Tidningsartiklar i samband med S

Tidningsartiklar i samband med Sandarne sulfatfabrik där också Vallvik sulfatfabrik och Bergvik sulfitfabrik är omskrivna. Samtliga texter och bilder kommer från Söderhamn Hälsingekuriren.

Bygg pappersbruket I Sandarne nu! Med det kravet gick löntagarkommlttén I Sandarne, med två representanter från vardera SPIAF, SALF och SIF-klubbarna ut med ett öppet brev riktat till kommunalrådet Henny Fager (s) I förra veckan.

Bollen ligger nu hos Henny Fager, menade representanterna I kommittén efter det över två timmar långa samtalet som de för övrigt menade var informella diskussioner.

Det var i fredags som löntagarkommittén gick ut med sitt öppna brev. Där gick man hårt åt kommunalrådet Henny Fager.

Vems intressen företräder du i frågan om lokalisering av pappersbruk, frågade löntagarkommittén och menade att Henny Fager uttalat sig för ett pappersbruk i Vallvik utan att nämna verkningarna för kommunen av en sådan lokalisering.

Vad jag har sagt hela tiden, säger Henny Fager, är att det på kort sikt kanske går snabbare och bättre att komma igång i Sandarne. Men på lång sikt kanske det är en fördel att lokalisera pappersbruket till ett större industriområde där man kan fortsätta att bygga ut.

Det väsentliga är, menar Henny Fager, att vi får ett pappersbruk i kommunen så att vi får arbetstillfällen.

Löntagarkommittén som i över två timmar samtalade med kommunalrådet under måndagen bestod av Carl-Gustaf Idell och 0lle Måhlén, SIF, Sture Engren och Assar Noreen, SALF, samt Carl Gustaf Idell, SPIAF.

I det öppna brevet, som Kuriren publicerade i sin helhet i fredags, sammanfattar löntagarkommittén sysselsättningsutvecklingen i Söderhamn under de senaste åren. Bland annat drar man händelseförloppet för Bergvik och Alas industrier sedan företaget köptes upp av Stora Kopparberg 1975.

Hittills har 150 arbetstillfällen försvunnit vid Ljusneindustrierna, säger man och fortsätter:

Nedläggningen av sulfitfabriken i Vansätter innebär att cirka 250 arbetstillfälle går förlorade. Huvudkontoret i Söderhamn klassas ned till regionkontor, antalet förlorade arbetstillfällen hittills cirka 40. Så i mitten på mars kommer Wallenbergs utspel som innebär att det planerade pappersbruket i Sandarne flyttas till Ncb:s fabrik i Vallvik och att sulfatfabriken i Sandarne läggs ned, cirka 350 arbetstillfällen förlorade.

Ett pappersbruk i Sandarne utgör inget hot mot sysselsättningen vid sulfatfabriken i Vallvik, säger löntagarkommittén vidare. Däremot skulle ett pappersbruk i Vallvik med Stora Kopparberg som delägare enligt Wallenbergs utspel medföra nedläggning av sulfatfabriken i Sandarne avveckling av huvudkontoret i Söderhamn m.fl. för Bergvik och Alas anställda och hela kommunen mycket negativa återverkningar.

Vad vi väntar på nu är regeringens besked om pappersbruket. En ansökan har nu legat hos regeringen i nästan ett år. Jag tycker verkligen att det är på tiden att man säger hur man ska ha det, avslutar Henny Fager som också lovar att återkomma med ett svar på det öppna brevet från löntagarkommittén i Sandarne.

Torsdag 15 mars 1979

Det här beskedet kommer för sent. Hade vi vetat om detta lite tidigare hade vi försökt hålla

Vansätersfabriken flytande åtminstone ett år till, säger Stig Blom, vice ordförande i SPIAF i Vansäter.

När pappersbruket kommer igång blir det för sent att vara till någon hjälp för oss från Vansäter.

För Sandarnes del är beslutet tragiskt. Men vi får ändå vara tacksamma om vi får ett pappersbruk i kommunen.

Man har haft på känn att utvecklingen skulle gå nedåt för Sandarnes del i alla fall,

allt försvinner till Kvarnsveden och Skutskär.

