ÖSTRANDS SULFATFABRIK  MASSAFABRIK

 

 

 

Mera läsning i boken: Papper och Massa i Medelpad och Jämtland. (Christian Valeur).

 

Kreugerkraschen 1932

Se även:

http://www.sv.wikipedia.org/wiki/kreugerkraschen

 

Världens modernaste fabrik i sitt slag 1932.

Ett av de största nybyggen, som inom Skandinavien varit i gång på senare år, är nu avslutat, då Kreugerkoncernens stora sulfatfabrik vid Östrand utanför Sunds­vall är klart för igångsättning. Den väldiga anläggningen har kostat

c:a 25 millioner kronor och har en beräknad kapacitet av 100000 ton pappersmassa per år. Fabriksområdet utgör c:a 30 hektar . Byggnaderna ha tillsammans c:a 58.000 fönsterrutor, och fabrikens vattenledning är tillräckligt stor att kunna förse en stad av Stockholms omfattning med vatten. Ur Sundsvalls Posten låna vi några uppgifter om det storartade industriföretaget.

 

För intagning av virkesbehovet för vintern har uppsatts en större brokran, med vars hjälp timret upplägges vältor på den utanför kajen löpande timmerplanen, vilken har en bredd av 300 meter och en längd av 400 meter . Timret tillföres fabriken i flottar om c:a 3.000 stockar, vilka sedan ombuntas till mindre partier 150 à 175 i varje, motsvarande en belastning av 10 ton. Brokranen vilar på tre par ben med 100 meters avstånd mellan bockparen. Kranen kan förflyttas längs efter upplaget och behärskar sålunda hela det väldiga timmerområdet. På kranens löpbana, som är 300 meter lång, går på en  höjd av 30 meter över marken en löpvagn på skenor, vilken lyfter timret från vältorna och lägger det på en elektriskt driven vedvagn, som framför virket till kerattema vid barktrummorna.

 

Här är uppmonterad en Derrickkran, som lyfter timmerbuntarna från vedvagnen och lägger dem i vatten framför barkningen. Sommartid går timmerflottarna till direkt intagning i fabriken. Barkningen sker med trummor enligt långbarkningssystem. Barktrummorna är uppställda i fyra st. aggregat om en sammanlagd längd av 34 meter vardera. Den sista barktrumman i raden har en diameter av nära 3,5 meter . Stockarna in- och utmatas automatiskt i barktrummorna, vilka rotera något nedsänkta i vatten.

 

Från barktrummorna falla stockarna direkt i den strax intill huggeriet belägna s. k. "blötlådan", en varmvattenbassäng, vilken är 15 meter bred, 30 meter lång och till  1,5 meters djup fylld med varmt avloppsvatten. På transportörer går timret därifrån upp till huggeriet, där stockarna i en kraftigt konstruerad ränna stupa direkt ned i huggmaskinerna. Dessa äro tre till antalet och ha en kapacitet av c:a 90 kbm. i timmen samt är direkt kopplade till var sin motor om 160 varv per minut. På väg från huggmaskinen till sållen avskiljes sågspånen i en cyklon, varefter den rengjorda flisen går på remtransportörer till fickorna ovanför kokeriet.

 

Kokarna är tolv och ha vardera en rymd av 100 kbm. Samtliga är utrustade med Morteruds cirkulations system. Diffusörernas antal är 30 och äro fördelade på tre grupper om vardera 10 stycken. För varje grupp finnes en centralångfälla, vilken passeras av blåsångan på dess väg till kondenseringssystemet. Ur diffusörerna spolas massan till de stora bingarna, därifrån den sedan transporteras till sileriet. I sileriet får massan först passera Haugs försorterare och därefter roterande Biffarsilar för finsortering. I urvattnare och Oliverfilter förtjockas massan sedan före upptagning på torkmaskinerna. Spetor och kvist finmalas i Biffarkvarnar.

 

Den i Oliverfilterna förtjockade prima massan transporteras genom skruvtransportörer till kollergångsavdelningen, vilken består av 60 st. kollergångar, placerade 6 rader med 10 i varje rad. Maskinsalen har 3 torkmaskiner. Våtpartierna äro försedda med sugvals, två filtpressar, två mellantorkare samt högtryckspress med filt.

 

Lutberedningsanläggningen har också aktningsbjudande dimensioner. Svartluten tappas från diffusörerna till  stora cisterner av plåt, vardera rymmande c:a 350 kbm. Härifrån pumpas luten till avdunstningsanläggningen, vilken består av 4 st . vacuumindunstare med 650 kvm. yta. Till denna anläggning höra även förvärmare, vacuum- och lutpumpar. Sedan svartluten indunstats till c:a 25° Bé, pumpas den till sodahuset, där den passerar varporna, soda- och smältugnarna. Sodaugnarna ha en längd av 6 meter och en 3 meters invändig diameter. Sodahuset har inalles 8 sodaugnsaggregat, men reservplatser finnas för ytterligare utvidgning.

 

Stoftöverskottet kan transporteras genom stålbandstransportörer till 4 st . Garbepannor om 500 kvm., försedda med överhettare och arbetande med 25 kg . övertryck. Vid varje sådan panna finnas 3 smältugnar. Gaserna från ångpannan passera economiser, där avgasernas värme tillgodogöres. Skorstenen är något över 100 meter hög och har en invändig toppdiameter av 4 meter samt är sålunda en av de högsta i Sverige.

