SVERIGES FÖRSTA PAPPERSMASKIN FIRAR HUNDRAÅRS­ JUBILEUM.

Den 20 dennes ha etthundra år förflutit sedan Sveriges första pappersmaskin sattes igång. Detta skedde via Klippans pappersbruk. Händelsen bildar epok icke endast i Klippans utan också i den svenska pappersindustrins hidoria. Det tekn iska framsteg, som papperstillverkning på maskin innebar, var nämligen det första villkoret för den svenska papperstillverkningens utveckling till storindustri och från pappersmaskinens igångsättning vid Klippan för hundra år sedan kan följaktligen den moderna svenska pappersindustrin räkna sin uppkomst Att märkesdagen icke kom­mer att gå obeaktad förbi, därför borgar det historiska intresse som är utmärkande för ägare och ledning via Klippan och som förut manifesterat sig i bl. a. den ståtliga minnesskrift, som utkom via brukets 350-årsJubileum 1923. Men så är ju Klippan det äldsta av våra nuvarande pappersbruk och har ovanligt förnämliga traditioner att fullfölja. Hundraårsminnet av den första svenska pappersmaskinens igångsättning högtidlighåller bolaget med bolagsstämma på Klippan, medaljutdelning till ett antal arbetare, som längre tid varit i bolagets tjänst samt genom en minnesskrift i form av en översiktlig framställning av de verks historia, som stå under bolagets ledning:

Klippan, Lessebo och Böksholm. Ett särskilt avsnitt i Klippans historia behandlar den första pappersmaskinen, och det har lyckats pappersbruket och författaren att åt detta avsnitt förläna ett särskilt värde genom kopior fotolitografi av de äldsta ritningarna över pappersmaskinsanläggningen. Dessa förvaras ännu hos den gamla pap­persmaskinfirman Bryan Donkin & Co:s efterträdare, The Bryan Donkin Company Limited Chesterfield och London. Den från Alm qvist & Wiksells Boktryckeri A.-B. utgångna minnesskriften, med planscher fotolitografi och offset, har till författare landsarkivarien Gustaf Clemensson i Göteborg, som på vår begäran ställt till för­fogande följande sammandrag av fram ställningen rörande den första pappersmaskinen.

Det första försöket att åstadkomma en maskin för till­verkning av papper grundade sig på långduksprincipen och gjordes av Louis Robert, som var anställd vid ett pappersbruk i Essonnes i Frankrike. Han erhöll den 18 januari 1799 patent på sin uppfinning och en belöning på 8000 francs men sålde följande år uppfinningen och sin patenträtt till sin arbetsgivare, Léger-Didot, som emeller­tid av politiska skäl måste lämna Frankrike och då tog sin tillflykt till England. Först här lät han tillverka en maskin enligt Roberts patent. Efter många experiment lyckades det 1803 att uppställa den första driftsdugliga pappersmaskinen. Äran härav tillkommer i hög grad den engelske ingenjören Bryan Donkin, som då arbetade så­som elev vid den maskinfabrik, där pappersmaskinen till­verkades, och som fick i uppdrag att konstruera denna. Följande år överlät Didot det Robertska patentet till bröderna Henry och Sealy Fourdrinier, tillhörande en till England på 1680-talet från Frankrike invandrad huge­nottsläkt, och dessa förbättrade avsevärt denna typ av pappersmaskiner, som efter dem kallas fourdrinierma­skiner. Bröderna Fourdrinier voro en tid förlagsmän för Bryan Donkin, som sedan 1803 var ledare för deras ma­skinfabrik i Bermondsey i London. Denna inköptes 1811 av Donkin, som så småningom bragte pappersmaskinen till stor fulländning. Härvid kunde han tillgodogöra sig en mängd uppfinningar och förbättringar, som framkommo särskilt under 1800-talets första decennier, och fir­man Bryan Donkin & Co. var ända fram till efter mitten på 1800-talet den förnämste tillverkaren av pappersma­skiner.