När det gäller situationen för de 200 från Vansäter som blir utan arbeten den 30 augusti anser Stig Blom att Söderhamns kommun gjort alldeles för lite. Kommunen skulle legat på hårdare.

Det hade behövts en näringslivssekreterare som hållit i bevakningen av arbetslivet.

Torsdag 15 mars 1979.

Det är fruktansvärt för Sandarne!

Att flytta pappersbruket till Vallvik kommer att innebära nedläggning för fabriken i Sandarne. Det säger Ingvar Nordgren, ordförande i SPIAF i Sandarne som kom hem på onsdagen efter att ha varit på Bergvik och Alas bolagsstyrelsemöte i Stockholm.

Jag är väldigt förvånad att kommunalpolitikerna i Söderhamn sovit över utredningen och endast inriktat sig på att få ett pappersbruk till kommunen.

Visst är det bra om det blir ett bygge i Vallvik, men det skulle vara 110 procent bättre i Sandarne! säger Nordgren. Då hade Sandarne kunnat fortleva.

Förlusten av pappersbruket i Sandarne innebär att sulfatfabriken kommer att leva kvar fem, högst tio år, om högkonjunkturen står sig.

Det är fruktansvärt för Sandarne, ja, för hela kommunen, eftersom det trots allt innebär förlusten av ännu en fabrik, säger Nordgren.

Ingvar Nordgren är kritisk mot kommunens insatser för Sandarne.

Henny Fager och 0lle Östrand har alltför mycket inriktat sig på att få ett pappersbruk till kommunen. De har inte förstått problematiken, att blir inte pappersbruket i Sandarne, läggs massafabriken ned! säger Ingvar Nordgren.

Vid Bergvik och Alas bolagsstyrelse meddelades endast om den nya utvecklingen.

Vi kan inte påverka någonting, säger Nordgren. Erik Sundblad ansåg för Sandarnes del att det troligen blir aktuellt med nedläggning i samband med start av den andra pappersmaskinen i Vallvik. Vad som finns att göra i Sandarne är att utveckla den kemiska sidan, men det ger tyvärr få arbetstillfällen.

Torsdag 15 mars 1979

Nu måste vi hitta ersättning

I ett större framtidsperspektiv är det troligen bra för kommunen att pappersbruket blir I Vallvik. Men det allvarliga är vad som ska hända med Sandarne?

Kommunalrådet Henny Fager (s) I Söderhamn är optimistisk samtidigt som hon ser de negativa konsekvenserna av Stora Kopparbergs satsning på ett pappersbruk I Vallvik I stället för i Sandarne.

På längre sikt kan det vara en fördel för kommunen, menar hon, att man får en livskraftig enhet samtidigt som man har möjlighet till utbyggnad i fram tiden.

Men samtidigt vet vi att om pappersbruket inte blir av i Sandarne så kommer man på sikt att lägga ned den fabriken. Det har nämnts att sulfatfabriken kan fortleva i en tioårsperiod från och med nu. Men det är under förutsättning att det inte ställs så hårda miljömässiga krav som fordrar stora investeringar.

Vad Henny Fager och hennes medansvariga i Söderhamns kommun nu har att göra är att agera för en ersättningsindustri i Sandarne innan nedläggningen är ett faktum.

Vi har följt spekulationerna om att Stora hopparberg kanske skulle gå in i Vallvik eftersom det ger bättre utrymme för en fortsatt utbyggnad.

I Sandarneområdet finns det bara plats för två maskiner men skulle det i framtiden visa sig att det finns underlag för flera så är Vallvik en riktig satsning där man kan fortsätta att expandera.

Vad vi hoppas nu är att regeringen ger ett besked om pappersbruket och att man flyttar över tillståndet till Vallvik på en gång. Sett i större framtida perspektiv är det kanske bra för kommunen.

Sören Hellström, Vallviks-fabriken (ovan):

Jag vet inte i vilken mån det nya ägarskapet påverkar oss. Men det påverkar i alla fall lönerna gynnsamt. Förmodligen kommer vi inte att märka någonting utav det.

Det blir nog inget pappersbruk i Sandarne och för bygden är naturligtvis det en tragedi.