Mixarnas antal är 24, och cisternerna för färdig lut är 10 rymmande c:a 60 kbm. vardera. Mesan urtvättas Oliverfilter och är avsedd att transporteras till någon av koncernens sulfitfabriker, där spritutvinning försiggår.

 

 

Kalkugnsanläggningen är också av betydande dimensioner. 3 st . kalkugnar finnas, och dessa har en kapacitet av 25 ton färdigbränd kalk per dygn. Fundament och hus är klara för en fjärde kalkugn. Ugnarna är av modernaste slag. Kalken kommer obränd från Gotland i pråmar och lossas av en kran med 35 à 40 tons lossningskapacitet per timme. Den brända kalken fraktas med linbana till mixeriet.

 

Ångpannehuset år imponerande. Utom de förut nämnda Garbepannorna, som eldas med sodastoft, finnas fyra stycken ångpannor om 500 m2 eldyta och 25 kg . arbetstryck, försedda med överhettare och luftförvärmare. Kolen inmatas med wanderrost. Kolgården har en lossningskran, som förmår lossa c:a 70 ton kol per timme. Framför ångpannehuset finnes en våg, som väger varje kolvagn med sitt innehåll. Kolen tömmas i en intill vågen belägen ficka, därifrån de med transportörer gå till de ovanför ångpannorna belägna kolbehållarna. Slaggen från pannorna utmatas automatiskt och går med 4-hjuliga tippvagnar till en särskild slaggficka, därifrån fyllningen av lastvagnarna sker genom ett enkelt handgrepp från en fickans botten sittande tratt.

 

Den för fabriken erforderliga kraften alstras av fabrikens egen kraftstation. Här finnes installerad en de Lavals ångturbin om max. 10000 KVA. 6000 volt och 30000 varv per minut. Turbinen har i ena ändan en mottrycks- och avtappningsturbin på 7.000 KVA. samt i den andra en kondenseringsturbin på 3.000 KVA. Ångtrycket till turbinen är 25 kg . Avtappningsturbinen lämnar ånga av 10 kg . tryck till kokeriet och 2 kg . tryck för torkmaskinerna och avdunstningen. Till ångnätet höra också 2 st . 150 kbm. Ruthsaccumulatorer, avsedda för ett ångtryck mellan 18 och 20 atm. Och emellan dessa gränser lämnar accumulatoranläggningen c:a 12.000 kg . ånga, som momentant kan tas i anspråk i fabriken.

 

Den i generatorn alstrade elektriska strömmen föres till instrumenteringsrummet och därifrån genom kablar till fabrikens olika avdelningar, där den transformeras till en spänning av 500 volt. I instrumenteringsrummet finnas oljebrytare för varje avdelning, så att reparationer kunna utföras på en avdelning, utan att detta verkar störande på en annan.

 

Transportanordningarna vid fabriken förtjäna sitt särskilda kapitel. Sedan massabanan lämnat torkmaskinen, klippts i ark i skärmaskinen och på vanligt sätt vägts och pressats, tippas de färdiga balarna på en baltransportör, som leder till lastningsstationen, varifrån de med linbana fraktas till massamagasinen i väntan på utskeppning. Transportören för massabalar är utförd som en rullande trottoar, täckt med grova stålplåtar. Härpå falla balarna från pappressarna, och de föras på den 140 meter långa stålmattan till linbanestationen, där de av läggas på linbanevagnarna. Linbanans vagnar passera på fri höjd över fabriksområdet och stör sålunda icke där befintlig trafik.

 

I massamagasinet faller balarna automatiskt ned i sina respektive sänkhissar, vilka är utrustade med automatiskt verkande luftbroms och avlägga balarna på den för staplingen lämpliga höjden i massa lagret. Linbanans längd är 1000 meter . Alla dess bärkonstruktioner är utförda i järn med undantag för linbanebockarna, som är av betong. Särskilda anordningar å linbanan möjliggöra utlastning till pråm eller järnväg.

 

Massamagasinen är 2 till antalet och har en längd av 100 meter och en bredd av 35 meter , rymmande c:a 18000 ton. Magasinen är de största i sitt slag i Sundsvallsdistriktet. För massamagasinen har byggts en särskild kaj vid östra gränsen mot Klingerfjärden. Denna kaj har en längd av 250 meter , och utanför densamma är ett lastdjup av 25 meter , vadan mycket stora fartyg kunna här direkt angöra kaj. Mitt inne i det väldiga komplexet av byggnader vid Östrandsanläggningen ligger ett i modern stil uppfört tvåvåningshus, inrymmande Svenska Cellulosaaktiebolagets Östrandskontor samt centrallaboratorium för Kreugerkoncernens samtliga Norrlandsföretag.

 

Ång och värmetekniska förhållanden. Ett föredrag från 1933.

 

ÖSTRANDSFABRIKENS INVIGNING.

 

 

I närvaro av Statsminister Hansson, Handelsminister Sköld, Landshövdingarna Wijkman och Munch af Rosenschöld samt representanter för olika industrisammanslutningar invigdes den 4 dec. 1936 Svenska Cellulosa AB:s sulfatfabrik i Östrand. Invigningsprogrammet inleddes med en rundvandring genom fabrikskomplexet med Överingenjör Birger Sundfeldt som ciceron. Gästerna besökte även Skönviks sågverk samt Östrandfabrikens kontors- och laboratorielokaler.

