Wifsta sulfatfabrik

 

Wifsta varf, förhistoria.

 

Allt började är 1797 när lektor Per Hellzen köpte ett stycke mark vid Klingerfjärden av Wifsta by. Namnet Wifsta har funnits så långt tillbaka som på 1600-talet enligt minnesskriften "Wifsta varf 1798-1898" av Holger Rosman.

 

Per Hellzen var den drivande kraften bakom bildandet av Wifsta Skeppsvarfs Bolag 1798. Bolaget utgjordes av 100 lotter till ett nominellt belopp av 200 riksdaler. De flesta av de 36 bolagsägarna var Härnösandsbor. Liksom Per Hellzen själv.

 

Bolagets rättigheter och organisation är grundade på privilegier. utfärdade av regeringen och stadgar givna av bolaget självt. Det äldsta rättsliga dokument för Wifsta Skeppsvarf är Gustaf IV Adolfs, daterat den 25 september 1798. Där går att läsa "... och för denna inrättning efter accord med jordegare från skatteskogar i Medelpad och Jemtland afhemta virke samt antaga och försvara dervid nödige arbetare samt ock för dem hålla eget förlag af förnödenhetsvaror..."

 

Den äldsta bolagsordningen finns antagen den 7 januari 1799 där man bl.a kan läsa om hur många lotter (aktier) bolaget skulle bestå av och hur de skulle fördelas. Bolagets 100 lotter (aktier) fördelades i grupper om 10 aktier/grupp med en röst för varje grupp.

 

I bolagets första stadgar. talades om en förvaltare som skulle övervaka arbetet på varvet "...icke allenast med yttersta nit värkställa all de honom uppdragna varfvets angelägenheter. utan ock vid varfvet vara ordningsman för att på lämpligaste sätt befordra skick och goda seder samt bilägga uppkomne tvister arbetare emellan..."

Vidare tillsattes tjänstemän så som bokhållare, inspektor, correspondent, ombudsman m.fl. Den huvudsakliga arbetsstyrkan, som stod i bolagets tjänst, var sågverksarbetarna vilka i huvudsak utgjordes av ortsbefolkningen.

 

Redan vid anläggningen av varvet byggdes några hus där alla bofasta arbetare hade fritt husrum och ofta en trädgårdstäppa till. Bolaget var känt för att ta god hand om sina anställda. Detta visade sig inte minst i att "åldringar" och änkor ofta fick understöd och pension från bolaget. Vidare hade arbetarna fri läkarvård och medicin.

 

I bolagsprotokollen finns bland annat att läsa om att ett "bohlverke" skulle anläggas för att kunna ta emot större skepp för i- och urlastning, då ingen hamn fanns sedan tidigare. Vid sidan av "bohlverket" skulle byggas två magasin, det ena till tjänst för virkesleverantörer och arbetare, det andra till förvaring av hampa. tågvirke och övriga skeppsförnödenheter.

Innanför bryggan skulle en smedja och materialbodar byggas.

 

Dessa nybyggnationer gjordes troligen under år 1799. En påtänkt x omtalas första gången 1814. då det anmäldes att "tillräckligt antal timmer till en mangårdsbyggnad redan var införskaffat och betalt". Det bestämdes att byggnaden skulle uppföras efter ritning av Pehr Hellzen.

År 1815 beslöts att byggnaden skulle "förses med yttre tak och murar samt inre taken rappas och i övrigt inredas så fort som möjligt". År 1818 stod den klar att användas och samma år brandförsäkrades varvets flesta byggnader

 

Skeppsbyggeriet började hösten 1799 och på våren 1800 stod det första skeppet färdigt. Skeppet fick namnet "Kronprinsen" och till befälhavare utsågs aktieägare Pehr Lundbom Den 28 juli samma år sjösattes skeppet i närvaro av Härnösands landshövding, ortens ståndspersoner och de flesta aktieägarna

" ..och en stor myckenhet utaf landets allmoge: vid hvilket glada tillfälle varfsbolaget lät till fägnads betygelse öfver detta första lyckliga försök vid inrättningen undfägna till 150 personer hvilka jemte stadspersonerne utgjordes af timmermän och dem som vid varfvet mäst arbetat..."

 

Den 11 augusti hölls en entreprenadauktion i Härnösand för att införskaffa en last av tretums bräder och den 1 november avtullades skeppet för att gå till London med sin last.