Till en början fingo pappersmaskinerna icke någon större avsättning utanför England. Under de första tio åren från 1804 tillverkade Donkin 19 maskiner och under de följande tio åren 25 maskiner. För Tyskland byggdes den första maskinen 1818 och för Frankrike fyra år se­nare. Enstaka maskiner funnos också av andra fabrikat, men ännu vid 1830-talets ingång voro pappersmaskiner­na jämförelsevis fåtaliga. Det var därför ett bevis på djärv företagsamhet, då Joh. Chr. Drewsen redan 1829 uppställde en pappersmaskin, den första i Skandinavien, vid Strandmöllen. Händelsen blev avgörande även för Klippan.

Klippans pappersbruk ägdes sedan 1825 av Sven Magnus Sunnerdabl. Hans svärfar och företrädare på Klippan, Carl Fredrik Kemner, hade under en tjugofem-årig verksamhet av Klippan gjort en blomstrande anlägg­ning, en av de främsta i sitt slag i Sverige. Pappersbru­ket hade av honom omlagts till finpapperstillverkning, och Sunnerdahl fortsatte på den inslagna vägen genom förbättringar och utvidgningar av pappersbruket, som ge­nom honom erhöll sin fjärde kyp eller bytta, såsom det hette vid Klippan, och försågs med alla moderna inrätt­ningar för lumpens behandling, tygberedning m. m. Klip­pan blev härigenom Sveriges största pappersbruk med en årsproduktion på 12 à 13.000 ris. Med berättigad själv­känsla uttalade också Sunnerdahl, att tillverkningen vid Klippan »både till mängden av papper och dess allmänt erkända företräde i godhet ofelbart överträffar varje annat pappersbruk i riket».

Till Danmark exporterade Klippans pappersbruk un­der slutet på 1820-talet papper för omkring 30.000 rdr banko årligen. Sedan pappersmaskinen vid Strandmöllen kommit i gång, hotade såväl mängden som beskaffen­beten av det papper, som därifrån släpptes i handeln, att helt beröva Sunnerdahl den danska marknaden. Vid ett besök på Strandmöllen tog Sunnerdahl närmare känne­dom om denna »mekaniska papperstillverknings- och torkmaskin» och konstaterade därvid, att på densamma »med besparing av handarbete och tid och utan väder­lekens inflytande kunde tillverkas papper i en sträcka både till större mängd och bättre kvalitet än hittills med gamla arbetssättet varit möjligt». Det stod genast klart för honom: »om jag icke kan fabricera papper, som i god­het tävlar med det utländska, skulle också mitt verk an­tingen drivas med förlust eller en stor del av året stå obegagnat». Hans beslut i denna situation var snart fattat: han skulle anlägga en lika beskaffad inrättning på Klippan. Redan 1830 satte han sig för detta ändamål förbindelse med firman Bryan Donkin & Co. i London.

Anskaffningen av en pappersmaskin och utförandet av därför erforderliga nya byggnader och inrättningar var ett företag, som översteg Sunnerdahls ekonomiska resur­ser. Priset på en pappersmaskin beräknades till 15.000 rdr banko och kostnaderna för nya holländare och bygg­nader till minst 10.000 rdr banko. Men genom ett lån från manufakturdiskontofonden på

Tvärsnitt av de rörliga delarna på Klippans pappersmaskin 1832 (överst) och på pappersmaskinen n:r 1 vid Klippan 1932 (nederst).

På 1832 års maskin äro registervalsarna endast delvis angivna och däckelanordningen återgiven efter ritning från senare tid.

Båda tvärsnitten i samma skala. Den heldragna linjen genom maskinen betecknar pappersbanan.

15000 rdr erhöll Sunner­dahl den hjälp han behövde för att kunna realisera sina planer. Dessutom fick han befrielse från att erlägga tull för pappersmaskinen och dess tillbehör.