 

Kl. 18 samma dag hade Svenska Cellulosa AB inbjudit ovannämnda gäster samt representanter för Sundsvalls stad, pressen, tjänstemän och arbetare vid koncernen m. fl. till ett antal av ca. 200 personer, till middag å Stadshotellet där gästerna hälsades välkomna av direktör Gustaf Göranson. Ordföranden i Svenska Cellulosa AB:s styrelse, direktör Axel Wenner-Gren, höll under middagen nedanstående tal:

 

Vi ha i dag av överingenjör Sundfeldt fått en synnerligen intressant framställning om utvecklingen och fullbordandet av det stora industriföretag för vars skull vi samlats här. Med vad vi dessutom sett i dag ha vi fått en inblick i vilka ofantliga mått av företagsamhet och förtänksamhet, av kapital, arbetskraft och ihärdighet, som erfordrats för att det stora verket skulle få sin nuvarande gestaltning. Från vad som redan uträttats vandra tankarna vidare till de förhållanden under vilka den nya produktionsapparaten har att arbeta och som bli mer eller mindre bestämmande för dess nyttiggörande. Tyvärr är det för närvarande icke någon särdeles ljus bild av världen som tecknar sig för oss.

 

Tillståndet av i dag vittnar ingalunda om att det prisade mänskliga framåtskridandet dirigeras med förnuft och målmedvetenhet mot högre kultur och ljusare tider. I stället för att forskning, vetenskap och teknik borde låta utvecklingens landvinningar komma människorna tillgodo i form av högre levnadsstandard och bättre samhällsförhållanden ser det ut som om de i första hand skulle tagas i anspråk för anskaffande av nya medel åt människorna att förgöra varandra. Oavsett faran för krigiska konflikter yppa sig på det rent ekonomiska området utsikter av nog så hotande natur. Det förefaller mig ibland som om den tekniska utvecklingen så småningom skulle komma att utgöra en väl så stor fara för de små nationerna som stormakternas maktpolitik.

 

De förra kunna på grund av sina alltför begränsade fria avsättningsområden, hemmamarknader, ej i tillräcklig grad tillgodogöra sig fördelen av produktionsmedlens utveckling. De kunna ej heller kosta på sig erforderlig vetenskaplig forskning och vid sina handelsavtal bli de ofta beroende på en stormakts nåd eller onåd. På allt detta ha vi ju tyvärr alltför många och drastiska exempel. Det ligger nära till hands att uppställa frågan, respektive ingående studera den, hur en successiv och reciprok utökning av vår hemmamarknad till att omfatta de nordiska länderna skulle verka på allas vår försörjning och levnadsstandard och på vårt ekonomiska, ja kanske också politiska, oberoende.

 

Med avseende på den industrigren, som i dag ligger vårt intresse närmast, den för vår folkhushållning så utomordentligt viktiga exporten av skogsprodukter, finnes anledning till oro ej blott i vissa andra länders konkurrenskraft på grund av lägre levnadsstandard med åtföljande lägre produktionskostnader och konjunkturernas ofta besvärliga svängningar En annan stor fara hotar från de ofantliga hittills oexploaterade skogstillgångarna med snabb återväxt i de södra staterna av den nordamerikanska unionen. Feberaktigt arbetas det för att ur söderns barrträd utvinna med våra produkter likvärdiga alster och vad kraftmassa och kraftpapper beträffar är man på god väg att hinna ifatt oss.

 

Om jag påpekar att enligt officiella beräkningar den amerikanska industrin i sin helhet offrar nära en milliard kronor om året på tekniskt vetenskaplig forskning, varvid c:a 35.000 vetenskapsmän sysselsättas, kan envar lätt förstå, att vi ingalunda kunna räkna med en fortsatt eller utökad cellulosaexport till Förenta Staterna som en axiomatisk framtidsföreteelse. Vi har inom industrin även andra allvarliga svårigheter att räkna med. Vår moderna produktionsapparats vidlyftiga och invecklade beskaffenhet har gjort den erforderliga växelverkan mellan kapital, organisation och arbete mera ömtålig och svårhanterlig än någonsin förr. Därigenom ha nya och bekymmersamma sociala problem uppstått som måste lösas innan vi kunna nå fram till en lugn och harmonisk samhällsutveckling.

 

I stort sett har våra dagars produktion för de breda lagren skapat en högre levnadsstandard än vad våra förfäder kunnat drömma om och i flera avseenden gjort livet lättare och rikare Men den har också alstrat starka spänningar mellan verksamhetens ekonomiska krav och den mänskliga arbetskraftens behov av sysselsättning. Den arbetslöshet, som nyligen drabbat även vårt land, är ännu i färskt minne och manar oss att uppbjuda alla krafter för att i tid motverka och göra oss beredda för de onda dagar som vi förr eller senare måste befara.

 

Vi få hoppas att de bittra arbetskonflikternas tid med dess oerhörda förluster av nationella värden snart skall vara övervunnen för att efterträdas av en era av god vilja och samhörighetskänsla då man med oförvillad blick bedömer varandras ståndpunkter och genom Vänskaplig förhandling utjämnar stridiga intressen. Det bör för arbetarvärlden stå klart att företagets väl sammanfaller med deras eget och att deras krav måste anpassas till de allmänna betingelserna för rörelsens fortgång och framsteg. För arbetsgivaren åter bör det vara uppenbart, att en välbeställd arbetarstam, tillfreds med sin dagliga gärning och utkomst, utgör en oskattbar tillgång för företaget och ett livsbehov för samhället i dess helhet.