Två år efter. den 26 maj. avgick det andra skeppet. "Prinsessan Wilhelmina" Båda skeppen stannade i bolagets ägo några år och användes som fraktskepp mellan hemorten. Wifsta. och utlandet. Skeppet användes även mellan utländska orter, så långt som Medelhavet och på andra sidan oceanen.

 

År 1803 kom den första fartygsförsäljningen till stånd. För en summa av 8 500 riksdaler riksgälds levererades till, C A Garbergs änka och söner i Gävle, ett på varvet upptimrat skepp. År 1808 upprättade bolaget en affärsförbindelse med svenska staten om att bygga tre "kanonslupar".

 

Varvets första ångsåg och den tredje i distriktet, stod klar våren 1852. belägen på Tufholmen. När sågen, den 30 maj 1858, brann ner till grunden bestämdes att en ny såg skulle anläggas på den större Bölesholmen, som genom utfyllning hade förenats med Tufholmen. Sågen på Bölesholmen kom i bruk 1859 och var, när den byggdes, den största på orten. I oktober 1859 påbörjades sågningen i den nya sågen. Efter det fanns ytterligare fyra sågar på Wifstavarf fram till 1977 då den sista sågen lades ner.

 

Wifsta varv Sulfatfabriken

När man ser gamla bilder från sågverk, är det oftast påfallande, hur stora mängder av ribb och annat avfall ligga hopade utanför verken därför att det ansetts vara värdelöst, när det inte ens använts för kolning. Även om ribb och bakar kolades vid Wifsta Varfs sågverk sedan mitten av 1800-talet, blev det dock en betydande mängd avfall, som icke kom till användning. Dessutom fanns i bolagets skogar klenare furutimmer, som icke kunde sågas upp till plank och bräder. När därför bolaget kommit i nya händer och det gällde att på ett mera effektivt sätt än tidigare nyttiggöra skogarnas avkastning, låg det nära till hands att anlägga en fabrik för kemisk massa, även om detta fordrade ett betydande kapitalutlägg.

På lång sikt var detta det enda riktiga. Valet föll då på att uppföra en sulfatfabrik i vilken avfallet från sågverket liksom klenare furudimensioner kunde förädlas. Det har varit svårt att få en fyllig bild av denna fabriks första utbyggnad och utveckling fram till 1920, enär nästan alla handlingar förstörts vid en eldsvåda. Med tillhjälp av äldre ritningar och driftsjournaler, som undgått förstörelsen, har det dock varit möjligt att något sånär följa utvecklingen. Den nye disponenten Knut Sundblad, som varit chef bl. a. för sulfatfabriken vid Skutskär, var väl förtrogen med en sådan fabrik, men hans krafter måste också tagas i anspråk för den omorganisation av hela företaget, som skulle genomföras.

Den omedelbara planläggningen av den nya fabriken och ledningen av byggandet överläts till hans brorson överingeniör K. Wilhelm Sundblad (f. 1876). Han hade fatt sin utbilclning inom Amerikas cellulosaindustri och hade byggt ett flertal fabri- ker i Europa. Van vid större förhållanden än i Sverige, lyckades han få igenom, att såväl sulfatfabriken som även den senare av honom byggda sulfitfabriken vid Fagervik togos till med avseende på dimensioner på ett sådant förutseende sätt, att fabrikernas kapacitet och modernisering senare kunnat ske huvudsakligen inom de ursprungliga byggnaderna.

Fabriken, som byggdes på Lilla Bölesholmen åren 1907 — 08, utrustades med fem st 30 m² kokare för direkt kokning, tolv diffusörer och två torkmaskiner av Karlstads Mekaniska Werkstad (KMW) fabrikat. Sodahuset hade fem roterande sodaugnar med smältugnar och varpor. Vidare fanns kalkugn och kausticeringsanläggning med filterhus. Ångcentralen utrustades med sex 300 m² ångpannor, varav tre koleldade och tre spåneldade, och kraftcentralen med en mottrycks- och en konden- seringsturbin av Brown R Boveris fabrikat.

Vatten erhölls ur Klingerfjärden från en pumpstation invid fabriken. Byggnaderna utfördes på entreprenad av Skånska Gementgjuteriet. Totala golvytan av fabriksbyggnaderna var 8 300 m², av magasin o. d. 4 400 m². Driften kunde igångsättas år 1908 och redan året därpå tillverkades ett mindre parti kraftmassa, en produkt, som sedan skulle bli den dominerande. På grund av att det salthaltiga vat.tnet från Klingerfjärden vållade olägenheter byggdes år 1914 en pumpstation i Svedje vid Indalsälven, varifrån vattnet leddes till fabriken i en ca 3 km lång tub med 600 mm inre diameter, delvis utförd av trä, delvis av järn. Därmed erhölls erforderligt sötvatten.

