Anläggningarnas brandförsäkringsvärde var den 31.12.1974

för byggnader inklusive laboratoriet                                   kr   85314000:-

för maskiner och inventarier                                                 kr 158377000:

Anläggningarnas taxeringsvärde var den 31.12.1974    kr  38272000:-

varav särskilt maskinvärde                                                    kr 14000000:-

Miljövård

Ett kontinuerligt arbete pågår för att förbättra arbetsmiljön och införa miljövårdande åtgärder. 1973 färdigställdes den nya sedimenteringsbassängen för rening av avloppsvatten. Även den nya ångpannan för bark-, beck- och oljeeldning är förberedd för installerandet av en destruktionsugn för förbränning av illaluktande gaser.

Historik

År 1850 beslöt firma James Dickson & Co i Göteborg efter en av grosshandlare Oscar Dickson företagen grundlig rekognosering, att knyta även Ljusnan till sin omfattande norrländska sågverksrörelse.

Firman började år 1853 drivning av bjälkar och sparrar. Skeppningen förlades till Sandarne, som utbyggdes till lastageplats för det vid sjön Marmen anlagda Askesta sågverk. Detta sågverk försågs med 8 dubbla ramar och 2 kantverk. Det togs i bruk år 1858.

Sågverket förbands med lastageplatsen genom Askesta-Sandarne järnväg, i bruk sedan 1858, f. ö. såsom en av landets första normalspåriga järnvägar. Järnvägen utvecklade sig till en god affär, då den även kom att ombesörja transporten av huvuddelen av det sågtimmer, som behövdes för de i Söderhamnsfjärden under 1860- och 70-talan raskt uppväxande sågverken.

Askestasågen brann ned år 1869, men återuppbyggdes med 12 enkla ramar och 2 kantverk till en kapacitet av 15.000 stds.

År 1871 kompletterades sandarneanläggningarna med hyvleri och snickerifabrik samt torkhus.

Snickerifabriken representerade den högsta form av förädling för skogsråvaran som Dicksons fann möjlig. Under 1870-talet ansågs Askesta-Sandame vara landets största och mångsidigaste skogsindustri. År 1877 brann emellertid snickerifabriken och hyvleriet ned. Hyvleriet återuppbyggdes, däremot inte snickerifabriken.

År 1883 bildade Dicksons Svartviks AB, ett familjebolag, som bl.a. övertog fastigheterna utefter Ljusnan. Genom förmedling av bankdirektör Fraenckel i Stockholms Handelsbank försålde detta bolag 1898 samtliga sina tillgångar utefter Ljusnan till det för försäljning bildade Sandarne AB i vilket Bergvik inträdde som ensam aktieägare. Bergvik arrenderade anläggningarna av Sandarne till år 1921, då rörelsen övertogs av Bergvik.

År 1917 upphörde sågningen i Askesta och maskinparken i Sandarne hyvleri flyttades till Ala.

År 1919 började grundläggningsarbetena för sulfatfabriken i Sandarne, som 1921 kördes igång med en kapacitet av 15.000 ton kraftmassa, vilken kapacitet under åren successivt ökade för att i början av 1950-talet uppnå ca 50.000 ton.

Under 1952 påbörjades en ombyggnad och modernisering, som pågick i olika etapper och slutfördes 1964. Härigenom uppnåddes successivt en kapacitet på ca 95.000 ton.

Under verksamhetsåret 1968/1969 fattades beslut om utbyggnad av fabriken till nuvarande kapacitet av 120.000 ton. Nybyggnaderna slutfördes under hösten 1970.

Kapacitet: Destillationsverket: 90.000 ton rå tallolja Lackhartsfabriken: 5.000 ton lackhartser m. m.

Läge: I anslutning till sulfatfabriken, Sandarne.

Destillationsverket

Större delen av råvaran s.k. rå tallolja kommer med tankbåt eller tankbil från andra sulfatfabriker (största leverantör SCA). Ca 5 % erhålls inom Sandarne.

Råvaran lagras i därför avsedda cisterner, med en total lagringskapacitet på 23.000 m³.

Destillationsverket är utrustat med ett helkontinuerligt och automatiserat destillationssystem, som till största delen successivt utvecklats i egen regi. I utbyggnadsdelen, beräknad för 40.000 årston och genomförd 1974, ingår dock ett nytt uppvärmningsförfarande, som utvecklats av Luwa Ltd.

Destillationen utförs vid lågt tryck d.v.s. högt vakuum och vid en temperatur mellan 200-300°C. Temperaturläget är avhängigt av rådande vakuum och sammansättningen på den produkt, som inmatas i aktuell destillationskolonn. Vid nämnda temperaturer kan en serie kemiska reaktioner äga rum, som leder till icke önskad beckbildning på bekostnad av fett- och hartssyrautbytet.

Destillationsprocessen genomförs i seriekopplade destillationsapparater. I första hand avlägsnas förekommande vatten, ca 1 % och lättflyktiga talloljekomponenter, ca I %.