 

Icke minst vid de allt vanligare tillfällen då på grund av konkurrensens tryck en rationalisering blir nödvändig, som beskär förvärvsmöjlighetetna för större eller mindre skaror av arbetare, måste industriledarna besinna sitt sociala ansvar. De måste ej blott ekonomiskt söka träda hjälpande emellan utan också möjligaste mån bejaka de rent mänskliga faktorer som spela in för att tynga eller lätta de betrycktas bördor  Under statsmakternas medverkan kunde vårt sunda näringsliv förhållandevis väl stå emot den gångna krisen liksom också nöden i avsevärd mån lindras. Om de statliga åtgärderna ha starka meningsskiljaktligheter gjort sig gällande, men för min personliga del kan jag ej finna annat än att de i det väsentliga varit till gagn och vittnat om en ansvarskänsla och en omtanke om det hela som förtjänar uppriktigt erkännande.

 

Jag vill uttala den förhoppningen att även i fortsättningen statsmakterna måtte visa full förståelse såväl för de breda folklagrens berättigade sociala trygghetskrav som för den enskilda företagsamhetens betydelse för välståndets upprätthållande och för det produktiva kapitalets oumbärliga roll som främjare av samhällets och den enskildes bästa. Särskilt då det gäller vår under utomordentligt svåra och riskfyllda förhållanden arbetande exportindustri är det nödvändigt att statliga ingripanden, om sådana skulle erfordras, företagas med varsamhet och beaktande av betingelserna för att företagen kunna bestå och vinna styrka och konkurrenskraft. Under förutsättning av en sådan förståelsefull samverkan mellan statsmakterna och näringslivet liksom mellan parterna inom detta senare är det min övertygelse att vi i Sverige skall lyckas bemästra de svårigheter och faror, som i det föregående antytts.

 

Under mer än hälften av mitt liv har jag varit industriellt och kommersiellt verksam såväl i Europas stora industriländer, som i Amerika och således kommit i närmare beröring med de mest skilda regimer och förhållanden. Jämför jag nu mina erfarenheter och iakttagelser från utlandet med läget här hemma hos oss, kan jag ej draga någon annan slutsats än den att vårt land trots allt äger förutsättningar för att ekonomiskt och socialt kunna bliva ett verkligt föregångsland. Sverige så rikt utrustat av naturen och med vårt enhetliga, högtstående folkmaterial, skall säkerligen finna medlen att leda utvecklingen hän till en god bärgning åt alla dem som sätta in sin arbetsvilja och arbetskraft på vår gemensamma förkovran, och att jämväl sörja för dem, som genom ett oblitt öde råkat bli ställda i den framgångsrika produktionens skugga.

 

Låt oss i det helas tjänst verka för en politisk, social och ekonomisk avspänning. Låt oss förena våra bemödanden om att föra de olika samhällsklasserna närmare varandra, att stärka viljan till samarbete i stället för strid och att över och genom de skiljande gränserna egga alla goda krafter till samfällda ansträngningar för landets och allas vårt väl. Låt oss i nationell gemenskap betrygga vårt fria svenska folkhem, där utrymme lämnas åt varje medborgare att utan skillnad till stånd eller viIkor göra den insats han förmår och att fullt njuta sitt arbetes frukter.

 

Det enskilda initiativet inom såväl de stora som små industriernas krets skall utan allt tvivel visa sig mäktigt att fullfölja sin uppgift med samma kraft och framgång som tillförne och hävda sig som den avgörande faktorn för vårt lands välstånd. På samma gång jag hälsar det nu fullbordade Östrand som en märkessten på den svenska industrins väg, må det också vara mig tillåtet att uttala förhoppningen om hela vårt fria arbetande svenska folks lyckosamma framtid.

 

Aftonens huvudtal hölls av verkställande direktören Svenska Cellulosa AB, direktör T. Hérnod, som yttrade:

Den fabriksanläggning, som de flesta av Cellulosabolagets gäster i dag hedrat med ett besök, har, förmodar jag, givit ett gott och ett starkt intryck, och då anläggningen i sig själv säkerligen talar sitt eget språk, skulle det kunna anses vara en överflödig gärning att nu tala om anläggningen. Men då tystnad i det avseendet ju vore liktydigt med att med tystnad förbigå det festföremål, man samlats omkring för att fira, skall jag. be att få säga några ord om Östrandfabrikens tillblivelse, och även något om densamma som detalj i svenskt näringsliv. Jag skall emellertid söka undvika att trötta herrarna med allt för mycket siffror. Man är ju icke heller så mottaglig för siffror vid ett middagsbord.

 

Något därav måste emellertid serveras såsom mellanrätt. Min största svårighet, när det gäller att tala om Östrand, blir att låta mattan få sin plats, att utöva begränsningens sköna konst.