År 1915 installerades en Ljungströms ångturbingenerator om 1 500 kW, utförd för kondenseringsdrift, en av de första i sitt slag. Det bör här omnämnas, att det system av indunstningsapparater (system Kestner) för sulfatlut, som numera allmänt användes inom sulfatindustrien, utprovades vid Wifsta Warf år 1913 i nära samarbete med den tyska tillverkaren, Sudenburger Maschinenfabrik, som var huvudleverantör av motsvarande apparater till sockerindustrien. Genom denna vacuumindunstningsanläggning förbättrades värmeekonomin och produktionskapaciteten ökades.

Denna höjdes ytterligare genom installation av två nya kokare och fyra diffusörer år 1917. Två år senare uthyggdes indunstningsanläggningen med högtrycksindunstare i tre effekter och i anslutning därtill installerades tvÅ. ångpannor i sodahuset, vilka kommo i drift år 1920. Därmed hade första steget mot självförsörjning med ånga tagits. År 1921 sammankopplades sulfatfabriken elektriskt med sulfitfabriken vid Fagervik med en 6 kV-ledning, delvis luftledning, delvis sjökabel, varmed även samkörning med Edsele kraftverk erhölls.

Torkmaskinerna i sulfatfabriken kompletterades med högtryckspressar av Sundsvalls Förenade Verkstäders fabrikat, varmed ångförbrukningen för torkningen nedgick, och torkmaskinernas kapacitet ökades. Kapaciteten höjdes senare ytterligare genom utökning av antalet torkcylindrar. En genomgripande rationalisering av vedgård och huggeri skedde år 1923 genom byggande av en 10 tons kabelkran med 308 m spännvidd och ett nytt huggeri, varmed en betydande minskning av personalbehovet uppnåddes.

År 1925 installerades Oliverfilter för mesa i kausticeringsavdelningen. Sedan produktions- och avsättningssvårigheterna under första världskriget och åren närmast därefter övervunnits, visade sig effekten av de genomförda åtgärderna i form av en stadig produktionsökning. Ar 1929 uppnåddes sålunda en produktion av 26 531 ton. Åren 1929 — 1931 utbyggdes fabriken med hänsyn till den då alltjämt goda råvarutillgången. Därvid ökades fabriksbyggnadens golvyta med 3 700 m". Ved- renseriet utbyggdes med en ny avdelning, 7 kokare och 12 diffusörer tillkommo. Den gamla kalkugnen ersattes med en ny.

En ny stor torkmaskin av Sundsvalls Förenade Verkstäders fabrikat installerades. Samtliga torkmaskiner utrustades med värmeåtervinningsaggregat och sodahuset utökades med två större sodaugnsaggregat med tillhörande ångpannor. Högtrycksindunstningen ombyggdes till vacuum. Tre Rod Mills (stångkvarnar) för malning av massan med tillhörande Oliverfilter in- stallerades, både kvarnar och filter av Hedemora Verkstäders fabrikat. En 3 400 kVA STAL mottrycksturbogenerator ersatte det ursprungliga Brown Boveri-aggre- gatet. Ar 1930 togs även ett Nordströms torktorn för flis i drift.

Den nybyggda delen av fabriken kom i drift okt. 1931 varefter produktionen ökades alltmer och år 1937 uppgick till 44 292 ton. Ar 1935 byggdes av AB Nordströms Linbanor en helautomatisk linbana mellan pappsalen och massamagasinet, den första i sitt slag. Därmed minskades personal- behovet i avsevärd grad. Samma år installerades La Mont värmeytor i de äldre sodaugnsaggregaten i avsikt att förbättra dessas verkningsgrad. Under det andra världskriget kunde driften uppehållas endast i mycket begränsad omfattning på grund av avspärrningen från världsmarknaden.

Den alltmer minskade råvarutillgången i de norrländska skogarna och önskan att skapa en mera differentierad tillverkning gav upphov till förslaget att minska sulfattillverkningen och att upptaga tillverkning av wallboard, för vilken produkt råvarutillgången per ton är väsentligt lägre. Tanken förverkligades på så sätt, att en del av sulfatfabrikens maskiner togs bort och att de därigenom friställda byggnaderna användes för den nya boardfabrikens räkning.