Underhandlingarna med Bryan Donkin resulterade

beställning av en fullständig pappersmaskin med såväl form- och pressparti som torkparti. Från Bryan Donkin översändes julafton 1830 utkast till plan för anläggningen, och i huvudsaklig överensstämmelse härmed uppfördes följande år en ny byggnad, som bestod av tre avdelningar av olika bredd och höjd: överst vid ån holländeriet eller valshuset i två våningar, där nedanför maskinhuset för pappersmaskinen och nederst det s. k. inkoknings- eller ångpannehuset. Från höjden på andra sidan ån anlades en 350 m. lång ledning för källvatten, varigenom bruks­inrättningen erhöll icke blott rent fabrikationsvatten tillräcklig mängd utan också springvatten »till byggna­dernas höjd».

Dessa arbeten drogo en avsevärd tid och förorsakade nära tre månaders uppehåll i bruksdriften 1831. På hösten samma år ankom pappersmaskinen med dess till­behör till Klippan, och installeringen av de olika maski­nerierna kunde börja. När arbetet därmed under första hälften av följande år avslutats, var anläggningen in­rättad på följande sätt.

Från strömmen leddes vattnet genom en på ekestolpar uppbyggd ränna till ett i Valshusets nedre våning befint­ligt s. k. liggande vattenverk med överfallsvattenhjul av fur på axel av ek. Genom ett på denna axel fästat s. k. grophjul av ek med kuggring av gjutjärn, ett gjutet stjärnhjul och två flyghjul av ek med träkuggar förmed­lades drivkraften från vattenhjulet till de fyra holländare eller »valskistor» av trä, som funnos i övre våningen. Två av holländarna voro avsedda för halvtyg och stodo med bottnarna i jämnhöjd med överkanten på de två närmast mot pappersmaskinsidan ställda heltygshollän ­darna, så att halvtyget lätt kunde tappas dit. Utom holländarna funnos i övre våningen två större lumpbingar och en större vattenreservoar med sil för springvattnet.

Från de båda heltygsholländarna tappades heltyget

rännor genom skiljeväggen till maskinhuset ned i tvenne därinnanför ställda stora kar eller »stoffkistor» med om­röringsmaskiner, medan vattnet från valshusets reservoar leddes omkring till verkets behov i koppar- eller blyrör med malmkranar. Rörkaren voro ställda på en tre alnar hög ställning av ekstolpar och bjälkar till husets bredd och så anordnade, att de stodo i nivå under heltygs­holländarna i valshuset. Från rörkaren leddes heltyget genom kopparrör med malmkranar till den invändigt med bly beklädda byttan, varifrån pappersmassan över flyt­lädret i jämn ström flöt ut på pappersmaskinen.

Papperets formning och vidarebehandling på denna Klippans första pappersmaskin åskådliggöres genom ovan­stående tvärsnitt av dess rörliga delar, médan ett annat tvärsnitt visar motsvarande partier på samma pappers­maskin, sådan den ter sig hundra år senare. 1 jämn ström rinner pappersmassan (vid A) ut på viran (a), ur­sprungligen av mässing men numera av fosforbrons. Viran, numera 15,25. m. lång, hade en totallängd av 9 m Suglådor (B) voro visserligen redan i bruk annorstädes men funnos ännu ej på Klippans första pappersmaskin. Däckelremmarna, numera av gummi voro troligen av läder. På 1832 års maskin saknade egoutteuren säker­ligen vattenstämpel. Guskpressen (mellan valsarna D), på den nuvarande maskinen ersatt av en sugvals (D), har på 1832 års maskin en övervals, som i jämförelse med mot­svarande på nutida maskiner är påfallande klent ut­formad, men valsarnas ställning. i förhållande till var­andra är densamma, som nu är bruklig. Presspartiet om­fattade på 1832 års maskin endast två pressar (E, F) av järn emot tre på den nuvarande (E, F, G) med över­valsarna av granit och undervalsarna med gummibelägg­ning, men filt förekom endast vid första pressen (c), och medan den tredje pressen numera är anordnad såsom en vändpress, passerade pappersbanan rakt fram genom båda pressarna på maskinen 1832. Med presspartiet av­slutades ursprungligen den »mekaniska papperstillverk­ningsmaskinen», och papperet kunde därifrån upprullas på en haspel.