I efterföljande destillationssteg erhålls beck, harts, fettsyror och s.k. förolja. Produktutbytet är, förutom rådande tekniska betingelser, starkt beroende av råvarans kvalitet,

vilket närmare belyses av följande två fall:

Producerad ånga utnyttjas för drivande av vakuumaggregat och för uppvärmning.. Om ett par år och efter vissa tekniska kompletteringar torde i princip destillationsverket vara självförsörjande på ånga.

Självfallet kräver talloljeprocessen en riklig instrumentering för hållande av en jämn produktion. I princip styrs processen helt från ett kontrollrum. I nyanläggningen ingår nu en utbyggbar processdator, som bl. a. ersätter regulatorer och lämnar utskrivna data allt efter föreliggande programmering.

Skeppningen av fettsyror sker med tankbåt, tankbil och järnvägsvagn till lagercisterner i lämpligt belägna hamnar på kontinenten och England, varifrån distributionen sker, eller genom skeppning direkt till kunderna.

Sammanlagt 8 lagercisterner i Hull, Rotterdam och Hamburg är i bruk. Inom Sverige sker leveranserna med bil och järnväg.

Hartset transporteras i smält tillstånd med tankbil till fabriker för tillverkning av papperslim samt i fast form i galvaniserade drums. En mindre del hartsprodukter utnyttjas i lackhartsfabriken för tillverkning av hårdhartser.

Större delen av beck- och föroljeproduktionen nyttjas som bränsle inom koncernen. Resterande mängd av beck och förolja används för tillverkning av produkter till bl. a tryckfärgs-, gummi- och gjuteriindustrin.

Lackharts fabriken

I fabriken tillverkas 5.000 ton/år bindemedel (estrar, alkyder och hårdhartser) för färg- och lackindustri på basis av fett- och hartssyraprodukter från destillationsverket, vegetabiliska oljor, diverse kemikalier, såsom glycerin, pentaerytrit, malein- och ftalsyreanhydrid, fenol, fenolderivat och formalin.

Alkyderna levereras oftast i form av lösningar, vari ingår lösningsmedel, i huvudsak lacknafta och toluen.

Processen genomförs chargevis i 5 elektriskt värmda reaktorer efter vissa fastställda temperaturscheman och koktider.

Färdig alkylprodukt i reaktor överförs till upplösningstank, i vilken viss mängd lösningsmedel satsats. Lösningen filtreras och lagras på tank eller upptappas på fat.

Hårdhartserna tappas direkt från reaktor på papperssäckar.

Inom Bergviks Hartsprodukter sysselsätts ca 90 anställda. Personalen är anställd i moderbolaget, som även svarar för erforderlig underhållstjänst.

Anläggningarnas maximala effektbehov uppgår för närvarande till ca 4,2 MW och tillgodoses av moderbolagets kraftverk.

Anläggningarnas brandförsäkringsvärde var den 31.12.1974

för byggnader kr 5.600.000

för maskiner och inventarier kr 51.860.000

Anläggningarnas taxeringsvärde var den 31.12.1974

kr 5.385.000

varav särskilt maskinvärde kr 3.956.000

Ägandeförhållandena är Bergvik och Ala AB 52 % och SCA 48 %.

Miljövård:

I utbyggnaden har åtgärder redan vidtagits i syfte att reducera förorenat vatten- och gasutsläpp till ett minimum.

Dessa förbättringar har åstadkommits genom insättande av indirekta kylningssystem i vakuumanläggningarna.

Gasutsläppens omfattning reduceras genom förbättrad kylning och genom ändrad uppvärmningsmetodik.

Inom loppet av ca 2 år föreligger planer för ombyggnad och ersättning av samtliga vakuumanordningar enligt ovan nämnda principer. När dessa åtgärder genomförts har mängden förorenat avloppsvatten minskat till ett minimum.

Under samma period kommer också att installeras ett förbränningsaggregat för utkommande brännbara gaser från vakuumsystemet.

Historik

Ar 1930 byggdes vid Sandarne en experimentanläggning för försök att genom destillation förädla den vid sulfatcellulosatillverkningen fallande råtalloljan.

På basis av vunna erfarenheter igångsattes i slutet av 1938 uppförandet av en större destillationsanläggning, som_. år 1940 uthyrdes till det då för rörelsen av Bergvik och SCA gemensamt bildade Bergviks Hartsprodukter AB. Kapaciteten på det första destillationsverket var 7.500 ton flytande harts.

År 1945 påbörjades vid destillationsverket vidareförädling av fett- och lacksyror till lackhartser etc., som successivt ledde till en sådan omfattning att en särskild från destillationsverket skild fabriksanläggning uppfördes och togs i drift år 1950.

Såväl destillationsverket som lackhartsfabriken hår etappvis byggts ut.