Vallvik klarar sig i flera år till men Sandarne som är en liten enhet och därtill gammal klarar sig inte.

Bilden till höger, Bo Thörnberg och Stig Westlin, som båda flyttat till Sandarnefabriken från Vansäter.

Bo Thörnberg:

Det är ett steg i rätt riktning men det kan vara farligt för Sandarne. Skutskär äter upp även Sandarne, men Vallvik kan stå emot bättre.

Pratet om att Stora-Bergvik ska bygga pappersbruk i Sandarne var bara en tröst för nedläggningen i Vansäter.

Stig Westlin:

Jag har aldrig trott på ett pappersbruk varken här i Sandarne eller i Vallvik. Det var bara ett fläskben, en tröst for Vansäter. Man kan ju inte lägga ned ett helt samhälle på en gång.

Med tiden blir Stora-Bergviks inhopp i Vallvik dödsstöten för Sandarne.

Torsdag den 15 mars 1979

CUF-ordföranden Anders Ljunggren. skrädde Inte orden när han I går kväll talade på ett CUF-möte I Norrala. Det måste förhindras att besluten om skogsnäringens framtid flyttas från det norrländska skogsfolket till Stockholm. Om Stora Kopparberg och SCA får ta över Neb för en spottstyver så kommer man snabbt att lägga ner egna nedslitna anläggningar. Tyvärr är folkpartiregeringen en förlängd arm till kapitalintressena sade Anders Ljunggren. Han krävde därför att socialdemokraterna och centern nu går in och räddar Neb.

Anders Ljunggren menade att det som nu sker är en kampanj mot kooperationen som bedrivits av kapitalintressen och massmedia. Det man egentligen lägger Ncb till last är att företaget känt ett socialt ansvar. Ncb har gått in och räddat sysselsättningen då det inte varit företagsekonomiskt motiverat.

Företrädarna för kapitalintressena och dit räknar Anders Ljunggren några av de mest framträdande ur folkpartiet vill nu röja Ncb ur vägen därför att man inte varit tillräckligt råa kapitalister. CUF-ordföranden menade att Ncb nu anklagas för att man varit blödiga nog att mena att sysselsättning och regional balans är viktigare än kortsiktiga vinstintressen.

Anders Ljunggren ansåg att bonderörelsen och arbetarrörelsen inte kan accepters att basindustrierna inom kooperationen skall styckas och slukas av de "giriga kapitalkäftarna". Då finns risken för baggböleri och stora industrinedläggningar. Om kapitalintressena får härja fritt blir det avfolkning och förstörda miljöer sade han

Ncb måste räddas genom en facklig, politisk och ekonomisk samverkan mellan de folkrörelser som har sin förankring bland bönder och arbetare sade Anders Ljunggren. På så sätt kan arbetare och bönder få trygghet till arbete och inkomst. Därför bör en strukturfond för skogen skapas samtidigt som man finner en företagsform som ger bönder, arbetare och samhälle gemensamt inflytande över industrierna. Det borde finnas en riksdagsmajoritet som är beredd att sätta samhällsintresset och solidariteten framför storfinansens väl sade

CUF-ordföranden.

Fredag den 16 mars 1979

Affären Vallvik-Sandarne var beslutad redan i höstas.

Stora Kopparbergs köp av Vallviksfabriken, byggandet av pappersbruket där, och nedläggningen av Sandarnefabriken, allt detta var beslutat redan för ett halvår sedan!

I ett PM av Ncb:s koncernchef Gunnar Engman, daterad 25 oktober i fjol, sägs redan i första meningen: "Stora Kopparberg och Ncb har träffat en preliminär överenskommelse om papperstillverkning" och denna överenskommelse innehåller köpet av Vallvik och nedläggningen av Sandarne, men blev inte bekräftad i Ncb:s styrelse, pga oenigheten där, förrän i måndags.

Fredag den 16 mars 1979

Vid en presskonferens i Härnösand I går sade Stora Kopparbergs koncernchef Erik Sundblad att det dröjer 5-10 år innan Sandarnefabriken läggs ned. Den processen skall koordineras med en utbyggnad i Vallvik. Erik Sundblad, chef för Stora Kopparberg, lovar att inga skall behöva permitteras från Sandame.

