Småländsk pappersindustri för hundra år sedan.

Några anteckningar av pehr Johnsson, Broby.

Den småländska pappersindustrien har gamla anor. Visserligen har den i viss mån under äldre tider bedrivits som ett slags hantverk, men den har dock haft en mycket betydande omfattning. Vi skola i fortsättningen meddela åtskilligt rörande de bruk och kvarnar, som förefunnos i denna provins för ett sekel sedan eller under förra hälften av 1800-talet.

Skruvhult, beläget i Slems socken av Kalmar län, ansågs vara ett av de äldsta pappersbruk icke allenast i Småland, utan i hela riket. Under början av förra seklet inköptes detta av kaptenen friherre Carl Gustafsson Ulfsparre, som där åstadkom åtskilliga förbättringar och förändringar. Han var boende å den i samma socken belägna herregården Amm, i vars släkts ägo denna under en lång följd av år hade varit.

Bankebergs pappersbruk var beläget i Kråksmåla socken. Det var underlydande säteriet med samma namn och ägdes vid den tid varom vi här tala av amiralen J. Nordenankar. Sedermera kom det i landshövding S. P. Nordenankars ägo. Utom pappersbruket fanns under gården jämväl ett stort tegelbruk, en knipsmedja med tre härdar och hamrar, samt 2 tullmjöl-kvarnar, allt beläget vid Emån, vars vattenkraft man på anförda sätt tillgodogjorde sig.

Vid Skorpetorp i samma socken var ävenledes ett pappersbruk, anlagt av en kornett vid namn C. S. Skytte. Det drevs icke med någon större fart. Natten emellan den 12 och13 maj 1830 nedbrann det i grunden, bringade ägaren en avsevärd förlust.

Totebo pappersbruk var beläget i Hjortheds socken av Kalmar län. Det var underlydande en gammal sätesgård med samma namn vilken vid den tid varom vi här tala ägdes av kaptenen C. P. Breitholtz, vilken genom gifte med en fröken Montgomery, vars fader var ryttmästare, erhållit detsamma. Totebo ansågs annars vara en mycket gammal gård, å vilken en konung Sigurds kämpe Harald af Tote säges ha varit boende.

Cederholms pappersbruk i norra Tjust och Hannäs socken anlades år 1805 av fabrikören L. M. Cederdahl, som var en på sin tid mycket företagsam man. Det tillverkade en hel del skrivpapperssorter av hampa, som av krämare insamlades bygden. Det utvecklades mer och mer samt inköptes 1827 av brukspatronen C. Lundin. Den årliga tillverkningen beräknades då uppgå till 5 a 6000 riksdaler.

Mariedals pappersbruk i södra Wi församling anlades år 1815 av den förut omnämnda fabrikören Cederdahl. Av dennes sterbhus försåldes det 1827 till protokollsekreteraren Drangel. Tillverkningssumman utgjorde då 3,100 rdr. Dåvarande bruksbyggnaden innehöll packkamrar med packpress, verkstuga med verkpress, valshus och tvänne höga loft med torkrum, särskilt pumphus och en inrättning för limkokning. Vidare fanns det en byggnad för bruksfolket samt nödiga ladugårdsbyggnader, emedan till bruket jämväl hörde jordbruk.

I Hakarps socken av Jönköpings län anlades vid Göransberg ett pappersbruk år 1702 av pappersmakaren Christofer Lemchen, som av dåvarande landshövding Arv. Hägerflycht, dåvarande ägaren till Göransberg, därpå erhöll besittningsrätt för sig och sina efterkommande. Bruket anlades vid strömmen, som går över Göransberg samt privilegierades den 18 juni 1703. Bemälte Lemchens arvingar ägde det sedan länge. 1742 skildes pappersbruket från Göransberg i så måtto, att landshövdingen Hägerflycht sålde det till sin måg kammarherren Joh. Theet för 4,800 daler k:t, men som kammarherre Theets fru på sin lott fick Göransberg i arv efter sin far kom verket åter under Göransberg. År 1752 yppade sig emellan dåvarande ägaren av Stensholms säteri, överste C. G. Qveckfeldt samt ägarna till Göransberg hovmarskalinnan Hyena Chr. Theet, född Hägerflycht, jämte dess son kammarherre Arv. Theet en ägotvist. Innan hovrätten dömt i målet träffades emellan de tvistande en försoning, varvid fru Theet och dess son avträdde, utom tvisteorsaken torpet Strömmen med dess kvarn och pappersbruk, varmed ock följde överlåtelse av privilegierna till detta senare, emot det att ägaren av Stensholm i utbyte avträdde ett frälsehemman i Skärstad. Denna förening blev också av hovrätten stadfästad och från sagda tid hörde pappersbruket till Stensholm.