År 1966 företogs en genomgripande ombyggnad. och modernisering av destillationsverket till en kapacitet av 50.000 årston, vilken successivt ökats till 60.000 ton.

År 1966 förvärvades Garvämnes AB Weibull i Landskrona, som sedan år 1958 bedrivit destillation av rå tallolja.

Garvämnesbolaget redovisas som dotterbolag till Bergviks Hartsprodukter och hade 1974 en till 11.500 ton utbyggd destillationskapacitet.

Den 13.3.1973 anvisades 9 Mkr för en ytterligare utbyggnad av destillationsverket. Byggnadsarbetet påbörjades i juni 1973 och slutfördes under oktober 1974.

Destillationsverkets utbyggnad till en kapacitet på 90.000 årston gör anläggningen till en av världens största.

Laboratoriet Sandarne

Nuvarande utvecklingsarbete är bl. a. inriktat på följande:

Förbättrad utvinning av råsåpa och råtallolja vid sulfatcellulosafabrikema (en för alla parter vinstgivande form av miljövård).

Utveckling och utprovning pågår också av "vattenspädbara" eller "vattenlösliga" bindemedel för målningsfärger med de vanliga alkydfärgernas goda egenskaper men utan hälsofarligt innehåll av lösningsmedel.

På cellulosaområdet inriktas arbetet på specialmassor eftersom den s.k. E-massan blivit en stor framgång.

Under åren har ett antal tixotropa alkyder för gelefärger och en ny kvalitetsklass av hårda lackhartsen (tryckfärgshartser), baserade på nära 100%ig ren hartssyra utvecklats.

S.k. kalkharts kan numera tillverkas i konkurrenskraftig kvalitet. Dessa arbeten är exempel på vikten av att basera sammansatta kemiska produkter på enhetliga råvaror även om de genomgått "dyrbara" reningsprocesser.

Beträffande ett flertal "gamla" produkter pågår en anpassning till de allt hårdare kraven, att produkterna skall kunna användas utan hjälp av lösningsmedel.

Emulsioner av olika slag blir troligen nödvändiga i leveransprogrammet.

Sedan 1930-talets början har ett tekniskt arkiv samlats. Detta innehåller idag ca 2.000 egna rapporter av FoU-karaktär. Information om andras arbeten hämtas från ett referensbibliotek om ca 3.000 volymer och ett 30-tal kemitekniska tidskrifter.

Talloljeområdet bevakas med hjälp av SINFDOCprojektet för datorbaserad informationsökning.

Laboratoriet sysselsätter ett 30-tal medarbetare.

Enligt protokollen undersöks ca 10.000 till laboratoriet inkomna prover varje år. Därav utgörs ca 2.500 av prov på egen och inköpt råtallolja.

Från laboratoriet utsänds mer än 1.000 provsändningar per år därav utgör något 10-tal nya produkter.

Produktsortimentets analysdata genomgås årligen, varvid normdata revideras, och närliggande produktkvaliteter sammanjämkas så att antalet produktkvaliteter kan hållas inom rimliga gränser.

Under de senaste åren har på så sätt sortimentet av kemiska produkter från Sandarne och Landskrona nedbringats från mer än 200 till 160 stycken enligt 1974 års normlista.

Antalet cellulosakvaliteter från Bergvik och Sandarne, som numera beskrivs på enhetligt formulerade datablad, uppgår för närvarande till 9 stycken. Kännetecknande data anges både enligt SCAN-metoder och deras mest välkända motsvarigheter i olika länder.

Laboratorieanläggningens brandförsäkringsvärde och taxeringsvärde ingår i värdena för Sandarne sulfatfabrik.

Historik

Laboratorieverksamheten inleddes i samband med sulfatfabrikens driftstart 1921. Arbetet vid laboratoriet under 1920-talet bedrevs i mindre skala och utgjordes i huvudsak av driftskontroll.

I början av 1930-talet inledde civilingenjör Greville Sandström försök med destillation av rå tallolja.

Dessa lyckosamma försök ledde sa småningom till byggandet av ett destillationsverk 1939.

Därigenom utökades laboratoriets arbetsuppgifter högst väsentligt och de lokaler, som disponerades, gav icke tillräckligt utrymme.

Under är 1942 flyttade laboratoriet till nya lokaler i en utbyggnad, som då gjordes av Sandarnekontoret.

År 1944 inleddes försök med att på basis av tallolja och harts tillverka vissa alkyder och fasta konsthartser för färg- och fernissindustrin.

Dessa försök ledde till att Hartsbolaget redan 1945 kunde igångsätta tillverkningen av nämnda produkter.

Laboratoriets verksamhet har under åren successivt ökat, också beträffande serviceverksamheten till inköp, drift och försäljning.

Trångboddheten blev under 1960-talet återigen ett akut problem, vilket ledde till att en separat laboratoriebyggnad med en golvyta av 1.600 m² (800 m² i varje plan) började uppföras 1964 och stod klar sommaren 1966.