Förutsättningarna för denna förändring var gynnsamma. Försörjningen av wallboardfabriken med flis, ånga, kraft och vatten kunde ske från sulfatfabriken. De friställda fabriksbyggnaderna voro väl lämpade för installation av wallboardmaskineriet och krävde endast smärre ändringar. Den enda byggnad, som behövdes, var ett magasin om 1 500 m² golvyta. Wallboardfabriken utfördes efter AB Defibrators konstruktioner och är avsedd för tillverkning av hård och halvhård board.

Full drift upptogs i sept. 1944. Huvudmaskineriet består av fyra Asplunds defibratorer, två Jonssonsilar, två KMW kontinuerliga holländare, en KMW upptagningsmaskin med 4 fots arbetsbredd, automatiska arktransportörer, en 4X18 fot hydraulisk varmpress för 4 000 ton presstryck av Motala Verkstads fabrikat, fuktanläggning och slutligen skärmaskin. Kapaciteten var från början 12 000 ton per år, 1/8" hård wallboard. Ar 1947 installerades en hetvattenanläggning med ackumulator av Norsk Ruthsaccumulators konstruktion för uppvärmning av varmpressen med överhettat vatten i stället för ånga, den första anläggningen i sitt slag i Sverige.

Anläggningen medförde stor värmebesparing samtidigt med produktionsökning. Under år 1948 installerades en femte defibrator. Därjämte utbyggdes och morderniserades pressens hydrauliska system, varigenom presstiden förkortats. Därmed har kapaciteten ökats till 14 000 ton Wifsta Board per år. Sulfatfabrikens drift inställdes i mars 1947 för ombyggnad av sodahuset. Det gamla revs och ett nytt 25 m högt sodahus med 1 300 m' golvyta byggdes av Byggnadsaktiebolaget Hallström R Nisses och var färdigställt i januari 1948. I det nya sodahus t installerades en sodahusångpanna av Jönköpings Mekaniska Werkstad.

Ur Svensk Papperstidning nr 10 1910

Vifsta varf, där sodacellulosafabriken besöktes. Under disponent Sund­blads och ingenjör Sundblads ledning besågs detta i dubbel måtto storartade etablissement. Försedd med alla tänkbara, moderna transportanordningar, synes denna fabrik ha nått synnerligen långt i besparing af arbetskraft. Sodahuset -— det intressantaste i en sådan fabrik --— kunde förtjäna sitt eget kapitel. Mesan torkas och glödgas i en roterande ugn, var­efter den tillsammans med frisk kalk ånyo användes vid kaus­ticeringen. Sodaugnarna föreföll, oaktat sin höga kapacitet, mycket lättskötta.

En enda man betjänade både varpan, sodaugnen och smältugnen. Och lukten — denna industris ömtåliga fråga —märktes tydligen här vara nedsatt så långt, som för närvarande, utan särskilda anordningar härför, gärna är tänkbart. Då Sundsvallsborna vid fabrikens byggande anförde klagomål emot lukten, hade de helt säkert gjort sig mycket överdrivna förväntningar vis a vis »parfym». Och det bör för dem vara en angenäm överraskning att fabriken blev sådan den blev.

Genom användning av överhettad ånga till kokningen lyckas man, oaktat sur ribb kokas, hålla svartlutens koncen­tration, då den lämnar diffusören, uppe vid, som det uppgavs, 15° grader Bé. Och genom användning af ovanligt stora lutvarpor av den kända Carlsonska typen lär man uppnå ända till 30 grader Bé svartlut, då den tappas på ugnarna. På detta sätt nedbringas också användningen av extra bränsle till ett minimum. Den kokade massan är med hänsyn till råmaterialet, avfall från sågen, af mycket vacker beskaffenhet.

Fabriken, som gav ett synnerligen storartat intryck, gör sin konstruktör, Ing. K. W. Sundblad, all heder.

1925

Wifsta varvs sulfatfabrik, som ligger i Timrå socken av Västernorrlands län, ägs av Wifsta varvs Aktiebolag, vars aktiekapital uppgår till kr. 14500000. Den skogsareal bolaget äger utgör c:a 511,000 tunnland.