Nyholms pappersbruk, beläget 1/3 mil från Sandsjö kyrka utmed stora landsvägen anlades under början av 1820-talet av en pappersmästare C. Nyman. Det sysselsatte från början 8 arbetare vilka sedermera ökades till ett tiotal.

Strömslunds pappersbruk var beläget i samma socken, Y. mil från landsvägen på hemmanet Slättefalls ägor. Ägare till bruket voro 1820 pappersmästaren O. Nyman, ekonomidirektör Ahlstedt och sergeanten Sjögren, men uppgives tillverkningen skäligen ringa.

På Veka ägor i Färgeryds socken anlade en löjtnant Hammarberg år 1828 ett pappersbruk, vilket dock icke synes ha kommit i någon större utveckling.

Vid Bruzaholm i Hults socken fanns också år 1719 ett av kommerserådet Jacob Kellman anlagt pappersbruk, vilket jämte övriga anläggningar år 1754 försåldes till kammarherren Cl. Kr. Stedt och brukspatronen Isac Mörck Persson, av

vilken det ansenligen förbättrades. År 1831 blevo Bruzaholmsverken så gott som alldeles förstörda av en då påkommande svår översvämning.

Qvills pappersbruk var beläget i Okna socken. Det ägdes 1828 av fabrikör Widerström på Skorpetorp, men var anlagt år 1742 av en pappersfabrikör Gron, samt har därefter ägts av åboarne i Qville, vilka sålde det till den förstnämnde.

Ohs bruk i Gällaryds socken anlades redan 1668 av brukspatronen Christopher Hémpel, men pappersbruket tillkom först under 1820-talet. Detta uppfördes nämligen av brukspatronen N. Nilsson Aschan, som då var ägare till Ohs bruk med underlydande jordar och gårdar.

Gransholm i Öja socken och Kronobergs län, anlades av kammarrättsrådet Bergius under början av 1800-talet. Det . fick 'sitt läge‘ vid den förbiflytande Helgeå, var stort och rymligt. Vid detsamma fanns ock oljeslageri och sågverk. 1828 ägdes bruket av majoren A. V. Bergius, son till den förre. Till bruket hörde jämväl jordbruk och betydande skogar. Det förra blev av kammarrättsrådet betydligt förbättrat och heter det i en samtida redogörelse för denna anläggning, att såväl han som sonen major Bergius, genom outtröttlig möda och stora kostnader brukat och uppodlat denna stenbundna jord, så att Gransholm med därvarande bruk och inrättningar, för närvarande utgör en vacker och dyrbar egendom, vars alla verk drivas med verksamhet och drift.

Vid Gemla i samma församling fanns ävenledes ett pappersbruk, som förr varit tillhörande biskop Osander i Växiö men sedermera övergått till dennes son presidenten i Göta hovrätt Sanderschöld. Den närbelägna sätesgården ägdes efter honom av lektorn i Växiö Johan Blomstrand, medan däremot en dotter till presidenten Sanderschöld ägde pappersbruket, om vilket det heter 1830, att ”det är i lägervall, med husen ganska förfallna”.

