt vad förre industriministern Nils Åsling bekräftar, fått ett bud från Wallenberg på det stora massakombinatet Väröbacka i Halland. Men budet uppges ha avvisats.

 

Just nu tycks ingen förhandling mellan Wallenberg och bondekooperationen pågå, utöver den om Vallvik.Den preliminära överenskommelsen säger att ett nytt bolag ska bildas, till två tredjedelar ägt av Stora och till en tredjedel av Ncb, som ska köpa Vallvik och bygga ett LWC-­pappersbruk där. Vidare sägs att massafabrikerna i Sandarne och Bergvik ska läggas ner, och att Väja inte ska byggas ut för tryckpapper utan för emballagepapper.

Indirekt framgår att det är mjölkkartong man tänker tillverka i Väja, och parterna utgår från att staten är beredd att satsa 100 miljoner kr i ett nybildat Väja-bolag, där Ncb ska inneha aktiemajoriteten.

 

Väjas situation har dock förändrats, jämfört med PM:en från oktober, genom att SCA nu sagt att man kan tänka sig att gå in i Väja. Inriktningen kan då bli andra former av brunt papper, exempelvis mer.

SCA:s villkor för att gå in i Väja är att staten ger stöd till SCA i Östrand och Wifstavarv. Branschfolk säger att staten, genom att plötsligt garantera både NCB:s överlevnad och Väjas utbyggnad, givit SCA en ypperlig förhandlingsposition. Regeringen står med mössan i handen, heter det. Man har gjort sig beroende av att få SCA:s branschkunskap.