Fabriken uppfördes av ingenjör K. W. Sundblad under åren 1907-8 för en årstillverkning av c:a 15000 ton och utvidgades 1917 till en kapa­citet av c:a 22000 ton pr år, vilket även är dess nuvarande produktionsförmåga. Det finnes 7 st. roterande kokare för såväl direkt som indirekt kokning och 2 torkmaskiner,

Sodahuset är utrustat med 6 st. roterande sodaugnar och lutindunstningsapparater med kombinerat högtrycks- och vakuum multipelsystem. För driften finnes elektrisk kraftöverföring från Edsele kraftstation vid Faxeälven, c:a 3,000 kW för sulfat- och sulfit­fabriken samt sågverket, jämte 2 mottrycksturbiner för generering av kraft från den förbrukade lågtrycksångan. Dessutom finnas som reserv kondensationsturbiner.

Av biprodukter kan framställas c.a 100000 kg. renad terpentin och c:a 4- à 500 ton flytande harts pr år.

Arbetarnas antal vid sulfatfabriken är 200 man.

1945

Ombyggnader vid Vifstavarf.

En serie omfattande ändrings- och moderniseningsarbeten ha i dagarna inletts vid Vifstavarfs AB:s sulfatfabrik.

Vid uppförandet av bolagets wallboardfabnik, som blev färdig förra året, fick bl. a. sulfatfabriken släppa till en del av utrymmet för den nya anläggningen, varigenom exempelvis den ena av de tre pappmaskinerna slopades. Sulfattillverkningen har f. ö. under det senare året på grund av krigsförhållandena varit inskränkt till ett minimum. Meningen är nu att bygga om sulfatfabriken för att nå en nödvändig rationalisering av driften. Sålunda håller man f. n, på med att riva sodahuset, och vidare har en del av gamla mixeriet slopats.

1949

Vifstavarfs sulfatfabrik återupptar driften.

Driften vid Vifstavarfs sulfatfabrik, som legat nere ungefär ett år, kommer att återupptagas de närmaste dagarna. Under den tid driften varit nedlagd har fabriken moderniserats, nya maskiner anskaffats osv. Några permitteringar har driftstoppet inte medfört.         

1954

Ur Wifstavarfs AB:s årsredovisning för 1953 citera vi följande:

Den ovisshet om konjunkturen som rådde vid ingången av år 1953 blev ytterligare markerad under våren och för­sommaren. Prisläget för oblekta cellulosaprodukter sjönk sålunda under de faktiska tillverkningskostnaderna och resulterade i en typisk köparens marknad.

Nedgången i affärsaktiviteten i samband med stilleståndet Korea förbyttes emellertid på sensommaren och hösten i en ökad optimism och prisläget tenderade uppåt. Förmodligen framtvingade köparnas lagerställning även att efterfrågan på bolagets huvudprodukter stegrades, och vid utgången av 1953 ha försäljningar kunnat ske i betydande omfattning till ett förhöjt prisläge i jämförelse med första halvåret 1953.

Vid 1954 års ingång måste prisläget anses vara relativt fast. Emellertid finnas riskmoment i nuvarande konjunktur­bild på grund av det ovissa marknadsläget, bl. a. i Förenta Staterna.

Avverkning från egna skogar utgjorde 275.627 m3f eller per har produktiv skogsmark 1,531 m3f.

En god tillgång på arbetskraft möjliggjorde att sommarhuggningarna kunde ske på ett planmässigt sätt.

Domänverkets återgång till auktionsförfarande vid försälj­ning av rotstående skog medförde under hösten 1953 en viss ökad köplust, medförande en icke obetydlig prisstegring på grundvirke. Då höstens och förvinterns väderleksförhållanden varit gynnsamma för skogsdrivningen, synes marknaden tillföras tillräckligt med råvara.

Fortsatta nödvändiga reparationer av arrendegårdarna ha utförts, och komplettering av nätet av skogsbilvägar har fortgått.

Tillverkningen av sulfatcellulosa har varit av samma omfattning som under är 1952. Under året har påbörjats uppförande av nytt kontinuerligt kokeri och tvätteri, vilken omändring beräknas vara slutförd under instundande sommar.

1955

Produktionen av sulfatcellulosa har påverkats av igång­sättningen av det nya kontinuerliga kokeriet och tvätteriet, vilka togs i drift förliden höst. Omställningen har medfört, att reparationskostnaderna ökat mot föregående år.