Lessebo, beläget i Hofmantorps socken vid ån emellan sjöarne Läen och Yen. På 1600-talet kallades detta bruk Lesseboda. Det förmodas att en smed från Ångd varit anläggaren. Vid bruket var stångjärns- och kopparhammare, men redan under 1600-talet torde pappersbruket kommit i gång. Att här redogöra för alla de ägare, som under äldre tider varit ägare till detta bruk skulle allt för mycket inkräkta på utrymmet. Vi meddela endast, att det av den ägare, som skrev sig till Lessebo vid den tid varom vi här tala, bergsrådet Joh. Lor. Aschan, blev ansenligt förbättrat och utvidgat. Det heter .i en beskrivning från samma tid, att finare pappersslag av utmärkt godhet tillverkas här. 1827 inrättades av bergsrådet Aschan en skola vari bruksbarnen undervisades.

Tåröga pappersbruk anlades år 1807 av en bonde vid namn Jacob Svensson, vilken sett den utveckling pappersindustrien i Småland mer och mer tog, och som därför ansåg att det här var pengar att tjäna. Han försålde emellertid bruket under 1820-talet till Bergsrådet Joh. Lorentz Aschan, som drev detsamma jämnsides med Lessebo, i vars närhet det också var beläget.

Säfsjöströms pappersbruk i Lenhofda socken anlades redan under

1600-talet och räknades vid denna tid som ett av de äldsta och förnämsta i Småland. Där fanns ävenledes en masugn och en spikjärnshammare.

År 1778 den fjärde böndagen brusto dammarna sönder vid Säfsjöströms bruk, i anseende till den myckenhet vatten, som trängde på och förstörde masugnen och andra verk. Den förra blev icke mera återuppförd. 1812 försåldes Säfsjöström av det bolag, som då därav var ägare, till brukspatronen Borchaeus. Samtidigt nedlades smidet.

Broakulla eller som det också understundom benämndes Brodakulla pappersbruk i Algutsboda församling, anlades under åren 1810 – 11 av fabrikören H. Bergström. Detta drevs redan från början med stor iver och ett vackert papper blev också där tillverkat, vilket dels försåldes till Kalmar, dels till Karlshamn, varifrån det sedan fördes till Stockholm. Bruket nedbrann i maj månad 1829, men blev strax därefter åter uppfört.

Vid Huseby i Skatelöfs socken uppfördes för längre tid sedan ett pappersbruk bredvid de övriga anläggningar, som därstädes förefunnos. Under början av 1800-talet var detta byggt av tegel samt försett med en vals. Vid den tid varom vi här tala, tillhörde bruket och herrgården grevarne Hugo och Malkolm Hamilton. Egendomen som sådan var mycket gammal.

Skeens pappersbruk i Amierstads socken anlades 1681 av kyrkoherden Joh. Wallenius, som därpå av Carl XI erhöll privilegium. Det drevs sedan av medlemmar tillhörande släkterna Lemche och Norlander gemensamt. 1828 ägdes det av brukspatron J. H. Lemchen. Bruket var beläget på en holme i närheten av utloppet till sjön Bolmen. År 1819 anlades här ävenledes ett privilegierat lädergarveri.

Gustafsfors pappersbruk var beläget i Pjetteryds socken. Det anlades av kaptenen Gustaf Cavallius under början av1800-talet, samt ägdes 1828 av kaptenen Cavalli och direktören Dufva.

Man finner av det anförda att det fanns en stor mängd pappersbruk i Småland under den tid varom vi här tala. Orsaken härtill var den, att pappersindustrien under början av 1800-talet synes ha varit stadd i ett gott uppsving så att det lönade sig att spekulera i denna. Man finner detta av de många bruk, som då såväl i Småland, som även i andra delar av landet under sagda tid kommo till. Vad Småland beträffar fanns här en god tillgång på vattenkraft vilket i sin mån bidrog till att öka intresset för anläggningar av liknande slag. Vidare brukade en hel mängd smålänningar att draga omkring på den svenska landsbygden, särskilt i Skåne, Halland, Västergötland och Östergötland i och för insamling av lumpor, som man förde till olika bruk, där man sedan av dessa tillverkade papper.