Men Sunnerdahls pappersmaskin omfattade även en torkmaskin, inskjuten mellan presspartiet och haspeln. I torkpartiet framträda de största olikheterna mellan pappersmaskinerna av 1832 och 1932. Medan på den se­nare pappersbanan föres runt tio ånguppvärmda torkcylindrar (H) av järn med 120 cm. diameter, varvid den hålles jämnt pressad mot cylindrarna av fyra tjocka tork-filtar (f, g, h, i), vilka på särskilda cylindrar befrias från fuktighet, funnos på 1832 års maskin fem torkcylindrar (H) av koppar med en diameter av 68 cm. Endast mot nedre hälfterna av de tre nedre torkcylindrarna hölls pappersbanan pressad, och detta skedde genom en enda filt (f), för vilken ingen särskild torkning var anordnad. Då pappersbladet mellan press- och torkpartierna inne­håller omkring 50% vatten, så att ganska stora mängder måste avdunsta, måste torkpartiet på Sunnerdahls ma­skin hava varit av alltför ringa effekt. Det blev också snart utvidgat. Ovanför torkcylindrarna sträckte sig en imtrumma inemot två meter över taket.

Sedan papperet torkats, fördes det på 1832 års maskin genom en press, »fjärde pressen» (0), som förmodligen avsåg att tjäna som glättverk, varefter det upptogs på hasplar (p), anordnade på sådant sätt, att den ena kunde uttagas, medan pappersbanan upprullades på den andra. På ett framför pappersmaskinen ställt skärbord av tre­tums furuplankor, sju alnar långt och tre alnar brett,

Klippans pappersbruk på 1840-talet. Pappersmaskinen installerad

byggnaden främst i bildens mitt.

uppskars papperet från hasplarna och transporterades därifrån vidare till färdiggöringen.

Klippans första pappersmaskin var 12,5 m. lång, 1,93 m. bred och kunde tillverka en pappersbana av 1,35 m. bredd; för den nuvarande pappersmaskinen n:r 1 äro motsvarande mått 30 m., 2 m. och 1,5 m.

Pappersmaskinen drevs av ett överfallsvattenhjul av järn med 3 m. diameter. Driften överfördes från vatten­hjulsaxeln till de olika delarna av pappersmaskinen me­delst s. k. parallelldrift genom breda flätade hampdrag­linor, men till rörkaren och byttan medelst en axelled­ning och vinkelväxlar. För att hindra vattenhjulets fast­frysande vintertid hade man förlagt detsamma inne i pappersmaskinsalen, längs med vars ena långvägg vatt­net leddes i en ränna av furutimmer och ekplankor.

I ångpannehuset med dess fem meter höga skorsten fanns en ångpanna, som endast begagnades för uppvärm­ning av pappersmaskinens ångcylindrar, dit ånga leddes genom rör av järn och bly.

Den 20 juni 1832 sattes denna Sveriges första pap­persmaskin i gång. Redan efter två år började de för en pappersmaskin så typiska partiella ombyggnaderna, varigenom den ständigt förnyas och förbättras, men stän­digt alltjämt är densamma. De första tjugo åren efter pappersmaskinens uppställning på Klippan medförde ma­skinens ombyggnad i väsentliga delar, och efter de första etthundra åren återstår av den ursprungliga maskinen en­dast den ungefärliga arbetsbredden — det enda bestå­ende vid en pappersmaskins successiva ombyggnad.

Tillverkningen på pappersmaskinen uppgick under de första sex månaderna efter dess igångsättning till 6.677 ris (ton) med ett värde av 28.041 rdr banko, växte följande år till 19.716 ris (131 ton) med ett värde av 70.788 rdr banko och ökades alltjämt under de närmast följande åren, så att den från omkriug 1840 omfattade 35 40.000 ris (250 ton) med ett värde av omkring 170.000 rdr banko. Medan sålunda årsproduktionen före år 1832 uppgick till omkring 13.000 ris till ett värde av omkring 45.000 rdr banko och med en arbetspersonal av omkring 6o personer, hade årstillverkningen tjugo år senare stegrats till bortåt 40.000 ris med ett värde av omkring 170.000 rdr banko, men arbetsstyrkan ökades samtidigt endast till ett hundratal .personer. Pappersma­skinens ofantligt arbetsbesparande betydelse skulle fram­träda ännu mera, om tillverkningarna vid handpappers­bruket och på pappersmaskinen kunde exakt jämföras, ty då papperet på maskin kunde framställas i varje brukbar storlek, ingå i risuppgifterna för maskintillverkningen stora mängder av större format än dem, som tillverkades vid handpappersbruket. Härtill kom även betydande be­sparing av råmaterial, då papperets tjocklek mycket säkrare kunde regleras på maskin än för hand.