                                  Tillverkning                     Skeppning

Sulfatcellulosa                19.213                               18618

1961

Wifstavarfs AB beslutar fördubbla sitt kapital

I anslutning till sulfatfabriken pågår för närvarande uppförande av ett kraftpappersbruk med en årskapacitet av ca 6000 ton. Detta beräknas bli taget i drift under våren 1961.

Wifstavarfs AB har startat sin produktion av kraftpapper. Den nya maskinen kom programenligt i drift omkring månadsskiftet maj-juni detta år. Maskinen som har tillverkats av Wärtsilä-Koncernen A/B i Finland skall producera ca 65000 ton papper per år. Det är för övrigt den första finska pappersmaskin som installerats i Sverige.

Man kommer huvudsakligen att producera oglättat oblekt säckpapper, men man har öven möjlighet att tillverka kraftliner och andra specialiteter av oglättat kraftpapper. Efter denna utbyggnad i Wifstavarfs AB är produktionen följande:

Oblekt sulfatmassa                             65000 ton

Blekt sulfitmassa                                50 000  ”
Oblekt sulfitmassa                              50 000  ”

Papper                                                    65000   ”

Wifstavarfs nya pappersbruk innebär en sammanlagd investering av drygt 40 milj, kr. Förutom den nya kraftpappersmaskinen och den 144 m långa maskinbyggnaden, har man uppfört en magasinslokal på 29000 m3 och en kajanlöggning som är 150 m lång. Nedan följer en teknisk beskrivning av den nyinstallerade pappersmaskinen.

Maskinen:

Maskinens längd från bröstvals till upprullning: 100 m.

Total installerad maskinvikt: ca 3 200 ton.

Pappersrullarnas max. diam. vid rullbyte: 2 m.

Pappersbanans längd vid rullbyte: ca 40 000 m.

Pappersvikt vid rullbyte: ca 15 ton.

Rullbyte:     ca var 90:e minut.

Kapacitet:  220 ton/dygn. Beräknad årsproduktion: 65000 ton.

Maximumhastighet:      600 m/min.

Renskuren bredd: 530 cm.

Gramviktsområde:        40—400 gr/m2.

HuvudLeverantör:         Wärtsilä-Koncernen AB, Maskin- och Broverkstäderna, Helsingfors, Finland.

Malutrustningen består av Black-Clawson hydrafiners och jordankvarnar av jylhävaaras fabrikat.

Vira parti:

Virapartiet utrullbart.

Primär och sekundär inloppslåda av sluten typ.

Bröstvals:                        diam. 800 mm.

Registervalsar:               diam. 405 mm, antal 19 st, därav 5 st. räfflade.

Virasuglådor:                  bredd 300 mm, antal 10 st.

Suggusk:                         diam. 1100 mm, driven med hjälpmotor.

Anpressvals:                  diam. 690 mm, driven med hjälpmotor.

Nosvals:                           diam. 800 mm, driven från huvudaxeln.

Returvals:                        diam. 600 mm, driven med hjälpmotor.

Viraledvalsar:                 diam. 440 mm.

Formeringshord:           1 st. 400 mm brett.

Deflektorer:                                           57 st., därav 5 st. kombinerade med formeringsbord.

Viran är 39 m lång och 5900 mm bred.

Automatisk styrning och sträckning av viran.Pressparti:

2 st. sugpressar med 1012 mm sugvals, 980 mm övervals.

Pressfiltarnas mått 22X6 m.

1 st. offsetpress med 980 mm och 1000 mm vals­diam.

Filttvättning med suglådor.

Torkparti:

48 st. torkcylindrar diam. 1500 mm.

1 st. kylcylinder diam. 1500 mm.

1 st. införingscylinder diam. 1 100 mm.

20 st. filttorkcylindrar diam.: 4 st. 1 500 mm, 16 st. 1 100 mm.

Torkpartiet uppdelat i 10 st. driftsgrupper.

Mellan 4:e och 5:e torkgruppen är en breaker stackpress med valsdiameter 1000 mm inbyggd.

Mellan 8:e och 9:e torkgruppen är en horisontal limpress med valsdiam. 1000 mm inbyggd.

Kåpan är en sluten kåpa av Svenska Fläktfabri­kens konstruktion. Detta företag har även leve­rerat 3 aggregat för värmeåtervinning och ventilation.

 

Slut parti:

 

En Kalanderstapel med 8 st. valsar

Den understa valsens diameter är 930 mm och vikten av densamma 35 ton.