 

Det blir alltså ganska länge, som jag nödgas påkalla herrarnas uppmärksamhet, i varje fall tolerans.. Ty, om en fabriksanläggning, vars totalkostnad, där den nu står fullbordad, belöper sig till c:a 34 millioner kronor, vars årliga exportvärde, efter det beräkningssätt man för dagen kan tillämpa, rör sig om c:a 23 millioner kronor och som konstruerats, uppbyggts, färdigställts och finansierats under en period för de ansvariga av hårt tryck, om en anläggning av sådant omfång och som tillkommit under dylika förhållanden skulle det icke erbjuda svårigheter att tala i timmar, ett visserligen nog så intressant talande, men detta skulle icke enbart roa herrarna.

 

Området ute vid Östrand är som industriplats 70 år gammalt, ty år 1867 anlades där av jämtlänningar ett sågverk, som nybyggdes 1887 och nedbrann till grunden jämte brädgård 1913. Sedan var platsen öde till år 1929, då på höstsidan två herrar trängde igenom albuskarna på den tillämpade byggnadsplatsen, som valdes där, därför att det inte fanns annat tillräckligt utrymme att välja på, men även därför att området hade ett centralt läge i förhållande till det då bildade Cellulosabolagets anslutna sågverk, och därför att man från Indalsälven i närheten kunde erhålla den stora mängden av erforderligt fabrikationsvatten. De två sistnämnda synpunkterna blev avgörande.

Och så börjades det.

 

1944

Enligt meddelande i dagspressen planerar Svenska Cellulosabolaget att uppföra byggnad för blekeri vid Östrands Sulfatfabrik.

 

1945

Brand vid Östrands sulfatfabrik.

Östrands sulfatfabrik utsattes den 14 september för ett hotande eldsvådetillbud. Genom oförsiktighet vid svetsning I närheten av de stora hartsbehållarna uppstod överhettning den yttersta masonitbeklädnaden.

Fabrikens industribrandkår kunde dock med hjälp av Skönviks brandkår och en del flodsprutor snart bli herre över elden, som förstörde isoleringsmassan på cisternerna samt ett innertak av trä. Något avbrott i driften vid anläggningen behöver icke uppstå.                    

 

Östrands Sulfatfabrik.

Ett av följdarbetena kring kraftverksbygget i Bergeforsen nalkas nu sin fullbordan. Den 27 oktober skedde sålunda genombrott för den 4½ km långa tunnel, som skall förse Östrands Sulfatfabrik med sötvatten.

Östrandfabrikens vattenbehov utgör för närvarande inte fullt 3 m3 /sekund. Den nya tunneln får en kapacitet på 4 m3/sekund, men denna utökning är bebövlig bl. a. av den anledningen att det är aktuellt med utbyggnader av Östrand, bl. a. ett nytt blekeri.

 

Genom den nya tunneln skall Östrands Sulfatfabrik få sitt vatten någon gång på vårsidan, sedan erforderliga justeringsarbeten utförts. För sprängningarna har åtgått 75 ton dynamit och sammanlagt 25000 m3 berg har sprängts bort.

 

1955

Svenska Cellulosa AB, tillbyggnad av blekeri vid Östrands fabriker i Timrå (3,1 milj. kr.)

 

1958

Östrands Fabriker får kontinuerlig drift

Kontinuerlig drift tillämpas från den 15 maj vid Östrands sulfatfabrik.

 

1959

Ett blekeri skall byggas i Östrand som gör det möjligt att bleka hela fabrikens produktion och i samband härmed övergår man till blekning med klordioxid. Beträffande blekeriet i Östrand så är huvudmaskineriet redan beställt, det allra mesta inom landet och större delen vid Sunds Verkstäder. Kostnaderna har beräknats till ca 30 milj. kr. Meningen är att hela produktionen — 544000 ton — skall blekas, sedan det nya blekeriet är uppbyggt. I samband med detta projekt skall även gamla blekeriavdelningen byggas om och moderniseras.

 

1961

Byggnationen av det nya blekeriet vid Östrands sulfatfabrik närmar sig nu sin fullbordan och till våren — närmare bestämt under april månad — kommer det att stå klart. Därmed får Östrand sin blekningskapacitet mer än fördubblad och fabrikens hela produktion av björk- och tallsulfat kan i framtiden blekas. Det nya blekeriets kapacitet blir 240 ton per dygn medan det gamla skall svara för 210 ton. I och med nybygget övergår man till klordioxidblekning och även det gamla blekeriet skall tillföras denna metod genom en ombyggnation nästa höst. Den totala kostnaden för ny- och ombyggnaden är beräknad till 29 milj. kronor.

 

Svenska Cellulosa AB:s styrelse har beslutat om utbyggnad av kloralkalifabriken i Östrand från 16500 till 31000 års­ton klor. Utbyggnaden beräknas vara avslutad före 1962 års utgång.

Beslutet innebär genomförande av första etappen i en inom SCA:s tekniska avdelning upprättad plan, möjliggörande, om så visar sig lämpligt, en utbyggnad av kloralkalifabriken till en slutlig kapacitet av ca 55000 årston klor.

 

1965

Den nya kloralkalifabriken vid Östrands fabriker har under det gångna året kunnat uppnå dels planerade produktionskapaciteten om ca 32000 ton klor per år. I sulfatfabriken sattes under år 1964 nytt produktionsrekord, varvid siffran 150000 ton för första gången överskreds. En betydande reinvestering skall, enligt beslut av SCA:s styrelse företas vid Östrands sulfatfabrik. Projektet är kostnadsberäknat till 20 milj. kronor och omfattar installerandet av en filtertvätt för produktionen av björksulfatmassa och ett nytt sileri för fabrikens hela produktion. De båda nya avdelningarna skall inrymmas i en ny byggnad som uppföres i anslutning till det nuvarande kollergånghuset.