Sunnerdahls pappersfabrik, såsom han numera kallade sin anläggning, tilldrog sig stor uppmärksamhet och stu­derades av in- och utländska pappersbruksägare. Från Tyskland kommo sålunda 1837 Albrecht Ludwig Ke­ferstein från Cröllwitz vid Halle och Georg Drcwsen från Lachendorf på besök till Klippan. För de svenska pappersbruksägarna blevo verkningarna av Sunnerdahls företagsamhet omedelbart kännbara, då det för dem blev omöjligt att upptaga konkurrens med Klippans billigare och bättre papper. Liksom Klippan genom Strandmöllens övergång till maskindrift tvingades att övergiva pappers­tillverkningen för hand, så blevo nu de större svenska pappersbruken nödsakade att följa exemplet från KIippan, medan småbruken t. v. räddade sin fortvaro genom att inrikta sin fabrikation på sådana specialiteter, för vilka maskinerna ännu ej voro fullt lämpliga. De första, som följde i Sunnerdahls spår, voro bergsråden J. L. Aschan på Lessebo och J. J. Munktell på Grycksbo samt lagmannen Lars Magnus Trozelli på Holmens bruk vid Norrköping, vilka ungefär samtidigt, 1833—35, vidtogo förberedande åtgärder för anskaffning av pappersmaskiner från Bryan Donkin & Co. Munktell blev först färdig, och i sept. 1836 sattes Sveriges andra pappersmaskin i gång vid Grycksbo. Den följdes efter ett halvår av den tredje, som i mars 1837 kom i gång vid Holmens bruk, och ett par månader därefter, den 18 maj 1837, började maskin­papperstillverkningen även vid Lessebo. Vid 1850-talets början skall i Sverige hava funnits sju pappersmaski­ner, Den första pappersmaskinen vid Klippan bar till­verkningsnumret 96 (torkmaskinen n:r 60) från firman Bryan Donkin & Co., och först 1851 levererade samma firma sin pappersmaskin n:r 191. Ungefär samtidigt uppgivas 945 pappersmaskiner varit i bruk i Europa. Övergången till maskinpapperstillverkning gick således relativt långsamt. Men vid denna tid, från mitten på 1850-talet, kom det verkliga genombrottet, då maskin­papperstillverkningen tog ett dittills oanat uppsving. Detta skedde i samband med att träet började begagnas såsom råmaterial för pappersfabrikationen. Härmed voro två av förutsättningarna för handen för den svenska papperstillverkningens övergång till stordrift, maskinell teknik och obegränsad råvaruförsörjning.

Till belysning av pappersmaskinens senare utveckling här i landet må följande sifferuppgifter meddelas:

Fourdriniermaskinernas utveckling 1890—1920.

                      År                  Antal            Total arbetsbredd i m

                      1890*           30                 52,45

                      1895             36                 63,85

                      1900             57                 109,90

                      1905             67                 140,25

                      1910             72                 151,90

                      1915             75                 164,60

                      1920             78                 184,95

                      1930             81                 205,16

Den största i Sverige förekommande arbetsbredden på en mångcylindermaskin är m. (renskuren bredd).

*Uppgifter saknas å maskinernas antal och arbetsbredd vid de sedermera nedlagda bruken Gustafsfors i Södermanland och Korndal.

Med total arbetsbredd i ovanstående tabell måste avses summan av samtliga maskiners arbetsbredd.