Rullapparaten är av typ Pope.

Driften:

Valmets differentialdrift.

2 st. huvudmotorer på vardera 600 kw.

Motorer och generatorer är från Strömberg AB, Helsingfors.

 

Diverse:

2 st. vakuumpumpar av typ Sulzer.

All manövrering av pressvalsar, schabrar, filtar, vissa pappersledvalsar m. m. sker pneumatiskt. Pappersframtagningen sker med hjälp av luft genom presspartier, med linor genom torkpartiet och med luft genom kalandern till upprullningen.

Rullskärmaskiner:

Rullmaskinen är av märke Beloit.

Max. rulldiam: 1 500 mm.

Renskuren bredd: max. 5300 mm.

Min. rullbredd: 280 mm.

Hylsdiam.:  2 3/4”, 3”, 4”.

Max. rullhastighet: 1500 m/min.

Omrullningsmaskin av märke Bruderhaus.

Max. rulldiam.: 1 400 mm.

Renskuren bredd: 2 500 mm.

Min. rullbredd: 70 mm.

Hylsdiam.:  2 3/4” och 3.

Max. rullhastighet: 670 m/min.

Lyftanordningar:

Längs maskinhallen går en travers med en krok på 34 ton och en på 10 ton. För rullhanteringen mellan Poperullstolen och rullmaskinen finnes en halvportalkran på 20 ton. Längs driftens hu­vudaxel finnes en travers på 15 ton.

1970

I Wifstavarfs sulfatfabrik installeras en ny blåsutrustning för flis samt en anordning för transport av bark till pannhuset.

1975

WIFSTAVARFS BRUK

Platschef:   Disponent Tore Knutsson.

Läge:           16 km norr om Sundsvall.

Postadress:                    861 00 Timrå.

Telefon:      060/ 57 51 00.

Godsadress: Timrå.

Utskeppningshamn: Sundsvallsterminalen.

Elkraft för driften: 20.000 kw, vatten- och värmekraft.

Arbetsmaskiner i sulfatfabriken: Kokare 5 st. Lutindunstningssystem Rosenblads, 4 effekt, vakuum. Sodapannor 2 st SMV.

Arbetsmaskiner i pappersbruket: Fourdriniermaskin 1 st, 530 cm. Limpress. Vaxningsmaskin 1 st 250 cm.

Tillverkning:                    Oblekt tallsulfatmassa, oblekt kraftpapper.

Årskvantitet: 145.000 ton tallsulfatmassa, 100.000 ton kraftpapper. Härav för avsalu: 100.000 ton kraftpapper.

Biproduktframställning:                    Råtallolja 5.000 ton. Råterpentin 300 ton.

Anläggningsår: Sulfatfabriken 1907—1908, ombyggd 1959—1965, pappersbruket 1960—61.

 

1980

SCA storinvesterar i två nya projekt

Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA planerar f n två nya projekt:

Övergång från kraftpapper till finpapper vid Wifstavarfs Bruk och i samband därmed nedläggning av    Wifstavarfs sulfatfabrik

Anläggning av en enhet för kemisk termomekanisk massa vid Östrands fabriker.

Wifstavarf

Vid Wifstavarfs Bruk tillverkas för närvarande 140 000 ton oblekt sulfatmassa och 85 000 ton kraftpapper. Ungefär hälften av sulfatmassan pumpas till Östrand för konvertering till avsalumassa genom blekning och torkning. Denna koppling mellan Wifstavarf och Östrand kommer att upphöra. Enligt hittillsvarande planer skulle detta innebära att tillverkningen av massa i Wifstavarf minskas och anpassas till enbart pappersbrukets behov.

Resultatet av gjorda utredningar pekar entydigt på att kraftpappersbruket bör byggas om till finpappersbruk för tillverkning av träfria tryck- och skrivpapper, samt att brukets behov av blekt sulfatmassa skall täckas av Östrand. Enda alternativ till finpapperstillverkning är en framtida nedläggning av all verksamhet vid Wifstavarfs Bruk.

Finpappersbruket i Wifstavarf planeras för en kapacitet om 150 000 ton per år. Investeringskostnaden är beräknad till ca 160 Mkr, varav huvudparten eller omkring 100 Mkr faller på ombyggnad av pappersmaskinen. Finpapperstillverkningen beräknas starta 1982. I anslutning till att finpappersmaskinen startas skulle Wiftavarfs sulfatfabrik läggas ned.