Fabriken där kommer att vara kvar inom en överskådIlg tid. Först efter en ytterligare utbyggnadsetapp I Vallvik blir det aktuellt om en nedläggning, sa han vid en presskonferens i går i Härnösand tillsammans med Arendt Versteegh, Graningeverkens chef.

Vi är beredda att biträda Ncb i Väja med råd och dåd. I första hand är vi villiga att ställa upp med kunskap, men om de fordras kan det tänkas att vi ställer upp med en del kapital. Det kanske nu inte behövs eftersom regeringen sagt att man skall hjälpa Ncb, säger Erik Sundblad. Han säger att hans företag inte har något intresse av att det går dåligt för Ncb.

Tvärtom så är det vikigt att det finns en stark skogsägarrörelse, säger han. Vi måste ha en bra partner att prata med så att vi får fram virke.

Det är också viktigt för landet att Ncb inte går omkull. Det skalle skada Sveriges förtroende utomlands.

Anledningen till presskonferensen var naturligtvis de båda bolagens gemensamma satsning på ett journalpappesbruk i Utansjö. Diskussionerna om ett pappersbruk i Utansjö började för en månad sedan.

Vi träffades på en middag, säger Erik Sundblad. Dagen efter ringde jag Arendt Versteegh och sedan har det, gått snabbt. Naturligtvis var vi också påverkade av vad som hände med Ncb. Men planerna var långt ifrån nya för de båda herrarna.

Redan i slutet av 1960-talet, i samband med satsningen på den nuvarande Utansjöfabriken var Erik Sundblad med och diskuterade om en vidare satsning i Utansjö, säger Arendt Versteegh. Innan middagen med Sundblad för en månad sedan hade Versteegh hört sig för hos staten för att få hjälp därifrån att bygga ett pappersbruk i Utansjö.

Men det samarbetet var för komplicerat och tidsödande så det blev Stora Kopparberg i stället för Graningeverken.

Men jag tror i alla fall att staten till sist bestämt sig för att satsa på Utansjö, om det nu kan vara till någon tröst för Kramforsborna säger Versteegh.

Jag tror nu att regeringen är tacksam för vårt uppspel. Det här betyder en lösning så att det kan rulla upp den besvärliga situationen för Ncb.

Både Sundblad och Versteegh menar att satsningen på ett journalpappersbruk i Väja hade gått ut över Utansjö. Även den befintliga fabriken i Väja kunde ha hamnat i svårigheter, menar de båda. Deras sammanfattning på den senaste tidens händelser lyder så här:

En strukturellt riktig lösning.

Journalpappersbruket i Utansjö kör troligen i gång år 1982. Enligt de nuvarande planerna blir det byggstart om cirka ett år. Sedan tar det alltså mellan 18-24 månader innan fabriken är färdig.

Bygg pappersbruket I Sandarrne nul Med det kravet gick löntagarkommlttén Sandarne, med två representanter från vardera SPIAF, SALF och SIF-klubbarna ut med ett öppet brev riktat till kommunalrådet Henny Fager (s) I förra veckan.

Tisdag den 10 april 1979

Henry Fager svarar: Vi behöver ett pappersbruk!

Det viktiga är att vi får ett pappersbruk till kommunen så att vi får arbetstillfällen.

Så svarade kommunalrådet Henny Fager i Söderhamn på den kritik som löntagarkommittén i Sandarne riktat till henne då kommittén uppvaktade henne i går.

I förra veckan gick företrädare för de fackliga organisationerna ut med ett öppet brev till Henny Fager. Där frågade man vems intressen Henny Fager egentligen företräder, efter hennes uttalande om det fördelaktiga i att placera ett pappersbruk i Vallvik.

Henny Fager tänker svara på det öppna brevet, men redan i går träffade hon alltså löntagarkommittén för ett över två timmar långt samtal.

Henny Fager svarar

Sandarne-kommitten

I öppet brev publicerat i ortens lokaltidningar har löntagarkommittén i Sandarne till mig ställt frågan "Vem företräder du i pappersbruksfrågan?"