 

Investeringen som aktualiserats av att diffusörtvätten dels har en bristfällig kapacitet och dels är utsliten, medger en ökning av produktionskapaciteten med 15000 ton per år till 165000 ton per år. Utöver investeringarna i filtertvätten och sileriet ingår i projektet även förstärkning av ställverk och transformatorstation samt mindre kompletteringar i flera andra avdelningar.

Arbetena kommer att igångsättas omedelbart och beräknas vara slutförda i början av år 1967. Såväl filtertvätten som huvudmaskineriet till det nya sileriet kommer att levereras av AB Sunds Verkstäder.

 

Vid Östrands sulfatfabrik kommer en ny balningslinje att installeras varvid mycket av det arbete som nu sker manuellt kommer att automatiseras. Efter emballeringen kommer balarna att via en ny urlastningsstation att direkttransporteras till lagerlokalerna vid den nya centralhamnen i Tunadal, Investeringarna är kostnadsberäknade till 3,5 milj. kr.

 

1967

Vid Östrands sulfatfabrik slutfördes första etappen, nytt sileri för tallmassa, i ett större ombyggnadsprogram, vilket i övrigt omfattar nytt sileri och ny filtertvätt för björkmassa. Samordning av vedhantering för Vivstavarvs och Östrands sulfatfabriker samt utbyggnad av pappersmaskinen i Vivstavarv.

 

Vid Östrands sulfatfabrik har igångkörningen skett i filtertvätten och det nya björksileriet och en besvärande flaskhals i produktionen har därmed eliminerats — härigenom har det givits möjligheter att efter mindre ombyggnader och trimning av maskinerna i blekeri och pappsal höja årsproduktionen av massa med 15000 ton till 165000 ton. Uppstarten skedde utan besvärligheter och utan någon förlust i produktionen.

Bakgrunden till den företagna ombyggnaden i Östrand är att diffusörtvätten har varit en trång sektor och hindrat vidare utökning av produktionen.

 

Genom tillkomsten av de nya anläggningarna har man omedelbart kunnat vidtaga smärre ombyggnader och upptrimningar i pappsal och blekeri för att åstadkomma en 10-procentig kapacitetsökning.

Första etapp i projektet var installering av nytt tallsileri, vilket skedde i juni 1966 och därefter kunde gamla tallsileriet rivas för att bereda plats åt filtertvätten och åt ett nytt björksileri.

 

Filtertvätten

Den nya filtertvätten är utförd i fyra steg och är avsedd för hela produktionen av björkmassa. Diffusörtvätten har bibehållits, men svarar hädanefter bara för tallmassan. Diffusörtvätten består av fyra sektioner, varav två genom överflyttningen av björkmassan blivit lediga och en av dessa skall nu användas för tallmassa medan den fjärde sektionen står i reserv. Filtertvätten har levererats av Sund och det är Sunds första leverans av filtertvätt där avlyftningen av massabanan från filtertrumman sker med hjälp av luftschabrar i stället för med de sedvanliga avtagningsvalsarna.

 

Filtertvätten kan om så blir erforderligt delas upp i två tvättar med vardera två filter, vilket kan bli aktuellt därest man i framtiden skulle vilja installera kontinuerlig kokare med inbyggt tvättsteg som fallet är i Munksund.

Filtren i tvätten har placerats så att filtertrågens kant ligger i nivå med manöverplanet, vilket är en ovanlighet och innebär att man slipper äntra upp på stegar för att se ner i filtren. Tillhörande cisternutrustning i form av luttankar, lufttankar, skumtankar och blåstank har levererats från Mohög, varifrån också ett 22 meters lagringstorn för högkoncentrerad björkmassa kommer. Cisternerna är delvis placerade utanför byggnaden, där de har givits ett tilltalande utseende genom prydlig inklädnad.

 

Silerier

I samma byggnad som filtertvätten står de nya silerierna för björk- och tallmassa och även här är det i huvudsak Sunds AB, som svarat för leverans av processmaskinerna.

Placerade på en hylla över manöverplanet har Sunds centrifugsilar för kvistavskiljning placerats och nedanför återfinns Cowansilar som primärsilar. För rejektet finns likaledes Sunds centrifugalsilar och urvattningen sker på Sunds massafilter.

 

Tall- och björksilerierna ligger parallellt med varandra med identisk utrustning.

För att prova regulatorer, nivåinstrument och maskineri gjordes provkörningar av tvätt och sileri med vatten sista veckan i april, varigenom också eventuella läckor kunde spåras utan några lutförluster. I början av maj gjordes tre provkok och den 8 maj var allt klart att tas i drift och trots att omkopplingar måste göras i kokeriet gick denna manöver helt utan störningar och kunde klaras utan förlust av ett enda tons massaproduktion.

Byggnadsarbetena har utförts av Sentab och förutom gamla tallsileriet är det ett kollergångshus som fått lämna plats för den nya byggnadskroppen. De omfattande rördragningarna har utförts av AB Rörsystem.

 

1969

Svenska Cellulosa AB har beslutat investera 35 milj. kronor i Östrands Sulfatfabrik de närmaste två åren. Man skall bygga om klorfabriken (12 milj.) och installera en ny ångpanna sulfatfabriken (23 milj.).