Innan jag besvarar frågeställningen ar det nödvändigt att göra vissa förtydliganden. Först och främst bör vi dock av utrymmesskäl lämna problemen for kommunens övriga industrier utanför. Dessa har sina speciella problem.

Att Stora Kopparbergs förvärv av Bergvik och Ala AB inte hittills varit till fördel för sysselsättningen i Söderhamn står utom allt tvivel. Följderna av sådana fusioner återspeglas inte bara i detta aktuella fall. Korsnäs tidigare förvärv av Marma-Långrör AB är ett ännu bättre exempel på hur orter och kommuner drabbas till följd av ett fåtal beslut och utan hänsyn till samhällskonsekvenserna.

Det är bara att konstatera att samhälle inte har några som helst maktmedel för att förhindra denna utveckling. Det står helt klart för mig att tillkomsten av fackliga företrädare i företagsstyrelserna inte heller utgör någon garanti för framtiden att förhindra för anställda negativa förändringar.

Det är dock en förhoppning hos mig att de fackliga företrädarna skall kunna bidraga till en bättre syn på de anställdas problem vid ändringar i företagsägandet. Samhället som sådant saknar också möjligheter till påverkan. Besluten om fusioner och andra fusioner organ i stort samtidigt med att press, radio och TV informeras. Att i ett sådant läge söka påverka bolagsstyrelser, aktieägare m.fl. är alltså helt omöjligt. För att uppnå ett önskvärt samhällsinflytande fordras helt andra resurser än en kommun förfogar över.

Minskningen av antalet arbetstillfällen vid Bergvik och Ala AB:s industrier främst i Ljusne är för kommunen ytterst beklagligt. För de flesta framstår dock detta som ett branschproblem.

Utredningen om skivindustrin visade på en omfattande överproduktion med åtföljande olönsamhet. Söderhamn framlade sina synpunkter på skivindustrins framtid i kommunen. Av utredningen framgår att kommunens åsikter till stor del beaktats. Att utredningen sedan inte fullföljts kan varken kommunen eller företaget lastas för. För att uppnå de förslag, som lämnades om skivindustrin, krävs ett betydande statligt ingripande, vilket både den förra och den nuvarande regeringen tycks vara ointresserad av.

Före beslutet om nedläggning av Vansätersindustrin informerades kommunen. Jag hoppas ingen tror att kommunen därvid lämnat någon form av sanktion till nedläggningen. Kommunens strävan har varit att söka förlänga fristen för fabriken på sådant sätt att den kunde sammanfalla med pappersbruksutbyggnaden.

Ansträngningarna har därvid koncentrerats till åtgärder i avsikt att påskynda erforderligt tillstånd till etableringen. Det är åtskilliga informationstillfällen och uppvaktningar, som avsatts för detta ändamål. Att något bifall till företagets framställning ännu inte lämnats beror förmodligen icke på några oklarheter inom Söderhamns kommun. Snarare är det väl skogsindustrins problem i stort som tycks hindra ett sedan länge önskvärt avgörande.

I arbetet med påskyndandet av etableringstillståndet har det tidigt framkommit att lokala svårigheter inom Söderhamns kommun inte i allt för hög grad påverkat berörda departementet.

Det kan med fog antagas att valet av etablering icke kommer att stå mellan Sandarne och Vallvik utan i första hand mellan Kramfors, Söderhamn och Mönsterås. Tyvärr är det nog så att Söderhamn icke på något sätt kan påverka någon förtur framför de övriga orterna. Vi måste göra klart för oss att endast en av dessa platser kan komma ifråga inom en begränsad tid.

Skulle tillståndsbehandlingen hos regeringen dröja föreligger dessutom stor risk för att konkurrenterna utanför landets gränser hinner före och täcker in efterfrågemarknaden. För oss i Söderhamn gäller att vi tillsammans bör ägna all kraft åt ett för oss gynnsamt tillståndsbeslut. Icke minst viktig är därvid fackets aktiva medverkan.

Det är nödvändigt att vi under tiden, som löntagarkommitten mycket riktigt påpekat, icke ägnar oss åt det "småskurna bypolitiska tänkandet".