För klorfabrikens vidkommande innebär ombyggnaden en kraftig rationalisering som minskar personalbehovet från 90 till 45 man. De 45 som avskedas anses ha goda utsikter att få andra sysselsättningar eftersom det råder brist på arbetskraft vid industrierna i Sundsvallsområdet. Ombyggnaden av klorfabriken får också en stor miljövårdande effekt eftersom kvicksilverutsläppet från Östrand nu blir anpassat till Naturvårdsverkets krav. Östrands sulfatfabrik producerar efter de senaste årens intrimningar ca 175000 ton per år.

 

1970

Investeringarna i Östrand omfattar väsentligen åtgärder i kokeriet för att dels undvika produktionsbortfall under den reparation som 1970/72 skall ske av de 16 kokarna, dels möjliggöra en viss kapacitetshöjning efter reparationstidens utgång. De består av lutsatsningsautomatik, komplettering av blåsledningar, ny ångledning, parallellkoppling av blåskondensatorer samt trycksänkning med kallut.

 

1972

Cellulosa ABs klorfabrik i Östrand har under senaste två åren radikalt ombyggts för en kostnad av ca 16 milj, kr. Fabriken uppfördes 1946 för en kapacitet  av 39000 ton klor och alkali per år och utvidgades 1962

71000 ton. Efterhand stod det emellertid klart att för effektivt kunna begränsa kvicksilverutsläppen erfordrades en genomgripande ombyggnad. Samtidigt med att denna nu genomförts, har man också kunnat förbättra arbetsmiljön, förbättra säkerhetssystemet mot okontrollerade klorgasutsläpp samt rationalisera driften. Ombyggnaden har inneburit en metodförändring i det bergsaltet som bas för saltlösningen har ersatts med ett system som utnyttjar enbart vakuumsalt, vilket är väsentligt renare.

 

En omfattande förnyelse har också skett av fabrikens tekniska utrustning. Förutom en positiv inverkan på såväl den externa som interna miljön har ombyggnaden inneburit en minskning av övervakningsper­sonalen, samtidigt som kapaciteten ökats till ca 80 000 ton/år. I enlighet med Naturvårdsverkets villkor har innehållet av kvicksilver i avloppsvattnet från klorfabriken drastiskt minskat och uppgår nu till högst 25 kg/år, motsvarande ungefär en volym av 2 liter .

 

Detta resultat har uppnåtts bl. a. genom färre och effektivare klorceller, slutet vattensystem och kemisk fällning med natriumsulfit av sådant avloppsvatten som kan innehålla kvicksilver.

För att förbättra den interna arbetsmiljön har installerats ett ventilationssystem som medger att luften i lokalerna kan omsättas upp till 18 ggr/timme. Även om risken för okontrollerade utsläpp av klorgas är mycket liten, har beredskapen för omedelbara motåtgärder ytterligare höjts och larmsystemet till skydd för omgivande bebyggelse utvidgats.

 

1973

SCA har hos Koncessionsnämnden för miljöskydd ansökt om tillstånd till driften vid Wifstavarf-Östrands industrier i Timrå. I samband med denna ansökan har en preliminär omstruktureringsplan för dessa industrier fastställts av SCAs styrelse. Ett definitivt beslut om planens genomförande skall fattas så snart Koncessionsnämndens beslut föreligger.

 

Vid Wifstavarfs bruk och Östrands sulfatfabrik genomförs miljövårdsinvesteringar för närmare 80 milj kr under 1972-1977. Av dessa miljövårdsåtgärder utgör utbyggnad av avdelningarna för lutindunstning vid Östrand och Wifstavarf samt ny barrmassatvätt i Östrand de största. Till de större projekten hör också åtgärder för att minska luktutsläppen vid de båda enheterna. Den del av Wifstavarfs sulfatmassa som ej förbrukas i pappersbruket, och som nu bleks och torkas i Fagervik, skall enligt planen pumpas över till Östrand. En massaledning kommer därför att byggas mellan båda fabrikerna.

 

Verksamheten vid Fagervik beräknas upphöra i slutet av 1974 eller under 1975. Den planerade avvecklingen av verksamheten vid Fagervik kommer att beröra ett 100-tal anställda. Mot bakgrund av den långa avvecklingstiden torde dock förutsättningarna vara goda att lösa omplaceringsproblemen. Vid Östrand kommer blekeriet för tallsulfatmassa att byggas ut och en ny torkningslinje kommer att uppfö­ras för den tillkommande blekta tallmassan. Efter dessa åtgärder kommer endast blekt avsalumassa att till­verkas i östrand och Wifstavarf.

 

I planen för omstruktureringen av Wifstavarf-östrand-industrierna ingår även vissa produktionsökningar. I sin ansökan till Koncessionsnämnden anhåller SCA sålunda om tillstånd att i framtiden få tillverka 120000 ton papper och 310000 ton massa per år vid dessa industrier. Jämfört med dagens kapacitet innebär detta en ökning med 30000 ton papper och 50000 ton massa.

 

Svenska Cellulosa AB (SCA) planerar ett omfattande miljöskyddsprogram, som fram till slutet av 1970-talet innebär investeringar på ca 100 Mkr.

I en ansökan till Koncessionsnämnden för miljöskydd begär SCA koncession för massa- och. pappersindustrierna i Wifstavarv och Östrand för nuvarande kapacitet om ca 260 000 t cellulosa och 90 000 t papper, samt om tillstånd att i etapper få öka industriernas kapacitet till ca 310 000 t cellulosa och  120 000 ton papper.

 

Bland större åtgärder kan nämnas den påbörjade barrmassatvätten för 20,4 Mkr, utbyggnad av industrian­läggningarna vid Östrand och Wifstavarv för sammanlagt 25 Mkr, uppsamling och förbränning av illaluktande kondensat och gaser vid båda fabrikerna (ca 13 Mkr) samt åtgärder i blekeriavloppet (ca 15 Mkr).

I programmet ingår också minskning av stoff, utsläpp, spillvatten och buller. Miljöskyddsplanen kommer att genomföras i samband med viss omstrukturering av tillverkningen vid industrierna.

 

1975

ÖSTRANDS FABRIKER

Produktionschef: Disponent Olof Nyberg.

Elkraft för driften: 35.000 kW, vatten- och värmekraft.

Arbetsmaskiner: Kokare 16 st . Upptagningsmaskiner för torkad massa 4 st , 400 cm . Upptagningsmaskin för våt massa 1 st , 240 cm . Lutindunstningssystem 3 st 5-stegs vakuumindunstning. Sodapannor 2 st Götaverken-Tomlinson.

Blekeri: Dygnskapacitet 550 ton, metod 7-stegsblekning, 250 dygnston Björk 7 steg, 1 st , 300 dygnston Tall 5 steg, 1 st med 2 st klordioxidsteg.

Tillverkning: Blekt tallsulfatmassa, blekt björksulfatmassa, klor, alkali. Årskvantitet: 180.000 ton blekt, 10.000 ton oblekt tall- och björksulfatmassa, 38.000 ton klor, 43.000 ton natronlut.

Härav för avsalu: Hela kvantiteten av tall- och björksulfatmassa,

18.000 ton klor.

Biproduktframställning: Råtallolja 3.500 ton. Råterpentin 500 ton.

Anläggningsår: Sulfatfabriken 1929-1931. Blekerierna 1945 och 1961. Klorfabriken 1946 och 1962, 1972.

 

1979

STAL-Laval Turbin AB i Finspång har fått beställningar på industriturbiner av mottrycksturbin. Beställare är SCA, Östrands Fabriker i Timrå. Turbinerna har effekten 11 MW och skall levereras vid halvårsskiftet 1980.

Östrands Fabriker har redan STAL-Laval-turbiner i drift och kommer nu att modernisera och bygga ut sina mottryckskraftanläggning.

 

Styrelsen för Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA tar i höst ställning till ett förslag om en radikal modernisering av Östrands sulfatmassefabrik. Den beräknade kostnaden för nyinvesteringen uppgår till 645 Mkr. Den föreslagna moderniseringen av Östrands sulfatfabrik berör i stort fabrikens alla vitala delar. Östrand, som idag är SCA:s enda kvarvarande fabrik för avsalumassa, har idag en kapacitet om ca 270 000 ton inklusive den massa som överförs från näraliggande Wifstavarfs sulfatfabrik för blekning och torkning.

 

Denna överföring av massa föreslås nu upphöra, samtidigt som Östrands egen kapacitet ökas till 280 000 ton per år. SCA:s utbud av blekt sulfatmassa blir således i stort oförändrat. Moderniseringen påverkar i hög grad energiförbrukningen vid Östrand. Förbrukningen av olja minskar till mindre än hälften jämfört med idag.

 

Styrelsen för Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA har beslutat att investera 675 Mkr i dagens penningvärde i en radikal modernisering av Östrands sufatmassafabrik i Timrå. Projektets huvudpunkter är:

Ny brun fiberlinje med nytt kokeri, sileri, tvätt och syrgasblekning, ny sodapanna, ny lutindunstning, ny mesaugn, nytt mixeri, ny kraftcentral, nya kontrollrum samt upprustning av renseri, blekeri och torkmaskiner. Moderniseringen kommer att genomföras under en treårsperiod.

 

Östrand, som idag är SCA:s enda kvarvarande fabrik för avsalumassa, har idag en kapacitet om ca 285 000 ton inklusive den massa som överförs från näraliggande Wifstavarfs sulfatfabrik för blekning och torkning. Denna överföring av massa kommer att upphöra, men samtidigt ökas Östrands egen kapacitet, vilket innebär att SCA:s utbud av blekt sulfat­massa blir oförändrat. Moderniseringen påverkar i hög grad energiförbrukningen vid Östrand. Förbrukningen av olja minskar till mindre än hälften jämfört med idag, och vidare minskar även behovet av externt tillförd elenergi genom utökad mottryckskapacitet.

 

Även projektets rationaliseringseffekt är påtaglig. Vid Östrand beräknas personalbehovet minska från nuvarande 700 till 550 befattningar. Vid Wifstavarf minskar personalbehovet med ett 40-tal befattningar på grund av att överföringen av massa till Östrand upphör. Personalminskningen beräknas i första hand ske genom naturlig avgång. Den externa miljövården påverkas av flera inslag i projektet. Utsläppet i vatten från blekeriet minskas radikalt genom anläggningen för syrgasblekning. Utsläppet i luften minskar genom ny utrustning för rökgasrening från sodapannor och mesaugn. Vidare kommer utrustningen för luktbekämpning att kompletteras.