Skulle Söderhamn få förmånen av en pappersbruksetablering uppstår naturligtvis då frågan Sandarne eller Vallvik. Jag vill då på nytt betona att en förläggning till Sandarne på kort sikt kan vara att föredraga, medan Vallvik ger fördelar sett ur ett längre perspektiv.

Grunden för en sådan bedömning är de begränsade markområden, som står till förfogande i Sandarne och buller- och övriga miljöproblem, vilka vi inte helt kan bortse ifrån.

Erfarenheten av tidigare samhällsplanering visar att uppfattningen om storleken av markbehovet för industri varit allt för snävt både i fallet Sandarne och i Vallvik. På den senare orten kan detta kompenseras genom den pågående fysiska riksplaneringen av området mellan Ljusne och Vallvik.

Det skall beaktas att kommunens planering bedrivs på sådant sätt att etableringen av ett eventuellt pappersbruk kan ske antingen i Sandarne eller i Vallvik. Det bör för alla framstå såsom klart att det avgörande beslutet mellan dessa orter icke kommer att fattas av mig eller någon annan i kommunens förtroendemannaorganisation.

Avgörandet tillkommer helt det företag, som svarar för investeringen och den eller de statliga myndigheter, som blir involverade i verksamheten. Kommunen har naturligtvis sitt planmonopol att tillgripa, men jag har svårt att föreställa mig att detta skall kunna användas för att hindra en etablering på en viss ort. Både Sandarne och Vallvik är avsedda för industriell verksamhet.

Jag vill på det bestämdaste också försäkra löntagarkommittén att varken jag eller någon annan i kommunen arbetar för en nedläggning av vare sig Sandarne eller någon annan industriort. De åtgärder, som hittills vidtagits i många olika sammanhang borde vara ett uttryck för en önskan att bibehålla och till och med förbättra sysselsättningen i Söderhamn.

Tyvärr har lågkonjunkturen tillsammans med strukturrationaliseringarna drabbat Söderhamn, liksom övriga utpräglade industriorter, på ett synnerligen besvärande sätt. Vi är inte heller tillräckligt stora för att en fabriksnedläggelse skall ge stora rubriker och eko i rikssammanhang på samma sätt som exempelvis sker med större orter, som berörs av varvs- och stålkriser.

Vår ambition har därför varit att göra statliga myndigheter uppmärksam på Söderhamnsförhållanden och förmå dessa medverka i nödvändiga stödåtgärder.

Jag vjll också försäkra att det inte råder några delade meningar mellan löntagarkommittén och mig när det gäller kravet att råvaran även i fortsättningen skall förädlas inom Söderhamns kommun.

Löntagarkommittén tar också upp kommunens ansträngningar att åstadkomma nya etableringar och bedömer att dom hittills inte varit framgångsrika. Värderingen måste ses mot bakgrund till vad som finns att tillgå.

Den industriella verksamheten för landet i sin helhet kommer i framtiden att sysselsätta ett mindre antal anställda. Att då för Söderhamn hitta några väsentliga industrietableringar såsom tillskott är allt för optimistiskt. Sysselsättningsökningen tillkommer i framtiden i första hand den offentliga sektorn.

Kommunens egen verksamhet har haft en förhållandevis kraftig ökning av arbetstillfällen främst inom vård- och barntillsynsområdet. Åtgärder har också vidtagits att förmå berörda att till Söderhamn förlägga expansionen av de statliga och landstingskommunala verksamheterna.

I etableringen av administrationen för den skyddade verksamheten mötte vi dock ringa förståelse från regeringens sida. Vi har dock inte för avsikt att förtröttas av dessa motgångar utan tänker fortsätta vårt arbete. Om detta arbete blir framgångsrikt eller inte beror till stor del på vilka förväntningar man har.

Vi är inte bortskämda med tillskott i Söderhamn och tar tacksamt emot varje tillfälle som bjuds antingen de är små eller stora. Att satsa på befintliga företag har varit en princip, som vii Söderhamn sökt följa.

Till sist en förhoppning att vi inte ser de nuvarande motgångarna som något bestående. Det är inte första gången vi har det besvärligt i Söderhamn. Låt oss tro på framtiden!

Hur Sverige tappade några hundra jobb (artikel i Dagens Nyheter 10maj 1982)